Hold’em är numera det överlägset populäraste pokerspelet, men under en stor del av 1900-talet var Seven-Card Stud det vanligast förekommande spelet i Europa och Amerika. Vi avslöjar hur du överlever i den fjärde H.O.R.S.E.-disciplinen.
Trots att det har lämnats ute i kylan under de senaste åren, då pokervärlden helt plötsligt drabbades av Hold’em-feber, så är Seven-Card Stud fortfarande en betydelsefull beståndsdel i mixade high stakes-spel och ett populärt onlinespel.
Om du är upplärd inom Hold’em kommer du att få bekanta dig med ett helt nytt tankesätt vad det gäller starthänder; du måste inte bara bekymra dig om tre kort istället för två, utan du måste också tänka på att de andra spelarna kan se ett av dina kort (”uppkortet”), samt observera de andra spelarnas uppkort för att få en uppfattning om hur levande din hand är. Utifrån dessa faktorer måste du räkna på hur stor chansen är att du sitter på den bästa handen, eller att du ska kunna representera den. Du måste också titta på hur många spelare som deltar i handen, och bestämma dig för om du vill spela i en flervägspott eller heads up.
ÖPPNINGSDRAG
Vad det gäller ranking av starthänder, så är det allra bäst att börja med en triss – en hand som alltid är spelbar, även om du måste växla mellan att slowspela den och spela den med eftertryck beroende på vilka andra kort som ligger ute. Till exempel – om en Kung höjer, ett Ess kontrahöjer och du lägger in tre gånger insatsen med [3]-[3]-3 så är chansen stor att du avslöjar dig. Därför bör du bara syna och vänta till satsningarna fördubblas. Skulle du däremot vara inblandad i en flervägspott eller om du bara står inför en enda höjning, så bör du emellertid lägga in ytterligare en satsning.
Efter en triss är par i Ess den bästa handen, och är nästan alltid spelbar, liksom de övriga höga paren (även om ditt uppkort kommer att påverka hur du väljer att spela dem). Detta beror på att tvåpar är en vanlig vinnarhand i Seven-Card Stud och det är alltid handen med det högsta paret som vinner, precis som i Hold’em (Kungar och Treor slår Damer och Knektar). Sitter du på ett lägre par än par i Ess måste du emellertid observera hur spelet har sett ut fram till dig, huruvida uppkortet hjälper eller hindrar din hand, samt hur din kicker och de andra spelarnas uppkort påverkar din hand
Låt oss anta att en aggressiv spelare höjer i sen position med ett uppvänt Ess och att du sitter på[♣Q]-[♦Q]-♣J. Här bör du alltid kontrahöja om alla dina kort är levande, eftersom du vill spela om potten heads-up då det finns döda pengar att plocka upp, och även om du inte har den bästa handen så är chansen stor att du förbättrar dig. Likadant bör du också kontrahöja om du sitter på [♣7]-[♦7]-♦K och en uppvänd Åtta höjer, eftersom du vill ta kontroll över handen och kanske till och med tvinga fram en läggning av ett par i Åttor, samtidigt som du fortfarande har ett stort antal dragmöjligheter om din motståndare fortsätter att syna. Skulle däremot ett antal uppkort vara högre än ditt par i en pott som har höjts innan du har fått chansen att agera, så är många av dina kort döda eller så kommer du inte att kunna få till ett heads up-spel, och du bör därför lägga dig omedelbart.
Detta är händerna som passar bra för heads up-spel, men i flervägspotter fungerar det också bra att satsa med tre kort till en stege eller en färg, även om du måste vara uppmärksam på hur höga dina kort är i förhållande till de andra uppkorten, efter-som det kanske också finns en chans att du kan vinna med ett högt par. I allmänhet är det alltid bra om åtminstone ett par andra spelare deltar i potten om din hand innehåller få eller inga höga kort alls. Stegdrag bör dessutom i allmänhet spelas med mer försiktighet än färgdrag.
Med en hand som [♠J]-[♠5]-♠7 måste du dessutom i ett tidigt skede avgöra hur levande du är. Om exempelvis tre av dina färgkort är döda gör du bäst i att lägga dig omedelbart. Är många av dina parkort döda, plus ett eller två av dina färgkort, är det också ett bra alternativ att lägga sig. Med tre kort till en stege måste du vara så levande som möjligt från början, eftersom du alltid är sårbar mot bättre händer och inte ens är garanterad en vinst med ett tvåpar.
Situationen ser emellertid annorlunda ut på tredje gatan då du sitter i sen position och är först att agera eller försvara dig mot en möjlig stöld av antarna – i en sådan situation kan du sänka din standard så pass drastiskt att en hand med två kort som är högre än din motståndares uppkort får anses som hyfsad, och i synnerhet om denna också innehåller två kort till en stege och/eller en färg. Så om du sitter med [♥A]-[♣4]-♥Q i sen position bör du alltid höja om ingen Dam, Kung eller Ess ligger uppvänt, och om du lägger in bring-in kan du försvara dig med [♠Q]-[♠10]-[♥3] om en Åtta höjer.
FÖLJANDE GATOR
Det avgörande beslutet i Seven-Card Stud handlar ofta om huruvida du ska spela eller inte på tredje gatan; genom att fatta bra beslut där minskar du risken för att du ska begå svåra misstag i ett senare skede, där dina tidigare felsteg kan resultera i en katastrof. Inte desto mindre finns det många möjligheter för bra spelare att spela ut svagare motståndare under de senare gatorna, och antingen tjäna eller spara extra satsningar.
Om du tror att du har den bästa handen på fjärde gatan är det exempelvis nödvändigt att försöka tvinga ut de andra spelarna ur potten, i synnerhet om du tror att det finns en chans att de lägger händer som är bättre än din. Kom emellertid ihåg att många spelare synar automatiskt på fjärde gatan eftersom satsningarna fortfarande är små, så det kan krävas en checkhöjning för att bli av med dina motståndare eller så måste du satsa mot en spelare som troligtvis kommer att höja bakom dig.
Satsingarna fördubblas på femte gatan som är sanningens ögonblick för de flesta händer – i synnerhet för draghänder som måste ha förbättrat sig, då bara två kort återstår. Draghänder behöver i allmänhet ett kort till för att draget ska gå in i det här skedet och en hög andel av korten måste fortfarande vara levande. Med oförbättrade, men fortfarande levande, par ska du vanligtvis vara beredd att följa med till rivern om förhållandena fortsätter att vara fördelaktiga och dina kickers fortfarande ser starka ut.
Sjätte gatan spelas vanligtvis på autopilot, eftersom du i normala fall går vidare till rivern om du har synat på femte gatan (om inte din motståndares kort ser väldigt skrämmande ut), då potten nu är ganska stor. Ditt spel på sjunde gatan är beroende av hur din hand nu ser ut, även om det vanligtvis är korrekt att syna med vilken typ av hand som helst för att du inte ska bli en alltför stor måltavla för bluffar. Om du exempelvis sitter med [♣A]-[♥A]-♥4-♦7-♣9- ♣2-[♦5] och ställs inför en satsning från en aggressiv spelare som visar ♠Q-♦J-♠10-♠2 och som har varit dominerande vad det gäller satsningarna från femte gatan och framåt, så ska du definitivt syna, trots att läget inte ser alltför ljust ut – eftersom du får massiva odds mot en aggressiv spelare som mycket väl kan ha missat ett färg- eller stegdrag.
Kom ihåg att du bara begår ett litet misstag genom att syna med den sämsta handen i det här läget i ett Limit-spel – att lägga den bästa handen är däremot en absolut katastrof!