Lotteriinspektionens seminarium ”Spelmarknadsansvaret 2010” lockade en mängd aktörer från spelbranschen. Inte så konstigt. Med undertiteln ”Vilka är de bästa sätten att reglera för att uppfylla spelansvaret och därmed säkerställa en sund och säker spelmarknad?” var det många som trodde på flertalet intressanta diskussioner om monopolets vara eller inte vara, och en hel del intressanta föreläsare ingöt onekligen förhoppningar. Väl på plats i Stockholm får vi omgående stifta bekantskap med Lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt, som sätter ribban högt för oss som på allvar tror att en sådan här tillställning kan vara början på någon form av förändring: ”Spelregleringen bygger på yttre tryck och inte alltid på vetenskapliga fakta.” I samma inledningstal pratar han just om vetenskapens betydelse för uppbyggnaden av en fungerande och säker reglering av spelmarknaden. Vi ska redan nu också försäkra oss om att alla vet de två hörnstenarna i den nuvarande spelregleringens uppbyggnad, vilket är viktigt, inte minst till senare del av artikeln. Spelregleringen handlar uteslutande om att hitta en balans mellan skadebegränsningar på samhället (spelmissbruk) och så lite inskränkningar som möjligt för ”nöjeskonsumenten” som inte har några spelproblem. Forskarna Göran Wessberg och Per Binde tog sig an området med lite olika approacher: där den sistnämnda fokuserar mycket på spelandets negativa effekter hos dem som inte kan hantera det väljer Wessberg att studera den glädje och den betydelse som spelandet fört med sig genom tiderna. Visste ni till exempel att Sverige har den äldsta spellagstiftningen i Sverige, och att man fram till 1800-talet faktiskt använde tärningen som domare i mordrättegångar där ord stod mot ord, och där man inte lyckades enas om ett utslag? Fascinerande. Under resten av förmiddagen och början av eftermiddagen följer en paneldebatt och ett case från Norge, där man infört förbud mot sedelintag på spelautomater och sett positiva förändringar gällande missbruket. Vi får också lyssna på erfarenheter från statliga bolag som både har monopolet kvar (Systembolaget) och som har släppt det (Apoteket). Onekligen finns det lärdomar att dra från dessa båda branscher, trots att spelbranschen i mångt och mycket är unik. Men annars domineras eftermiddagen av det som genomsyrar hela dagen: spelmissbruket. Missförstå mig inte: missbruket är en oerhört viktig del av frågan och något som absolut inte ska underskattas, men en fråga om spelansvar involverar även den stora majoriteten spelare som faktiskt klarar av att hantera sitt spelande och som är ute efter en spelmarknad med utbud, produktutveckling, konkurrens och värde. Just dessa saker är förstås dem man begrundar mest i sammanhanget. Jag kan till exempel inte låta bli att förundras över Svenska Spels smått otroliga förbättring inom området sportsbetting de senaste åren – utbudet är så mycket större, så mycket bättre och med så mycket mer intressanta odds. En stor del av anledningen stavas förstås konkurrens – en piska i ändan kan göra underverk ibland. Den ”balansgång” mellan efterfrågan och socialt ansvar som är grundbulten i spelregleringen vippade denna dag över rejält åt missbrukshållet – som också råkar vara Svenska Spel och statens starkaste kort för att behålla monopolet. Det är knappast, trots förbättringarna den senaste tiden, utbudet som är bolagets starkaste kort. Detta är förstås något som de privatägda bolagen förstått, och många av dessa har redan börjat jobba hårdare med spelbudgetar och spelmönster hos spelare i farozonen. Ett litet ”roligt” bevis på hur den svaga lagstiftningen i branschen jag jobbar i ter sig kommer när den före detta chefredaktören för Aftonbladet, Anders Gerdin, vänder sig till Håkan Hallstedt och frågar på vilket sätt han tror att vinannonser – som man enligt lag får publicera – är farligare än annonser från privata spelbolag. ”Jag ser inte att annonser kring spel skulle vara farligare än de kring alkohol,” blir svaret från generaldirektören. Det verkar som om spelmissbruket är den avgörande punkten när det kommet till avregleringens vara eller inte vara. Men frågan som många inte verkar bry sig om att besvara – och kanske inte ens ställer sig – under dagen är: betyder en avreglering av monopolet att missbruket ökar? Det verkar många ta för givet. Bara för att ingen vet behöver inte ämnet negligeras. I början av seminariet pratade man om balans mellan de två hörnstenarna i spelmarknadsansvaret, men som jag sa tidigare finns det ingen sådan här balans att tala om. Det föranleder mig till att ställa en sista fråga, som faktiskt kapslar in merparten av det här seminariet: ryms verkligen glädjen med spel inom den marknad som staten bedriver? Foto: © www.soost.com