|

Suget efter poker

Jag parkerar på grann-kasinot Gold Coast, och börjar gå mot Rio´s blåröda byggnad. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur många som under dessa världsmästerskap kommer att titta upp mot detta byggnadsverk och drömma om framgång och rikedom i den pokerturnering de just skall till att äntra. Vegas är drömmarnas stad, och endast ett fåtal går härifrån med mer pengar än när de kom…
När man vandrar in i Rio´s kasino så märker man inte så mycket att det pågår ett VM i poker just här. Här och där finns det lite skyltar som skvallrar om det pågående spektaklet, men det görs reklam för allt möjligt, så är du inte pokerintresserad kan man missa det hela. Jag promenerar bort mot mässhallarna, och nu började man känna pulsen av poker på riktigt. Det är en bit att gå innan man kommer till lokalerna där pokerborden står uppställda i hundratals, och på vägen dit känner jag mer och mer hur sugen jag är på poker. Bland de man möter i korridorerna är det lätt att urskilja vilka som är publik och vilka som just bustat ur någon turnering. Man hör historier om badbeats och sjuka set-ups, och på flera håll ser man människor som ensamt traskar ut i nattlivet med nedsänkt huvud och bitter min.
 
Väl inne i lokalerna möts man av ett välkänt ljud. Rasslet från tusentals chips är som örongodis för en pokerfrälst. Fyllda lokaler med spelare och publik, och det pågår spel överallt. Då lokalerna är gigantiska så tar det en stund innan man lokaliserat sig, men jag hittar snart lite roliga bord att kika på.Jag kommer precis lagom till bordet där Vanessa Rousso sitter, och hon har just ställt sig upp och är all-in. Vanessa har varit en favorit-spelare sen jag fick sitta på första parkett och följa hennes väg till finalen i 2009 års NBC Heads-Up Championship, och jag har följt hennes blogg o twitter sen dess (ja hon är ju snygg också lol). Nu visste jag att hon spelat bra i detta event, så jag blev överraskad att hon nu var short-stack och all-in. Hon förlorar och plockar moloket ihop sina pinaler och vandrar ut ur lokalen. Tanken slår mig att på nytt försöka få en pratstund med henne, men hon försvinner alltför snabbt för att jag ska hinna stoppa henne. Hon är normalt en väldigt trevlig och öppen tjej, så jag ska försöka få en intervju med henne nästa gång istället.Jag vandrar vidare i lokalen och en liten folksamling gör mig nyfiken, så jag går dit och vid bordet bakom repet sitter Kara Scott och spelar. Det är dock inget intressant bord i övrigt så jag fortsätter runt i lokalen.
Jag springer på Alexandra från Sverige, och hon är fortfarande kvar i den $1000 NL Holdem turneringen som startat under dagen. Hon är dock uppgiven då hon är riktigt shortstack och bara har en 7-8 BB kvar. Hennes pojkvän har dock bustat efter bara en knapp timma, så hon är iaf bäst i ”familjen”. Jag önskar henne lycka till, och uppmuntrar med de klassiska ”you have a chip and a chair”, så allt kan hända. Senare får jag reda på att hon klarat sig vidare till Dag 2, dock med endast 2 BB kvar.Jag hittar sen Event #52, en $25.000 6-handed NL holdem, och följer feature-table 1 ett tag. En annan av mina favoritspelare, Daniel Negreanu, sitter där och är sig lik. Snack efter varje hand, ideligen sökande efter tells och info om styrkan hos motspelaren i varje hand. Han är kul att lyssna o kolla på, och det är förståeligt varför han är så populär på tourerna världen över. Då och då hoppar han upp och gymnastiserar och stretchar – han är säkert väl medveten om vikten av att vara vaken vid borden.

På bordet bakom hittar jag Carlos Mortensen, som har som vana att bygga roliga staplar av sina marker. Vid paus försöker chip-counten länge o väl innan han lyckas räkna hur många marker Carlos har…
 
Så hittar jag då lite svenskar igen. I den nämnda 25k turren lirar nämligen Micke Thuritz, och vid hans bord möter jag Stefan Mattson, Thomas Alenius och Johan Dunder. Då Micke spelar bra, och har långt över medelstack (ca 800k), så stannar jag där under resten av kvällen. Det är 20st kvar i turneringen och 18 får betalt, så jag bestämmer mig för att supporta Micke tills han nått pengarna. Tyvärr går det tungt ett tag, och hans chips rinner iväg i alltför snabbt känns det som. Det tar nästan 2 timmar innan nr 20 har åkt, och Micke börjar nu bli shortstack. Vi gör vad vi kan för att heja fram honom, men det ser tungt ut.På ett annat bord går en kille all-in med sina sista 350k, och Frank Kassela, som är den enda som har vunnit 2 armband i årets WSOP, tar syn. Kassela visar A10 och suckar tungt när den andra killen vänder upp AA. En tia på floppen ger ett sus genom publiken, och det visar sig att detta WSOP defenitivt är Frank´s, då en tia till dyker upp på turn. Nu är det bara 19 kvar och vi rapporterar genast till Micke som såklart gärna vill komma i pengarna. Thuritz förklarar iofs att han inte bryr sig så mycket om pengarna i slutändan, för han vill såklart helst ha ett armband. Men när det är så nära så blir det tajt tajt tajt ett tag, och hans stack krymper ner till ca150k.
I en paus så hänger jag på killarna ut för en rökpaus. Där dyker Wille Thorsson upp, som samtidigt lirar 10k PLO championship i andra ändan av lokalen. Han har börjat bra och har klart över medelstacken. Wille är som alltid trevlig, och han erbjuder sig villigt att rapportera om sitt spel under följande dagar. Mer från Wille framöver alltså!Jag möter också Annette Obrestad, som även hon börjat bra i PLO-eventet. Jag ska försöka få en intervju med henne också, och höra hur hon upplever detta WSOP som alltså är hennes första.Ett tag efter paus utspelar sig nästa sjuka hand. Vid Mickes bord sitter en kille från England som spelat ruskigt bra ett tag, och har över miljonen i stacken. Tvärs över bordet sitter en kanadensare som spelat väldigt konstigt i vissa händer, men har trots allt ca 500k i stacken. Denna kille höjer preflop, engelsmannen 3-bettar och kanadensaren går i tanken. Efter en mycket lång väntan går han all-in. Engelsmannen blixt-synar och vänder upp JJ. Kanadensaren hade hoppats på en fold, det förstår man när han vänder upp A3 off. Hoppet tänds alltså hos Micke och oss vid railen, men vi börjar ana oråd då floppen kommer 2-5-10. Hålstegsdrag för kanadensaren alltså, och mycket riktigt kommer en 4:a på turn. Sjukt sjukt, så nära så nära.Men ett tag senare så går John Juanda, som också är shortstack, all-in från UTG. Micke som sitter i cut-off går all-in utan att tveka, och alla andra lägger sig. Juanda som täcker Micke med några få marker vänder moloket upp 2-2, och Micke visar Q-Q. Jubel och hejarop från oss vid railen, och vi står alla upp och kollar på brädan. För en gångs skull vinner bästa starthanden, och Micke dubblar upp! Juanda har endast 2BB kvar, och han åker strax därefter. Micke är i pengarna igen, starkt jobbat!Nu är klockan över halv 3 på fredagsmorgonen, och spelet bryts för dagen. Jag vandrar hemåt och kroppen skriker av trötthet. Men det är med ett stort sug efter poker, och med ett leende på läpparna jag sätter mig i bilen för färden hem genom Vegas-natten…

Kort URL: http://www.firstpoker.se/?p=9870

Inlagd av den 2 jul. Arkiverad under WSOP-Bloggen. Du kan följa alla kommentarer via RSS 2.0. kommentera och pingar är avaktiverade.

Kommentarer är inaktiverade

Dela med dig

| Mer

Senaste kommentarer