Tiden innan semestern minns jag inte som en positiv period. Jag avslutade nämligen med att göra ytterligare ett stort back den sista speldagen innan avresa. Att hamna all-in för dryga 200 BB med A-A och K-K för att förlora mot K-K och A-K tärde minst sagt starkt på mitt redan sargade psyke. Så semestern kom verkligen välbehövligt och då jag rest själv har jag egentligen spenderat hela resan med att fundera kring mitt liv och pokern.
Poker som hobby är säkert en på många sätt givande och kittlande ventil från den vardagliga lunken. Som arbete kan den kittlingen snarare vara som ett grävande av en hand med ovårdande naglar. Rekommenderar verkligen alla som spelar på del/heltid att då och då ta ett steg tillbaka och utvärdera sin relation till pokern och hur det påverkar ens liv. För mig har livespelet på många sätt varit en återupptäckt av hur pressande detta yrke kan vara. Jag har insett att jag faktiskt inte kan fortsätta om jag inte lär mig att vara mindre känslomässigt engagerad i spelet (kan rekommendera Jared Tendlers videos kring pokerns mentala sidor). Ska verkligen försöka jobba på det när jag kommer tillbaka. Har även plöjt lite halvflummig självutvecklingslitteratur på min resa och något som blivit ännu tydligare för mig är svårigheten att få pokerspelet att känna meningsfullt i ett större perspektiv.
Sanningen är att som pokerspelare spelar man för sig själv och de eventuella vinster man inkasserar glädjer egentligen ingen annan än en själv. Vissa kanske är bekväma med det, men jag känner väl personligen att det känns lite ihåligt att försöka prestera och utvecklas i något som i slutändan inte gangar någon än mig själv, och då dessutom ”bara” ekonomiskt. Min slutsats är väl för min egen del att jag någonstans på vägen måste hitta ett klart mål med vad jag faktiskt vill åstadkomma igenom mitt pokerspel. Att bli rik kanske många tycker är ett självklart svar men samtidigt så tycker jag att pokerbranschen i sig bevisat att det i sig inte är lösningen. Det finns ju ett otal pokerspelare som nått oerhörd framgång för att sedan på olika sätt lägga korten på hyllan då motivation/glädje i spelet saknas. Även många exempel finns på spelare som tagit rikedomen/framgången på fel sätt. Jag tror man måste ha ett mål med sin eventuella rikedom som gangar någon mer än det egna personliga svulstiga pokerjaget.
Nåväl, slut på flummandet, men svårt att inte bli lite mjuk i tanke och själ då man promenerat milsvida sandstränder med tanken som enda sällskap. Börjar i alla fall långsamt ladda mina batterier för återkomsten till Macau. Det som väntar är lowstakes-grind med säkerhet som nyckelord då jag helt enkelt inte tänker acceptera att Macau-äventyret blir ett misslyckande.