1. John Juanda, USA, £868 8002. Stanislav Alekhin, Ryssland, £533 9503. Ivan Demidov, Ryssland, £334 8504. Bengt Sonnert, Sverige, £271 5005. Daniel Negreanu, Canada, £217 2006. Scott Fischman, USA, £171 9507. Robin Keston, England, £135 7508. Toni Hiltunen, Finland, £108 6009. Chris Elliott, England, £81 450
Det blev ett spännande finalbord under main event av WSOPE det här året. Ivan Demidov har ju ”sitt” kvar skulle man kunna ana, när han tillhör en av ”novembernian” som ska spela main event finalen av sommarens WSOP, i november. Vi känner ju till både Negreanu och Sonnert sedan tidigare, Chris, Robin och Scott kändes ganska ofarliga och en liten fågel viskade i mitt öra att det var Toni Hiltunens som egentligen vann paketet till turneringen! Hon kunde inte få ledigt från sitt nya jobb och fick skicka maken istället. (Hoppas du gjorde en bra deal med Toni där, innan han åkte!)
I segerintervjun säger en väldigt trött Juanda att den här vinsten var viktig för honom, det är en av de tre ”stora” han vill ha, förutom WSOP main event bland annat. Norman, som intervjuar Juanda efter segern, frågar ”hur enkelt var det egentligen?” och Juanda är så trött så han vet knappt vad han ska svara. 22 timmars spela varav sju i heads-up kan väl knappast kallas enkelt?
Juanda berättar att han var lite orolig ett par gånger när Alekhin verkade få greppet om markerna. Juanda var även shortstacked totalt, åtminstone vid ett tillfälle, då det var fem spelare kvar. Trots att han gick in på finalbordet som chipleader så var det aldrig säkert vem som skulle vinna någon gång under turneringens lopp. Det här är första WSOPE vinsten för Juanda och när Norman frågade vad det berodde på så sa Juanda att han börjar fundera på om Norman är ”bad luck” för honom.
Det här blir Juandas fjärde armband, det tredje fick han 2003 och även om han hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång så tycker Juanda att han kan vänta ett par år emellan, det är helt okej.
Alekhin satt ju med stora solglasögon och huva på sig under nästan hela turneringen och Norman frågade om det var svårt att spela mot honom i den munderingen. Förutom att han spelade bra poker så var det svårt att läsa honom, svarade Juanda. ”Jag fick spela korten, gå på känslan och titta på hur snabbt han satsade samt hur många marker han använde istället” sa Juanda. Det visade sig vara en bra taktik.
Det var tur att det fanns té, eller tur förresten, de är ju i tè-landet, och Juanda trodde han har druckit 80 koppar under nattens lopp. ”Det är tur att jag har ett starkt hjärta” sa han också och syftade på de tuffa svängningarna han har råkat ut för under natten. Jaja, vem har sagt att det ska vara enkelt? Nu är han i alla fall Kungen av Europa. Åtminstone ett litet tag.