Under lördagen så skulle det då spelas ner till de åtråvärda platserna i ”November Nine”, det fördröjda finalbordet som blivit en dunder-succé, finalen av Världsmästerskapen i Poker – WSOP Main Event. De 27 spelarna som befann sig i lokalen hade självklart bara ett mål – Jag ska till finalbordet! Jag och hundratals andra journalister på plats hade såklart våra favoriter, och självklart hejade jag personligen på vår svenske viking William Thorson. Killen som var såhärnära för några år sen då han blev 13:e man i detta event hade nu en ny chans att bli odödlig i svensk pokerhistoria. Wille är alltid otroligt trevlig och jordnära, och vi var flera svenskar på plats som önskade honom all lycka. Så dagen var fylld av förväntan och förhoppningar. Men dagens spänning skulle ganska snart dö ut och bli till intet. Luften gick ur…Dagen började inte bra för oss nordbor. Bland de 27 kvarvarande fanns förutom Wille också en glad norrman, Johnny Lodden. Han är bäste polare och proffskollega med Thorson, och självklart hoppades vi också på Johnny bland de 9. Det blev dock en snabb exit för Johnny då han redan den första timmen hamnade all-in och satte sin turnering på spel. Shortstackad och desperat om att bygga stack, gick han all-in med 88 och fick se sig utslagen av A10, då en 10:a föll på turn. 27:e plats för Lodden, och nu hade vi bara Wille att hoppas på.
Nja, vi hade ju Mads Wissing från Danmark också, men han blev brutalt utslagen av vår svenske Thorson som då satt i SB. Wille synar och de båda ser floppen i en kamp om blindsen. Flop är 10 6 3, och Wille checkar. Mads bettar ut 175k och Wille checkraisar all-in. Då synar Mads och visar 10 8 för top-par. Wille hade bara J3 och var i underläge. Men en brutal J på turn gav Wille tvåpar, och det hjälpte inte att en 8:a kom på river, då Wille´s 2-par var högre och Mads var därmed utslagen på 25:e plats. Med detta var Wille uppe på nästan 7 miljoner, och det såg helt plötsligt riktigt bra ut.Lite senare skall dock Wille´s stack vara nere på ca 5 miljoner och det är då den ödesdigra handen kommer.
Jag hade precis hittat en bra plats på läktaren ovanför feature-table 2 där alltså Wille satt, och det var dags för lite rail på nära håll. Jag hann ta lite kort, och såg några småhänder före följande hand utspelas.John Dolan, en spelare som Wille inte har minsta respekt för höjer pre-flop och bakom synar både John Racener och Brandon Steven. Wille sitter i BB och efter en kort betänketid går han all-in. Dolan foldar blixtsnabbt, men Racener tar syn och Steven foldar. Efteråt berättade Wille att han hade på känn att Racener satt på AA eller KK, och mycket riktigt hade han KK. Wille visar 10J i ruter, och han är i klart underläge. Men floppen kommer A hög med 2 ruter, och nu ser det riktigt bra ut. Tyvärr kommer inga fler ruter, och William Thorson är utslagen på 22:a plats. Så surt så surt.
Det var i detta läge luften gick ur årets WSOP. Åtminstone var det så för svensk del, och jag sluter upp med Erik och Lina medan vi väntar på att få en intervju med William. Vi är alla besvikna, och vi suckar tungt i kör. Så tråkigt!
Vi både gratulerar och beklagar Wille när vi fångar honom efter sedvanlig intervju med ESPN. Erik kör en video-intervju och jag, Lina och nyss tillkomne Niklas Toorell lyssnar när Wille berättar om sortin. Han är såklart besviken, men han är nöjd med spel, placering överlag osv, och han berättar hur sista handen kändes – en enda liten ruter till, och han hade varit med och dominerat vid borden.Han försöker vara samlad, men jag tror för mig själv kunna se att det inte sjunkigt in ordentligt att han faktiskt är utslagen. Han erkänner det strax efteråt, och det lär dröja några timmar innan Wille faktiskt inser hur nära han var.Vi måste dock självklart lyfta på hatten för denna suveräna pokerspelare. Faktum är att William Thorson blev 13:e man i den största live-turnering som någonsin spelats (2006), och nu i år så vad det den NÄST största turneringen någonsin, och då blir han 22:a Det är otroligt starkt, och vi gratulerar än en gång till en verklig fantastisk prestation.
Det blev alltså nu väldigt avslaget i svensklägret. När dessutom vakterna spärrat av feature-table 1 för allt annat familjer o vänner till de som satt där, så blev det svårt att raila vidare. De enda kvarvarande spelarna man visste något om, var Adam Levy, Scott Clements och Michael ”The Grinder” Mizrachi. De övriga var idel okända ansikten.Med trängsel kring det enda bord man kunde se minsta lilla av, så blev det istället att följa uppdateringen online, samt via högtalare i lokalen.
När så Scott Clements blev utslagen på 18.e, och Adam Levy åkte ut på 12:e, så blev det precis dött. Jag avslutade därför dagen vid borden, och började istället sammanfatta mina anteckningar i datorn.Jag var på väg ut genom lokalen då jag fångade denna bild. Ganska talande bild.
Under mina dagar här på Rio så har man fått bra hjälp av andra skribenter från Sverige. Pierre, Lina och Erik har alla varit glada att hjälpa till, och vi har delat info så snart vi kunnat. Framförallt Erik ”Valterego” Rosenberg har varit mycket hjälpsam och trevlig hela tiden. Då vi satt där och deppade över hur dött allt blivit så fick jag en idé. För att ge igen lite av all vänlighet erbjöd jag honom en liten sightseeing i Vegas. Han tackade gladeligen ja, han hade ju suttit på Rio 15 timmar per dag, och inte sett mer än sitt hotellrum typ. En kort vända till The Strip var allt det blivit, så det var väldigt trevligt tyckte han. Vi tog med Ian, en kollega till Erik från Canada, och så drog vi iväg på en kort men bra tur runt Vegas. Jag visade dem Las Vegas bak-gator, området med alla wedding-chapel´s och så Downtown, eller Freemont Experience som det heter. Vi parkerade på Binion´s, casinot där WSOP en gång startade, och besökte pokerrummet där Peggy Pearson, Doyle Brunson och grabbarna spelade de första WSOP-händerna. Klassiskt! Självklart smattrade Erik´s kamera för fullt, och vi kollade också på montern där 1 miljon dollar ligger för allmän beskådning. Sedan tog vi oss en promenad längs gatorna där man fortfarande kan andas den gamla Vegas-andan i luften. Efter det tog vi bilen och gjorde en klassisk strögar-tur med bil längs hela The Strip. Jag berättade om casinon och hotell som rivits, om nya som byggs och om anekdoter och historier jag lärt mig härifrån denna härliga stad.Erik och Ian var väldigt glada över att ha fått se lite mer än bara poker, och de tyckte att det var en bra avslutning på deras vistelse i pokerns hemstad, Las Vegas.Tillbaka på Rio så är det helt plötsligt liv och rörelse i korridorerna igen. Det är dock inte pokerpublik som springer runt, utan det är nu en mer högljudd och öldrickande sådan. Det har nämligen blivit dags för en MMA-gala i The Pavilion Room, lokalen där det bara för några dagar sen spelades poker på hundratals bord. Det är en kontrast att se publiken på väg till detta spektakel, och man förundras över hur snabbt scener förändras.Jag fångar en av de fighters som skall deltaga, då han kommer ut genom en sidodörr, och tar ett kort. Han hade ingen aning om att det varit poker-VM här för några timmar sen…
Då jag vet att min kollega Pierre är galen i MMA och figthing, så smiter jag in och tar ett kort bara för att retas. Fast jag blev snabbt utslängd av en mega-biffig vakt som absolut inte förstod mitt syfte…
Jag vandrar istället upp till Amazon Room, där spelet fortfarande pågår. Jag knäpper lite bilder och bestämmer mig sedan för att följa resten av dagen från datorn. Vid midnatt slås spelare nr 11 ut, och det blir nu ett enda bord kvar, där man ska slå ut en stackars kille till innan man har finalbordet klart. Det skall ta över 5 timmar innan denne kille slås ut, och inte förrän kl 5 på söndagsmorgonen blir det den olycklige Brandon Steven som får lämna scenen i bedrövelse. ”The November Nine” är därmed klara, och spelet kommer härefter att tas upp i november inför fullsatta läktare på Penn & Teller Theatre här på Rio.Vi fick en enda känd spelare på finaltbordet, och det blev Michael ”The Grinder” Mizrachi. Han kommer få bära ett stort lass av all mediauppståndelse, men självklart kommer tidningar och tv göra allt för att lyfta fram alla nio. Man kommer hitta resultat, bakgrund och intressanta vinklingar på alla spelare, och vi får därmed nya stjärnor på poker-himlen. De nio och dess stackstorlek:Jonathan Duhamel, Canada. 55.375 miljoner John Dolan, USA. 45.3 miljoner Joseph Cheong, USA. 23.7 miljoner John Racener, USA. 21.1 miljoner Filippo Candio, Italy. 19.85 miljonerMichael Mizrachi, USA 16.8 miljoner Soi Nguyen, USA. 9.8 miljoner Mathew Jarvis, Canada. 9.625 miljoner Jason Senti, USA. 8.475 miljoner
WSOP 2010 är härmed över för denna gång, förutom finalbordet som alltså spelas i november. Det har varit poker dygnet runt i över en månad, och det är många trötta huvud både bland spelare, publik och media. (för att inte tala om all personal runt omkring). Världens största poker-event är så mycket mer än bara poker. Man träffar vänner, skapar nya kontakter, och man häpnas över vilken gigantisk industri pokern har blivit. I år är pokern större än någonsin – det totala deltagarantalet och prissummorna har slagit alla rekord. Endast Main Event 2006 var större i antalet startande, men totalt sett är allt annat större. Vi kan lugnt räkna med att WSOP är tillbaka nästa år. Förmodligen blir det dock inte på Rio, utan det kommer med stor sannolikhet flyttas till Ceasars Palace eller Planet Hollywood. Rykten har florerat förr, men nu verkar det som om att det blir en flytt, då Harrah´s planerat en försäljning av Rio Hotel & Casino under en lång tid. Mitt personliga tips är att det blir Ceasars Palace som får stå värd för WSOP nästa år, men än vet vi inte.
När jag själv vandrar ut ur lokalerna en sista gång, så är det med en vemodig känsla man lämnar WSOP-scenen för i år. Det har varit otroligt roligt att följa årets event, och även om kroppen skriker av trötthet, så är det tråkigt att det nu är över. Jag hittar en bra slutbild, och det får härmed bli den sista i denna WSOP-blogg:
Jag hoppas att alla ni läsare haft kul med att följa min blogg, jag har själv haft väldigt trevligt med att få leverera resultat, skvaller och bilder från denna skådeplats. Jag tipsar er att läsa kommande nummer av FirstPoker Magazine, då jag där kommer att skriva en krönika om årets WSOP. Det blir förhoppningsvis en trevlig sammanfattning om Världsmästerskapen i Poker, ur en personlig synvinkel.Till dess hoppas jag alla där hemma i Sverige får en fin sommar, och när du sitter där med killen/tjejen och har en härlig picknick i det gröna, glöm inte mina slutord: