Ta mig härifrån

Dagar som denna är det inte långt ifrån att man klämmer fram några tårar. Har den senaste veckan jobbat vidare med långa och stabila sessioner på lägre nivåer med små vinstsummor som resultat. Tills idag...

Hamnar på ett 25/50 bord med oerhört bra värde, lyckas plocka tillbaka 5k som jag förlorat på 10/25, främst genom att råka få in hela min stack preflopp med KK mot QJ off. Sällan bra då han tvåparar turn och river och gottar åt sig hela potten. Precis när jag grindat tillbaka de pengarna på mitt 25/50-bord öppnar ett 50/100 och alla fiskar flyttar vidare. Jag inser att det är läge att skotta och köper in för 8k. Lyckas spela upp det till knappa 25k, bland annat genom att få in alla pengar efter jag limp-reraisat en fisk med JJ och får han att betala av mig på turn med bottenparet han träffar med sin 2:a (kicker 3:a, offsuit kan tilläggas). Ser alltså ut som jag kanske hittat lite goodrun men då händer det som hänt varje gång jag varit på väg uppåt i nivå här i Macau.

Slår upp 1010 i mittposition och får syn av en spelare bakom samt en fisk i small. BB trebettar upp till 2k och sitter med dryga 4,5k bakom. Knepig spot men vet att han förmodligen kan trebetta lite bredare än vanligt då han är kort samt har tiltat lite efter att förlorat ett inköp. Funderar bara på hur jag ska spela den. Kommer fram till att det faktiskt går att syna då jag helst vill ha med fisken också, sedan betta alternativt syna en allin  från shortstacken på en låg brädadå jag tror han kommer stoppa in även om han har AK-AJ. Förvånande nog så får jag även syn av spelaren bakom mig vilket är lite jobbigt men som tur är synar även fisken.

Floppen kommer 1075 med färgdrag. Fisken checkar, shortstacken stoppar in och jag sitter härnäst. Känner spontant att jag inte vill reraisa och pusha bort några träffar som fisken kan fastna i.  Visst, brädan är obehagligt dragig men samtidigt så vet jag att fisken kommer syna på alla botten, mellanpar, hålpipor och färgdrag om jag bara synar så känner väl att så länge inte en uppenbar färg dyker upp på turn så stoppar jag in där istället. Fisken synar som jag misstänkt och floppen kommer en blank 9:a. Fisken går då ut och bettar 7500 och jag ber till gudarna att han donkat in ett tvåpar. Ställer känns som det enda rätta då han dessutom kan ha färgdrag och fisken funderar cirka en nanosekund innan han synar. Inser att jag kan ha problem även om rivern kommer blank. Självklart har firren lyckats syna in 86s preflop ur position mot trebet och pokergudarna belönar honom självklart med en drömflopp där han får bomba in sitt maskerade drag på turn. Själv står jag tom i blicken och stirrar ned på mitt toppset som fått mig att förlora en 55k pott, en ganska betydande pott för en badbeatad svennegrinder som tvingats ned på lowstakes den senaste månaden.

Har sällan känt mig så tom som just nu, ett svagt tinnitusliknande sus är det enda som rör sig i mitt huvud och tycker mig nästan vara lite öm i kroppen. Så fruktansvärt att bli brutalt nedkastad på nätgrinderiet på de låga nivåerna då man faktiskt precis hittat ett riktigt bra plus och floppar in nöten på ett 50/100-bord. Känns riktigt tröstlöst och längtar bara från att leva denna oturens hemvist. Snälla, ta mig hem till Sverige!

Länge leve limppokern

Veckorna stöps i vanlig ordning i samma form här i Macau och jag äcklas bitvis över den skitnödighet jag kan känna inför vissa blogginlägg. Känns som det någonstans blir lite tjat om upp och ner, sväng hit och sväng dit, och tillbaka på ruta ett. Kan nog tyvärr inte beskriva mitt liv som både sanningsrikt och spektakulärt utan väljer helt enkelt det förstnämnda.

Har fortsatt mitt långsamma nötande uppåt på lägre nivåer vilket fungerat ganska bra. Inga lukurativa summor men efter den kaosteori jag praktiskt genomlevt här i Macau känns stabila pengar bättre än stora. Förundras allt mer på hur många olika strategier som poker faktiskt rymmer och hur fel jag har haft i att bara jag har rätt. Sanningen är att jag tror mitt spel, när det är som bäst, ligger nära i att maximera vinsterna men samtidigt ger det en baksida i form av svängar. Mina nedvärderande tankar jag tidigare riktade mot kinesiska grinders försiktiga spel har långsamt ersatts med respekt samtidigt som jag sett att de har en riktigt stabil vinstkurva.

Upptäckte hur influerad jag blivit av detta suspekta spel då jag helt plötsligt limpade in en hand under mitt shorthandedspel på internet. Jag var förvånad, alla andra var förvånade och någonstans i all förvirring slutade det med en ganska stor pott till min favör. Tror att vi i vissa avseenden kanske är lite statiska i vårt tänk kring pokerstrategi och att det kanske finns intressanta taktiska grepp man kan implementera bortom alla deucescracked-videos som numera är vardagsmat för många spelare. Återstår att se vid hemkomsten hur mycket Kina jag kommer våga ta in i mitt spel men ser i alla fall fram emot att göra lite forskning inom området.

Storåkrar mig uppåt

Tror att få kineser anar att den blekfete skandinaviske galningen som satt på deras bord för någon månad sedan är samme person som den nu lite brunare, aningen tunnare men framför allt oerhört mer balanserade dito.

Från att ha pushat kineser, drag och hålpipor i massor sitter jag nu harmoniskt och väntar. Och väntar. Och väntar. Som ett mantra rullar orden "tight is right" i bakhuvudet samtidigt jag nöter min ABC-poker.

Det stora förebilden är inte längre Dwan eller Sahamies utan istället en lite gråtonad Storåkers. Inget ont om honom, hans resultat och meriter talar för sig själv men det är väl få som anklagat honom för att vara en spektakulär spelare. Någonstans har jag också accepterat att välja den rollen och har inte riktigt samma behov av att utmärka mig med tunna riversynar och våghalsiga omslag.

Känns faktiskt riktigt bra och framför allt så är inte varje session på liv och död just nu utan jag accepterar att långsamt bygga rullen till stabilare nivåer. Mer jobb och mindre passion behöver inte vara fel i pokerns värld. Macau sväljer ofta de passionerade och talangfulla med hull och hår för att sedan låta ganska mediokra spelare med tyska bankrullekrav och små ambitioner långsamt bygga sina förmögenheter. Kanske inte känns rättvist men det är dock ett faktum. Väldigt få duktiga LAGs hinner uppleva "det långa loppet" i Macau innan de i ett kaos av tightpassiva kineser och stora svängar slarvat bort sin rulle. Själv är jag glad för att jag insett det innan det är försent. Och påminn mig gärna om jag glömmer denna enkla logik när riggen knuffar mig i ryggen!

Reflektioner

Är tillbaka i Macau och jag får väl säga mig se staden i någorlunda nytt skimmer sedan min resa till Malaysia, som var lika mycket mental som geografisk.

Det krävs ibland att man tar ett steg tillbaka och funderar igenom både spel och liv för att kunna hitta tillbaka till rätt spår. Återstår dock att se om jag verkligen är inne på det spåret. Positivt är i alla fall att efter första helgens spel så har väl resultaten varit lika skrala, men däremot attityden till dem klart bättre. Jag har analyserat mina sessioner och kommit fram till att jag faktiskt spelat riktigt bra trots att jag gått förlorande ur kampen och har med det enkla konstaterande kunnat lägga sessionen bakom mig.

Den dagliga grinden ligger för närvarande på den ytterst oglamorösa nivån 10/25. Ett faktum som är en prövning då det känns lite förnedrande att sitta på de små borden och lystet se upp mot vissa ohyggligt begränsade spelare som sitter på 50/100 och uppåt. Jag tror, eller låt mig revidera det, hoppas att jag faktiskt haft väldigt mycket otur vilket det verkligen känns som. Pokern stora utmaning är ju annars att sunt kunna värdera sin egen förmåga och självklart blir man bitvis orolig över den då man helt plötsligt befinner sig på de lägsta nivåerna igen. Samtidigt så vässas ens fokus aningen med varje motgång och jag hoppas att kunna bevisa för mig själv och många andra att jag faktiskt har ett spel som slår de högre nivåerna innan jag lämnar Macau.

Det känns i alla fall betryggande att spela på 10/25. Värdet här i Macau diskuteras flitigt och många tycker det blivit sämre på högre nivåer. Det är mycket möjligt att Macau inte är den guldgruva jag hoppades att det var och många andra berättat om att det varit. Men faktum kvarstår att på de lägsta nivåerna hamnar man bitvis på bord som är oerhört dåliga. Det känns helt enkelt som har man bara någorlunda solid pokerutbildning ska man omöjligen kunna göra annat än att vinna. Dessutom kan man vinna relativt mycket på en sittning. Att göra ett plus på 700-800BB är faktiskt inte alls någon omöjlighet, men jag väntar fortfarande på lite medrigg, för om man springer in i några få riverouts hela tiden så fungerar det inte riktigt att göra bra resultat.

Jag är oerhört trött idag vilket jag förbannar mig själv över. Hade planerat att spela första turneringen i GSOP på Pokeridol. Var riktigt taggat för en nätturnering, och det var bra struktur i kombination med 350 000 garanterat fick mig att ställa klockan på 02:55. Tiltande nog så visar det sig att min mobilklocka går lite för långsamt och när jag slagit på datorn och loggat in på klienten är klockan precis 03:00 och turneringen har redan startat. Oerhört frustrerande, men jag lyckades lugna tilten genom att sitta uppe i den kinesiska natten och grinda Omaha hi/lo samt titta på det milanesiska storderbyt. Plus på Omahan, men back på derbyt: nettot var dock positivt så jag var relativt nöjd när jag tog mig en fortsatt nattsömn några timmar senare.