Team PokerStars nya rekryt berättar om stegen från nybörjare till proffs, tuffa svenskar och turneringsstrategi.
Hur kom din deal med PokerStars på tal?
Full Contact Poker var ett onlinepokerrum, och så fort lagproblematiken blev aktuell tvingades Full Contact flytta från nätverket och det kändes naturligt för dem att ta kontakt med en större sajt. De frågade mig om vad jag tyckte och jag sa mer eller mindre rakt ut att PokerStars var nummer ett på min lista och att det inte fanns någon nummer två. Det är egentligen det enda ställe jag känner mig riktigt trygg på inom onlinepokern.
Jag älskar det faktum att det finns många turneringar att välja mellan, att det är den största onlinesajten i pokervärlden och att det därmed innebär en stor valmöjlighet. Det handlar om alla de saker som att spelarna kan välja vad de vill, helt enkelt. Så det var det perfekta valet.
Kändes det tugnt att behöva lämna Full Contact?
Nej nej, det var spännande! Full Contact kommer fortfarande att finnas kvar, och jag är glad för spelarna där, för nu kommer de att få en ännu bättre klient. Till och med innan jag bytte spelade jag mer poker på Stars än någon annanstans. Och jag har alltid sagt att det är den sajt som toppar min lista.
Och jag antar att Stars också var ganska nöjda med att få dig, med tanke på att du ofta anses vara det proffs som är mest professionell när det kommer till att agera perfekt förebild.
Ja, jag hoppas det. Men det är ömsesidigt. Jag älskar det sätt de sköter sina affärer på, och de förstår vad som är allra vikigast – nämligen att ge spelarna precis vad de vill ha. Och detta är något som de alltid har gjort. Det är allt från mjukvaran, till antalet spel, och på det sätt de behandlar sina kunder på. De har hela tiden gjorde de små sakerna som har gjort att du har känt dig speciell. När jag började spela på PokerStars lirade på ett nyöppnat bord, $100/$200 Limit Hold’em. Jag minns en från personalen som skrev: ”Är det någon som är sugen på en pizza?”
Skojar du, tänkte jag, en pizza? Jag hade aldrig hört talas om en sajt som skickar dig en pizza? Men okej, skicka en pizza till mig, sa jag. Och när jag fick pizzan vid dörren tänkte jag att det var en snygg gest mot de spelarna som precis ska sätta sig och spela. Något som du kanske inte skulle se överallt annars, och ungefär något sådant som jag skulle kunna tänka mig att göra och alltid har gjort.
Som förebild, vad tycker du är viktigast att ge tillbaka till spelarna?
Ett par saker. För det första, att försöka förklara och hjälpa spelarna att förstå hur man egentligen ska bete sig. Många tittar på poker på TV och ser ”de galna spelarna”, som Mattias Andersson, som skriker ”jaaaa, jaaaa!”. Jag menar, relax buddy! Så, från det perspektivet handlar det om att visa, och lära, dem hur man ska bete sig vid bordet. Och å andra sidan, dela med mig av några av mina erfarenheter. Inte alla dock – vissa kommer jag att behålla för mig själv, annars kommer alla att klå mig. Men det är som jag känner, och som ordspråket här i USA lyder: ”This game has been very, very good to me” [med utländsk dialekt]. Så jag känner att det känns rätt att ge tillbaka något.
Detta blir en lång fråga. Vid de olika stegen som en spelare går igenom – nybörjare, amatör, semi-proffs, proffs och världsstjärna, kan vi säga – vilka är de viktigaste kunskaperna att ha och utveckla för att ta sig vidare i sin utveckling?
Som nybörjare är det grundläggande det enda du bör fokusera på. Hur fungerar
spelet? Hur är det uppbyggt? Glöm hur du bluffar, glöm hur du läser dina motspelare, tells och andra sådana saker. Alltför många nybörjare fokuserar på att titta på folks ansikten. Man är helt enkelt inte tillräckligt bra för sådant än.
Som nybörjare ska du lära dig matematiken bakom spelet. Vilka händer ska jag spela? Hur ska jag satsa med dessa händer? I vilka situationer? Vilka floppar? Hur spelar jag handen så grundläggande som möjligt? När du har utvecklat dig och lärt dig grunderna – det jag kallar ”Nivå 1-tänk”, vilket betyder ”vad har jag?” – blir nästa
steg att tänka ut ”vad har de?”. Så efter att du har fått grepp om grunderna blir nästa steg att fundera ut vad din motspelare troligtvis sitter med. Nu letar du efter satsningsmönster. Fäst mycket uppmärksamhet vid vad dina motspelare gör, titta efter kort som de visar upp, hur de satsar med färgdrag, topp-par och så vidare. Fatta sedan dina beslut baserat på detta. Det finns egentligen bara tre steg enligt detta tänk, och det sista infaller när du verkligen blir bra, då det handlar om att förstå vad de tror att du har. Det är att greppa din table image, och förstå hur den påverkar din motspelares tänkande. Det handlar om att justera din strategi. Om du till exempel har bluffat fyra gånger i rad måste du förstå att de flesta kommer att misstänka att du bluffar ofta, och då måste du justera dig. Och det är också viktigt att fundera ut vilken table image som fungerar bäst för dig. Det som är intressant med detta är att det egentligen bara finns tre nivåer av tänkande, men det fortsätter på samma vis: efter nivå tre blir det ”vad tror de att jag tror att de har?”. Sedan blir det ”vad tror de att jag tror att de tror att jag har?”. Så det blir som en schackmatch, med massor av omvänd psykologi. Men dessa är de tre nivåer som jag tror varje pokerspelare måste gå igenom. Det är det grundläggande, att kunna läsa dina motspelare och förstå hur de uppfattar dig. Gör du dessa tre, kommer du att göra bra ifrån dig.
När du blev proffs och började lira mot jämlika, vad var det som slog dig mest med motståndarnas spel?
När jag kom hit till Vegas från Toronto var jag en stor fisk i en liten damm. Innan dess var jag som en hammare, you know, jag slog dem alla, ”bam bam bam”. När jag kom till Vegas började de slå tillbaka. De hade sett mig från och till, och ville visa att jag inte kunde komma till Vegas och domdera. Jag visste inte hur jag skulle hantera det faktum att de slog tillbaka mot mig, och jag spelade alldeles för aggressivt. Så det tog mig ett tag att förstå att ”okej, man kanske ska tona ner det lite.” Jag gick på hela tiden, och lärde mig att jag var tvungen att nyansera mitt spel lite, för det var vad de gjorde; de väntade på att jag skulle öppna mig.
I Toronto, där jag växte upp, hade någon A-A eller K-K om de kontrahöjde mig. Här kunde de kontrahöja mig med nästan vad som helst: par i Fyror! Och jag hade ingen aning om hur jag skulle försvara mig mot det. Men det var en läroperiod. Jag lärde mig att jag var tvungen att spela lite mer konservativt än vad jag hade gjort tidigare.
Hur ofta händer det att ni proffs stöter på riktigt dåliga spelare på er nivå?
Jag var med i en triple-draw-turnering för ett tag sedan och vi hade en spelare vid vårt bord som aldrig hade spelat spelet tidigare. Han var uppenbarligen väldigt förvirrad, men han var med i en hand. Jag fick frågan från honom: ”Är stegar bra i det här spelet?” Och i det här spelet är stegar inte bra. Så nu är det ganska uppenbart att han sitter med 3-4-5-6-7, vilket inte är bra. Jag sa då: ”Nej nej, stegar är inte bra.”
”Så, vilket kort borde jag slänga?” Jag menar, han är mitt i en hand, jag får ju inte berätta för honom. Så den andra spelaren i handen, som har den näst bästa handen, säger: ”Släng bort Sexan,” vilket är det korrekta kortet att slänga. Jag menar, snubben tror ju inte att han kan förlora, det är ju bara ett kort som kan slå honom, en Tvåa. Så killen slänger Sexan – detta är mitt i en turnering! Den första killen satsar, vår snubbe kontrahöjer, och så fortsätter det. Det visar sig att vår kille har träffat ”the wheel”, den bästa tänkbara handen. Han hade nötterna mot den näst bästa handen. Det var så roligt eftersom killen inte hade en aning om vad han gjorde. Den andra killen i handen hjälpte honom, och så slutade det med att han vann handen!
När du förbereder dig för en stor turnering som Main Event, vilka olika faser går du igenom?
Generellt sett undviker jag folk. Det kanske låter osocialt, men folk suger energi från en, vare sig det rör sig om intervjuer eller vad det nu må vara.
Hur långt innan turneringen rör detta sig om?
Innan Main Event hade vi ungefär fyra dagars ledighet. Jag brukar alltid välja den sista speldagen för att få så mycket tid som möjligt på mig att förbereda mig. Det jag gör då är så lite som möjligt, jag brukar golfa, eftersom det tar bort tankarna från pokern och det är avslappnande. Jag undviker alkohol, dricker inte koffein, vilket jag aldrig gör. Jag undviker allt som suger mycket energi från mig.
När jag väl sitter vid bordet är den första timmen väldigt viktig för mig. Då vill jag få klart för mig vilket typ av bord det rör sig om. Main Event är ett unikt event i och med att du ser nio ansikten du aldrig sett förr. Du har mycket mer arbete att utföra. När jag sätter mig och spelar på Bobby´s Room på Bellagio känner jag alla. Jag kan äta en macka samtidigt, det gör inget, jag vet redan vad alla går för. Men här är jag extremt fokuserad under den första timmen för att lura ut vad jag ställs mot, och för att utveckla en spelplan för resten av dagen. Jag kollar också efter för att se om mitt bord bryts inom en snar framtid. För om det är så är alla saker jag lärt mig mer eller mindre oanvändbara, men om det är ett bord som håller hela dagen kan jag börja arbeta på framtida bluffar.
Det var till exempel en irländsk kille till höger om mig som var väldigt duktig, och jag ville sända honom budskapet att jag inte bluffar, så jag visade min hand nästan varje gång jag inte bluffade. Jag visste att jag i slutändan skulle bluffa på rätt pott. Och precis innan bordet skulle till att brytas lyckades jag med en riktigt stor bluff mot honom, där han la en väldigt bra hand. Den bluffen byggde jag upp under timmarna innan. Mitt sinne är alltid inställt på vad mitt nästa drag ska bli. Inte bara på det som händer nu, utan hur det ska påverka det som kommer senare.
Hur viktigt är det att hamna vid ”rätt” bord?
Lottningen av bord är väldigt viktig för mig. Jag föredrar alltid att ha ett svagt/passivt bord eftersom jag alltid kan förstora min stack vid ett sådant bord utan att riskera något; bara genom att stjäla mörkar och antes kan jag fördubbla min stack. Men förra året, och detta är intressant eftersom du är från Sverige, satt jag vid ett verkligt svagt bord under dag 2, och jag var helt överlägsen vid bordet. Alla spelade dåligt efter floppen och jag hade full kontroll. När jag bytte bord kom jag till ett helt annat bord, och jag lyckades inte justera mitt spel tillräckligt fort. Det satt två svenskar vid mitt bord. Jag kommer inte ihåg den ene killens namn, men en av dem var Mikael Thuritz. Jag kände inte igen dem då, men det tog en och en halv eller två timmar för mig att förstå att det rörde sig om bra spelare. Men vid den tidpunkten hade jag redan förlorat hälften av mina marker. Det var lite slarvigt, jag spelade lite för tufft, för mycket chanstagande. Så det jag ska göra i år är att starta dag 2 lite försiktigare, tills jag vet vilka jag möter. Jag tror jag startade förra året lite för tufft. Jag var femma i marker med 1 000 spelare kvar, men det gick neråt därefter.
Återigen, mitt mål under den första timmen är att börja om från noll, innan jag bestämmer mig för att ge mig in i marginella situationer. Inte minst få grepp om bordet.
Så det blir din strategi under dag 2, att spela ungefär likadan förstatimme som under gårdagen?
Ja, precis, och se till att min table image fastställs tidigt. Du vill vara aggressiv och du vill se många potter, men om motspelarna ser att du bara är galen kommer de att spela tillbaka mot dig. Så första halvtimmen kanske jag är lite mer konservativ, jag har dessutom ”bara” 43 100 i marker, men efter det kommer jag förhoppningsvis vara vid ett bord där jag kan öppna upp mitt spel lite och börja stjäla mörkar och antes.