I helgen som gick bar det av till norra Värmland för dop. Min systers två barn skulle inviga sin namngivningsceremoni, vilket var trevligt men också tröttsamt. Efter att man har skakat 700 händer under ett par timmar, och på ett formellt och rituellt sätt svarat på samma frågor kring karriären (poker) och annat smått och gott om min vardag kan man bli lite less. Dessutom är jag lite skeptisk till att utbyta bakterier genom handskakningar under dessa influensa-tider. Tur att det fanns handissinfektion på toaletten. Jag smörjde mina händer var och varannan minut, och jag måste ha luktat lite suspekt. Hoppas inte släkten tror att jag gått och blivit alkolist bara. Eftersom poker går hand i hand med djävulen, spelskulder och personligt fördärv (enligt trångsynta gamla människor) så skulle det inte förvåna mig om folk skulle få för sig något sådant. I det stora hela var dopet trevligt. Jag och min flickvän fick äran att vara gudföräldrar till den minste. Nu är jag gudfar till både min brors och min systers barn. Känner mig snart som Don Corleone från klassikern ”Gudfadern”.
Som sagt så fungerar saker och ting väldigt bra på jobbet. Jag är upp en hel del i november, men det kunde ha varit mer om jag inte förlorat denna äckliga pott.
Som vanligt stod Heads up-PLO på schemat och nivån låg på ett $3/$6-bord och ett $2/$4. Jag har spelat en del $3/$6 på slutet, vilket är ovanligt för mig i dessa tider – då det gått lite tyngre den sista tiden. På $3/$6-bordet mötte jag en okänd spelare från okänd ort. Jag har aldrig sett honom förut, men han verkade vara helt ok. Han köpte hela tiden in för $1200. Jag lyckades spela av honom en hel del och hade byggt upp min stack från $600 till $2 200. Han hade vunnit lite de sista minuterna och hade en stack på $1 700.
Från knppen höjde jag till $18 med A-A-K-5 dubblesuited. Min motståndare svarade med en tresatsning till $54. Att tresatsa från BB i HU-PLO är ungefär lika standard som Kalle Anka på julafton – så min motståndares range är självklart väldigt bred. A-A är ganska svårspelad när vi är så pass djupa som vi är, men jag bestämmer mig ändå för att fyrsatsa till $162. Han synade och i potten låg nu $324. Floppen kom A-Q-10 regnbåge. Jag kan inte gnälla över floppen, men dock lite orolig för en stege, då händer som K-J-10-9 är mycket troliga hos min motspelare. Han checkade och jag bestämde mig för att beta. Det finns så många händer som jag få värde ur, så en check bakom tycker jag är ett dåligt spel. Har han stege så har han. Jag slängde in en fortsättningssatsining på $282 vilken min antagonist inte visade någon respekt för – utan kallsynade. I potten låg nu $888. Turn blankade med en 2:a och han checkade återigen. Troliga händer hos min fiende är två par eller par par+stegdrag. Jag tror han hade checkraisat mig på flopp om han hade en färdig stege med tanke på pottens storlek. Därför bestämde jag mig för att jag var i ledning – och betade därför pott på $888. Han svarar med en all-in, snabbare än Usain Bolts hundrameters-lopp i somras. Det kostade mig $368, och jag kan ju inte göra något annat än att syna. Självklart har han stege och rivern vill givetvis inte para bordet. Potten på $3 400 skyfflas den okändes väg.
Jag har grämt mig mycket över den här handen, men jag tror inte jag kunde ha spelat den annorlunda. Vad tycker ni? Skulle jag ha checkat bakom på turn för att syna en bet på river? I mitt tycke så spelade jag rätt, men jag vet inte. Tar gärna emot kommentarer. Hur som helst så måste jag ge min motståndare cred för en bra spelad hand, då jag inte kunde sätta honom på en stege.
Nu ska ja sätta mig och kvällsgrinda lite. Flickvännen är på hanbollsträning, så jag kan sitta i lugn och ro i ett par timmar. Förhoppningsvis kan jag vinna lite pengar också.
Allt gott, NPPA87.