H.O.R.S.E. – Del4 – Seven-Card Stud

Hold’em är numera det överlägset populäraste pokerspelet, men under en stor del av 1900-talet var Seven-Card Stud det vanligast förekommande spelet i Europa och Amerika. Vi avslöjar hur du överlever i den fjärde H.O.R.S.E.-disciplinen.

Trots att det har lämnats ute i kylan under de senaste åren, då pokervärlden helt plötsligt drabbades av Hold’em-feber, så är Seven-Card Stud fortfarande en betydelsefull beståndsdel i mixade high stakes-spel och ett populärt onlinespel.

Om du är upplärd inom Hold’em kommer du att få bekanta dig med ett helt nytt tankesätt vad det gäller starthänder; du måste inte bara bekymra dig om tre kort istället för två, utan du måste också tänka på att de andra spelarna kan se ett av dina kort (”uppkortet”), samt observera de andra spelarnas uppkort för att få en uppfattning om hur levande din hand är. Utifrån dessa faktorer måste du räkna på hur stor chansen är att du sitter på den bästa handen, eller att du ska kunna representera den. Du måste också titta på hur många spelare som deltar i handen, och bestämma dig för om du vill spela i en flervägspott eller heads up.

ÖPPNINGSDRAG
Vad det gäller ranking av starthänder, så är det allra bäst att börja med en triss – en hand som alltid är spelbar, även om du måste växla mellan att slowspela den och spela den med eftertryck beroende på vilka andra kort som ligger ute. Till exempel – om en Kung höjer, ett Ess kontrahöjer och du lägger in tre gånger insatsen med [3]-[3]-3 så är chansen stor att du avslöjar dig. Därför bör du bara syna och vänta till satsningarna fördubblas. Skulle du däremot vara inblandad i en flervägspott eller om du bara står inför en enda höjning, så bör du emellertid lägga in ytterligare en satsning.

Efter en triss är par i Ess den bästa handen, och är nästan alltid spelbar, liksom de övriga höga paren (även om ditt uppkort kommer att påverka hur du väljer att spela dem). Detta beror på att tvåpar är en vanlig vinnarhand i Seven-Card Stud och det är alltid handen med det högsta paret som vinner, precis som i Hold’em (Kungar och Treor slår Damer och Knektar). Sitter du på ett lägre par än par i Ess måste du emellertid observera hur spelet har sett ut fram till dig, huruvida uppkortet hjälper eller hindrar din hand, samt hur din kicker och de andra spelarnas uppkort påverkar din hand

Låt oss anta att en aggressiv spelare höjer i sen position med ett uppvänt Ess och att du sitter på[♣Q]-[♦Q]-♣J. Här bör du alltid kontrahöja om alla dina kort är levande, eftersom du vill spela om potten heads-up då det finns döda pengar att plocka upp, och även om du inte har den bästa handen så är chansen stor att du förbättrar dig. Likadant bör du också kontrahöja om du sitter på [♣7]-[♦7]-♦K och en uppvänd Åtta höjer, eftersom du vill ta kontroll över handen och kanske till och med tvinga fram en läggning av ett par i Åttor, samtidigt som du fortfarande har ett stort antal dragmöjligheter om din motståndare fortsätter att syna. Skulle däremot ett antal uppkort vara högre än ditt par i en pott som har höjts innan du har fått chansen att agera, så är många av dina kort döda eller så kommer du inte att kunna få till ett heads up-spel, och du bör därför lägga dig omedelbart.

Detta är händerna som passar bra för heads up-spel, men i flervägspotter fungerar det också bra att satsa med tre kort till en stege eller en färg, även om du måste vara uppmärksam på hur höga dina kort är i förhållande till de andra uppkorten, efter-som det kanske också finns en chans att du kan vinna med ett högt par. I allmänhet är det alltid bra om åtminstone ett par andra spelare deltar i potten om din hand innehåller få eller inga höga kort alls. Stegdrag bör dessutom i allmänhet spelas med mer försiktighet än färgdrag.

Med en hand som [♠J]-[♠5]-♠7 måste du dessutom i ett tidigt skede avgöra hur levande du är. Om exempelvis tre av dina färgkort är döda gör du bäst i att lägga dig omedelbart. Är många av dina parkort döda, plus ett eller två av dina färgkort, är det också ett bra alternativ att lägga sig. Med tre kort till en stege måste du vara så levande som möjligt från början, eftersom du alltid är sårbar mot bättre händer och inte ens är garanterad en vinst med ett tvåpar.

Situationen ser emellertid annorlunda ut på tredje gatan då du sitter i sen position och är först att agera eller försvara dig mot en möjlig stöld av antarna – i en sådan situation kan du sänka din standard så pass drastiskt att en hand med två kort som är högre än din motståndares uppkort får anses som hyfsad, och i synnerhet om denna också innehåller två kort till en stege och/eller en färg. Så om du sitter med [♥A]-[♣4]-♥Q i sen position bör du alltid höja om ingen Dam, Kung eller Ess ligger uppvänt, och om du lägger in bring-in kan du försvara dig med [♠Q]-[♠10]-[♥3] om en Åtta höjer.

FÖLJANDE GATOR
Det avgörande beslutet i Seven-Card Stud handlar ofta om huruvida du ska spela eller inte på tredje gatan; genom att fatta bra beslut där minskar du risken för att du ska begå svåra misstag i ett senare skede, där dina tidigare felsteg kan resultera i en katastrof. Inte desto mindre finns det många möjligheter för bra spelare att spela ut svagare motståndare under de senare gatorna, och antingen tjäna eller spara extra satsningar.

Om du tror att du har den bästa handen på fjärde gatan är det exempelvis nödvändigt att försöka tvinga ut de andra spelarna ur potten, i synnerhet om du tror att det finns en chans att de lägger händer som är bättre än din. Kom emellertid ihåg att många spelare synar automatiskt på fjärde gatan eftersom satsningarna fortfarande är små, så det kan krävas en checkhöjning för att bli av med dina motståndare eller så måste du satsa mot en spelare som troligtvis kommer att höja bakom dig.

Satsingarna fördubblas på femte gatan som är sanningens ögonblick för de flesta händer – i synnerhet för draghänder som måste ha förbättrat sig, då bara två kort återstår. Draghänder behöver i allmänhet ett kort till för att draget ska gå in i det här skedet och en hög andel av korten måste fortfarande vara levande. Med oförbättrade, men fortfarande levande, par ska du vanligtvis vara beredd att följa med till rivern om förhållandena fortsätter att vara fördelaktiga och dina kickers fortfarande ser starka ut.

Sjätte gatan spelas vanligtvis på autopilot, eftersom du i normala fall går vidare till rivern om du har synat på femte gatan (om inte din motståndares kort ser väldigt skrämmande ut), då potten nu är ganska stor. Ditt spel på sjunde gatan är beroende av hur din hand nu ser ut, även om det vanligtvis är korrekt att syna med vilken typ av hand som helst för att du inte ska bli en alltför stor måltavla för bluffar. Om du exempelvis sitter med [♣A]-[♥A]-♥4-♦7-♣9- ♣2-[♦5] och ställs inför en satsning från en aggressiv spelare som visar ♠Q-♦J-♠10-♠2 och som har varit dominerande vad det gäller satsningarna från femte gatan och framåt, så ska du definitivt syna, trots att läget inte ser alltför ljust ut – eftersom du får massiva odds mot en aggressiv spelare som mycket väl kan ha missat ett färg- eller stegdrag.

Kom ihåg att du bara begår ett litet misstag genom att syna med den sämsta handen i det här läget i ett Limit-spel – att lägga den bästa handen är däremot en absolut katastrof!

H.O.R.S.E. – Del3

Om du har spelat onlinepoker nyligen har du kanske sett ett spel vid namn Razz bland de otaliga Hold’em-turneringarna. Men vad är det egentligen för spel och hur blir du en vinnande spelare i det?

Den tredje grenen i H.O.R.S.E formatet är Razz, som också är känt som Seven Card Stud Lowball – ett spel som har spelats i Vegas under decennier; i Limit-spel med låga insatser eller som en del i mixade spelpartier. Spelet blev dock först uppmärksammat av allmänheten då finalbordet i 2004 Razz World Series of Poker TV-sändes, även om sändningen tills största delen bestod av irriterade finalister som gned sina pannor i frustration. T.J Cloutier, som senare vann eventet, utbrast vid ett tillfälle: ”Jag hatar det här spelet mer än något annat!” Nu har det emellertid nått Internet, både som en del av H.O.R.S.E. och som ett eget spel, och du har möjlighet att spela det i det format som passar dig bäst: turneringar, sit & gos eller kontantspel.
Som du snart kommer att lägga märke till är Razz det mest okomplicerade av de olika H.O.R.S.E.-spelen. Händerna är sällan särskilt väl dolda och vem som vinner bestäms lika ofta av tur som någon annan faktor. Men det är fortfarande skicklighet inblandat, liksom ett par intressanta situationer som de flesta spelare inte är medvetna om, vilka kan vara värdefulla att känna till – i synnerhet eftersom de flesta är ganska dåliga på att spela Razz.

Det första man bör ta under övervägande är effekten av att det högsta kortet lägger in bring in-satsningen i ett spel med låga kort (medan det i Stud Hi-Lo fortfarande är det låga kortet som lägger in bring-in). Denna spelare är i praktiken borta ur spel redan från början, så om alla lägger sig fram till dig i sista position bör du nästan alltid höja och förvänta dig en läggning, även om du sitter på en hand som [8]-[8]-8 mot en Knekt. Även om din motståndare skulle syna (vilket antingen betyder att han är galen eller sitter på hålkort som A-2) kan du fortfarande vinna genom att träffa ett bra kort på nästa gata medan din motståndare träffar ett dåligt. Om du sitter i tidig position i relation till bring-in blir saker och ting mer komplicerade och du måste ta med både ditt eget och dina motståndares uppkort i beräkningen, i huvudsak i två syften: för det första vill du veta hur troligt det är att du har den bästa handen, och för det andra vill du få reda på om de kort du behöver för att träffa en låg hand är döda. Till exempel, om du sitter på [A]-[4]-8 i tidig position är det stor skillnad på om Åttan eller Esset är öppet (eftersom dina motståndare kommer att göra likadant som du och kika på din hand för att se vad du kan tänkas sitta på). Om alla vid bordet visar klädda kort spelar det ingen större roll, eftersom du förväntas höja och vinna handen (även utan bra hålkort). Men om ett par spelare visar lägre kort än en Åtta och du höjer med en öppen Åtta, kommer de inte att vara lika rädda för dig som de skulle vara om ditt Ess var öppet. I en sådan situation kan det vara svårt att veta om de försöker bluffa dig senare i handen eller om du redan är slagen, vilket tvingar dig att spela vidare med försiktighet och kanske också begå kostsamma misstag. Om många låga kort ligger uppvända är kanske ditt bästa alternativ att slänga handen, eftersom det är otroligt att din hand är den bästa, även om du också måste överväga om korten som visas är de som du behöver eller inte. Om två Fyror, två Ess och en Åtta ligger öppna och ditt Ess är öppet bör du höja och se vad som händer, eftersom din hand är levande i allra högsta grad. Men om däremot din Fyra eller Åtta är öppen och det ligger många Tvåor, Treor, Femmor, Sexor eller Sjuor uppvända är det en enkel läggning. Beroende på antestrukturen kan du kanske också limpa med en del av dina marginella händer för att känna av terrängen, eftersom det är ovanligt med bluffar i Razz. Om du gör det måste du vara försiktig och inte avslöja styrkan på din hand och växla mellan att limpa med starka händer och höja med svaga. Att limpa är i allmänhet enbart en bra strategi i kontantspel, där anten är liten i relation till insatsen, medan du i turneringar och större kontantspel, där anten ligger på ungefär en tiondel av en stor satsning, bör höja från första början eftersom de döda pengarna är värda att plocka upp. Under första satsningsrundan bör du alltså i allmänhet bara försöka att spela starka, låga händer, men också försöka anpassa dig till den rådande situationen. [A]-[2]-3 är av uppenbara skäl den bästa starthanden, men om du sitter och väntar på att den ska dyka upp kommer du att bli uppäten av antarna. Precis som det tidigare exemplet med hand bestående av [A]-[4]-8 visade, så är en Åtta lågt en medelstark hand, medan en Sexa eller Sjua är väldigt stark och en Nia till Knekt är väldigt marginell. Detta kan emellertid förändras på de kommande gatorna.
Lyckliga gatan
Spelet på de senare gatorna definieras till stor del av de nya öppna korten som delas ut. Den lägsta handen på bordet agerar först och väljer nästan alltid att satsa och representera den bästa handen överhuvudtaget. Du har säkert redan insett att det finns väldigt lite utrymme för finess, så om du hamnar efter får du fråga dig om det är värt att fortsätta, om det finns en chans att dina motståndare kan ha bildat par med något av sina hålkort eller om de bara satsar i förhoppningen om att du fick ett dåligt kort. I regel bör du vara beredd på att ta ytterligare ett kort på fjärde gatan om du ligger efter och det bara kostar en enda liten satsning, men du måste förbättra din hand till en potentiell vinnare på femte gatan om du ska fortsätta att syna ner din motståndare. Till exempel, om du höjde med [A]-[4]-6 och synades av Åtta högt, vilken senare träffade en Sjua på fjärde gatan mot din Kung, så bör du syna en satsning och fortsätta jakten hela vägen om du träffar en Tvåa, Trea, Femma, Sjua eller Åtta på femte gatan (lägg dig i annat fall). Detta beror på att du i Razz alltid kan se vilken din motståndares bästa potentiella hand är, och även om ni båda träffade Tvåor på femte gatan så har din [A]- [2]-4-6-K ändå en hygglig chans att förbättras, till och med mot [A]-[2]-3-7-8. Femte gatan är nyckelmomentet i handen, eftersom det är här satsningarna fördubblas; har du synat här blir du ofta bunden till att fortsätta hela vägen, om inte din motståndare får extremt starka kort som minimerar din vinstchans och ökar sannolikheten för att du drar dött. Ett annat nyckelmoment är striden mellan drag och färdiga händer; i det här skedet förlorar faktiskt en hand med Nio högt, som till exempel [A]-[2]-4-8-9, mot ett starkt drag som [A]-[2]-4-7-K. Sjätte gatan går mer eller mindre på rutin, om det inte skulle inträffa något väldigt katastrofalt, men då sjunde gatan är ett dolt kort blir saker och ting ofta mer intressanta här. Vanligtvis ligger det nu så pass många satsningar i potten att du bör syna din motståndare oavsett omständigheterna, även om chansen för att han har träffat ett par längs vägen är liten. Du bör också värdesatsa om någon checkar mot dig eller höja för värde när dina öppna kort är extremt starka, eftersom det inte är särskilt troligt att du i sådana fall blir kontrahöjd, även om du är slagen.
Reglerna för Razz
För spelare som bara är bekanta med Hold’em kan det vara lite knepigt att lära sig stötspelen i H.O.R.S.E. (Razz, Seven Card Stud och Eight-or-Better), eftersom de inte innehåller några gemensamma kort. Målet med spelet är enkelt, men är kanske också den främsta källan till frustration. Syftet är att skapa den lägsta möjliga femkortshanden. Esset är, som vanligt, det bästa kortet eftersom det räknas som lågt. Nötterna i Razz är A-2-3-4-5 (en hand som kallas för ett hjul i Omaha) och alla andra händer rankas uppifrån och ner. Därför slår A-2-4-5-7 en hand som A-2-3-6-7 – båda är Sju högt, men deras respektive andrakort är Fem och Sex.

Färger och stegar räknas inte i Razz, så fäst inte någon uppmärksamhet vid detta – sikta bara på att spela dina lägsta fem kort av de totalt sju som du har blivit tilldelad.

Formatet i Razz är likadant som i alla stötspel. Till att börja med lägger upp till åtta spelare in en ante och får därefter tre kort, varav två är nedvända (dessa är hemliga hålkort, precis som i Hold’em) och ett är uppvänt – kom ihåg att det inte finns några gemensamma kort i stötpoker! Det öppna kortet kallas för tredje gatan, och följs av ytterligare tre öppna kort – alla med sina egna satsningsrundor – som kallas fjärde, femte och sjätte gatan. Det sista kortet – sjunde gatan (eller rivern)- delas ut nedvänt.

Varje hand börjar med att det högsta öppna kortet lägger in en satsning kallad ”bring-in”, vilken liknar mörkarna i Hold’em. I ett $3/$6 Razz-spel lägger var och en in $0,25 och det högsta öppna kortet lägger en bring-in på $1 (om det finns två högsta valörer rankas spader högst, följt av hjärter, ruter och klöver). Därefter fortskrider satsandet medsols, och spelarna kan antingen syna bring-in eller höja i enheter om $3 (upp till ett maximum av fyra satsningar). Sedan, på fjärde gatan, kan spelarna antingen checka eller satsa/höja i enheter om $3, vilket även gäller på femte till sjunde gatan, men i enheter om $6 (en stor satsning).

H.O.R.S.E. – Del2

Precis som Modern femkamp testar H.O.R.S.E. dina förmågor inom fem unika grenar. Men hur blir du en mångkunnig spelare, utan att riskera att dina kunskaper blir alltför ytliga?

DET ANDRA H.O.R.S.E.-spelet är Omaha Hi-Lo, ett extremt populärt alternativ till Hold’em. Det delar samma struktur och satsningsmönster som Hold’em, så det är inte särskilt konstigt att det oftast är det andra spelet som pokerspelare lär sig. Men även om mekaniken är densamma, så är reglerna helt annorlunda, liksom spelkänslan. – gamblers får chansen att spela flertalet händer, medan de sluga proffsen kan sitta och vänta på situationer då de kan slå till skoningslöst. Detta beror på att det vanligtvis finns två delar av potten att spela om i Omaha Hi-Lo – en hög och en låg del (fast ibland blir det ingen låg del och den höga handen vinner då hela potten) – vilket kräver ett minutiöst urval av starthänder för att du ska få den bästa chansen att ”scoopa”, det vill säga vinna båda halvorna av potten. Detta innebär att du ska spela händer med kort som är tätt sammanlänkade; i Hold’em utgör dina två kort bara en enda kombination, men i Omaha – med fyra kort – har du sex tvåkortskombinationer, och givetvis vill du att så många av dem som möjligt ska ha vinstchans. Därför eftersöker de flesta spelare bra låga kombinationer som också har chans att vinna den höga delen av potten – den bästa möjliga handen du kan få är A-A- 2-3 i två olika färger. Det är den bästa handen därför att om det föreligger en möjlighet att vinna den låga delen av potten (vilket det vanligtvis gör) så kan du vinna med A-2, A-3 eller 2-3, och du kan också träffa ett hjul (wheel – A-2-3-4-5) för den höga delen, vinna med ett färgdrag eller ditt par i Ess. Med A-2-3 har du något som på fackspråk kallas för förfalskningsskydd (counterfeit protection) – det vill säga, du kan fortfarande vinna den låga delen av potten om ett av din kort bildar ett par, medan dina chanser för en låg vinst är väldigt små om du bara har A-2 och ett Ess eller en Tvåa dyker upp på bordet. Till exempel, om floppen visar 6-7-8 har du den lägsta möjliga handen med A-2 då din femkortshand bildar A-2-6-7-8, men om turnen visar en Tvåa kommer en spelare med A-3 att slå dig med A-2-3-6-7, eftersom de båda lägsta lediga utrymmena nu har ändrats.

Sänk dina förväntningar
Problemet är du inte får en så pass kraftfull hand på given särskilt ofta, så du kommer att få nöja dig med att spela sämre händer som påminner om den. Det viktigaste är att hålla ögonen öppna efter händer som kan vinna åt båda hållen (högt och lågt) med outs till den bästa möjliga handen i åtminstone en riktning – så A-2 är vanligtvis spelbar, liksom A-3, med ett drag till nötfärgen. A-A-X-X eller A-K-Q-4 i två olika färger är också händer med stor potential.

Låga wraps med tre eller fyra kort till ett hjul (inklusive ett Ess) är också väldigt starka, eftersom de är svåra att slå när de träffar och kommer ibland även att träffa en stege. I sen position kan du öppna upp betydligt och höja med svagare händer (förutsatt att de har något slags värde), i förhoppningen om att bara möta mörkarna i position och spela med eftertryck; i mörkarna (i synnerhet stora mörken) kan du försvara dig med svagare händer än så – även om du paradoxalt nog bara bör spela väldigt marginella händer mot endast en spelare då chanserna för att du ska bli scoopad eller utköpt från potten är väldigt små. Givet detta bör händer med mellankort som 6-7-8-9 eller 7-7-8-8 undvikas, eftersom de sällan går att scoopa med, då korten som hjälper dem vanligtvis också möjliggör en låg vinst för en annan spelare. Händer som bara går att vinna högt med är av ett mer diskutabelt värde i Omaha Hi-Lo och är ett ämne som pokerexperter vanligtvis har skilda meningar kring. Vad som däremot är säkert är att det är en stor nackdel att bara kunna vinna högt i ett Hi-Lo-spel. Därför ska du bara försöka spela höga kort när du befinner dig i position eller i billiga flervägspotter, och endast fortsätta då du träffar en väldigt fördelaktigt hög flopp. I Pot Limit Omaha är alla sorters kombinationer spelbara, men i Limit Omaha Hi-Lo bör du bara spela väldigt starka händer som A-A-K-Q eller K-Q-J-10, då du inte har något drag till den lägsta handen.

Aggressivitet lönar sig
Efter att ha hittat spelbara starthänder kommer ditt nästa beslut handla om ifall du ska limpa med eller höja innan floppen, något som beror på ett antal olika faktorer (du bör dock känna till att de flesta Omaha Hi-Lo-spelare föredrar att limpa för att kunna se billiga floppar och hålla nere variansen). Men om du inte har något emot ett tuffare spel, så finns det antal fördelar med att höja de flesta händer du tänker spela, åtminstone då du befinner dig i position. Dessa fördelar består bland annat i att det är bra att vinna mörkarna utan mothugg i Omaha Hi-Lo, eftersom så många potter delas, och du blir också svårare att läsa än en spelare som bara höjer med A-A- och A-2-kombinationer och limpar med andra händer. När det redan finns limpare och höjare i en pott kan du hemfalla till ett enklare spel och bara höja med starka händer och limpa med spekulativa sådana.

En uppsjö av alternativ
I Omaha Hi-Lo är floppen nyckelmomentet. Det är här medelmåttiga starthänder seglar upp som favoriter och fantastiska starthänder går om intet. Att beräkna hur din starthand kommer att stå sig gentemot floppen är nästan omöjligt, men i enkla ordalag bör du sikta mot nötterna (eller ett drag mot nötterna) i den ena riktningen med någon slags chans åt det andra hållet, och om du får odds på 10/1 eller bättre på floppen kan du till och med se nästa kort med ett bra bakdörrsdrag för att se hur det hela utvecklar sig. Spelet på turnen och rivern ser ut på ett liknande sätt, men kom ihåg att du i en stor pott vanligtvis bör syna om du bara möter en enda satsning på rivern i förhoppning om att ta hem halva potten. Genom hela handen ska du också försöka lista ut vad din motståndare kan tänkas sitta på, baserat på dennes satsningar, och bestämma dig för om du ska lägga dig, trappa upp satsningarna, spela mer passivt, gillra en fälla eller checkhöja. Detta kanske låter självklart till och med för nybörjare, men i Omaha Hi-Lo finns det ett par aber. Att satsa aggressivt med enbart den lägsta möjliga handen är exempelvis sällan en bra idé, eftersom om någon annan sitter på samma hand kanske du bara vinner en kvarts pott (hälften av den låga delen), eller ännu värre än så. Du ska emellertid inte tveka på att satsa hårt med ett starkt tvåvägsdrag, eller om du har den lägsta möjliga handen med förfalskningsskydd plus en chans på den högsta. En sista sak att komma ihåg är det är enklare att läsa händer i Omaha Hi-Lo än i andra spel, eftersom spelare inte tenderar att bluffa eller checkhöja i samma utsträckning som i Hold’em, om de inte är väldigt bra eller väldigt dåliga. Om en gedigen spelare öppnar med en satsning på ett bord med bara höga kort kan du av denna anledning vara ganska säker på att han sitter på nötterna eller ett drag mot desamma. Om samma spelare trappar upp satsningarna när den lägsta möjliga handen ligger möjlig på bordet sitter han vanligtvis på nötterna, med ett antal ytterligare outs. I detta fall är det bäst att lägga sig och vänta på ett bättre tillfälle. I Omaha Hi-Lo är tålamod en dygd.

Omaha Hi-Lo – lär dig reglerna
Limit Omaha Hi-Lo är ett spel med gemensamma kort och med samma struktur och satsningsmönster som i Limit Hold’em (med exempelvis mörkar, hålkort, flopp, turn och river). Här upphör emellertid likheterna, då varje spelare får fyra hålkort på handen och måste försöka träffa både en hög och en låg hand, och använda två kortkombinationer var för detta ändamål. Reglerna för höga händer är standardmässiga, men en låg hand måste bestå av fem kort i olika valörer från Ess till Åtta. Den bästa handen är A-2-3-4-5 och kallas för hjul (wheel). Stegar och färger är irrelevanta i sammanhanget. Eftersom en hand måste bestå av två hålkort och tre gemensamma kort, är en låg hand bara möjlig när det ligger tre låga kort på bordet. Om en låg hand inte är möjlig tar den höga handen hem hela potten (det är emellertid möjligt för en spelare att vinna både den höga och den låga handen). Lägg också märke till att eftersom spelare ofta spelar händer som innehåller A-2 eller A-3, så händer det ofta att den låga delen av potten splittas – så förutom att scoopa hela potten eller vinna hälften av denna, kan du också vinna en kvarts pott om du har en låg hand som en annan spelare också har, eller tre fjärdelar av en pott om du får hälften av den låga men vinner den höga. I andra former av poker värderas låga händer nerifrån och upp och de lägsta valörerna vinner (A-2-5-6-7 slår A-3-5-6-7), men på grund av reglerna i Omaha Hi-Lo är det enklaste sättet att räkna ut den lägsta handen att titta på bordet och se vilka de två lägsta lediga utrymmena är (förutsatt att en låg hand är möjlig). Så om bordet visar A-3-4-K-Q skapar du den lägsta möjliga handen med 2-5. Ett undantag är när det ligger fyra kort till ett hjul på bordet. Så på ett bord som visar A-3-4-5-Q har en spelare med en Tvåa och ytterligare ett hjulkort den lägsta möjliga handen, eftersom man måste använda två hålkort och tre gemensamma kort.

H.O.R.S.E. – Del1

Med tanke på vilken succé H.O.R.S.E.-eventet blev under förra årets WSOP, tycker vi att det är dags att titta närmare på mixade spel. Först ut är Limit Hold’em.

Vad i helsike är H.O.R.S.E.? Det kanske låter som om du har lämnat pokerbordet och hamnat på en travbana, men H.O.R.S.E. är faktiskt en förkortning för fem olika pokerspel som spelas växelvis och vid bord med maximalt åtta spelare. Spelen är i tur och ordning Hold’em, Omaha, Hi-Lo, Razz, Seven Card Stud, och Seven Card Stud Eight-or-Better (Hi-Lo). Formatet är ordentligt utmanande då spelarna måste lista ut varandras styrkor och svagheter i de olika spelen, och utesluter dem som bara är bra på en enda speltyp. HORSE
Hold’em
Omaha Hi-Lo
Razz
Seven Card Stud
Eight-or-Better

Eftersom No Limit Hold’em har varit den överlägset populäraste spelformen under de senaste åren, var det oundvikligt att andra spelformat till slut skulle dyka upp och erbjuda en paus från all-in- och slantsinglingssituationer. Den mest populära utmanaren är för tillfället H.O.R.S.E. – där man roterar mellan fem olika Limit-spel. Spelet fick sitt stora genombrott i somras, då WSOP introducerade ettH.O.R.S.E.-event med $50 000 i inköp, vilket snabbt fick epitetet ”det inofficiella världsmästerskapet”. Nu kan du också spela H.O.R.S.E. i kontantspel, sit & gos och turneringar på sajter som PokerStars och Full Tilt.

ett striktare spel
Det första av spelen som ingår i H.O.R.S.E. är Limit Hold’em, det mindre berömda formatet av spelet som alla spelar – No Limit Hold’em. Låt dig inte luras, för även om spelmekanismen är densamma, så är Limit Hold’em ett väldigt annorlunda spel och kräver en del avgörande justeringar till vad No Limitspelare är vana vid (se Limit vs No Limit på nästa sida). Satsningstrukturen är den avgörande faktorn bakom alla dessa förändringar i spelet, och ett spel beskrivs vanligtvis med storleken på de tillåtna satsningarna. Till exempel, i ett $10/$20-spel ligger mörkarna på $5 och $10, med tillåtna satsningar och höjningar på $10 innan och efter floppen, och på $20 på turn och river (med ett maximum på fyra satsningar – därefter stryps all action). Vad detta betyder i praktiken är att känslan och bluffandet från No Limit Hold’em till stor del går förlorat, och för att vinna i Limit Hold’em måste du spela ett enklare spel, åtminstone vid ett fullt bord. Till att börja med måste du tillämpa striktare krav på dina starthänder, men då H.O.R.S.E. spelas med åtta spelare kan du spela lite lösare än vid ett standardmässigt tiomannabord; du kan också förvänta dig att spelet är aningen mer aggressivt jämfört med normala kontantspel på grund av detta. I tidig position (de två första sätena efter mörkarna) bör du i huvudsak hålla dig till Ess med hög kicker (A-10 till A-K) och höga par (8-8 eller högre) och höja med dessa händer för att tunna ut fältet. Beroende på hur löst eller passivt spelet är kan du också syna med lägre par och ibland sekvenskort i samma färg, men om spelet är överdrivet tight eller aggressivt kommer du inte att få de pottodds som krävs för att händerna ska vara vinstgivande. Kom också ihåg att variera händerna du synar och höjer med för att förvirra dina motståndare! När du kommer till mellan- och sen position bör du ovillkorligen höja med de händer du avser att spela om det är du som öppnar potten, i förhoppningen om att kunna slå ut spelare, skaffa en mer fördelaktig position eller kanske till och med stjäla mörkarna. De nästkommande Essen (A-7 till A-9) blir spelbara i mellanposition (nästkommande två säten) och resten i sen position (cutoff och knappen), men kom ihåg att ett Ess med ett sidokort i samma färg höjer sin status med ett snäpp, så A-9 i samma färg är förmodligen likvärdigt med A-10 i olika färg, när det gäller att öppna potten med en höjning. I dessa positioner kan du också öppna med vilka kombinationer av klädda kort som helst, samt alla par och sekvenskort i samma färg för att variera ditt spel. Däremot ska nog svagare händer som Q-10 i olika färg eller 9-7 i samma färg enbart spelas i sen position. Om någon har limpat med eller höjt innan dig ska du i allmänhet bara kontrahöja när du är ganska säker på att du har en bättre hand, även om du bör vara mer benägen att kontrahöja med marginella händer från sen position mot lösa spelare eller höjare i mellanposition för att stänga ute mörkarna och ta kontroll över handen. Om dina motspelare bara har limpat med är det av uppenbara skäl svårare att uppnå det senare och du bör i dessa fall därför syna med alla utom de allra starkaste händerna (detta är också det bästa tillfället att spela låga par och sekvenskort i samma färg). Att spela i mörkarna är en speciell situation i det här formatet, eftersom du vanligtvis bara behöver syna en enda satsning och därmed får utmärkta pott odds. Till exempel, om knappen höjer din stora mörk och lilla mörken lägger sig i ett $10/$20-spel får du odds på $35/$10 att syna, men eftersom en höjare utan undantag satsar på floppen i Limit Hold’em efter att ha blivit checkad mot, blir det i själva verket $45/$10. Därför bör du vara beredd på att få försvara dig med ett brett urval av händer, men se upp med höjningar från tighta spelare i tidig position och akta dig för att spela skräphänder som 9-3 eller 10-2 i olika färg, vilka troligtvis kommer att orsaka dig mer problem än vad det är värt när du sedan befinner dig ur position. Mot aggressiva höjare på knappen är nästan alla ensamma klädda kort, sekvenskort (till exempel 7-8 i olika färg) eller bättre händer försvarbara, även om du inte bör kontrahöja i annat fall än då du sitter på väldigt starka händer med vilka du avsiktligen vill förstora potten. I lilla mörken har du investerat mindre, du sitter vid den sämsta positionen vid bordet och har en spelare bakom dig att agera, så det du behöver göra är i huvudsak att lägga dåliga händer och höja med bra sådana, om det inte rör sig om en pott där ett flertal spelare redan har höjt.

Stanna kvar i spelet
Spelet efter floppen är av avgörande betydelse för ett vinnande spel i Limit Hold’em eftersom du kan komma att behöva ta beslut under tre satsningsrundor, men kom ihåg att satsningarna inte fördubblas förrän på fjärde gatan, så du bör därför stanna kvar på floppen med så lite som ett lågt par eller en hålstege om det ligger många satsningar i potten. En annan anledning till att stanna kvar till turnen är att det är rutin för en aggressiv spelare innan floppen att satsa på floppen i förhoppningen om att tunna ut fältet (i synnerhet mot en ensam motståndare), medan de kan tänka sig att ta ett gratiskort på turnen för att undvika hotet att bli checkhöjd av en stark hand med en dubbel satsning. Som aggressorn i en hand bör du själv satsa på floppen om du har lyckats begränsa motståndet till en eller två spelare, eller om du har en hyfsad hand eller ett drag, i förhoppningen om att ta hem potten redan i detta skede eller skaffa dig ett gratiskort på turnen. Mot spelare som rutinmässigt synar på floppen eller om du sitter med hand som du vill skydda bör du även satsa på turnen för att vidare kunna förbättra eller skydda din hand, men om du skulle bli synad på turnen utan en stark hand är det vanligtvis ett dåligt beslut att även försöka bluffa på rivern. Det är också bra att försöka variera ditt spel och höja med både starka händer och drag för att göra det svårare för dina motståndare att sätta dig på en hand. När du möter aggressivitet efter floppen måste du ta hänsyn till både din motståndares profil och hur de gemensamma korten ser ut innan du bestämmer dig för hur du ska fortsätta. Till exempel bör du förmodligen syna aggressiva spelare då bordet visar dragmöjligheter och du själv sitter på en marginell hand, eftersom chanserna är goda att du leder och dessutom får dina motståndare veta att du inte kommer att lägga dig särskilt enkelt i framtiden. Framför allt – kom ihåg att orubblighet och aggressivitet (kombinerat med ett bra urval av händer och förmåga att läsa motståndet) är vinnande egenskaper i det här spelet.

Limit vs No Limit
Om du precis har börjat spela poker är chansen stor att du bara har spelat No Limit Hold’em, vilket ju som bekant inkluderar stora satsningar, bluffar och att då och då gå all-in. I Limit Hold’em förändrar den fasta satsningsstrukturen saker och ting dramatiskt, och här följer ett par större skillnader att lägga på minnet: Implicerade odds
På grund av den fasta satsningsstrukturen är dina implicerade odds mycket mindre i Limit än i No Limit. Därför är också antalet starthänder som du kan spela vinstgivande i vissa situationer mycket mindre och du har färre möjligheter att variera ditt spel innan floppen.

Billiga floppar
Eftersom det är mycket billigare att stanna kvar i spelet är det också svårare att skydda färdiga händer. Men om du skulle plocka upp ett drag, eller till och med ett lågt par, får du ofta de pottodds som behövs för att syna den billiga satsningen på floppen och kanske till och med stanna kvar i handen ända till slutet.

Lägg dig inte
Av uppenbara skäl är det mycket svårare att bluffa i Limit än i No Limit. Paradoxalt nog bör du däremot sällan lägga dig mot en ensam satsning på rivern om du bara har träffat så mycket som ett av korten på bordet, eftersom din motstån- dare antagligen försöker skrämma bort dig.Att felaktigt syna en sista satsning är vanligtvis bara ett litet misstag, medan det kan vara en katastrof att lägga dig när oddsen talar till din fördel.

Små beslut
Det sägs ofta att turfaktorn är för hög i Limit Hold’em och att spelet bygger på att jaga drag. Detta är till en viss del sant, men det är också sant att du måste lära dig att spela på alla gator i Limit, medan du i No Limit ofta har gått all-in innan rivern. Du står alltså inför många små beslut i Limit-spel, i motsats till flera större sådana.

Vänta på rätt tillfälle
Detta är något som är särskilt tydligt i turneringar eller aggressiva spel med få deltagare (till exempel de senare skedena i sit & gos), där du bara har ett begränsat antal satsningar kvar, men inte kan gå all-in med dem. I ett sådant läge är det lätt hänt att man tar ett illa övervägt beslut, men kom ihåg att en felaktigt spelad marginell hand kan kosta dig möjligheten att spela en mycket starkare hand i ett senare skede, så lägg dig därför något oftare och vänta på ett bättre tillfälle.