Elkys fantastiska äventyr

Ingen kan anklaga Bertrand ”ElkY” Grospellier för att backa från en utmaning. Hans orädda personlighet och spelstil gör honom till en av de mest spännande figurerna inom pokern. FirstPoker utforskar de många sidorna av den man som kallas ElkY.

När Bertrand ”ElkY” Grospellier talar fullkomligt sprutar orden hur hans mun i en enda röra. Hans engelska är nästintill perfekt, men den tjocka franska accenten ihop med hans kulspruteliknande ordsalvor gör att det ändå inte är speciellt enkelt att förstå vad han säger.

Våghalsen ElkY

Han är inte bara den mest snabbpratande pokerspelare vi mött, han kan mycket väl vara den mest snabbpratande människa vi stött på överhuvudtaget. Man undrar så smått om han har bråttom till något möte någon annanstans. Skrattande ursäktar han sig och tar av sig den svarta designerjackan, som är fullklottrad med svarta dödskallar och röd grafitti som går helt i linje med trenden bland unga pokerspelare. ElkY medger att hans svada helt enkelt är en del av hans personlighet. För att göra en parafras på Mr Wolf i Pulp Fiction: han tänker fort och han snackar fort. ”Jag gillar att leva livet snabbt,” utbrister han med ett stort flin.

Så ger han sig in i en lång förklaring om hur han var tvungen att lägga band på sig när han började med livepoker. ”Jag tog för snabba beslut. Jag menar, visst tar jag fortfarande snabba beslut, men jag tror att man kan ta lite mer tid på sig i livepoker eftersom allt går så långsamt.”

Så sent som för fyra år sedan var ElkY enbart känd som en högljudd sit & go-spelare som en gång varit en grym videospelsfanatiker i Korea. När han blev den första spelaren någonsin att nå PokerStars Supernova Elite-nivå gav det honom inte bara ett mycket bra rykte, utan även ett lukrativt kontrakt med sajten, men under flera år hade han problem med att få ordning på sitt livespel. Men ända sedan han krossade 1 135 andra spelare i PCA Main Event i januari förra året – när han kammade hem hela $2 miljoner – har hans form nått en ny hänsynslös nivå.

I oktober vann han WPT Festa Al Lago-titeln – somhan rankar som sin största bedrift – och tre månader senare gjorde han sig ett hyggligt dagsverke på en halv miljon med segern i High Rollers Event vid PCA 2009. ElkYs nyvunna storform verkar ha kommit från ingenstans, men för honom själv var det oundvikligt.

”Jag visste väl hela tiden att den skulle infinna sig. Jag övade helt enkelt upp min skicklighet och försökte förbättra mitt spel. I poker måste man vara realistisk. Det är viktigt att spela bra, men man kan inte fokusera för mycket på bara ett enda spel.”

Han har nu över $4,7 miljoner i turneringsvinstpengar (över $1 miljon mer än landsmannen David Benyamine), vilket gör honom till Frankrikes överlägset mest framgångsrika turneringsspelare. Den 28-årige fransosen börjar nu tala lite långsammare och mer avslappnat, stoppar ner solglasögonen i fickan och lutar sig tillbaka i soffan. Nöjda med att han inte längre verkar vara på väg någon annanstans ger vi oss i kast med att försöka få en unik inblick i hur huvudpersonenför dagen egentligen fungerar.

Rockstjärnan ElkY

Nu när pokern har spridit sig till alla kontinenter på planeten har livespelen blivit smältdeglar av olika klasser, kulturer och personligheter. Och om du råkade befinna dig i Macao under dag 1b av APPT 2008 skulle du ha sett denna färgstarka blandning när den är som mest livfull. Som en hyllning till en av hans favoritfilmer, The Dark Knight, hade ElkY sminkat sig som Jokern, komplett med grönt hår, isvitt ansikte och det där omisskännliga röda kladdet över munnen.

”Jag älskar den filmen och det kändes som en cool sak att göra. Jag gillar att göra något kul, intressant eller coolt,” säger han med ett skratt. ”Det är helt enkelt kul att festa till det, och kul att vara Jokern.”

ElkY är känd för att vara en festprisse och det är ett epitet han bär med stolthet. ”Jag älskar att festa och försöker njuta av varje ögonblick just nu, för man vet aldrig vad som händer i framtiden,” säger han. ”Jag vet inte ens om jag kommer att älska samma saker då som jag gör nu.”

Brudar ligger högt på listan över hans intressen när han inte spelar, men han försöker verkligen att separera arbete och nöjen. ”Jag försöker vara lite smartare när det gäller det nu – jag vill inte att det ska påverka mitt turneringsspel.” Ändå tror han inte att det skadar vid bordet att han anses vara en smågalen person med rockstjärnemanér.

”Jag är nog lite galen, men i poker är det bara bra för imagen. Ibland måste man vara oförutsägbar.” Han avslöjar hur hans framträdande som Jokern kan ha haft önskad effekt.

”Några av spelarna spelade faktiskt väldigt dåligt mot mig just då. I liveturneringar kan man imponera mer på folk, de är mer lättskrämda då. Självfallet måste man ha en solid spelgrund att stå på, men då och då måste man göra något galet. Om man gör en stor syn i en liveturnering är det viktigt för dominansen vid bordet – folk vill inte spela mot dig. Ibland måste man visa att man är villig att gå hela vägen.”

Galningen ElkY

Ett utmärkt exempel på ElkYs vilja att ta saker och ting till sin spets visade sig under finalbordet av EPT Köpenhamn 2007. Med fyra spelare kvar öppnade Elky från knappen med 7-♣5 till 70 000. Det var ett standardspel från fransmannen och eftersom mörkar och antar var värda över 30 000 var det ett smart drag – han var garanterad minst $170 000, men siktade på förstaplatsen som var värd $700 000. När det var dags för markerledaren Richard Toth lyfte han försiktigt på hörnen på sina hålkort som visade A-J och höjde till 116 000. Visst borde ElkY ha lagt sig. En syn var en möjlighet eftersom han hade position, men i kommentatorshytten bönföll experterna honom att lägga sig.

Elky valde istället att kontrahöja, och höjde pottens värde innan floppen till $400 000. Båda spelarna checkade floppen J-4-3, men ElkY fortsatte sin framstöt på turnen, som visade en Dam, trots att hans hand inte förbättrats det minsta och att han bara hade ett stegdrag. Sedan kom en mirakulös Sexa på rivern och gav ElkY en osannolik stege, och han gick all-in. Toth synade, gick på nöten och hade plötsligt en liten stack. Allt detta måste väl vara prov på en galning i arbete?

Enligt ElkY själv var spelet mot ungraren riskfyllt, men rättfärdigat.

”Vi hade spelat tillsammans i nästan två dagar och jag hade inte fyrsatsat mot honom en enda gång,” säger han. ”Jag tyckte det var ett ganska bra tillfälle för en tunn fyrsatsning. Vi hade de två största stackarna vid bordet och jag hade visat stor respekt för hans kontrahöjningar så han kan ha varit rädd för att hamna i en all-in-situation med mig. Jag var inte tvungen att ha en stark hand för att gå all-in och han kunde också tänkas lägga mycket ur sitt handurval, som Sjuor eller A-10, eftersom vi hade så pass stora stackar.

Jag antar att jag hade fel om vilken typ av hand han kunde ha lagt! Eftersom jag hade position under resten av handen tycker jag att det var ett bra läge. Jag förväntade mig självklart att han skulle lägga sig före floppen.”
Efter en sådan analys kan man knappast kalla ElkYs spel för galet, men det var minst sagt djärvt. Men samtidigt har han aldrig uppvisat några tendenser på att tveka vare sig på sig själv eller på sitt spel – hans mod har alltid varit ett personlighetsdrag. Som tonåring drömde han om att spela TV-spel på heltid och vid 20 års ålder blev han inbjuden till Korea för att göra precis just det.

De flesta skulle nog tänka både en och två gånger över att flytta permanent till ett land med en helt annan kultur och ett helt annat språk, där man tveklöst skulle vara en outsider, men ElkY flyttade direkt. ”Det var hela tiden mitt mål att göra det ändå; det var inget slumpartat,” säger han. ”Planen var att göra vad som stod i min makt för att lyckas i Korea. I början hade jag problem med kommunikationen, men jag hade tur. En god vän till mig hade bott i Korea i tre år redan så han hjälpte mig.”

ElkY medger dock att det var en aning riskfyllt att ge upp en bra utbildning för att ge sig in i den hyperkonkurrenstäta TV-spelsvärlden. ”Visst är det lite galet att som 19- åring flytta till ett asiatiskt land och inte ens kunna språket!”

Men han visste att belöningen skulle vara värd risken. Första året hade han en grundlön på $5 000 i månaden och när han nådde sin topp kammade han hem $300 000 om året. Denna höga risk kontra hög belöning-mentalitet är ett nyckelelement i hans pokerstil – och det är också därför han ofta betraktas som en galen spelare.

”Jag bryr mig verkligen om att vinna. Vart jag än spelar så blir jag besviken om jag inte vinner. Turneringsstrukturen är alltid topptung – både när det gäller vinster utrymme i media. Kommer man tvåa är det ingen som minns dig och det är därför det är viktigt att vinna. Jag är redo att ta alla risker som finns för att förbättra mina vinstchanser.”

Fanatikern ElkY

Förmågan att kunna, och våga, ta riskerna när de uppenbarar sig är ett karaktärsdrag hos många pokerspelare – men för att nå den allra högsta nivån behöver man något mer. Man måste vara fanatisk när det gäller spelet. Att sitta vid ett bord och försöka koncentrera sig under hand efter hand samtidigt som man timme efter timme måste ha koll på alla andra spelare är trots allt mycket svårare än vad det låter. När man spelar online måste man vara ännu mer fokuserad – en datorskärm är markant mer statisk än ett livepokerrum. ElkY är inte bara fanatisk när det gäller poker, han är fanatisk, på gränsen till neurotisk, när det gäller i princip allt han tar sig för. Det handlar om jakten på perfektion. Ta till exempel videospel. Han förklarar hur mycket jobb han lade ner på att var den bästa spelaren i Frankrike direkt efter att han slutat högstadiet.

”Jag lade ner mer arbete än de flesta, och spelade galet många timmar. Jag övade tolv, ibland 16, timmar om dagen. Det var allt jag gjorde i ett halvår,” säger han. ”Visst fanns det många andrasom spelade mycket, men de hade andra saker att göra också, som att gå i skolan. Jag hoppade ju av plugget för att spela, så jag ville verkligen lyckas; det var min enda dröm, att kunna leva på att spela TV-spel!” ElkY var inte bara beredd att lägga ner den tid som krävs för att lyckas, han var också beredd att lägga all bekvämlighet åt sidan. ”Ibland sov jag på golvet på internetcaféet eftersom min familj bodde i Nancy. Jag ville öva mycket och de enda internetcaféerna fanns i Paris,” avslöjar han. ”Jag bodde där några dagar, sov några timmar och spelade sedan hela dagen.”

ElkYs tvångsmässiga TV-spelsnatur fick full frihet och nådde sin fullapotential i Korea. ”Istället för att festa eller jobba spelar de väldigt, väldigt mycket. Jag tror att det gjorde mig mentalt stark eftersom koreaner är väldigt tävlingsinriktade, mycket mer än fransmän.” Denna arbetsmoral var lätt att överföra på pokern. Oavsett om han spelar online eller live så har ElkY en förmåga att stänga ute alla distraktioner. ”Någon kanske pratar för högt, det kanske finns TV-kameror eller störningsmoment utifrån, men jag kan spela under i princip alla omständigheter – det är en stor fördel jag har.”

Den kanske mest imponerande dedemonstrationen av hans mentala styrka inträffade i slutet av 2005 när han bestämde sig för att han ville bli den första spelaren någonsin att nå Supernova Elite-nivån på PokerStars – något som gav otroliga förmåner, som fritt tillträde till stora liveturneringar och VIP-turneringar online. Självklart krävdes det en oerhörd hängivenhet för att nå upp till den nivån – man var tvungen att komma upp till en miljon FPPpoäng under ett kalenderår – vilket är en otroligt svår uppgift till och med för de mest inbitna onlinespelarna. ElkY började med att ge sig på sit-and-gos.

”Jag spelade väldigt mycket sit and gos vid den tiden,” säger han. ”Huvudsakligen på $50- och $100-nivån, eftersom det gav mig mest FPP-poäng.” Med två veckor kvar låg han fortfarande 100 000 poäng kort, så han ökade på sina ansträngningar. ”Jag läste någonstans att det räckte med att sova 20 minuter var fjärde timme, så jag testade det i en vecka.”

Sömnbristen var dock inte direkt bra för hans vinstmarginaler. ”Det var bara dumt att göra så, för jag spelade riktigt dåligt. Jag var så trött,” säger han. Men med en annan spelare hack i häl visste ElkY att han inte hade råd att ta bort foten från gaspedalen och i sista rundan spelade han i skoningslösa 27 timmar i sträck. ”Jag ska ta mig fan spela tills jag klarar det,” minns han att han tänkte. Och på kvällen den 13 januari 2006 bekräftades ElkYs bedrift på Internet. Han visste att även om han aldrig gjorde någonting inom pokern igen var hans status som onlinelegend redan cementerad – han var den förste någonsin att nå Supenova Elite och han hade gjort det på rekordkort tid: drygt fyra månader.

Ambitiöse ElkY Att ha en fanatisk och tvångsmässig personlighet kan vara användbart vid utdragna spelsessioner i poker, men det skulle inte betyda någonting om ElkY inte också besatt en orubblig beslutsamhet att ge sig på tuffa utmaningar. Han avskräcks inte ens när det tar tid för honom att bli säker på någonting. Till exempel fick han bita i det sura äpplet några gånger innan han rekryterades till ett professionellt TV-spelsteam.

”När jag var 18 blev jag inbjuden till de stora finalerna i Korea, men det gick inget vidare. Så blev jag inbjuden igen när jag var 19 och kom trea. När jag var 20 blev jag tvåa. Då frågade de mig om jag ville komma över och vara med i ett proffsteam.” När han upptäckte pokern ville han tjäna pengar online – men han fick ingen bra start. ”Jag förlorade runt $5 000 de första månaderna. Jag kunde ju knappt reglerna!”

Naturligtvis kastade han sig över alla böcker och forum han kunde hitta och tillbringade några månader i Kanada, där han lärde sig spelet av mer erfarna vänner. ”Efter att jag kom tillbaka från Kanade vann jag $10 000 dollar på en månad i $2/$4 No Limit,” säger han. Hans övergång från online- till livespel var särskilt svajigt. Efter den första kontantvinsten i Deauville i början av 2005 började han sukta efter de stora vinsterna, men han hade inte riktigt klart för sig hur turneringsspel fungerar i praktiken.

”Jag kunde inte riktigt anpassa mig efter hur andra spelade. Jag hade svårigheter med stackstorlekarna och jag tog för snabba beslut. Jag tror att EPT Baden var den första turnering där jag kände att jag hade bra flyt vid bordet, när jag visste när jag skulle pressa de andra spelarna, veta när jag skulle byta växel, och framför allt vilka jag kunde köra över och vilka som verkligen ville vinna.”

Med en 16:e plats i EPT Baden var ElkY igång, men det skulle faktisktta ytterligare två år av slit innan han stod inför sitt livs svåraste uppgift så långt. Sedan han vann PCA 2008 har dammarna öppnats och han vinner turneringar till höger och vänster, och även i mitten. ElkYs senaste projekt är att ta sig an high-stakes-världen.
”I december, innan Five Diamond, spelade jag det stora $200/$400-kontantspelet i Bobby’s Room på Bellagio. Det var Kenny Tran, Andrew Robl, Daniel Schreiber, Rick Salomon och jag. Jag spelade nästan tre dagar i sträck. Salomon förlorade $1 miljon under den tiden.”

Det gick inte riktigt som han tänkte, men ElkY lät sig inte nedslås. ”Jag förlorade väl $40 000 dollar ungefär,” säger han. ”Det var en nyttig erfarenhet eftersom jag fick spela mot sådana som Tran, som är en av de allra bästa kontantspelarna. Det här är mycket mer intressant än att spela ett $25/$50-spel där jag kan dominera – det finns ingen spänning i det och det spelar ingen roll om jag tjänar $10 000 eller 15 000 mer om dagen. Jag förlorar hellre $50 000 och lär mig en massa genom att spela med de allra bästa. Mitt mål är inte att kamma hem storvinsten, det är att lära mig och förbättra mitt spel.”

Den sista nedräkningen

Det är vid det här laget oundvikligt att vi kommer in på kommande World Series, där ElkY vet att han fortfarande har en bit kvar. Sex betalda placeringar, däribland ett finalbord, på tre år är respektabelt, men egentligen inget bevis på hans kapacitet. ”Det är väldigt viktigt för mig att vinna ett armband i år,” säger han. ”Under förra World Series festade jag för mycket i några av de mindre eventen. När jag fortfarande är kvar i en turnering tenderar jag att inte göra det eftersom jag vill hålla mig i god form.”

Han tror också att det faktum att han har en ny manager, Stephane Matheu (ett före detta tennisproffs), kan bli en bidragande faktor till nya framgångar. ”Sedan Stephane och jag började jobba ihop har jag blivit bättre på att förbereda mig inför en turnering, både mentalt och fysiskt. Han har hjälpt mig att bli mer fokuserad på vad jag vill och på att spela på toppen av min förmåga.”

Här reser sig Elky, eftersom fotografen kallar på honom för att kunna börja med sin fotosession. Då vi inser att intervjun är på väg att ta slut försöker vi hinna med en sista fråga om hans ambitioner i det långa loppet. 15 armband? $30 miljoner i prispengar? ElkY skrockar och skakar på huvudet.

”Mitt mål är att köpa Spearmint Rhino i Las Vegas!”