Liz Lieu

Hon är i besittning av ett av de sötaste ansikten du någonsin kommer att få se vid ett pokerbord men, som Dave Woods blir varse, Liz Lieu är så mycket mer än vad ögat skådar.

Var väldigt försiktig nästa gång du bestämmer dig för att förolämpa någon vid pokerbordet, även om ni inte talar samma språk. Det kan sluta med att du förlorar en massa pengar. Fråga bara Erik Sagström, eller Erik123, som många onlineförlorare känner honom som. Han träffade på en av världens bästa kontantspelare, Liz Lieu, vid ett $200/$400-bord, vid en tidpunkt då det inte gick så bra för henne. Hon hade förlorat i princip varenda hand hon spelat, ibland på rivern, ibland utspelad. Hon var medveten om att hon inte spelade bra, men hon är envis som synden. Sagström lurade av henne närmare 34 000 dollar och gjorde sedan ett av sitt livs största misstag; han kallade henne för fisk. Sagström förvärrade sitt misstag ytterligare vid Bellagio Five-Diamond Classic. Han sa till Lieus sponsor att han kunde slå henne i livespel när som helst, var som helst, om hon vågade ta chansen. Lieu knäppte honom på fingrarna och därmed började en av alla tiders mest ökända heads up – som snart döptes till Skönheten mot Odjuret – som skulle utspela sig över tre stycken $200 000 freezeout-spel på Venetian Casino i Las Vegas.

No-Show

Men Sagström var inte färdig med sina psykningar. Venetian hade gått med på att stå som värd för spelen mot att i gengäld få använda dem som en del i lanseringen av sitt nya kortrum. Och då hon vid tillfället stod utan manager beslöt Lieu att sköta det hela själv. Hon organiserade en fotosession, men Sagström dök aldrig upp. Det hela styrdes upp på nytt och återigen struntade han i att komma. Vid det här laget började Venetian bli nervösa och var bekymrade över om det över huvud taget skulle bli någon tävling. Till slut gav Lieu en personlig garanti för alltihop och sa att om Sagström fegade ur så skulle hon utmana någon annan som var villig att våga ta sig an utmaningen. Detta var tillräckligt för att försäkra sig om att den svårfångade svensken, när dagen kom, skulle vara redo och på plats. Spelet var brutalt. Inköpet på 200 000 dollar för varje spel gjorde det möjligt för den ena spelaren att vinna 600 000 dollar från den andre över tre matcher. Den första matchen började sent på dagen så bägge spelarna kom överens om att sluta vid midnatt, och att den som då hade flest marker var vinnaren. Lieu hade kniven på strupen på Sagström men han vägrade dö, och vann händer vid kritiska tidpunkter. Vid midnatt låg Lieu 45 000 dollar back och Sagström tog därmed en 1-0-ledning. Dagen efter vann Lieu Sagströms 200 000 på runt två timmar. Men efter att ha dragit sig tillbaka till sitt hotell bad Sagström, som var angelägen om att lägga vantarna på resten av sin motståndares stålar, Lieu att spela ut de återstående markerna från dagen innan. Lieu tyckte inte att det var någon bra idé. ”Vi hade kommit överens om att spela en match om dagen och jag var trött,” säger hon. ”Så jag föreslog att vi skulle ta det en annan dag, men han krävde att vi skulle spela. Så det gjorde vi. Jag visste att det var en nackdel för mig eftersom han var chipledare och han spelade av mig mina återstående 155 000 dollar på ungefär samma tid som jag utjämnat matchen till 1-1 tidigare på dagen.” Lieu fortsätter berättelsen då den tredje och avgörande delen börjar. ”Den tredje dagen höll vi på i åtta timmar. Jag var vid ett tillfälle nere på 20 000 dollar, och med tanke på de nivåer vi spelade på betydde det att om jag förlorade en hand till så hade han tagit hem rubbet. Jag vann till slut potten och kom in i andra andningen, satsade och höjde på allt. Det slutade med att jag gick segrande ur striden.” Det här var mer än bara ännu en seger över en motståndare. Det här var Lieus högrisksatsning på att bevisa att hon kunde tävla på den allra högsta nivån med de allra bästa, man eller kvinna. ”Och det genererade en massa intresse,” säger hon glatt. ”Jag har aldrig sett så många kvinnor som kommit för att titta på ett livespel.”

Examen

Trots den grandiosa vinsten fanns det fortfarande belackare som tvivlade på Lieus förmåga. ”Nio av tio sa att Erik skulle vinna med 3-0 eller 2-1, och sedan, när de hörde att jag vunnit, menade de att det var ett publicitetstrick – att han helt enkelt låtit mig vinna! Inom pokern finns en massa stolthet – inte en chans att han bara skulle låtit mig vinna så där.” Nu har ju inte Liz Lieu kommit dit hon är idag genom att lyssna på sina kritiker, och när man pratar med henne kan man höra det självförtroende som genomsyrar henne. Hon föddes i Vietnam 1974, men Liz flyttade tillsammans med sina föräldrar till Amerika och Colorado när hon var bara ett år. På frågan om hur det var att växa upp i Staterna under 70- och 80-talen svarar hon med ett enda ord: ”Kul!” Och skolan? ”Jag hatade skolan. Var aldrig bra på något, kom alltid sist. Det enda jag var bra på var matematik. Jag hatade engelska, hatade naturvetenskap, jag hatade allt och jag kämpade mig igenom high school. Så började jag arbeta som värdinna på en restaurang för att hjälpa mina föräldrar med räkningarna. Mina betyg bara sjönk och sjönk.” Och så, vid 18 års ålder, när hon hängde med några kompisar utan någonting vettigt att göra, fick hon ett intressant affärsförslag. En av hennes vänner planerade att anordna ett Pai Gow-spel i Colorado. Det var vid den tidpunkt då Hold’em började bli populärt och vännen frågade om inte Lieu kunde vara hans partner – han skulle ta hand om Pai Gow-spelet och hon skulle vara ansvarig för pokern, vara värdinna och ta hand om alla dealers. Lieu hade två meriter: hon hade i åratal spelat kinesisk poker med sina vänner för en dollar per pott – höga insatser för tonåringar – och kände till alla gamblers i området. Hon bestämde sig för att satsa, antog sin väns förslag, och spelet, som gick av stapeln på en klubb i Colorado, började växa. ”Det blev väldigt stort väldigt snabbt,” minns Lieu. ”Många av dem som kom för att spela ägde kinesiska restauranger och de brukade spela Pai Gow för höga insatser – upp till $10 000 per hand. Vi fick dem att spela poker medan de väntade på att få spela Pai Gow och en limit på $20/$40 var ingenting för dem, så det var mycket action där de försökte bräcka varandra. Ganska snart körde vi två spel om dagen.” Allt eftersom spelet växte fann Lieu sig själv, inte bara i rollen som värdinna, utan täckte även upp för dealers. Under de kommande tre åren agerade hon dealer, observerade och lärde sig, men oundvikligen blev spelet hett och Lieu bestämde sig för att flytta in till kasinot, där hon tjänade sina pengar – och ovärderlig erfarenhet – på att deala i $5 Limit-spel (en gräns som fortfarande är den vanligaste i Colorado). Hon tränade upp sig i iakttagelseförmåga och efter ungefär ett och ett halvt år kunde hon läsa åtta av tio händer innan spelarna vänt upp sina kort. ”När jag lärt mig göra detta bestämde jag mig för att jag var tillräckligt bra för att börja spela själv,” säger hon.

Pank

Och precis som andra dealers som gått över till att spela löste Lieu övergången perfekt. Hon började flyga till Vegas en eller två gånger i månaden, spelade i $80/$160-spelen, byggde upp en bankrulle och klarade sig på det hela taget väldigt bra. Så småningom omlokaliserade hon sig till Vegas permanent för att bli proffs. Väl på plats mötte hon en kille, flyttade ihop med honom och allt verkade gå som på räls – till allt plötsligt gick snett. Lieus pojkvän vid tidpunkten var en amatörpokerspelare som ville lyckas. Lieu ville också att det skulle gå bra för pojkvännen och lånade honom pengar. ”Vi snackar ett sexsiffrigt belopp,” säger hon ledsamt, ”och han bara försvann med pengarna. Jag såg honom aldrig mer.” Detta svek ledde till att hon för första och enda gången i livet blev pank. ”Jag fattade ingenting,” säger hon. ”Sista gången jag pratade med honom var han helt normal, men efter det blev det inget avslut. Poker är ett spel där man måste använda huvudet, och om man inte är hundraprocentigt fokuserad kan man förlora allt, och det är vad som hände mig. Jag var så distraherad, så aningslös. Allt jag kunde tänka på var varför detta hände. Jag förlorade nästan 400 000 dollar på en månad. Jag spelade $300/$600-spel som om det vore $3/$6.” Räddningen kom från mycket oväntat håll. Det är allmänt vedertaget att pokerspelare utanför din innersta vänkrets inte är speciellt intresserade av om du är pank. Du är inte till någon nytta om du inte har någon bankrulle. Men när Lieu börjar prata om turneringsproffset John Phan förstår man direkt att han haft en djupgående effekt på hennes liv, långt bortom den omedelbara materiella hjälp han erbjöd. ”Han såg helt enkelt något i mig,” säger Lieu. ”Vi var inte ens speciellt nära vänner vid tidpunkten, men han gav mig i princip allt jag behövde för att komma på fötter igen. Han kritiserade mig aldrig, han sa bara något som var som en väckarklocka för mig. Han sa ’varför tar du inte all din smärta och allt ditt lidande och omvandlar det till styrka? Jag tror på dig. Jag vet att du har kapacitet till att bli en av de allra bästa’. Det slog verkligen an i mig. Efter att han sagt det tänkte jag att jag inte kunde svika honom och jag förändrade mitt liv och kom på rätt köl igen. Har man bara motivationen kan nå sina mål. Jag är skyldig honom massor och på så sätt har vi blivit goda vänner. Han är som min familj nu, jag skulle göra vad som helst för honom.”

Hets

Från det att Phan kom in i bilden har Lieu aldrig sett tillbaka. Även om hon först och främst är en kontantspelare har hon under senare år förändrat sitt spel och inriktat sig mer på turneringar, och redan vunnit flera stora segrar. Hon missade ett WSOP-armband med en hårsmån 2005 och vann $148 370 på $1 000-eventet vid LA Poker Classic i februari i år. Men det är vid kontantspel hon är som mest hemma. Lieu spelar $400/$800- och $1 000/$2 000- spel – insatser som är så höga som de kan bli utan att man kommer upp på Big Game-nivåer, något hon fortfarande inte är intresserad av. ”Jag vill stanna inom de nivåer jag är komfortabel med, där min bankrulle är solid och jag inte är i en position där jag behöver vara rädd om vartenda öre,” säger Lieu. ”Jag spelar för att tjäna pengar och försörja mina föräldrar. Det är motivation för mig och det gör att jag kan vara disciplinerad. Det innebär en stor press, men det är oftast en positiv press.” Det är bra att Lieu tänker på det här sättet, för när man pratar med henne får man intrycket att hon inte kommer att vila förrän hon erövrat världen eller dör medan hon försöker. Hon pratar rutinmässigt om 16-timmarsdagar, fyllda av pokerspelande, om att upprätthålla alla sina hemsidor och leta efter nya affärsmöjligheter. Hon är på väg att bli starkt involverad i välgörenhetsarbete i Vietnam och tänker lägga ännu mer tid på detta i framtiden. Det är ett hektiskt liv som kräver framgång; ändå lyckas hon hitta tid till att umgås, gå på klubbar och träffa sina icke-pokerspelande vänner i Colorado och Chicago. Detta är vad hon kallar sitt ”fridfulla liv”, den del av livet som gör att hon förblir jordnära och som gör att hon kan ladda batterierna. ”Det är tid då jag slipper höra om bad beats,” säger Lieu. Men just när hon lurat dig att tro att hon inte tillbringar varje vaken sekund med att arbeta är hon där igen. ”Mitt mål är att ta mig in i mainstream-fåran,” menar hon. ”Jag har några saker på gång. Jag skulle väldigt gärna vilja jobba med mode och så småningom designa en egen kollektion.” Men detta innebär inte att hon är på väg bort från pokern. Om hon hamnar i tidsnöd av sätter hon bara fler timmar per dag till arbete. Som hon själv uttrycker det: ”Poker är det enda jag är riktigt bra på. Snackar du med mig om aktie- eller fastighetsmarknaden går det in genom det ena örat och ut genom det andra – jag är helt enkelt inte intresserad. Men om du nämner kortspel är det något som klickar till i mitt huvud.”