Månad: mars 2008

Mannen, myten och redan legenden
Intervju: Åsa Holmberg

Mikael är faktiskt är relativt ny i pokerbranschen. Själv trodde jag att han hade spelat i minst 20 år – det visade sig vara sju. Alla har hört talas om Norinder, hört snacket, kanske råkat ut för det lösa spelet eller träffat på honom på annat sätt. Han är svår att missa, passerar inte obemärkt och de flesta har bildat sig en, många gånger förutfattad, uppfattning om honom. Det är aldrig bra med förutfattade meningar.

Mikael är en omtänksam gentleman med hjärtat på rätta stället och livserfarenheter som man helst vill slippa; en entreprenör och företagare, familjefar och pokerspelare som säger vad han tycker och står för det.

Han är också mannen med Sveriges i särklass bästa sponsoravtal som egentligen inte alls är ett sponsoravtal, utan mer en projektanställning av konsulttyp med en sjukt bra lön.

Micke började spela poker när familjens yngsta dotter Alice blev sjuk. Det var en otroligt jobbig tid och pokern blev ett sätt att fly undan några korta stunder. Alice blev bara två år och gick bort i mars 2006 av en väldigt ovanlig och dödlig sjukdom.Endast ett eller två barn per år får den här sjukdomen. Att förlora ett barn måste vara det värsta man kan råka ut för; man får förstås andra värderingar och nya mått på livets värden och annorlunda perspektiv på allt.

Familjen

I familjen finns Andreas, 19 år, och Daniel, 17 år, från ett tidigare förhållande. Tillsammans med sambon Jessica har Micke även sexåriga Mira, och de vill gärna ha fler barn. De bor tillsammans med Chico och Charlie, två små söta hundar, i Duvbo, Sundbybergs finaste villaområde. Det är ett fantastiskt hus på fyra våningar (om man räknar den omgjorda och inredda källaren och vinden) med åtta rum och kök, två stora balkonger och en fantastisk tomt. Och ett undangömt badrum som gör vilken femstjärnig hotellsvit som helst avundsjuk!

Äldsta sonen Andreas spelar också poker och det går riktigt bra. Han går hemma just nu i väntan på att journalistutbildningen ska börja och får förstås hjälpa till hemma, bland annat med att gå ut med hundarna morgon och lunch – ”han ska inte ligga här och slöa”. Man kan undra om stora vinster påverkar en stor familj, men både Micke och Jessica har haft lönsamma företag länge och har haft bra ekonomi hela tiden så det har inte blivit någon markant skillnad. Barnen är inte bortskämda, Andreas betalar för sig hemma och grabbarna har fått betala halva sina mopeder bland annat.
Det är klart, några extra julklappar blev det förstås…

Jessica är inte alldeles förtjust i att grabbarna spelar poker och lilla Mira vill bara att pappa ska ta med sig pengarna och komma hem. ”Om jag vinner så ska vi ta med alla som brukar vara hos oss under julen och åka bort tillsammans nästa jul,” lovade Micke sin dotter när han spelade EPT-tävlingen i Prag, och Mira blev mycket besviken när han kom hem utan vinsten.

Micke har tillsammans med Jessica klädbutiken Mixit på Sturegatan i Sundbyberg, något som många av pokerspelarna redan känner till och gärna besöker då det är dags att förnya garderoben. De har nyligen utökat familjeföretaget med inredningsbutiken My Home som också ligger i Sundbyberg. Micke har varit egen företagare sedan 1988 och hoppas på att de kan få ta det lite lugnare på den fronten framöver då det är väldigt mycket jobb runt omkring. Nu är det mest Jessica som tar hand om butikerna och Micke får leva sin dröm och spela poker – även om han förstås är inblandad och inte kan låta bli att fixa lite, nu senast med nya kollektionen till Unibet och teamet, så att de ser snygga ut på tävlingarna de åker på.

Sponsorkontraktet

Det är inte alldeles enkelt att skaffa sponsoravtal. Men vill man spela de stora turneringarna så behöver man någon bakom sig, det kostar alldeles för mycket och ingen ”vanlig” människa har råd med inköpen. Oavsett tidigare vinster så tycker de flesta att inköpen är alldeles för stora för att bekosta själva och det är en sund inställning.

Micke skickade brev till ett antal tilltänkta sponsorer där han beskrev hur han skulle vilja jobba och vad han skulle vilja ha, vilka turneringar han skulle vilja spela och att det är ganska knasigt att betala/sponsra pokerspelare utan att få något i gengäld. Sätter man reklam på någon så vill man förstås att personen ska synas.

Två företag nappade direkt, varav det ena var Unibet som inte var intresserade av sponsring i ordets rätta bemärkelse, men ville träffas och snacka lite. Det blev en form av projekt- eller konsultanställning istället och när de skulle skriva kontraktet efter att ha kommit överens om vilka turneringar som gällde och vad Micke skulle göra för Unibet så frågade Micke hur mycket de ville ha av vinsterna. ”Äh, det lilla du vinner kan du behålla själv,” blev

Pokerspelet

De som har mött Micke vid pokerbordet har fått ofta känslan av att han är en ganska slaskig, lös och aggressiv spelare som är högljudd och rätt bra på trashtalk. Spelet under EPT skiljer sig förstås från de vanliga turneringarna på kasinot och Micke har utvecklats enormt mycket sedan han började spela poker.

Vi vet att ett mått på styrka är att kunna lägga par i Kungar när de kommer vid fel tillfälle, även om det är svårt. Under Amsterdam Poker Classic så la han och när han visade upp korten skrek fransmannen att han också hade lagt par i Kungar. Personen de la sig mot visade upp och läggningen var helt rätt. Gissa vilka två som kom till finalbordet? Det var inte han med Essen…

Micke umgås ganska mycket med Johan Storåkers och det blir en hel del snack om händer och möjliga scenarion vilket också är en del i utvecklingen. Erfarenheten från att spela mycket hjälper förstås också till. Det har blivit lite lättare efter de två finalborden – Micke har länge känt att han hör hemma på den stora scenen och nu har det bevisats. ”Det finns ju alltid någon som är bättre,” säger Micke ödmjukt. ”Men man behöver ju inte spela mot den personen – spela mot de andra!”

I Amsterdam spelade Micke sitt livs bästa poker hittills. Vid ett tillfälle satt han vid samma bord som Johnny Lodden och Devilfish och plockade upp  5d-2d efter att Lodden hade höjt till 4 000. Micke synade och Devilfish följde med.  7-3-4 kom på floppen, varav två hjärter. Lodden satsade återigen 4 000, varpå Micke blixtsynade, Devilfish höjde till 12 000 och Lodden la sig. Micke ville förstås fortsätta på spåret han redan slagit på trots att det ”bara” var ett stegdrag, och synade Devilfishs höjning. Turnen visade Jh. Micke checkade, Devilfish satsade 10 000 och Micke synade. När  Kh dök upp på rivern kunde Micke se att Devilfish nästan dog inombords. Micke frågade hur mycket han hade kvar och ställde honom all-in. Han såg på Devilfish att han inte hade några hjärter. Devilfish ställde sig då upp och skrek: ”You’re so fucking lucky! I flopped the straight, I flopped the straight!” och slänger korten för att visa vad han la. ”Well, ” sa Micke. ”I have a five high,” och visade upp korten. Devilfish blev helt galen! Spelet fungerade verkligen i Amsterdam och det var nära att det räckte hela vägen, men den här gången slutade det med en femteplats.

Misstag?

Det är det som gör spelet till vad det är, att göra den perfekta synen, den perfekta satsningen eller, för den delen, den perfekta läggningen. Mycket handlar om ens egen inställning och Micke ville verkligen vinna när han spelade finalbordet i Prags EPT. Han ville ha den där titeln! Den här gången räckte det inte heller hela vägen, utan det blev en åttondeplats, men två finalbord under så kort tid är verkligen bra jobbat.

Det var i Prag som Mickes ödeshand gav stora rubriker i kvällspressen och man pratade om felspel och misstag. Det var visserligen ett litet misstag inblandat. Micke höll på att stapla marker efter att ha vunnit en stor pott precis då han precis hade fått massvis av 10 000-marker, varför staplarna innehöll större summor än vad de hade gjort innan. Mickes syn blev lite för stor och klassades som en höjning och han var tvungen att lägga in lite till.

”Det kanske är en fint från min sida,” sa Micke till motståndaren som svarade med att gå all-in. Eftersom Micke ville vinna turneringen och faktiskt trodde att motståndaren var ute på hal is så synade han med då han dels trodde att han skulle ta hem potten och även hade siktet inställt på att vinna. Skulle han ta hem den här potten så skulle det i princip vara klart. Motståndaren hade dessutom gjort samma spel två gånger innan med halvdåliga kort och Micke valde att syna.

Han fick emot sig som höll hela vägen och lämnade Micke med ganska lite marker kvar och strax efter åkte han ut på en åttondeplats.

Ärligt och rakt på

Micke är en av de få som säger vad han tycker och står för det. Han undrar hur det kommer sig att ingen reagerar på att Ola Brandborn utnämnt sig själv till pokerorakel, då han enligt Micke bara pratar i syfte av egen vinning. Lika förvånat konstaterar han att pokerspelare tror att poker.se är ett oberoende pokerforum när det i själva verket är ett vinstdrivande företag, precis som alla andra. Micke påstår dessutom att Per Ummer från Multipoker är en av männen bakom forumet.

Micke var med i Svenska Pokerförbundet tidigare, men blev tvungen att kliva av den stolen då några, med Ola Brandborn i spetsen, tyckte att det blev fel då Micke satt på två stolar när han började på Unibet. Sanningen är väl att de flesta i pokerförbundet sitter på två stolar? ”Att det var en moderator i ett vinstdrivande företag som gapade mest, medan till och med konkurrerande pokerbolag tyckte att jag parallellt kunde sköta mitt uppdrag i förbundet gör mig ännu mera oförstående,” berättar Micke. ”Exempelvis tyckte Nordic Bet att jag fortfarande skulle delta i upphandlingen för online-SM – Nordic Bet som till och med tillhör samma nätverk som Unibet [Microgaming].

Det är och kommer alltid att vara svårt att genomföra stora förändringar i Pokersverige då alla till slut ändå är sig själva närmast, men eftersom själva idén med poker just går ut på det så kanske inte man ska förvänta sig så mycket mer.”

”Svenska Pokerförbundet gör ett bra jobb, men saknar en stark medial person,” fortsätter Micke. ”Två personer som skulle kunna axla den manteln är Ken Lennaárd eller Dan Glimne; kanske framförallt Dan Glimne då som verkligen älskar spelet och skulle kunna fortsätta göra underverk för pokern i Sverige. Han är dessutom diplomatisk och kan uttrycka sig väldigt bra, det känner vi ju till sedan tidigare. Glimne är väl en av få som skulle göra saker för pokern utan egen vinning. När det gäller Ken så kan man inte komma ifrån att han redan har gjort väldigt mycket för pokern i Sverige och att han är en mycket bra programledare, det finns ingen som slår honom på fingrarna där!”

Det kanske är dags att förlåta honom för lurendrejeriförsöket nu menar Micke, som tycker att han redan har fått sitt straff. Micke konstaterar sedan att det förstås är svårt att organisera en värld av egoister som vi pokerspelare faktiskt är. ”Syftet är ju att lägga beslag på varandras pengar, hur lätt är det att ena ett sådant släkte?” frågar han sig.

”Men om vi skulle bli tillräckligt många så skulle vi däremot kunna göra något åt monopolet, det är bara att bestämma att vecka x så spelar vi inte på kasinot, och veckan efter det så spelar vi inte på Svenska Spel. Just nu syns inte förbundet annat än under SM och det är ganska svagt.”

Framtiden

”Det skulle vara skönt att slippa den här årstiden,” säger Micke och kollar ut genom fönstret. ”Det är inte roligt i Sverige just nu och det skulle vara fantastiskt om man kunde vara på något varmare ställe även om jag inte gärna ligger i solen.

Vi försöker åka iväg två gånger om året och förhoppningsvis blir det lite längre resor i framtiden. Om tio år har vi förhoppningsvis inte kvar butikerna heller och det underlättar i så fall. Thailand ligger lite för långt bort, men Spanien skulle vara trevligt – även om det har blivit så dyrt där.”

Innan vi avslutar ber vi vårt intervjuoffer om några tips.

Mickes råd till dig som pokerspelare är att vara ärlig mot dig själv! Har du modet att föra statistik? Den ljuger nämligen inte… Om du förlorar så förtränger du det och intalar dig att det går bra, det kommer inte funka i längden! Vinnarna är dem som ser med öppna ögon på det som händer och är ärliga mot sig själva; sedan spelar det ingen roll om man inte avslöjar detaljer eller sockrar sanningen lite mot andra människor – bara man är ärlig mot sig själv.