Denna helg har faktiskt nästan varit helt utan poker. Jag har faktiskt bara spelat en turnering. Detta var i fredagskväll och turneringen var en ”Survivor” på Unibet. Detta innebär en turnering som spelas i ett förutbestämt antal perioder, och efter varje period plockas en viss del av kvarvarande spelare bort. Det gäller alltså att man hela tiden lyckas plocka så pass mycket marker att man håller sig över nivå som innebär utslagning. Ett ganska roligt upplägg där man verkligen måste kunna praktisera en tight-aggressiv taktik. Det gäller att inte slösa med sina marker, men när man väl sitter med bra händer så ska markerna in.
Jag lyckades riktigt bra med detta under alla nio perioder som turneringen bestod av. Hela vägen från period två låg jag på placering topp 22, vilket i slutet skulle ge en prispeng på 99 euro. Turneringen kostade 10 euro, så värdet var helt ok.
När sista perioden var framme vid sista handen låg jag på plats 21 med 25 spelare kvar. Självklart gick då några spelare som låg under nivån att få vara kvar för att dela på prispengarna allin och de spelare som överlevde, gick upp i placeringar. Turneringen var slut och jag hade avslutat på plats 23, riktigt surt att bubbla när man nästan hade räknat hem pengarna. Det ända jag kan göra är att ta med mig det stabila spelet jag körde hela vägen och överföra detta till nästa turnering.
Det finns tyvärr inte några spektakulära händer att redovisa. Jag hade en ganska behaglig resa fram till slutet med vunna potter med AA, KK, AJ, 97s (på stora mörken där jag floppar stege) och AK två gånger. Jag hade även flytet att träffa trissen med JJ när jag synade en spelare med mindre markerhög som satt med QQ.
En sur hand som dök upp redan under period två var när jag satt med 33 i mittposition som jag tänkte limpa med. Men när spelare före höjer och en ytterligare synar så ser jag inget annat val än att lägga handen. Tyvärr dyker det upp en trea på floppen, och det hade räckt för att jag skulle ha vunnit potten. Inte så mycket att gräma sig över att man lagt en låg hand, men det är alltid surt när den skulle ha blivit vinnande.
Det har alltså varit mindre poker än vanligt denna helg. I fredags fyllde vår dotter tio år och eftersom hela familjen var ledig så fick hon välja vad dagen skulle innehålla för aktiviteter. Det blev bad i simhallen och middag på restaurang. En härlig dag tillsammans med familjen! På lördagen var det dags för kalas med släkten och det var fullt hus hela eftermiddagen och kvällen.
I söndags var det då äntligen tid för den så efterlängtade matchen mellan Blåvitt och AIK. Med skräckblandad förtjusning begav vi oss in till Göteborg och Gamla Ullevi. Ganska lugnt på stan inför matchen, men en övermäktig stämning inne på arenan. Jag tror inte att trycket kan bli bättre än så på en allsvensk arena.
Ni vet förmodligen hur matchen gick och jag har sällan känt en så pass stor tomhet. Men det är nog detta som är tjusningen med såväl fotboll som poker. Man ser fram emot de stora slagen, och ibland går man hela vägen, men det krävs inte mycket för förlust…
Senare på kvällen kom de blåvita spelarna till restaurang Trädgår´n. Där hade många supportrar samlats och jag hoppas att spelarna i Blåvitt kände någon slags uppmuntran efter en strålande säsong. Och som pricket över i:t tog Tobias Hysén över mikrofonen från kvällens coverband, och en sak kan jag säga er: Den killen kan inte bara göra mål, hans nästa karriär blir helt klart som sångare. Gott jobbat Tobbe och tack för i år!
På lördag blir det cupguld, och klonk i Långlördag! Den som lever får se…
Våga skjuta, det är tufft att göra mål!
/Pokerpappa76