Ponera att Roger Federer inte skulle dyka upp i tid till kvartsfinalen i Australian Open. Att en av bollkallarna skulle hoppa in för att slå hans servar tills han behagade släntra in på centrecourten en halvtimme försenad. Att anledningen till förseningen skulle vara att han suttit mitt i ett pokerparti med Nadal, Roddick och Moya. Tänk dig att Tiger Woods inte skulle vara på plats vid utsatt tid för British Open. Att hans caddie, Steve Williams, skulle spela de första fem hålen innan stjärnan själv skulle anlända lagom till det sjätte. Att orsaken till golfmäster Woods sena ankomst skulle vara att han inte ville gå ifrån tennismatchen som han spelat mot Ernie Els. Den senaste veckan har handlat väldigt mycket om Aussie Millions och ja… nu är vi tillbaka i pokervärlden igen. Turneringens titelförsvarare var Gus Hansen och således riktades ett visst mått av intresse mot den karismatiske dansken; från media, från pokervärldens alla railbirds och inte minst från publiken på plats i Melbourne. Dag 1B skulle The Great Dane gå in i tävlingen. Dag 1B inleddes klockan 12.30 lokal tid. Dag 1B hade spelats i ungefär tre timmar innan Gus Hansen ansåg sig ha tid att dyka upp till tävlingen. En tävling med ett inköp på $10 500. I ungefär samma veva smög även Patrik Antonius in i lokalen. Medan dealern sett till att betala herr Hansens blinds och foldat hans hålkort under tre timmars spel i en av de större årliga turneringarna i världen, hade han som borde ha skött detta själv varit upptagen av tennis och vadslagning. Detta fenomen – att inte komma till turneringar i tid – kallas i pokerfolkmun att ”göra en Hellmuth”. Det är med andra ord en sådan vanligt förekommande företeelse, att man till och med fått anledning att namnge den. Kan ni ens tänka er samma scenario i en tennis- eller golfmatch? Det här är naturligtvis inget annat än ett hån. Ett hån mot alla som arrangerar tourer och enskilda tävlingar runt om i världen. Ett hån mot publiken, mot alla så kallade railbirds som följer dessa spelares förehavanden dagligen, som köper deras böcker och filmer och som ser upp till dem som de förebilder de borde vara. Det är ett hån mot sponsorerna. Alltså… hur i hela helvete kan en pokersajt kontraktera en spelare, betala dennes inköp till en rad stortävlingar runt om i världen och sedan bara acceptera att samma spelare tillbringar hela natten inför en EPT-tävling, eller WPT-tävling, eller Aussie Millions med att spela kinapoker på ett hotellrum? . Om pokern någonsin vill bli något mer än en folkrörelse. Om den vill närma sig ett accepterande som idrott med ett (1) VM, ett (1) SM och att i mindre omfattning misstänkliggöras som tillhåll för samhällets avarter av myndigheterna. Ja, då måste även pokerns omslagspojkar/omslagsflickor ta ansvar för sin ”idrott”. Aussie Millions var det ja. Det kändes som att det var läge för åtminstone en (1) svensk framgång. Men det blev bättre än så. Ramzi Jelassi skickade ”Jesus” Ferguson ur tävlingen och snodde några chips av Phil Ivey. Helt plötsligt var han i pengarna och lika plötsligt åkte han ut på 25:e plats, $40 000 rikare. 25:a av 780 startande! Bra där. ”Mrdawwe” Sonelin tog sig ända till kvartsfinal i $5 300 Heads Up Championship-eventet. Väl där tog han också ledningen mot ”ActionJeff” Garza med 1-0 i bäst av tre matcher, men tyvärr blev den blivande mästaren för svår och ”Mrdawwe” fick nöja sig med $20 000. Bra där. Ingen poker med mupparna den gångna veckan. Men enligt obekräftade rykten tänker Stronk ordna sändningstid på kanal 11 (lokalkanalen här hemma) åt vårt anrika homegame. Bäva månde gävleborna. Stan skulle aldrig mera bli sig lik. På onsdag smäller det igen. Och Günther och Professor Kalkyl kommer antagligen, i vanlig ordning, att ”göra en Hellmuth”.