|

Back in the green!

Alla yrken har sina för och nackdelar. Men även om jag tänker riktigt länge, så kan jag inte komma på något arbete som har mer varians på de olika delarna än poker. Fördelarna är givetvis otroligt många, och jag behöver väl knappast nämna dessa. Nackdelarna då – hur ser det ut där? Självklart finns det aspekter så som swingsen på lönechecken, sura utdragningar och variation på det psykiska tillståndet. Alla de ovanstående grejerna har jag lärt mig att leva med, de är nu mer en del av min vardag. Dock finns det en sak som jag har haft väldigt svårt med ända sen jag bestämde mig för att spela poker på heltid – rutinerna och dygnsrytmen. På 2 år har jag haft de sjukaste av alla sjuka dygnsrytmer och rutiner, att ni inte kan ana. Ibland sover man 18 timmar i sträck, ibland 4. Ibland sover man inte på ett par dygn och då och då går man runt i en pokerbubbla, där ingenting kan nå fram till en förutom par i ess och dollartecken på en skärm. Sjukt!
Men jag är ypperligt glad att kunna meddela att jag nu mer inte har dessa problem längre. Nog kan det bli lite sena nätter ibland, men det blir det ju även för pizzabagare och konsulter också. Ni förstår vad jag menar? Saken är den att jag ÄNTLIGEN har fått ordning på mina dagsrutiner: Jag kliver upp 08.00 varje morgon, går ut med hunden, sätter på kaffe, läser om trevliga och hemska världsnyheter, lusläser sportbladet och sätter mig sedan ned för att arbeta i ca 6 timmar. Ursäkta mitt språk, men fan vad skönt det är! När min flickvän kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så är jag ingen zombie, utan är pigg, alert och kan delta i diskussioner och aktiviteter. Häromdagen somnade jag klockan 23.00 på kvällen, vilket jag inte har gjort på säkert 3 år.
Anledningen till mina förändrade vanor beror till stor del på vår 15 veckor gamla valp. Den lilla björnen måste ha sin mat och promenad varje morgon, och då min sambo oftast jobbar dagtid nu för tiden, så är det bara för mig att kliva upp – vare sig jag vill eller inte!
Nog för att det kanske är sämre värde i spelet under dagtid, då det nästan bara är proffs och semiproffs som praktiserar poker under dessa tider, men det är det värt! Sen så gillar jag även att möta duktiga spelare. Jag gillar att hela tiden behöva ha mina sinnen på topp, för att ha chans att tjäna pengar. På detta sättet undviker jag att hamna i slentrian och spela mina händer på autopilot.
Pokern har gått bra sedan mitt senaste blogginlägg. Jag lovade ju er trogna läsare att jag skulle vända på steken, vilket jag också har gjort. Jag ligger nu en hygglig summa upp i mars och planerar att utöka de siffrorna innan månadsskiftet. På grund av min dåliga period har jag haft många mentorsessioner, där vi har diskuterat läckor och analyserat händer. Han rådde mig även att bryta av med nötningen av heads up-spel för ett par dagar och pröva på lite 6max – bara för att bryta mönstret. -”Maybe it will work out well, or maybe it will brake you,” sa han.
Skeptiskt och oroad av hans svartvita citat satte jag mig därför ned att lira ett par 6max-bord dagen efter. Det var evigheter sen jag spelade 6-handed, och i början så kände jag mig som en mosbricka inne på Mcdonalds. 6max-spelet har förändrats enormt det sista året. 3, 4 och 5-satsningar preflop, som förr var A-A vs K-K 99% av fallen, är nu mer regel än undantag, och svaga spelare har inte en chans att vinna pengar längre.
Men jag lyckades faktiskt bra i min nya genre och, tro det eller ej, så var det just 6handed-grindningen som fick mig att börja vinna igen. Förut har jag tyckt att spela 6max är ungefär lika roligt som att titta på när färg torkar, men efter ett par vinnande sessioner, så var det faktiskt ganska kul. Skicklighetsnivån på grindarna här varierar, men de flesta är riktigt flinka och man får verkligen anstränga sig för att ta deras pengar. Missförstå mig inte. Heads-up är – och kommer alltid at vara mitt signum och levebröd, men jag kommer faktiskt att grinda lite 6max då och då. Jag brukar vara väldigt enögd, och i mitt tycke så är heads-up den renaste pokerformen, men det är aldrig fel att variera sig.
Ämnet till ära, så tänker jag därför inte lägga upp någon heads up-hand i detta blogginlägg, utan kikar istället på någon hand som utspelat sig på $1/2 No Limit Hold´em 6-max. Ha i tanke att jag är en semifisk när det kommer till 6handed-spel, så ni får gärna skriva era invändningar till mitt utförandesätt i kommentarspalten.
Bordet som jag sitter vid är ett ganska starkt bord: 3 nötgrindare från Storbritannien, en duglig norsk och en fisk från Nederländerna. Stackarna ligger runt 200bb.
Alla lägger sig fram till knappen (norsken) som höjer till $7. Lilla blind viker och jag kallsynar med 7-7. I tid och otid 3-satsar jag mellanhöga pockets här, men denna gång väljer jag att syna. Floppen kommer 5-10-6, regnbåge. Floppen är skaplig för mig och jag väljer att checka. Norrmannen checkar bakom. Hans check kan indikera många händer: Ett mellanpar med showdownvärde som han vill hålla potten nere med, så som A-8, 6-7. Eller en svag tia som 10-9 osv. Han kan även checka bakom med överkort eller monster. 
Turn kommer en Kung. Det ligger nu även 2 ruter på bordet. Jag gillar uppenbarligen inte kortet, och checkar återigen till honom. Han satsar nu $12 i potten på $15. Hans satsning här förvånar mig inte ett dugg. Har han en Kung så kommer han att satsa och har han luft så satsar han med tanke på mina svaghetstecken på flopp och turn. Jag har en känsla av att han mycket väl bara representerar kungen och bestämmer mig för att syna en gata.
Rivern kommer en 4:a, och det ligger nu 3 ruter ute. Jag checkar igen, i hopp om att norsken ska checka bakom. Tyvärr lägger han in en satsning på $32 i potten på $40. Jag ser situationen som 50-50 att han bluffar eller inte. Det troligaste är att han värdesatsar en stark kung här som A-K eller K-Q. Och eftersom jag lider starkt av ”FPS” (fancy play syndrome,) så bestämmer jag mig för att representera en färg eller rivrad stege och checkhöjer norskens satsning till $94.
Norsken använder hela sin tidsbank innan han skriver ”A-K. Nice river fish,” och lägger sin hand. Gentleman som jag är visar jag inte min bluff, utan ler stolt bakom skärmen istället. Varför är det så roligt att göra fina spel? Känner ni så, eller är det bara jag som är konstig?
Det här var ett praktexempel på hur man förvandlar en färdig hand till en bluff, vilket är viktigt att göra då och då.
Nu ska jag sätta mig ned för att spela ett par timmar poker. I kväll blir det championsleauge-kväll med grabbarna igen. Hoppas Barcelona åker ur! Då slipper vi spanjorerna helt och hållet i slutspelet med tanke på Real Madrids fiasko förra veckan. Måste känns bra att värva spelare för flera miljarder, och ta sikte på championsleaguefinal, för att sedan åka ut i åttondelen? Men sparka en eller ett par tränare till och värva lite fler miljardspeare – så ska ni nog se att det löser sig.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
 
 
 

Kort URL: http://www.firstpoker.se/?p=9689

Inlagd av den 17 mar. Arkiverad under NPPA87. Du kan följa alla kommentarer via RSS 2.0. kommentera och pingar är avaktiverade.

Kommentarer är inaktiverade

Dela med dig

| Mer

Senaste kommentarer