Etikett: H.O.R.S.E.

Hold’em är numera det överlägset populäraste pokerspelet, men under en stor del av 1900-talet var Seven-Card Stud det vanligast förekommande spelet i Europa och Amerika. Vi avslöjar hur du överlever i den fjärde H.O.R.S.E.-disciplinen.

Trots att det har lämnats ute i kylan under de senaste åren, då pokervärlden helt plötsligt drabbades av Hold’em-feber, så är Seven-Card Stud fortfarande en betydelsefull beståndsdel i mixade high stakes-spel och ett populärt onlinespel.

Om du är upplärd inom Hold’em kommer du att få bekanta dig med ett helt nytt tankesätt vad det gäller starthänder; du måste inte bara bekymra dig om tre kort istället för två, utan du måste också tänka på att de andra spelarna kan se ett av dina kort (”uppkortet”), samt observera de andra spelarnas uppkort för att få en uppfattning om hur levande din hand är. Utifrån dessa faktorer måste du räkna på hur stor chansen är att du sitter på den bästa handen, eller att du ska kunna representera den. Du måste också titta på hur många spelare som deltar i handen, och bestämma dig för om du vill spela i en flervägspott eller heads up.

ÖPPNINGSDRAG
Vad det gäller ranking av starthänder, så är det allra bäst att börja med en triss – en hand som alltid är spelbar, även om du måste växla mellan att slowspela den och spela den med eftertryck beroende på vilka andra kort som ligger ute. Till exempel – om en Kung höjer, ett Ess kontrahöjer och du lägger in tre gånger insatsen med [3]-[3]-3 så är chansen stor att du avslöjar dig. Därför bör du bara syna och vänta till satsningarna fördubblas. Skulle du däremot vara inblandad i en flervägspott eller om du bara står inför en enda höjning, så bör du emellertid lägga in ytterligare en satsning.

Efter en triss är par i Ess den bästa handen, och är nästan alltid spelbar, liksom de övriga höga paren (även om ditt uppkort kommer att påverka hur du väljer att spela dem). Detta beror på att tvåpar är en vanlig vinnarhand i Seven-Card Stud och det är alltid handen med det högsta paret som vinner, precis som i Hold’em (Kungar och Treor slår Damer och Knektar). Sitter du på ett lägre par än par i Ess måste du emellertid observera hur spelet har sett ut fram till dig, huruvida uppkortet hjälper eller hindrar din hand, samt hur din kicker och de andra spelarnas uppkort påverkar din hand

Låt oss anta att en aggressiv spelare höjer i sen position med ett uppvänt Ess och att du sitter på[♣Q]-[♦Q]-♣J. Här bör du alltid kontrahöja om alla dina kort är levande, eftersom du vill spela om potten heads-up då det finns döda pengar att plocka upp, och även om du inte har den bästa handen så är chansen stor att du förbättrar dig. Likadant bör du också kontrahöja om du sitter på [♣7]-[♦7]-♦K och en uppvänd Åtta höjer, eftersom du vill ta kontroll över handen och kanske till och med tvinga fram en läggning av ett par i Åttor, samtidigt som du fortfarande har ett stort antal dragmöjligheter om din motståndare fortsätter att syna. Skulle däremot ett antal uppkort vara högre än ditt par i en pott som har höjts innan du har fått chansen att agera, så är många av dina kort döda eller så kommer du inte att kunna få till ett heads up-spel, och du bör därför lägga dig omedelbart.

Detta är händerna som passar bra för heads up-spel, men i flervägspotter fungerar det också bra att satsa med tre kort till en stege eller en färg, även om du måste vara uppmärksam på hur höga dina kort är i förhållande till de andra uppkorten, efter-som det kanske också finns en chans att du kan vinna med ett högt par. I allmänhet är det alltid bra om åtminstone ett par andra spelare deltar i potten om din hand innehåller få eller inga höga kort alls. Stegdrag bör dessutom i allmänhet spelas med mer försiktighet än färgdrag.

Med en hand som [♠J]-[♠5]-♠7 måste du dessutom i ett tidigt skede avgöra hur levande du är. Om exempelvis tre av dina färgkort är döda gör du bäst i att lägga dig omedelbart. Är många av dina parkort döda, plus ett eller två av dina färgkort, är det också ett bra alternativ att lägga sig. Med tre kort till en stege måste du vara så levande som möjligt från början, eftersom du alltid är sårbar mot bättre händer och inte ens är garanterad en vinst med ett tvåpar.

Situationen ser emellertid annorlunda ut på tredje gatan då du sitter i sen position och är först att agera eller försvara dig mot en möjlig stöld av antarna – i en sådan situation kan du sänka din standard så pass drastiskt att en hand med två kort som är högre än din motståndares uppkort får anses som hyfsad, och i synnerhet om denna också innehåller två kort till en stege och/eller en färg. Så om du sitter med [♥A]-[♣4]-♥Q i sen position bör du alltid höja om ingen Dam, Kung eller Ess ligger uppvänt, och om du lägger in bring-in kan du försvara dig med [♠Q]-[♠10]-[♥3] om en Åtta höjer.

FÖLJANDE GATOR
Det avgörande beslutet i Seven-Card Stud handlar ofta om huruvida du ska spela eller inte på tredje gatan; genom att fatta bra beslut där minskar du risken för att du ska begå svåra misstag i ett senare skede, där dina tidigare felsteg kan resultera i en katastrof. Inte desto mindre finns det många möjligheter för bra spelare att spela ut svagare motståndare under de senare gatorna, och antingen tjäna eller spara extra satsningar.

Om du tror att du har den bästa handen på fjärde gatan är det exempelvis nödvändigt att försöka tvinga ut de andra spelarna ur potten, i synnerhet om du tror att det finns en chans att de lägger händer som är bättre än din. Kom emellertid ihåg att många spelare synar automatiskt på fjärde gatan eftersom satsningarna fortfarande är små, så det kan krävas en checkhöjning för att bli av med dina motståndare eller så måste du satsa mot en spelare som troligtvis kommer att höja bakom dig.

Satsingarna fördubblas på femte gatan som är sanningens ögonblick för de flesta händer – i synnerhet för draghänder som måste ha förbättrat sig, då bara två kort återstår. Draghänder behöver i allmänhet ett kort till för att draget ska gå in i det här skedet och en hög andel av korten måste fortfarande vara levande. Med oförbättrade, men fortfarande levande, par ska du vanligtvis vara beredd att följa med till rivern om förhållandena fortsätter att vara fördelaktiga och dina kickers fortfarande ser starka ut.

Sjätte gatan spelas vanligtvis på autopilot, eftersom du i normala fall går vidare till rivern om du har synat på femte gatan (om inte din motståndares kort ser väldigt skrämmande ut), då potten nu är ganska stor. Ditt spel på sjunde gatan är beroende av hur din hand nu ser ut, även om det vanligtvis är korrekt att syna med vilken typ av hand som helst för att du inte ska bli en alltför stor måltavla för bluffar. Om du exempelvis sitter med [♣A]-[♥A]-♥4-♦7-♣9- ♣2-[♦5] och ställs inför en satsning från en aggressiv spelare som visar ♠Q-♦J-♠10-♠2 och som har varit dominerande vad det gäller satsningarna från femte gatan och framåt, så ska du definitivt syna, trots att läget inte ser alltför ljust ut – eftersom du får massiva odds mot en aggressiv spelare som mycket väl kan ha missat ett färg- eller stegdrag.

Kom ihåg att du bara begår ett litet misstag genom att syna med den sämsta handen i det här läget i ett Limit-spel – att lägga den bästa handen är däremot en absolut katastrof!

Precis som Modern femkamp testar H.O.R.S.E. dina förmågor inom fem unika grenar. Men hur blir du en mångkunnig spelare, utan att riskera att dina kunskaper blir alltför ytliga?

DET ANDRA H.O.R.S.E.-spelet är Omaha Hi-Lo, ett extremt populärt alternativ till Hold’em. Det delar samma struktur och satsningsmönster som Hold’em, så det är inte särskilt konstigt att det oftast är det andra spelet som pokerspelare lär sig. Men även om mekaniken är densamma, så är reglerna helt annorlunda, liksom spelkänslan. – gamblers får chansen att spela flertalet händer, medan de sluga proffsen kan sitta och vänta på situationer då de kan slå till skoningslöst. Detta beror på att det vanligtvis finns två delar av potten att spela om i Omaha Hi-Lo – en hög och en låg del (fast ibland blir det ingen låg del och den höga handen vinner då hela potten) – vilket kräver ett minutiöst urval av starthänder för att du ska få den bästa chansen att ”scoopa”, det vill säga vinna båda halvorna av potten. Detta innebär att du ska spela händer med kort som är tätt sammanlänkade; i Hold’em utgör dina två kort bara en enda kombination, men i Omaha – med fyra kort – har du sex tvåkortskombinationer, och givetvis vill du att så många av dem som möjligt ska ha vinstchans. Därför eftersöker de flesta spelare bra låga kombinationer som också har chans att vinna den höga delen av potten – den bästa möjliga handen du kan få är A-A- 2-3 i två olika färger. Det är den bästa handen därför att om det föreligger en möjlighet att vinna den låga delen av potten (vilket det vanligtvis gör) så kan du vinna med A-2, A-3 eller 2-3, och du kan också träffa ett hjul (wheel – A-2-3-4-5) för den höga delen, vinna med ett färgdrag eller ditt par i Ess. Med A-2-3 har du något som på fackspråk kallas för förfalskningsskydd (counterfeit protection) – det vill säga, du kan fortfarande vinna den låga delen av potten om ett av din kort bildar ett par, medan dina chanser för en låg vinst är väldigt små om du bara har A-2 och ett Ess eller en Tvåa dyker upp på bordet. Till exempel, om floppen visar 6-7-8 har du den lägsta möjliga handen med A-2 då din femkortshand bildar A-2-6-7-8, men om turnen visar en Tvåa kommer en spelare med A-3 att slå dig med A-2-3-6-7, eftersom de båda lägsta lediga utrymmena nu har ändrats.

Sänk dina förväntningar
Problemet är du inte får en så pass kraftfull hand på given särskilt ofta, så du kommer att få nöja dig med att spela sämre händer som påminner om den. Det viktigaste är att hålla ögonen öppna efter händer som kan vinna åt båda hållen (högt och lågt) med outs till den bästa möjliga handen i åtminstone en riktning – så A-2 är vanligtvis spelbar, liksom A-3, med ett drag till nötfärgen. A-A-X-X eller A-K-Q-4 i två olika färger är också händer med stor potential.

Låga wraps med tre eller fyra kort till ett hjul (inklusive ett Ess) är också väldigt starka, eftersom de är svåra att slå när de träffar och kommer ibland även att träffa en stege. I sen position kan du öppna upp betydligt och höja med svagare händer (förutsatt att de har något slags värde), i förhoppningen om att bara möta mörkarna i position och spela med eftertryck; i mörkarna (i synnerhet stora mörken) kan du försvara dig med svagare händer än så – även om du paradoxalt nog bara bör spela väldigt marginella händer mot endast en spelare då chanserna för att du ska bli scoopad eller utköpt från potten är väldigt små. Givet detta bör händer med mellankort som 6-7-8-9 eller 7-7-8-8 undvikas, eftersom de sällan går att scoopa med, då korten som hjälper dem vanligtvis också möjliggör en låg vinst för en annan spelare. Händer som bara går att vinna högt med är av ett mer diskutabelt värde i Omaha Hi-Lo och är ett ämne som pokerexperter vanligtvis har skilda meningar kring. Vad som däremot är säkert är att det är en stor nackdel att bara kunna vinna högt i ett Hi-Lo-spel. Därför ska du bara försöka spela höga kort när du befinner dig i position eller i billiga flervägspotter, och endast fortsätta då du träffar en väldigt fördelaktigt hög flopp. I Pot Limit Omaha är alla sorters kombinationer spelbara, men i Limit Omaha Hi-Lo bör du bara spela väldigt starka händer som A-A-K-Q eller K-Q-J-10, då du inte har något drag till den lägsta handen.

Aggressivitet lönar sig
Efter att ha hittat spelbara starthänder kommer ditt nästa beslut handla om ifall du ska limpa med eller höja innan floppen, något som beror på ett antal olika faktorer (du bör dock känna till att de flesta Omaha Hi-Lo-spelare föredrar att limpa för att kunna se billiga floppar och hålla nere variansen). Men om du inte har något emot ett tuffare spel, så finns det antal fördelar med att höja de flesta händer du tänker spela, åtminstone då du befinner dig i position. Dessa fördelar består bland annat i att det är bra att vinna mörkarna utan mothugg i Omaha Hi-Lo, eftersom så många potter delas, och du blir också svårare att läsa än en spelare som bara höjer med A-A- och A-2-kombinationer och limpar med andra händer. När det redan finns limpare och höjare i en pott kan du hemfalla till ett enklare spel och bara höja med starka händer och limpa med spekulativa sådana.

En uppsjö av alternativ
I Omaha Hi-Lo är floppen nyckelmomentet. Det är här medelmåttiga starthänder seglar upp som favoriter och fantastiska starthänder går om intet. Att beräkna hur din starthand kommer att stå sig gentemot floppen är nästan omöjligt, men i enkla ordalag bör du sikta mot nötterna (eller ett drag mot nötterna) i den ena riktningen med någon slags chans åt det andra hållet, och om du får odds på 10/1 eller bättre på floppen kan du till och med se nästa kort med ett bra bakdörrsdrag för att se hur det hela utvecklar sig. Spelet på turnen och rivern ser ut på ett liknande sätt, men kom ihåg att du i en stor pott vanligtvis bör syna om du bara möter en enda satsning på rivern i förhoppning om att ta hem halva potten. Genom hela handen ska du också försöka lista ut vad din motståndare kan tänkas sitta på, baserat på dennes satsningar, och bestämma dig för om du ska lägga dig, trappa upp satsningarna, spela mer passivt, gillra en fälla eller checkhöja. Detta kanske låter självklart till och med för nybörjare, men i Omaha Hi-Lo finns det ett par aber. Att satsa aggressivt med enbart den lägsta möjliga handen är exempelvis sällan en bra idé, eftersom om någon annan sitter på samma hand kanske du bara vinner en kvarts pott (hälften av den låga delen), eller ännu värre än så. Du ska emellertid inte tveka på att satsa hårt med ett starkt tvåvägsdrag, eller om du har den lägsta möjliga handen med förfalskningsskydd plus en chans på den högsta. En sista sak att komma ihåg är det är enklare att läsa händer i Omaha Hi-Lo än i andra spel, eftersom spelare inte tenderar att bluffa eller checkhöja i samma utsträckning som i Hold’em, om de inte är väldigt bra eller väldigt dåliga. Om en gedigen spelare öppnar med en satsning på ett bord med bara höga kort kan du av denna anledning vara ganska säker på att han sitter på nötterna eller ett drag mot desamma. Om samma spelare trappar upp satsningarna när den lägsta möjliga handen ligger möjlig på bordet sitter han vanligtvis på nötterna, med ett antal ytterligare outs. I detta fall är det bäst att lägga sig och vänta på ett bättre tillfälle. I Omaha Hi-Lo är tålamod en dygd.

Omaha Hi-Lo – lär dig reglerna
Limit Omaha Hi-Lo är ett spel med gemensamma kort och med samma struktur och satsningsmönster som i Limit Hold’em (med exempelvis mörkar, hålkort, flopp, turn och river). Här upphör emellertid likheterna, då varje spelare får fyra hålkort på handen och måste försöka träffa både en hög och en låg hand, och använda två kortkombinationer var för detta ändamål. Reglerna för höga händer är standardmässiga, men en låg hand måste bestå av fem kort i olika valörer från Ess till Åtta. Den bästa handen är A-2-3-4-5 och kallas för hjul (wheel). Stegar och färger är irrelevanta i sammanhanget. Eftersom en hand måste bestå av två hålkort och tre gemensamma kort, är en låg hand bara möjlig när det ligger tre låga kort på bordet. Om en låg hand inte är möjlig tar den höga handen hem hela potten (det är emellertid möjligt för en spelare att vinna både den höga och den låga handen). Lägg också märke till att eftersom spelare ofta spelar händer som innehåller A-2 eller A-3, så händer det ofta att den låga delen av potten splittas – så förutom att scoopa hela potten eller vinna hälften av denna, kan du också vinna en kvarts pott om du har en låg hand som en annan spelare också har, eller tre fjärdelar av en pott om du får hälften av den låga men vinner den höga. I andra former av poker värderas låga händer nerifrån och upp och de lägsta valörerna vinner (A-2-5-6-7 slår A-3-5-6-7), men på grund av reglerna i Omaha Hi-Lo är det enklaste sättet att räkna ut den lägsta handen att titta på bordet och se vilka de två lägsta lediga utrymmena är (förutsatt att en låg hand är möjlig). Så om bordet visar A-3-4-K-Q skapar du den lägsta möjliga handen med 2-5. Ett undantag är när det ligger fyra kort till ett hjul på bordet. Så på ett bord som visar A-3-4-5-Q har en spelare med en Tvåa och ytterligare ett hjulkort den lägsta möjliga handen, eftersom man måste använda två hålkort och tre gemensamma kort.