|

Formkurvan = Uppåt!

I fredags blev det en skön och lugn hemmakväll. Jag och min sambo käkade lite gott och senare på kvällen kom en kompis över på ett par öl. Lördag förmiddag fick jag kärt släkt besök i form av moder och mormor. Det var trevligt. Vi käkade lunch, drack 3-4 liter kaffe och småpratade ett par timmar. Pga det dåliga vädret fick vi hålla oss inomhus och stimulera våra hjärnor istället för att röra på oss utomhus.
Fan vad jag är trött på sveriges humörsvängningar till klimat. Nog för att vi kanske har ett precis söndermalt ozonlager, men detta är ju löjligt. Vore det inte för släkt och vänner, så skulle jag ta mitt pick och pack ner till varmare väder. Jag antar att jag skulle hitta någonting att klaga på söderut också, så istället får jag stanna här i norden och gnälla på saker som ingen människa i världen kan göra någonting åt, förutom i James Bond ”The World Is Not Enough,” där ärkeskurken uppfinner en något bisarr – men ack så mediavänlig – klimatförändare). Inget ont om James Bond och alla dess nötfilmer, men ibland blir det lie mycket.
I lördags blev det krogrunda med ett par polare. Vi var väldigt sena ut, och till följd av alla oändligt långa köer fick vi nöja oss med en ytterst medioker krog, där snittåldern husade runt 40-strecket – ”Jurrasic Park” – som Jesper så klyschigt myntade det. Kvällen var trevlig, men som vanligt så var förfesten längder bättre än utgången. Mitt uppe i allt festande, kom jag och mina vänner att tänka på vad gamla vi har blivit. När man var ute och festade för några år sen, så var hämningarna lika med noll. Morgondagen fanns inte ens i vokabulären, och att bli ”för full” ansågs bara som positivt. Numer har alla sambos att gå hem till, arbete att oroa sig för och en morgondag att ta vara på.
Den tidiga 30 års-krisen gjorde sig påmind hela kvällen, vilket gjorde att det blev en ganska tidig hemfärd.  Taxin hem gick på en sisådär miljon, men vad gör det när man krossade blackjacken? ”Fisken” däremot var inne för ett antal femhundringar när jag lämnade honom vid bordet. Den mannen slutar aldrig att förvåna!
Gällande pokern, så pekar formkurvan rakt uppåt! Det tycks inte finnas någon på BetFairs klient som kan stoppa mig i nuläget, vilket självklart känns underbart. Finns det någon bättre känsla än när man känner sig helt ”Untouchable”? Man ser värde i spelare som man förut sett som vassa. Varenda bluff går hem, läsningarna är korrekta och nötterna blir inte utdragna. Finns det ett Nirvana i pokerns värld, så har det kommit hem till Karlstad. Jag välkomnar det med öppna armar – och hoppas att det stannar för evigt.
Jag har fått heads up-action de senaste dagarna, vilket har gjort gott för månadsresultatet. Dock har jag fortsatt att vinna bra på 6max-spelen också, vilket jag ser som ett stort positivt tecken. Kanske är jag där för att stanna?
Här följer en hand från min sena söndags-session…
På ett heads up-bord möter jag en semi-regular från Tyskland som är en helt ok lirare, men tycks ha väldiga tiltproblem då han tenderar att spela galet och gula rullen i tid och otid. Med ca $400 vardera höjer jag från knappen med Q-4s. Tysken kallsynar från stora mörken och vi möts av den, inte allt för dumma, floppen 4-4-8. Tysken tänker en sekund innan han satsar pott ($12) rakt in i mig. Jag älskar givetvis detta med min triss, och funderar på hur jag ska spela den. Jag gissar på att han någon form av lågt par eller en stark 8. han kan även vara helt tom, och bara försöka plocka hem potten, med tanke på den ytterst torra brädan. Jag bestämmer mig för att syna för att låta tysken hänga sig själv.
Turn levererar ett Ess. Jag gillar inte kortet, eftersom det är ett skrämselkort för tysken om han skulle ha någon form av 8-9, 7-8 osv. Till min besvikelse så checkar han. Jag vill inte checka bakom, och på så vis tappa värde i potten, utan bestämmer mig för att  satsa en ganska stor summa på $26. Förhoppningsvis så synar han av en gata med en 8:a, eller till och med höjer mig, i tron om att jag är tom.
Till min stora glädje så bemöts jag av en välkomnad checkhöjning till $75. Jag blir lite chockad av hans höjning, men jag tvivlar inte på att jag har den bästa handen. Jag tror inte att han skulle leda in i mig på floppen med en triss eller kåk, och därför begränsar jag hans range till total bluff eller A-8. Har han mig slagen så är det inget jag kan göra åt – jag lägger inte en sådan stark hand i en heads up-match.
Jag dividerar lite i min stackars arma pokerhjärna hur jag ska spela vidare i handen. Jag kan höja igen redan här, men då tappar jag värde om han bluffar. Har han A-8 eller bättre, så har jag en känsla av att pengarna kommer att åka in oavsett, så jag kommer fram till att bästa spel är att bara syna hans höjning, för att framkalla en riverbluff, då vi fortfarande är djupa nog. Efter lite om och men, så synar jag.
River levererar en klöver Q, som fyller min kåk. Tysken går all-in och jag blixtsynar självklart. Till min stora förvåning så visar han upp K-4s för bättre triss än mig. Jag måste erkänna att han spelade handen klockrent, och jag hade det flytet att få dra ut honom på rivern. Potten på $800 går (tursamt) in på mitt konto.
Nu ska jag bege mig ut på en löprunda. Senare idag ska jag intervjua några spelare för ett reportage till tidningen. Späckat schema hela dagen. Jag tror jag tar en dag ledigt från pokern. Det kan vara skönt.
Kul att ni läsare ställer lite frågor i kommentarspalten – fortsätt gärna med det!
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
 
 
 
 
 
 

Kort URL: http://www.firstpoker.se/?p=9687

Inlagd av den 29 Mar. Arkiverad under NPPA87. Du kan följa alla kommentarer via RSS 2.0. kommentera och pingar är avaktiverade.

Kommentarer är inaktiverade

Dela med dig

| Mer

Senaste kommentarer