Den nya hyresgästen - inget kärt återseende

Tiden i Macau börjar närma sig sitt slut och kanske just därför börjar man på fullt allvar låta sig känna hemlängtan. Varje sekund av rökig kasinomiljö tär på psyket och det hela känns som ett långt svagt uppförslutande upplopp i ett maraton. Har dock gått ganska bra spelmässigt även om jag hade en tvådagarsperiod med ganska tuffa förluster. Sprang dessutom in i en av de tuffare beatsen på fredagens session på Venetian.

Det sitter en singaporian vid bordet, och han jobbar ganska aktivt med sina marker. Normalt brukar Macauborden vara relativt passiva och särskilt vid tillfällen som liknar detta då det sitter två uppenbara fiskar vid bordet. Denne singaporian väljer en lite mer konfliktfylld approach och väljer att genomgående trebetta och höja de andra spelarna som försöker spela med dessa fiskar. Inget ont om det rent spelteoretiskt, men ska erkänna att jag personligen lagt mig till med ett mycket mer fredligare spel under tiden här då jag insett hur komfortabelt det kan vara att spela utan att vara jagad av alla regulars.

Nåväl, jag börjar tycka att singaporianen överträtt sina rättigheter att dominera bordet och anser att jag förmodligen är mest lämpad vid bordet för att disciplinera denna gentleman. Vi sitter båda 400BB djupa och när en av hans otaliga höjningar landar på bordet när jag har knappen känner jag att måttet är rågat. Jag tittar ned på K3s och bestämmer mig för att mixa upp det lite nu när fisken ändå har lagt sig. Jag slår om hans 300 höjning till 950 och ser fram emot att se hur han klarar av att spela ur position för 400BB.

Han tar synen och floppen visar J-6-6 med mitt färgdrag - en drömflopp med tanke på att jag egentligen inte tänkt spela någon hand utan snarare hans så att säga. Han checkar och jag lägger in ett ganska tungt c-bet. Han tar syn och på turn faller spader 5 och min färg är därmed fullbordad. Från att ha suttit med en skräphand och inställningen att jag ska trolla lite har jag nu helt plötsligt näst intill nöten. Han checkar igen och även om jag misstänker att han kommer att folda känns det som det enda rätta att lägga en kraftig satsning och hoppas på att hans misstroende mot mig kvarstår. Jag bettar 3 200 och han synar efter en stunds stekande.

River levererar en blank 8:a och när han checkar känns allt oerhört komfortabelt. Har han J-J så är det så, men bortsett från det så ska jag sitta säkert då jag är övertygad om att han hade spelat ett nötfärgdrag annorlunda på flopp. Potten är 11 000 och jag lägger att värdebet på 8 400 med tanken att han rimligtvis bör syna av om han valt att gå såhär långt.

Han steker ett tag innan han plötsligt skjuter in alla sina marker i mitten. Detta innebär en höjning på knappa 7 000 och jag inser att läget inte ser lika lovande ut. Jag muttrar cooler för mig själv, men inser samtidigt att jag måste syna med tanke på pottens storlek även om det känns troligt att jag är stendöd. Motvilligt skjuter jag in mina sista marker mot denna 40k-pott. Chockad ser jag hur singaporianen viker upp 88, utan 8:an i spader, för en rivrad kåk. Han har alltså lyckats dra in en 2-outare, eller snarare 1-outare då betalningen inte kommer vara alls lika stor om spader 8:an kommer på river.

I en blandning av frustration och chock lyckas jag ganska högt för mig själv idiotförklara min motståndare samtidigt som han ber mig om de sista tre chipsen värda 15HK som jag glömt att skjuta in i potten. Brutalt antiklimax då jag var ganska säker på att håva in en jättepott samt disciplinera den slyngeln. Istället förlorar jag en av de större potterna jag spelat här och sitter i koma resten av sessionen och försöker förstå vad som hänt.

Det sjuka inträffar dock dagen efter. Jag har träffat min bostadsagent för att göra upp kring detaljerna för min utflyttning. Hon meddelar att hon har en klient som är intresserad av att flytta in ganska omgående. Strålande tänker jag då det kan ta bort lite av mina kostnader för lägenheten. Hon vinkar till en snubbe längre bort som uppenbarligen är den kommande hyresgästen och föreställ er min förvåning då den utdragande singaporianen dyker upp. Det är alltså han som, för mina pengar, ska hyra den lägenhet jag flyttar från. Det bisarra i situationen gör att jag börjar garva, agenten frågar om jag känner den nye hyresgästen och jag säger att egentligen inte, men jag vet att han har råd att hyra lägenheten i alla fall.

Någon som har några kreativa idéer på någon trevlig överraskning man kan ge denne tvåoutande turlådan vid inflyttningen? Har svaga planer på att gömma någon intressant icke väldoftande maträtt på en avlägsen plats i lägenheten. Känns kanske lite lågt, men är ju faktiskt första gången man har chans att ge tillbaka för en utdragningen. På nätet kan man på sin höjd gå loss i chatten och drömma om att hemsöka dessa bingoneringsspecialister.

Återstår att se om det blir någon verklighet av mina ont sinnade planer - ska sanningen fram så tror jag att självaste pokerguden kommer att straffa singaporianen snarare förr än senare då dessa tendenser till överaggressivt spel har en tendens att slå tillbaka oerhört kraftigt i detta limp och nötspelande träsk som Macau är. Misstänker att ångesten i lägenhet 24D kommer vara massiv även efter min utflytt när väl farbror Badrun knackar på...

Djupa hål i fickan - bokstavligt talat

Det kinesiska nyåret har trots att det på vissa sätt varit en lätt besvikelse ändå tagit mig tillbaka på stabila nivåer rullemässigt. Dock höll jag på att klanta bort halva rullen häromdagen då jag stötte på ett av de problem som man inte riktigt har i onlinevärlden.

Allt börjar som vanligt. Jag ger mig på morgonen ner till Wynn för att sätta in pengar. Har ett konto där och den senaste veckans vinster känns tryggare där än i min frys (en klassiker som jag förvisso gillar, men måste nog ha en mer välfylld frys för att kunna gömma pengarna). Har en bunt på 70 000 och jag är lite osäker på var jag ska stoppa den, men väljer innerfickan på min inköpta kinesiska träningsjacka och vandrar stolt i hågen ner till kasinot. Inga konstigheter så långt utan jag tar mig till Wynn utan problem och insättningen går planenligt.

Därefter beger jag mig till Venetian och växlar in HK$20 000 till marker. Spelet har inte kommit igång ännu så jag beger mig för att äta middag på ett av kasinots sushihak. Även denna gång pular jag ned mina värdesaker i innerfickan.

Mumsar i mig ett dussin "roasted fatty salmon" då jag får samtal från pokerrummet som meddelar att storfisken har ramlat in. Jag stressar till mig notan och beger mig tillbaka i rask tysk marschtakt. Så mitt på en av Venetians artificiella kullerstensgator händer något oförutsett. I ett av mina spänstiga steg faller de elva marker jag växlat in - värda HK$20 000 - ur jackan och sprids likt en kastad rulle enkronor åt alla håll och kanter. I panik börjar jag samla ihop dyrbarheterna och jag tackar den store lorden: dels för att inga marker valde att hoppa ned i Venetians inomhuskanal, och dels för att jag är i Kina där folk artigt hjälpte mig att plocka upp markerna för att ge dem tillbaka. Misstänker att det finns andra platser där 20 000 utspridda på backen skulle kunna skapa obehagliga och tumultartade scenarion.

Lätt chockad över denna händelse kontrollerar jag vad som egentligen inträffat. Då visar det sig att min kära innerficka har ett gigantiskt hål i botten. Och denna ficka har jag alltså genomgående haft som värdeskåp för de största summor jag någonsin burit på. Så här i efterhand kan man väl säga att jag haft lite tur. Har varit surt att lämna ett sedelspår på 70 000 längs en av Macaus bakgator...

Kinesiskt nyår och sänkta krav

Robin Backström ser slutet på sin Macau-resa och har satt ett mål fram till dess att kosan styrs hem mot Sverige igen.

Senaste veckan har varit ganska kaotisk, därav frånvaron av blogginlägg. Kina har sitt egna nyår och vi har precis tagit steget in i tigerns år vilket lett till en massa firande i staden. Jag och några goda vänner från Sverige gjorde vårt bästa för att befläcka det kinesiska mer stillsamma firandet med äkta svensk partyglädje, men det slutade väl främst med massiv bakfylla och så här i efterhand så är det kanske kineserna som firar på ett vettigare sätt. Skonsammare för kroppen, i alla fall, att smälla kilovis av krut och spela baccarat.

Nyåret har inneburit en anstormning av människor till Macau och inför denna högtid gick snacket bland oss pokerspelare. Vissa påstod att manna skulle regna från skyarna och att kinesiska mångmiljonärer skrattandes skulle sprida åkrar av HK-dollar som var ämnade för oss att skörda. Andra påstod att nyåret är en familjehögtid så att det skulle vara ganska lugnt vid pokerborden, så man lika gärna kunde ta ledigt. Sanningen ligger väl, som så ofta, någonstans mellan de två ytterligheterna.

Staden är nämligen fylld till breddgraden av tillresta och följaktligen är även de flesta kasinon överbelagda. Bra så långt. Problemet är dock att denna högtid främst lockar kineser och att kineser i allmänhet föredrar baccarat och andra bordsspel framför poker. Det i kombination med rykten kring att Macau ska vara bra under nyåret har främst resulterat i att de nya fiskar som letat sig till pokerborden blandas ut bland de tillresta pokerspelare utifrån som rest hit enkom för nyåret. Så summa summarum är allt ungefär som vanligt värdemässigt, med tillägget att man får plocka fram vassa armbågar för att ta sig fram i kasinon och taxiköer.

Spelmässigt har jag dock hämtat upp mig sakta men säkert från förra veckans chockartade upplevelser. Har lagt ned ambitionen att spela högre nivåer innan hemresan och beslutat mig för att grinda lugnt med målsättningen att kunna göra Macau till ett nollsummespel rent ekonomiskt. Sårar mitt lilla svulstiga pokerego att ha så extremt låga förhoppningar, men det är bara att acceptera att jag inte klarat av att prestera bättre än så, även om jag är ganska övertygad om att oturen drabbat mig lite mer än vad normalfallet föreskriver. Tror generellt sätt att man mår lite bättre i denna bransch om man försöker vara lite ödmjuk även om den gamla boxarmentaliteten kanske är den ultimata för att maximera prestationen. Ibland får man helt enkelt byta lite +EV mot livskvalitet.

Ta mig härifrån

Dagar som denna är det inte långt ifrån att man klämmer fram några tårar. Har den senaste veckan jobbat vidare med långa och stabila sessioner på lägre nivåer med små vinstsummor som resultat. Tills idag...

Hamnar på ett 25/50 bord med oerhört bra värde, lyckas plocka tillbaka 5k som jag förlorat på 10/25, främst genom att råka få in hela min stack preflopp med KK mot QJ off. Sällan bra då han tvåparar turn och river och gottar åt sig hela potten. Precis när jag grindat tillbaka de pengarna på mitt 25/50-bord öppnar ett 50/100 och alla fiskar flyttar vidare. Jag inser att det är läge att skotta och köper in för 8k. Lyckas spela upp det till knappa 25k, bland annat genom att få in alla pengar efter jag limp-reraisat en fisk med JJ och får han att betala av mig på turn med bottenparet han träffar med sin 2:a (kicker 3:a, offsuit kan tilläggas). Ser alltså ut som jag kanske hittat lite goodrun men då händer det som hänt varje gång jag varit på väg uppåt i nivå här i Macau.

Slår upp 1010 i mittposition och får syn av en spelare bakom samt en fisk i small. BB trebettar upp till 2k och sitter med dryga 4,5k bakom. Knepig spot men vet att han förmodligen kan trebetta lite bredare än vanligt då han är kort samt har tiltat lite efter att förlorat ett inköp. Funderar bara på hur jag ska spela den. Kommer fram till att det faktiskt går att syna då jag helst vill ha med fisken också, sedan betta alternativt syna en allin  från shortstacken på en låg brädadå jag tror han kommer stoppa in även om han har AK-AJ. Förvånande nog så får jag även syn av spelaren bakom mig vilket är lite jobbigt men som tur är synar även fisken.

Floppen kommer 1075 med färgdrag. Fisken checkar, shortstacken stoppar in och jag sitter härnäst. Känner spontant att jag inte vill reraisa och pusha bort några träffar som fisken kan fastna i.  Visst, brädan är obehagligt dragig men samtidigt så vet jag att fisken kommer syna på alla botten, mellanpar, hålpipor och färgdrag om jag bara synar så känner väl att så länge inte en uppenbar färg dyker upp på turn så stoppar jag in där istället. Fisken synar som jag misstänkt och floppen kommer en blank 9:a. Fisken går då ut och bettar 7500 och jag ber till gudarna att han donkat in ett tvåpar. Ställer känns som det enda rätta då han dessutom kan ha färgdrag och fisken funderar cirka en nanosekund innan han synar. Inser att jag kan ha problem även om rivern kommer blank. Självklart har firren lyckats syna in 86s preflop ur position mot trebet och pokergudarna belönar honom självklart med en drömflopp där han får bomba in sitt maskerade drag på turn. Själv står jag tom i blicken och stirrar ned på mitt toppset som fått mig att förlora en 55k pott, en ganska betydande pott för en badbeatad svennegrinder som tvingats ned på lowstakes den senaste månaden.

Har sällan känt mig så tom som just nu, ett svagt tinnitusliknande sus är det enda som rör sig i mitt huvud och tycker mig nästan vara lite öm i kroppen. Så fruktansvärt att bli brutalt nedkastad på nätgrinderiet på de låga nivåerna då man faktiskt precis hittat ett riktigt bra plus och floppar in nöten på ett 50/100-bord. Känns riktigt tröstlöst och längtar bara från att leva denna oturens hemvist. Snälla, ta mig hem till Sverige!