Det är inte varje dag man får chansen att bjuda en mångmiljonär på lunch på balkongen! Just den här unga mångmiljonären är en av endast två svenskar som någonsin har vunnit ett WPT-event. Ragnar Åström slog till på sin första stora liveturnering.
Av Åsa Holmberg
Ragnar Åström är 22 år och har spelat poker sedan 2004. Han bor fortfarande hemma hos föräldrarna i ett villaområde strax söder om Stockholm. Han går i skolan och pluggar ”Fastighet och Finans” på Kungliga Tekniska Högskolan – även om de har sommarlov just nu; tre månaders sommarlov, vilken lyx! Han har just gått första året klart (av två totalt) och målet är att utbilda sig för att kunna hålla på med investeringar i framtiden. Innan han började på KTH gick han i gymnasiet och det var där han kom i kontakt med pokern första gången. Det började med att han tittade på World Poker Tour på TV, tillsammans med brorsan som redan hade börjat spela poker.
Ragnar blev nyfiken och började spela frirullar på Expekt och sedan har det bara fortsatt. Från frirullar till sit & gos, via turneringar till kontantspel. När Ragnar väl började spela kontantspel, för tre år sedan, så släppte han allt det andra eftersom det var mer och snabbare pengar där än någon annanstans. Han startade på $0,50/$1 och $1/$2, och fastnade där i över ett år innan det kändes bra att gå vidare. Ragnar gick upp ett steg till $2/$4 och lyckades bygga en ganska ordentlig rulle innan han för två år sedan råkade ut för några lurendrejare.
Tjuvar och bedragare
Han kom i kontakt med en rakebacksajt där innehavarna tog alla pengarna och stack efter ett tag. För Ragnar innebar det att två tredjedelar av hans rulle försvann, ungefär $10 000. Jag måste erkänna att jag blev förvånad när Ragnar berättade detta; jag har varken hört talas om själva rakebacksajten eller att några andra spelare har blivit lurade vid den tidpunkten. Även om det kanske är logiskt eftersom man inte gärna vill berätta att man har gått på en blåsning, så vore det kanske bra om sådant här kom ut, om inte annat så för att varna andra. ”Det här var ett så pass stort bakslag att jag i princip slutade spela poker i ett halvår,” berättar Ragnar.
Efter att han hade fått lite distans till händelsen så blev han väldigt sugen på att börja igen, och eftersom han hade byggt upp rullen en gång så visste han att han skulle kunna göra det en gång till. Ragnar satte igång igen och började även spela livepoker strax därpå, till att börja med på Sviten. På Sviten blev det mest kontantspel, men även lite turneringar. Man kan inte undvika att bli annat än nostalgisk när man tänker tillbaka på den gamla goda Svitentiden; vi drabbades båda två av denna ”sjuka” och började prata Svitenminnen, även om vi aldrig var där samtidigt.
Ragnars utveckling inom pokern gick vidare. Det blev några lite större turneringar – som i jämförelse med de största i dag ter sig små – med inköp på upp till 10 000 kronor, men det har hela tiden varit kontantspelet som har haft prioritet. Det har förstås också blivit lite turneringsspel online, med högsta vinstsummor på ungefär $10 000, samtidigt som Ragnar har spelat in kanske 800 000 kronor online sedan han började 2004. Det är lite svårt att uppskatta så här i efterhand, säger Ragnar, men menar att det är de pengarna som har hållit honom flytande under studietiden, samtidigt som han har försökt att hålla i pengarna och lagt undan för att kunna skaffa eget boende så småningom.
Större utmaningar
Även om det är kontantspelet som är Ragnars starkaste kort så kom han till en tidpunkt då han ville spela med ”de stora grabbarna”, det vill säga i de mycket större turneringarna såsom European Poker Tour eller World Poker Tour. Ragnar bestämde sig för att försöka kvala sig dit. ”Om man vill kvala in till någon större turnering så får man räkna med att lägga ut i genomsnitt 30-40 procent av inköpspriset,” berättar Ragnar.
Det finns de som inte gör annat än kvalar in sig till olika event och 30-40 % -regeln gäller för alla. Eller snarare för de flesta. Ragnar köpte in sig till en $300-satellit på BestPoker för att försöka kvala in till en WPT-turnering. Den här hade 70 deltagare och två platser i potten. Med siktet inställt på att troligtvis behöva spela flera satelliter innan målet förhoppningsvis infriades, lyckades han spela hem en plats redan på första försöket! Platsen blev Venedig och World Poker Tours event i mitten på maj i år. Resten har ni säkert redan hört, men det här är Ragnars historia.
Ragnar hade med sig en kompis ner till Italien som sällskap. De kom ner till Venedig någon dag innan spelet skulle börja och hann med lite sightseeing där de hann se den underbara staden innan det blev dags för kasinot.
”Första dagen i turneringen hamnade jag på ett ganska bra bord,” säger han. ”Jag fick någon onlinekvalare som kommit med nästan gratis och inte spelade så bra, en galen italienare och någon mer som var ganska bra. Innan turneringen hade jag hört att det är mycket värde i Italien, och av dem som spelat EPT i San Remo och Venedig så hade tydligen Venedig bäst värde. WPT hade satsat ganska hårt på Italien inför det här. De hade till och med frirullekval till det här eventet och det ökade värdet ordentligt. Bwin sponsrade det här eventet och hade också en massa platser.”
”Jag lyckades bygga en hyfsad stack ganska enkelt utan att vara med i några större potter. Jag kunde sätta press i position och tog hem lite småpotter och spelade egentligen ganska löst. De första timmarna var mitt skicklighetsövertag störst eftersom jag är van att spela djupstackat, så jag ville passa på att utnyttja det. När jag spelar online så går jag in med maxbeloppet och fyller på direkt om jag förlorar en hand för att maximera möjligheterna. Det gör förresten de flesta som spelar på heltid.”
”Efter första dagen hade jag ungefär genomsnittsstack; vi började med 15 000 och jag hade 35 000, och jag tror att average låg på 35 000 eller 38 000. Jag var riktigt sliten efter första dagen, för vi spelade till två på natten och stolarna var jättedåliga. Kasinot brukar nog inte erbjuda poker i vanliga fall, och det var långa dagar på stolar med trärygg.”
Man måste såklart ha tur också. Ragnar har insett att ett av de vanligaste felen spelare gör är att de synar för mycket. Man förlitar sig för mycket på sin egen hands värde i stället för att tänka på vad motståndaren har för kort. Ett annat fel man gör som onlinespelare när man spelar live är att man anpassar sig för lite till bordet. ”Mike McDonald är en av de bästa turneringsspelarna just nu och var riktigt bra på att anpassa sig till livebordet. En del av dem som var med är så pass mycket bättre än andra rent spelmässigt, men anpassade sig förvånansvärt lite till spelet,” konstaterar Ragnar.
På frågan om det kändes som om han skulle vinna svarar han: ”Nej, jag mådde rätt dåligt faktiskt. I 95 % av turneringarna så blir du besviken på resultatet. Du får in markerna i ett bra läge och så blir du utdragen, eller så har du K-K och möter A-A eller något liknande. Eftersom det här var den dyraste turneringen för mig så hade jag väl ställt in mig på det, för att minska besvikelsen eftersom jag förr eller senare skulle åka ut.”
Chipledare
”När vi kom in på andra dagen så började det ganska bra, innan jag förlorade några större potter och kom ner under medelstack,” fortsätter Ragnar. ”Men sedan vann jag en ordentlig pott med A-A mot Q-Q och kom upp i dubbla medelstacken när det började närma sig bubblan. Jag försökte sno åt mig småpotter så mycket som möjligt. Sedan hamnade jag på ett helt galet bord och började spela jättetight. Det var då Martin [Jacobson, som till slut kom tvåa i turneringen] hamnade på samma bord som jag, men i början visste jag inte att han också var svensk. Det kom vi på i slutet av dagen när vi skulle skriva våra namn på markerpåsarna.”
Prisstrukturen var ganska brant så när man väl kommit i pengarna var det bara att satsa på finalbordet, berättar Ragnar. ”Jag vann några potter, försökte stjäla lite mer, men fick mothugg, förlorade lite grand och det gick ganska dåligt en stund. I slutet av dag tre, när det började närma sig finalbordet, så var vi nio kvar och jag var ganska shortstackad, innan det helt plötsligt vände. Då kom rushen helt plötsligt, och jag gick från ungefär 400 000 till att bli chipleader med 2,2 miljoner. Dag tre bröts när det var sex spelare kvar inför finalbordet dagen efter.”
Ragnar avslöjar att han från dag två och framåt gick in och kollade upp spelarna som var kvar på nätet, då deras onlinenamn stod med i Bwin-rapporteringen. ”Jag kollade upp deras turneringsresultat och så. Det var många som normalt körde $10-turneringar och de har en lite annan syn på verkligheten än de som normalt spelar onlineturneringar för $100 och uppåt. Det är bra att veta vilka som hör till respektive nivå. De som normalt spelar de dyrare turneringarna online kommer inte ge sig så lätt utan vill vinna mer än de som spelar på lägre nivåer.”
Ett exempel på det var när han mötte Dario Minieri i en hand, där även Mike McDonald var med, och Ragnar hittade A-A på lilla mörken. ”Jag limpade bara med, med tanken att Dario skulle bluffa in sig med en tresatsning som jag kunde svara på.” Det blev lite nervigt eftersom Dario hade K-9 och stegdrag som han missade, och när riverkortet fallit stod det klart att Ragnar dubblat upp. ”Sedan slog jag ut Dario när han höjde i mittenposition och jag synade med K-K. Martin synade från stora mörken och efter floppen med 8-2-2 så gick Dario all-in med nästan två gånger storleken på potten. Jag synade förstås och fick se 9-9 från Dario, som åkte ut. Efter det blev det en jättepott mot en italienare då jag synade med A-Q och han hade A-9, på brädan A-Q-9. Efter den handen hade jag dubbelt så mycket marker som tvåan och det började kännas riktigt bra i turneringen. Då var det bara att köra på.”
När dagen var slut och Martin låg tvåa med 1,2 miljoner så började Ragnar tänka på möjligheten att faktiskt kunna ta hem vinsten. ”Vi – jag, Martin och Mike – gick från lokalen tillsammans efter slutet av dagen och snackade lite, och jag fick en ganska bra bild av vad de tänkte om mig. De hade fått för sig att jag var en dålig onlinespelare som kvalat in och spelade passivt. Det var precis vad jag ville att de skulle tro.”
Dagen efter, när finalbordet började, så åkte förste man ut direkt. Det gick väldigt snabbt och när det var tre spelare kvar var prispengarna så pass bra att man kunde slappna av och gå för vinsten, berättar Ragnar. Det var bara Ragnar, Martin och en frirullande fransman kvar. Den sistnämnde började med att slänga ungefär 40 händer på raken innan han helt plötsligt slängde in 25 gånger stora mörken. Ragnar satt på stora mörken och tittade ner på A-Q. ”Det är ju syn alla dagar i veckan, men vad ska man göra när han har slängt 40 händer på raken? Jag synade till slut och fransmannen hade Q-5.”
Den andra svensken
Det var bara en svensk som hade vunnit en WPT-turnering innan Ragnar, Martin de Knijff, och när det blev dags för heads up i Venedig så stod det helt plötsligt mellan två svenskar! De hade nästan exakt lika mycket marker och gjorde en deal på en gång. De la en ganska stor del att spela för plus biljetten till WPT-finalen på Bellagio.
”Jag kände mig som på hemmaplan med nästan 100 gånger stora mörken i stacken och jag kände att jag hade överläge eftersom det nu blev ’mitt spel’: ganska djupstackat. Det gjorde inte så mycket att Martin spelat fler stora turneringar. Jag började bomba ganska hårt och behövde bara visa upp när jag hade starka händer och slapp visa bluffarna, så Martin såg bara mina bra kort och måste ha trott att jag hade nöten hela tiden. Jag tog hem ganska många små potter.”
Ragnar hade förstått vad Martin trodde om honom och hans spel, vilket gav honom mer spelutrymme. Martin lyckades dock träffa och hämtade nästan upp hela underläget, men Ragnar tog igen det när han synade Martins stora mörk med 4-4. Det blev checkhöjningar och kontrahöjningar efter varandra eftersom Martin träffade färgen i slutet av brädan, medan Ragnar hittat kåken. Det var på det sättet han tog hem vinsten, armbandet och finalplatsen på Bellagio i höst! Apropå armband så är WPT-armbandet riktigt snyggt; diskret och stilrent och skulle lätt kunna bäras varje dag, till skillnad från det mycket åtråvärda, men lite väl ”blingiga”, WSOP-armbandet som bara passar i bokhyllan eller bankfacket.
”Efter att segern var klar blev allt helt galet. Det kom 20-talet fotografer inspringandes och det tog en stund innan jag fattade vad jag just gjort. De sista händerna försökte jag att inte bry mig så mycket eftersom det inte är säkert att du vinner handen när du får in markerna även i det bästa av lägen, och det blir svårt att ställa om när du helt plötsligt har vunnit. Fotograferna tog de klassiska vinnarbilderna, det blev vinnarintervju och jag fick armbandet. Det var ungefär då jag började bli nervös och inte riktigt visste vad jag skulle säga. Mobiltelefonen ringde hela tiden. Vi hade bokat in flyg i förväg, och nu blev det så tight så vi hann bara ta en snabb drink på en restaurang innan det blev dags att ta taxi ut till flygplatsen. Jag var hemma i Sverige igen nästan innan jag fattade att jag hade vunnit en stor pokerturnering och flera miljoner.”
Det är riktigt skönt att höra Ragnar prata om vilken fantastisk möjlighet han helt plötsligt har fått och att han ska försöka förvalta den möjligheten på bästa sätt, det vill säga att investera pengarna så bra som möjligt. Det är en ganska stor omställning, inte bara för honom själv utan även för föräldrarna som blivit lite oroliga för eventuella förändringar i samband med den lilla förmögenheten. Det är svårt att veta hur en sådan här sak påverkar en människa, men det verkar helt klart som att Ragnar har full koll på läget. Han ska investera i en lägenhet och det är möjligt att han tar ett sabbatsår från skolan eftersom pokern går så bra just nu, men i övrigt är allt som vanligt. Ragnar berättar att han kommer att lägga en del på en liverulle för just liveturneringarna, men fortsätta bygga på onlinerullen och försöka kvala in till turneringar via nätet. Han vill gärna spela lite fler turneringar; nästa på tur blir APPT och APT i Macao tillsammans med en kompis.
”Det är en jättechans jag har fått och jag kunde inte ha fått pengarna vid ett bättre tillfälle! Det är dumt att börja spendera pengarna och sedan stå där efter fem år och inte har några pengar kvar, så jag ska investera det mesta. Det är lätt att skaffa sig för dyra vanor; man köper en dyr bil och så. Många spenderar $5 000 i månaden och då krävs att man drar in mycket pengar. Börjar det gå dåligt då så blir det svårt!”
Fortsättningen
Ragnar fortsätter som vanligt. Han spelar just nu på BestPoker, och du hittar honom oftast på €2/€4- och €3/€6-borden. ”Kontantspel är mycket roligare att spela; man spelar mer djupstackat och det finns mer spelutrymme, mer möjligheter att göra avancerade spel. Det har varit en större utmaning för mig att bli bra på det.”
Han utvecklar sig genom att snacka händer med kompisarna, men han har även kört med coachning på nätet, vilket är lite ovanligt för svenskarna. Coachningen har han hittat genom träningssajten Deuces Cracked. Där har han träffat en dansk som har hjälpt honom väldigt mycket. Just den här coachningen kostar $200 per timme och det är en av de billigare! Ofta kan man få betala ungefär $500, men det är värt pengarna, tycker Ragnar. Och med facit i hand kan vi ju inte göra annat än att hålla med…
Själva coachningen går till så att man spelar in en session och så går man igenom och kollar tillsammans. Man får feedback på olika spel och en bild över hur man spelar olika typer av brädor med olika typer av händer. Ibland väljer man själv ut speciella händer som man vill veta mer om eller är tveksam till, eller också är coachen med under tiden man spelar. ”Det är verkligen valuta för pengarna då man får hjälp att tänka på rätt sätt, men man måste ändå förstå sig själv och hur saker och ting hänger ihop. Det finns ju inget facit; man måste kunna se spelet och situationen, men man får hjälp att tänka i rätt riktning. Några exempel på vad man lär sig är hur brädor förändrar ditt handurval för värdesatsningar och vilka händer du kan eller bör värdesatsa med.”
Ragnar hoppar över WSOP trots att han gärna vill vara med om upplevelsen, men han tycker att det är så omotiverat att åka dit om man inte har vunnit ett paket, eftersom det är så hårda regler på beskattningen och det är nästan omöjligt att gå plus på den resan. ”Och om man klonkar en turnering så får man betala så mycket i skatt. Jag satsar på nästa år i stället; att vinna ett paket och hyra ett hus, och vara där i ett par månader.”
Just nu är det bara sommarlov som gäller. Med mycket poker, förstås. Nästa liveturnering blir troligtvis Macao som sagt, och vi lär garanterat få se mer av Ragnar i framtiden.