Martin Jacobson

Lista med utvalda framgångar för Martin Jacobson

Poker lockar miljontals människor över hela världen, både amatörer och professionella. Men det är bara några få som kan kalla sig världsmästare i poker. En av dem är Martin Jacobson, Sveriges första och hittills enda världsmästare i poker.

Martin Jacobson föddes den 30 juni 1987 i Stockholm. Han hade ursprungligen planer på att arbeta som kock, men när han var 18 år kom han i kontakt med poker via TV och började snart spela online. Så småningom började intresset för liveturneringar växa fram och han började spela satellitturneringar på nätet för att kvalificera sig till olika live-event.

Sedan dess har Jacobson spelat i flera av de mest prestigefyllda liveturneringarna i världen, såsom World Series of Poker (WSOP), European Poker Tour (EPT) och World Poker Tour (WPT). Han blev också den första svenska spelaren som nådde topp tio på Global Poker Index (GPI), en rankning av världens bästa pokerspelare.

Jacobson blir historisk

Men det var 2014 som Jacobson skulle skriva historia och bli en legend inom pokervärlden. Detta år vann han nämligen WSOP Main Event, den mest prestigefyllda pokerturneringen i världen, och blev världsmästare i poker.

Turneringen lockade totalt 6683 spelare från hela världen vilket gav en massiv prispott på $62 820 200. Av denna prispott var hela $10 miljoner vikta åt vinnaren. Så när Martin Jacobson slog sig ner vid det nio man stora finalbordet stod inte bara världsmästartiteln på spel, utan också stora summor pengar.

Inför finalen låg Jacobson ganska illa till då han hade den nästa minsta stacken. Men i poker kan allting hända. Jacobson spelade bra och lyckades ta sig hela vägen till heads-up-spel mot norske Felix Stephensen. Efter cirka en timmes spel gick han segrande ur striden och belönades med både världsmästartiteln, det enorma förstapriset på $10 000 000 och det specialdesignade guldarmband som delas ut till vinnaren av WSOP Main Event.

Jacobson hade lyckats med det ingen annan svensk hade lyckats med tidigare. Att vinna ett WSOP Main Event och bli världsmästare i livepoker. Ännu så länge har inte heller någon annan svensk lyckats med bedriften. Men oavsett vad som händer framöver så kommer Martin Jacobson alltid att vara Sveriges första världsmästare i poker.

Inför finalen av WSOP Main Event blev det tydligt att Martin Jacobson hanterar sin karriär som pokerspelare som om det vore en idrott. Han fokuserar inte bara på att utveckla sitt spel och fundera över strategi och taktik, utan också på att hålla sig i form. Inför WSOP-finalen tränade han både fysiskt och mentalt för att vara i toppform så att han skulle orka med de många timmarna vid pokerbordet.

Spelat in mest pengar av alla svenskar

I dag är Martin Jacobson den svensk som spelat hem mest pengar i live-turneringar någonsin. Detta gäller även om man räknar bort de $10 miljoner han fick för segern i WSOP Main Event. Förutom VM-segern kan Jacobson bland annat stoltsera med vinster i flera EPT-event samt en seger i ett EPT Main Event. Han har också tagit sig till flera finalbord i WSOP-event.

Fram till början av oktober 2023 har det blivit över $17 miljoner i inspelade prispengar för Jacobson i live-event. Detta resultat gör att han med god marginal platsar på topp 100-listan över de pokerspelare som spelat in mest pengar i liveturneringar genom tiderna. Han har dock en bit kvar till den absoluta toppen där Bryn Kenny just nu innehar förstaplatsen med strax över $65 miljoner i inspelade pengar i live-event.

Ambassadör för REG Charity

Martin Jacobson är inte bara en framgångsrik pokerspelare, utan också en engagerad ambassadör för spelet. Dessutom har han ett stort samhällsengagemang. Han är till exempel ambassadör för REG Charity, som står för Raising för Effective Giving. Det är en organisation som uppmuntrar pokerspelare att donera en del av sina vinster till effektiva välgörenhetsorganisationer som gör mest nytta för världen. Jacobson donerade en del av sin vinst från WSOP Main Event till organisationen och var bland de första som stöttade REG.

Slutord

Martin Jacobson är utan tvekan en av de största namnen inom svensk och internationell poker. Han har visat att han har både talang, disciplin, uthållighet och hjärta för spelet. Han har också visat att han har ett socialt ansvar och ett intresse för att göra världen till en bättre plats. Han är en förebild och en inspiration för många pokerspelare och pokerfans. Vi ser fram emot att följa hans fortsatta karriär och framgångar i framtiden.

Vanessa Rousso

Efter ett par fina år har Team Poker- Stars-proffset visat varför hon är en av de smartaste och tuffaste spelarna som finns att möta.

Vanessa Rousso kallar sig själv ”supernörd” och har alltid siktat på att bli bäst. Hon var bäst i klassen i skolan, klarade av en fyraårig högskoleutbildning på två och ett halvt år, utbildat sig till pilot och har nu spelat in närmare $3 miljoner enbart i turneringar. Det mesta av detta kom under 2009 då Team PokerStarsproffset var rejält på gång. Efter att ha gått djupt i ett WPT-event lyckades hon ta sig igenom ett oerhört tufft startfält i NBC Heads-Up Championship – där hon till slut kom tvåa – och tog sedan hem otroligt prestigefyllda highroller-eventet under EPT-finalen i Monte Carlo. Och för att visa att hon också besitter en skönhet som får pokerspelare att tappa hakan tog hon jobbet som bikinimodell i Sports Illustrated Swimsuit Edition 2009. Det är vad vi kallar att variera sitt spel!

En pokerspelares utveckling

En pokerspelares utvecklingJag kom in i pokern med en akademisk synvinkel. Mitt huvudämne under tiden på college var ekonomi och jag specialiserade mig på ett område som kallas spelteori, som handlar om strategiskt beslutsfattande. Det är en perfekt bakgrund för att studera poker. Faktum är att en av mina professorer använde poker som exempel under sina lektioner och det är vad som fick mig att vilja testa. Jag började spela online under tiden på college, och efter att jag hade tagit min examen beslutade jag mig för att börja studera juridik hemma i Florida. Jag fick ett stipendium och började på University of Miami, och en av de saker som vägde in i mitt beslut var att det fanns ett indianreservatkasino i närheten [the Hard Rock], och dessutom var det nära till flygplatsen – jag hade nämligen bestämt mig för att börja resa och spela pokerturneringar på helgerna. Jag läste juridik och lärde mig att flyga med ett gäng kompisar som är piloter. Vi flög till staterna runt omkring och deltog i WSOP Circuit-events, och det var så jag började spela live. Det här var 2006. Det visade sig bli mitt genombrottsår. Jag spelade $25 000 WPT Championship på Bellagio och kom sjua för $263 000.

Online eller live?

Jag har spelat in nästan $1 miljon i onlineturneringar. Jag kom tvåa i WCOOP Main Event 2007 och fick $700 000, trea i WCOOP $1 000 shorthanded Limit för $60 000 samt femma i WCOOP $25 000 heads up 2008 för $100 000. Jag har över $2,5 miljoner i inspelade pengar live [vid tiden för intervjun – nu är siffran närmare $3 miljoner], men det är enklare att spela in pengar live eftersom inköpen är högre. Så när det kommer till ROI klarar jag mig bättre online eftersom inköpen är lägre. Slår man ihop alltsammans och ser på frekvensen av inspelade pengar verkar jag dock klara mig bättre live. Ett år att minnas Jag har en rolig historia att berätta från 2009. Min pappa bor i Frankrike och vi befinner oss sålunda i olika tidszoner. Konstigt nog ringde han mig för att önska mig gott nytt år vid tolvslaget hos mig – det var nämligen första gången det hänt. Han sa: ”Vanessa, jag har en känsla av att 2009 kommer att bli ett riktigt, riktigt bra år för dig.” Två veckor senare kom jag till ett finalbord i WPT, en månad därefter slutade jag tvåa i NBC heads up, sedan kom vinsten i EPT highroller varpå jag hade fyra stora pengaplaceringar i WSOP, så han hade rätt. Det var mycket underligt. Jag tycker att min största framgång är vinsten i EPT Monte Carlo High Roller [i maj 2009]. Rent ekonomiskt var det min största vinst, och sett till motståndet var det fantastiskt. Andraplatsen i NBC kommer nog därefter, eftersom det ändå är 64 av de bästa spelarna i världen som gör upp. Jag var tvungen att besegra det tuffaste startfältet någonsin: Doyle Brunson, Phil Ivey, Paul Wasicka, Daniel Negreanu och ElkY – de kom en efter en. Det var galet. Jag är besviken över att inte få vinna, men Huck Seed är en mycket bra heads up-spelare och han spelade bättre än jag i den ronden.

En profilbild av motspelaren

Konstigt nog känner jag mig tryggare med att möta de bästa spelarna än att möta de sämsta. Spelteori är mycket lättare att applicera mot rationella och intelligenta motspelare än sådana som bara spelar slumpmässigt. Jag gillar därför att gillra komplexa fällor, och att avge en image under en hel dag och sedan hitta den perfekta situationen för att utnyttja motspelarens bild av mig. Det är det som spelteori handlar om. Jag har märkt att alla mina bra resultat har kommit i tuffa omgivningar och det är inte en slump. För det första spelar jag bättre mot skickligare motspelare, och för det andra passar min spelstil bra mot tuffa spelare. Jag känner mig bekväm med att möta de bästa i världen och jag hoppas under de närmaste tio åren kunna bevisa, både för mig själv och för alla andra, att jag är en av dem. Jag vet exakt vad jag behöver göra, och jag hoppas att kunna vara uppe på $10 miljoner under de närmaste fem åren. Jag vill vinna en WPT-titel, ett WSOP-armband och någon gång vill jag också ha chansen att vinna en Player of the Year-titel.

Bikinimodell

Jag såg det som en möjlighet att komma i mitt livs form, inte minst för att jag är en pokerspelare som spenderar mycket tid sittandes. Jag tränade friidrott under tiden på high school och älskade chansen att säga: ”Nu kommer jag inte spela några turneringar på en månad utan träna varje dag för att se hur vältränad jag kan bli.” Jag är den första pokerspelare att få chansen att vara med i tidningen, och det var ett utmärkt tillfälle att ta mig vidare i karriären.

Viktor Isildur1 Blom

Viktor Isildur1 BlomRedigera den här artikelnBalansgången mellan genialitet och galenskap. Supersvensken Isildur1 har äntligen visat sitt rätta jag. Vi tar oss en titt på 20-årige Viktor Bloms väg till att bli världens mest mytomspunne pokerspelare.

Av: Lina Olofsson

Det var en kall vintermorgon i december 2008. Klockan ringde och det var dags att gå till skolan. Ångesten kom krypande längs ryggraden och det var inte över det faktum att han låg efter i alla ämnen i skolan, utan för att han suttit vaken natten igenom och spelat poker. Det hade ju börjat så bra, inget hade kunnat stoppa honom.

Allt gick hans väg och han kände sig oslagbar. Han hade den senaste tiden vunnit mer pengar än vad de flesta kan tjäna ihop på många år, ända fram till i går. Den här natten hade han dock fått känna på hur poker kunde vara när spelet var som värst. Han kunde inte vinna en pott och han hade inte haft förnuft nog att kliva av innan det var för sent.

Nu var det dags att gå upp och klä på sig – och pokerkontot, det ekade tomt. Ingen vanlig tonåring Det här är en historia som förmodligen skulle kunna passa in på de flesta pokerspelare.

Alla har vi nog känt oss oslagbara och som världsmästare för att sedan känna på en kyla som inte liknar något annat. Den stora skillnaden är dock att denna historia faktiskt har ett lyckligt slut, för historien jag ska berätta nu handlar inte om vem som helst. Den handlar om en person som de allra flesta skulle kalla för ett underbarn. Den handlar om en kille som över en natt skulle bli pokervärldens hetaste snackis och en livs levande legend.Om någon, som kunde spå in i framtiden, skulle ha kommit in i Viktor Bloms sovrum denna morgon och sagt ”om två år kommer du att bli en världsstjärna och få ett sponsorkontrakt som de flesta bara kan drömma om” så hade nog inte ens han själv vågat tro på det. I mångas ögon har han nog gjort allt ”by the book” för att ha blivit just den mytomspunna person han faktiskt är.

Han har blivit lovordad av de främsta inom vår sport för att någon dag senare blivit sågad vid fotknölarna och blivit kallad för en total galning. Kanske är det just blandningen av att vara orädd, oberäknelig och hans enorma gamblingbenägenhet som har gjort honom till den han är idag. Han har vågat mäta sig med de bästa och dessutom gjort det bra. Han har vunnit och förlorat mer pengar än vad de flesta hinner tjäna ihop under sin livstid. Hans skills är det nog ingen som vågar ifrågasätta längre. Till och med de bästa har lyft hatten och erkänt att han är världens bästa heads up-spelare i No Limit Texas Hold’em.

Blom90

Viktor Blom började spela poker tillsammans med sin bror Sebastian när han var 14 år. Då rörde det sig inte ens om pengar, men i takt med att fler och fler vänner började spela satt de och lirade för småpengar. När han var 15 år flyttade han hemifrån till den lilla staden Uddevalla för att påbörja sina gymnasiestudier och det var nu hans pokerspel tog fart ordentligt. 18 år gammal öppnade han sitt första pokerkonto som skulle bli det fruktade och ökända ”Blom90”.

Han började lågt, men då framgångarna kom väldigt snabbt klev han snabbt upp i nivåer för att först vinna massor med sedan förlora allt över en natt. Det värsta av allt var nog att de sista pengarna han förlorade inte ens var hans egna utan fanns på en kompis pokerkonto.

Viktor hade lovat kompisen att han skulle vinna och sagt ”lita på mig”. pengar att ens betala hyran, föräldrar som uppgivna försökte få honom att flytta hem igen och gymnasiebetyg som rejält hade börjat dala på grund av hans dåliga närvaro ställdes han nu inför ett val. Skulle han flytta hem till föräldrarna igen? Skulle han börja arbeta eller skulle han ge pokern ett sista försök? ”Av de tre alternativen valde jag pokern. En sista gång skulle jag satsa på pokern. Jag hade tappat kontrollen över mitt liv nu. Visste det så väl. Men nu fanns ingen återvändo.

Jag måste göra det,” berättade Viktor i en intervju i februari 2009 med Bank The Man. Sagt och gjort. Viktor lånade 10 000 kronor som han satte in på ipoker. Han hade bara den här sista chansen på sig att lyckas. Det var nu eller aldrig. Skulle han misslyckas så skulle han få lägga ner pokern för alltid, men nu är detta som sagt en framgångssaga och för de allra flesta som skrivit om Viktor så är det precis nu som historien om honom börjar…

Isildur1

Det var den 16 september 2009. Isildur1 slog sig för första gången ner på kontantborden på Full Tilt. Med sig från ipoker hade han $1,4 miljoner.

Hans första motståndare hette Haseeb ”INTERNETPOKERS” Qureshi och är en stamgäst på de höga nivåerna. De började på $25/$50, men klev snart upp till $100/$200 och efter 24 timmar hade Isildur1 vunnit så mycket som $500 000 av Qureshi.

Det var dock först i november som vi för första gången fick höra talas om den ”galna svensken” som gett sig i lag med spelare som Brian Townsend, Brian Hastings och Cole South. Han spelade mot dessa både i Pot Limit Omaha och No Limit Texas Hold’em.

Det susades och dusades mycket i pokerkretsarna om de stora svängningarna och galna spelen, och railbirds från hela världen slog sig ner bara för att iaktta spelet som pågick. De började på $100/$200, men gick ganska snabbt upp till $200/$400 och $300/$600.

Folk på forumen var som galna. Vem var han? Ingen frågade om, utan hur snabbt, den nya spelaren skulle förlora alla sina pengar.

Några dagar senare slog sig den beryktade Tom ”durrr” Dwan ner vid borden för att ge svensken en match och ganska snabbt bestämde sig han och Isildur1 sig för att spela sex bord heads up med insatserna $300/$600.Om folk runt om i pokervärlden inte redan hört talas om Isildur1 så var det just denna dag som djungeltrumman skulle gå för fullt. Detta kan ha varit den mest minnesvärda matchen i onlinepokerns historia. Durrrr skulle, redan efter en liten stund och efter att ha tappat några inköp, fråga Isildur1 om de inte kunde gå upp på $500/$1 000 – och Isildur1 var inte sen med att tacka ja.

Matchen skulle bli hårresande och intensiv. $5 miljoner Det hade svängt mycket och sessionen var lång, samtidigt som pauserna var få och korta. Till slut bestämde sig durrrr för att ta en paus när han förlorat $1,5 miljoner till Isildur1, men spelarna bestämde sig för att återuppta matchen dagen därpå.

Sagt och gjort. Natten efter var det dags igen och även om durrrr skulle lyckas ta tillbaka lite av det han hade förlorat, så var detta bara en kort period av förluster för Isildur1 som avslutade natten med $2 miljoner plus. De två skulle fortsätta spela mot varandra och efter en vecka hade svensken vunnit $5,2 miljoner från den gode durrrr. Isildur1 fortsatte att härja friskt på Full Tilt och skulle nu även möta spelare som Patrik Antonius och David Benyamine och framgångssagan fortsatte.

Med sin erfarenhet från 2008 i bagaget kanske han borde ha tagit en paus här och varit nöjd med att ha spöat skiten ut världseliten inom kontantspel online, men mycket vill ha mer och kanske är det just den sidan hos Viktor som gjort honom så mytomspunnen.

Hade han hoppat av här kanske folk bara kallat honom för ”den där killen som kom från ingenstans, hade lite tur och sedan försvann”. Nej, nu skulle han fortsätta mäta krafter med de allra största och dessutom frångå det spel han verkligen behärskar och anses som bäst i världen på, för att testa vingarna i Pot Limit Omaha på skyhöga höjder.

Glad i hågen och med stora plustecken på kontot utmanade nu Isildur1 Phil Ivey på $500/$1 000 och efter en veckas spel hade han förlorat $3,2 miljoner. Efter matchen medgav Viktor i en intervju att Phil var den tuffaste motståndaren han någonsin stött på.

Efter att Ivey var klar bad Patrik Antonius Isildur1 om en revansch för de tidigare förlusterna, men då i Pot Limit Omaha. Ett spel som Isildur1 uppgett sig vara svag i. Isildur1 förlorade $3 miljoner bara första dagen, vilket då var den högsta summa någon förlorat på en dag. Ett rekord som Isildur1 skulle ”slå” sex månader senare när han spelade mot Brian Hastings och förlorade $4,2 miljoner.

Viktor skulle inte bara bli den som förlorat en pott på $1 miljon; han har även vunnit en mot Phil Ivey på $1,1 miljoner, vilket gör honom till den enda spelare som faktiskt lyckats med denna miljonsvängning. På bara ett par månader skulle vi få se den då okände svensken vinna och förlora de största potterna i historien, men det gick bara att spekulera i vem han faktiskt var. Vissa trodde att det var någon av de gamla rävarna som återuppstått under nytt nick, andra sa sig vara säkra på att detta var samma spelare som gick under nicket ”Blom90” på ipoker, men ingen kunde vara hundra procent säker förrän ett helt år senare.

Köpenhamn 2010

Jag minns det som igår. Jag kollade igenom startlistan för dag ett i EPT Köpenhamn. Ett namn stack ut bland de vanliga spelarna på touren. Viktor Blom på bord nio. ”Kunde det vara samma Viktor Blom?” Jag gick bort till bordet under nivå ett bara för att få se att hans plats var tom. Tillbaka vid datorn inne i mediarummet och flitigt antecknandes om en spännande hand gick det som ett sus igenom hela rummet. Han var här nu. Jag gick tillbaka in till spellokalen och visst där satt han.

Han såg inte mycket ut för världen i sin lila tröja och med håret på ända, men railen som nu samlats runt om bordet gjorde mig säker på att han faktiskt var den världsstjärna som alla påstod var Isildur1. I första pausen minns jag hur alla som hade TV-kameror sprang efter honom i iver att försöka få till en intervju.

Ödmjukt, men bestämt, avböjde han alla former av intervjuer och försvann in i folkmassorna. Vi följde Viktor under diverse EPT:er under våren och hösten 2010 och han fortsatte att skapa rubriker i hela världen. Men så kom den största rubriken sedan miljonförlusten mot Hastings. Isildur1 hade skrivit på för världens största pokersajt, PokerStars. Inte nog med att han skulle bli en del av det stora stallet Team PokerStars Pro, han skulle få sin egen onlineutmaning varje söndag och för första gången någonsin skulle hans riktiga identitet avslöjas en månad senare.

Bahamas i januari 2011

I två år hade han varit den största snackisen i pokervärlden, men ingen hade någonsin kunnat länka ihop hans riktiga namn och hans onlineidentitet. Enkom av en enda anledning: Viktor ville ha det så.

”Det fanns ingen anledning att snacka med media,” berättade han i sin första intervju med PokerStarsblog efter att ha ”kommit ut ur garderoben”. Han har nu flyttat till London. Förmodligen främst av skattetekniska skäl då man inte behöver beskatta poker där till skillnad mot i Sverige (på vissa sajter). Han kommer nu att spela liveturneringar i PokerStars färger och även fortsätta sin utmaning online, ”SuperStar Showdown”. Där har han redan hunnit möta Isaac Haxton och Tony G.

Efter sin match mot Viktor i december erkände Haxton, trots att han faktiskt vann $40 000, att Viktor är en extremt jobbig motståndare som växlar tempo hela tiden i ett försök att få sin motståndare i gungning. ”Jag säger inte att han utan tvekan är den bästa jag spelat mot och jag säger inte heller att han inte är det, men han är en riktigt jobbig motståndare.”

Den annars så storkäftade Tony G förlorade nästan $45 000 mot Viktor ett par veckor senare och erkände direkt att han blev utklassad och att Isildur1 utan tvekan var den bättre spelaren.

Inga små ord för att komma från Tony. Viktors första mål som nysponsrad stjärna är att förbättra sina liveerfarenheter och med ett miljondollarkontrakt så finns det väl inget bättre läge? Nu kommer han att kunna spela turneringar runt om i världen och jag kan nästan garantera er att det bara är en tidsfråga innan vi får se honom slå igenom även på livepokerscenen. Oavsett när detta händer kommer det bli en fröjd att följa honom på hans resa.

Emma Wikberg

Möt pokeresset som farit Sverige och världen runt med pokern som ledstjärna, men som nu är redo för det stora genombrottet.

Av: Åsa Holmberg

”Emma Wikberg föddes en kall vinterdag i januari 1982…” Ja, så skulle det ha kunnat vara om Emma hade varit i Sverige när hon föddes, men nu var det inte riktigt så det gick till. Precis just då befann sig nämligen Emma i Calcutta i Indien, varifrån hon härstammar.

Emma bodde i Indien med sin biologiska mamma och bror i lite mer än två år innan hon, och lillebror, blev adopterade av ett svenskt par som tog de båda med sig hem till mellansvenska Timrå, strax utanför Sundsvall, och en väntande storebror. Emma har visserligen varit i Indien sedan dess, men tack vare att hon var så liten när hon adopterades så känner hon sig helsvensk och har inte direkt något minne av den korta tiden i Indien. Det är i Timrå hon är uppvuxen och det hörs nästan på dialekten, även om hon har varit ”på resande fot” i nästan tio år.

Åländsk mästarinna

Emma kom i kontakt med spelbranschen direkt efter skolan, då hon började jobba på Casino Cosmopol i Sundsvall. Det var också här hon kom i kontakt med pokern för egen del, och blev lockad att börja spela själv, då hela gänget skulle åka iväg och spela Dealer-EM i Amsterdam. ”De hade redan bokat in mig också, jag fick inte säga nej. Vi skulle spela poker och jag visste knappt vad det var – de fick lära mig spelet på vägen dit!” Det gick riktigt bra för att vara första gången, och ungefär ett år efter det började Emma att spela poker på nätet också.   Hon flyttade ner till Göteborg och fortsatte jobba på kasino, och efter två år där var det dags igen – Emma flyttade upp till Stockholm 2005 för ytterligare ett kasinojobb. På Casino Cosmopol i Stockholm stannade Emma bara i ett år, sedan fick hon ett erbjudande som det var svårt att säga nej till. Hon fick följa med Martinspoker till Las Vegas och Paris och jobba som värdinna tillsammans med ”teamet”.
När de sedan kom tillbaka till Sverige igen så jobbade Emma lite på Klubben och på Sviten, två väldigt populära pokerklubbar under den här perioden, och det var även under 2006 som Emma fick ett riktigt genombrott i pokern. Trots några mindre placeringar i pengarna på Klubben och Sviten så var det här lite mer speciellt!   En av vännerna hade stuga på Åland och det passade väldigt bra då de var ett gäng som ville åka dit och spela Åländska Mästerskapen. Det blev en riktigt spännande resa: de kom till stugan mitt ute på landet, det fanns ingen dusch, och strömmen försvann mitt i natten. De åkte förstås ändå in till Mariehamn för att spela turneringen dagen därpå. Turneringen hade ett riktigt bra upplägg och det gick väldigt bra för Emma som bland annat slog ut föregående års vinnare. Då kände hon att hon faktiskt skulle kunna vinna hela turneringen.
Emma tog sig till finalbordet och hamnade till slut heads up mot en annan svensk, och det var Emma som tog hem vinsten till slut! Förutom ett helt okej förstapris så fick hon inköpet till samma turnering året därpå, samt en pokerkryssning.
”Jag använde en del av vinstpengarna till att bjuda med mig min mamma till Egypten, vilket jag är väldigt tacksam för idag. Jag fick chansen att göra något speciellt för henne, och det visade sig vara det sista min mamma och jag gjorde tillsammans, bara hon och jag, innan hon gick bort i cancer två år senare.”

Mot Malta och tillbaka

I och med vinsten på Åland så fick Emma chans att vara ledig ett tag till utan att behöva jobba, men insåg efter ett tag att hon gärna ville köpa en lägenhet – men det är svårt att få lån om man inte har en fast inkomst. ”Jag började jobba på Netonnet av någon underlig anledning, men det var ju ett serviceyrke i alla fall. Fast det fungerade inte, jag saknade pokern, så efter knappt ett år skaffade jag jobb på UltimateBet på Malta och flyttade dit.”   De hade nästan inga svenska kunder alls och bara mailsupport så det var inte riktigt det ultimata jobbet för Emma. När Bet24 erbjöd henne jobb som pokeransvarig och livevärdinna så behövde hon inte fundera så värst länge innan hon bestämde sig.
”Det var kul att bo på Malta, riktigt trevligt och socialt, alla är i samma läge och har lämnat sina familjer och vänner. Det händer saker hela tiden och det är alltid fest, allting är billigare så man har råd att båda äta ute och festa, men man lever som i en liten bubbla. Jag är snart 30 och började fundera på att kanske bli vuxen, att skaffa en egen lägenhet i stället för att hyra en fullt möblerad.”   Under tiden på Malta så blev det mycket poker förstås. Emma övade upp turneringskompetensen ordentligt och Malta måste vara ett av de bästa ställena på jorden att göra det på. Det var också pokern hon flydde till när hennes mamma gick bort. ”Pokern räddade mig när min mamma gick bort och höll mig borta från att kanske börja dricka en massa alkohol istället. I pokerrummet existerar badbeats och succéhistorier, istället för ens privatliv. Det var lättare att fly verkligheten i stället för att gräva ner mig.”
Det blev även en hel del nätpoker under tiden på Malta. Emma spelade en hel del på PokerStars och började med att komma fyra respektive femma i deras dagliga $55-turnering, med bara några dagars mellanrum. Emma gillar inte rankingturneringar eftersom man då blir tvungen att fortsätta spela på vissa tider vare sig man vill eller inte. Då blir det mer ett jobb än en hobby, tycker Emma. En av favoriterna, som dessutom passar väldigt bra in med jobb och annat, är en av turboturneringarna ($11) som börjar kl 18:30. Även om man tar sig långt så är man klar före midnatt. Men liveturneringarna är absolut roligast; favoriterna är djupstackade, stora turneringar. ”Det blir såklart kontantspel någon gång då och då, men jag tycker att jag saknar ’edgen’ där: kontantspel behöver man underhålla på ett helt annat sätt eftersom spelet förändras hela tiden.”
När familjen råkade ut för ytterligare en tragisk händelse hösten 2010 så var det dags för Emma att komma hem till Sverige. Hennes lillebror hade gått bort och det var dags att åtminstone vara i samma land som pappa och storebror.   Emma sökte sig snabbt hemåt igen och fick en riktigt bra tjänst som Account Manager och Partner Trainer på Ongame, vilket dessutom var den perfekta utvecklingen efter jobbet på Malta. Emma trivs bra här hemma i Sverige nu. ”Jag kommer nog vara kvar här hemma, jag gillar verkligen Sverige och allting fungerar som det ska nu.”

SM på Casino Cosmopol

Det är ju inte bara på Malta det finns poker. ”Jag har alltid velat spela SM på Cosmopol, men har inte haft råd tidigare, det kostar ganska mycket. Jag fick för mig att jag skulle spela satelliten, men det var jättekallt vid pokerborden: jag fick hur bra kort som helst, men förlorade hela tiden! Det var A-A mot 8-8, J-J mot 5-5 och K-K mot 8-10 bland annat, och jag fick göra flera återköp.” Emma kände fortfarande att hon ville spela turneringen och fick napp på stejk så hon kunde ställa upp ändå.   ”Den här turneringen har ett tufft startfält med riktigt bra spelare vilket passar mig då jag är tålmodig och lagom tajt. De hade stenkoll på mig och jag hade stenkoll på dem, och då spelar man väldigt mycket bättre och gör inga dumheter. Till skillnad från när du spelar mot italienarna på Malta till exempel. Där passar aggressivitet och lite galenskap bättre!” säger Emma och skrattar.   Både Emma och hennes ”stejkare” är nog ganska nöjda; Emma kom ju på nionde plats i kasinomästerskapet och det var ett tag sedan vi hade någon tjej på ett sånt ”stort” finalbord live.
”Jag lärde känna Anna Colley, en väldigt duktig pokerspelare, på Malta och vi brukar spela poker ihop och dessutom byta procent med varandra. Det känns bra att äntligen kunna ge lite grann tillbaka. För de andra två stejkarna var det premiär, men det känns ändå riktigt skönt för då vet de att de tog rätt beslut. Dessutom ökar chansen att de kan tänka sig att stejka mig fler gånger!”
När det gäller själva upplägget så finns det saker som skulle kunna förbättras. ”Vi fick 10 000 i startmarker och det är lite för lite för att vara en så pass stor turnering på den här nivån. Det räcker med att man åker på en liten bad beat i början så är man shortsstackad direkt. Då kan man inte spela längre utan man måste gå all-in direkt. När det gäller en så här stor turnering så borde det inte vara turen som ska avgöra utgången. Mörkstrukturen är väldigt bra, men med lite större startstack skulle det bli perfekt!”   Emma saknade en uppvärmningsturnering innan själva Main Event och dessutom lite fler sidoevent under veckan. ”Det är ju många som kommer långväga ifrån och de vill ju ha något att göra när de är här, om de åker ur turneringen.”
Kasinomästerskapet är inte Emmas största turnering, då hon har varit i Vegas flera gånger och bland annat spelat både $1 000- och $1 500-sidoevent och deepstack-eventen på The Venetian där hon kommit i pengarna ett par gånger. ”Jag glömmer aldrig 2006 då det var 1 200 tjejer med” – och bergis några killar – ”och spelade Ladies-eventet. Skillnaden där är att alla tjejer kommenterar allting på ett väldigt tjejigt sätt som kan tilta sönder en totalt,” berättar Emma. ”Åh guud såg du? Åååh guud vad synd, kolla..!”   Tjejer spelar på ett helt annat sätt. Fast inte alla tjejer. ”Jag spelar hellre med okända killar än med Stockholms pokertjejer,” avslöjar Emma. ”Killar vill gärna visa sig på styva linan och ska försöka spela bort oss och då trillar de dit själva.”

Framtiden

Närmast på schemat stod Bet24 Open i Riga, en vecka efter vår intervju, tillsammans med satellitgurun/kompisen Ola Brandborn. ”Det ska bli superroligt! Jag är jätteladdad på att vinna nu, när det var så nära under CasinoMästerskapen. Jag har aldrig varit i Riga heller, så det ska bli spännande.” Efter sommaren hoppas Emma på att kunna åka på någon av Chilipokers omtalade Deepstackturneringar; Malta i oktober ligger lite bra till, eller kanske Wien i november, berättar hon.   ”Det är dags att bli ’vuxen’ nu: skaffa lägenhet, ett fast jobb och ett seriöst förhållande.” Det är bara att konstatera att Emma är på god väg!

Janne ”Hatten” Helander – berättelsen om en gambler

Av: Åsa Holmberg

Du har säkert hört talas om Jan ”Hatten” Helander. Om inte annat så genom hans blogg som tidigare gick genom Expressen (”En gamblers vardag”, där han tillsammans med några kumpaner delar med sig av idel bettingtips på både hästar, fotboll och allt möjligt annat). Idag är det den kommersiella sidan gamblersvardag.se som de lägger både tips och energi på.

Även om ”Hatten” är väldigt passande på Janne så undrar jag förstås var smeknamnet kommer ifrån. ”Hatten kommer ifrån att jag ägde en riktigt snygg Borsalino [en Italiensk kvalitetshatt som var alla 40- och 50-talsgangsters favoritsmula] som jag ärvt efter min svärfar. Den bar jag i ur och skur på 80-talet och självklart även på Kortoxen. Jag tror att det var en viss ’Vasse’ som myntade ’Hatten’, vilket tog skruv ögonblickligen på Kortoxen. Jag tyckte att det var helt okej som öknamn, då andra begåvades med ’guli’, ’Gamen’, ’tralala’, ’slaktaren’ och andra mindre charmerande alias.”

Intervjun med Hatten blev ett äventyr över flera dagar – via Kungsholmen, två stopp på Östermalm samt Auktionshuset. Vi åt fantastiskt gott kött på Rosmarin, lunch i Östermalmshallen och ett glas vin (eller två) på Grodan. Förutom att Hatten är en god berättare med många historier i bagaget, så är han både generös och sympatisk och har alltid nära till skratt, oavsett om det är vid pokerbordet eller något annat bord.

Det ska börjas i tid
Janne föddes i Saltsjöbaden, men flyttade till Vallentuna med familjen då han var fyra år. Där bodde de tills han blev gammal nog att flytta hemifrån. Janne flyttade in till stan, träffade kvinnan i sitt liv och när de var i Vegas 2005 gifte de sig.

Spelbanan slog han visserligen in på redan som femåring då han började spela Canasta, och intresset för hästar startade när han var sju-åtta år. Det låter kanske tidigt, men det började med att han följde med en av tjejerna i klasssen vars föräldrar jobbade på Täby Galopp. När han var tio år så började han satsa femkronor, men det var förstås inte riktigt snack om att bygga rulle vid den tiden.

Janne har även en äldre bror som håller på med hästar, Bo Helander, som faktiskt är ett av de tyngsta namnen inom svensk ridsport. 2007 blev han vald till ordförande i ridsportförbundet och han har även varit generalsekreterare i Internationella Ridsportförbundet, ordförande för Täby Galopp och driver själv hästuppfödning. En ganska bra ”kontakt” med andra ord!

Janne fortsatte sin spelbana från femkronorna på Täby Galopp till att spela backgammon i Kungsträdgården, någon gång i mitten på 80-talet. Redan då spelades turneringar om pengar, och han lärde känna en väldig massa schack- och backgammonspelare.

På gymnasiet läste Janne ekonomi, men började jobba på Dramaten när skolan var slut. Först som garderobiär i ett år, sedan som statist i ett halvår. Vi har sedan tidigare konstaterat att det finns vissa yrken som är bättre lämpade att hålla på med som hobbies. Handel med antikviteter är ett sånt, skådespeleri ett annat. ”Ett väldigt bra exempel på att man måste brinna för yrket – det finns inga pengar att tjäna om man inte är topp fem i landet. Men det är ju en väldigt bra hobby. Det var en väldig massa vackra människor och spännande händelser, men det fanns inga jobb,” säger Hatten.

Dags att byta inriktning med andra ord. Janne tog jobb som ”furnerare” på Finlandsbåtarnas lager på Stadsgårdskajen. Att vara furnerare (ett urgammalt skeppsord) innebär att man packar allt som ska med på båtarna, mat, vin och allt annat. Han tröttnade dock även på packningen och tog istället jobb som trädgårdsmästare på KTH, vilket senare utvecklades till privat trädgårdsmästare i Djursholm. Det blev även lite jobb som privatekonomisk rådgivare i början på nittiotalet, sedan skaffade Janne en spelbutik i Strängnäs som han hade under ett par år. Under den här tiden spelade han rätt mycket poker och vann en hel del på hästar. Han lärde känna den tvåfaldige världsmästaren Jörgen Granstedt genom backgammon och följde med honom till Kortoxen. Backgammon hade blivit oerhört stort och Gus Hansen kom ofta till Kortoxen med sina danska kompisar för att vara med i de stora backgammonturneringarna, berättar Janne.

Missbruk
Janne berättar också att han torskade dit ordentligt på Black Jack (på krogen) under några år och lade ner varje liten krona på det. Det här var i början på 90-talet och han ansåg att han var tvungen att göra något åt situationen. Hans egen lösning var att ta jobb som croupier på Baltic Casino, ett av företagen som höll restaurangerna med croupierer till Black Jack- och Rouletteborden runt om på stan.

Det var ett bra recept, han jobbade i ett halvår och sen var han helt botad och spelar inte turspel överhuvudtaget längre. Det skulle kunna vara guldreceptet mot spelmissbruk, att man sätter sig på ”andra” sidan och får ett helt annat perspektiv på hela konceptet?

”Du kan inte komma upp i någon timlön när du spelar Black Jack. Spelar du exemplariskt så kan du max vinna 0,5 % ROI (return of investment), men du måste omsätta en fruktansvärd massa pengar för att kunna gå plus, typ 10 000 per ruta, för att du ska tjäna något. Å andra sidan så är Black Jack det spel bland turspelen där du förlorar minst, så länge du vet hur du ska spela.”

Poker på Kortoxen
Han hamnade som sagt på Kortoxen och var enligt egen utsago en riktig fisk och torskade. ”Vi satt och spelade med Storåkers, Henriksson, Rahmn och hela det gänget, så det var inte så konstigt. Jag fick tag på boken Supersystem i slutet av 1997 eller 1998 och insåg plötsligt att jag inte kunde någonting alls om poker.”

De spelade på Kortoxen under ungefär tio år. ”Folk tror att det här är en myt, men det är väldigt intressant faktiskt. Om vi tittar på dem som var med under Kortoxen-tiden så har vi Jörgen Granstedt med två VM-titlar i backgammon och Johan Moased, som startade Parbet med Ken Lennaárd och Martin de Knijff. Han startade även Betting Promotion tillsammans med Jörgen. De omsätter några miljarder idag, och är värt ungefär 600 miljoner på börsen. Sen har vi hela gänget med framgångsrika pokerspelare: Christer Johansson, Björn Isberg, Per Hildebrand med 24h och Entraction, Johan Storåkers med flera. Även Mats Rahmn och Anders Henriksson var med, samt några fler framgångsrika turneringsspelare.”

På Kortoxen fick Janne också lite mer kontakt med spelet på hästar. Kniven spelade ihop med ”Dajmen” redan innan, och det var nere på Kortoxen som även Janne fick bra kontakt med Dajmen och de startade ett samarbete. ”Dajmen lärde mig grundförutsättningarna för hur man ser på hästar och hur man tänker när man ska spela. Vi jobbade ihop under ett par år, från 2004 ungefär, tills han gick bort för ett år sedan. ”

”På den tiden fick vi jobba riktigt hårt för att få tag i all information som behövs för att hitta rätt hästar att satsa på. Vi satt och tittade på videos och läste alla tidningarna. Det är väldigt mycket enklare nu när alla information finns på nätet; förut fick man gå ner på Kungliga Biblioteket och kolla igenom alla tidningarna. Man fick jobba lite för att få tag i informationen, till skillnad från nu.”

”Det är ganska stor skillnad även på pokerspelet, om man jämför med nu. Före år 2000 så var det bara spel på söndagar och kanske någon torsdag på Kortoxen, sen fanns det bara ett bord i gång i bästa fall.”

En gamblers vardag
Janne spelar inte bara poker och på hästar, han spelar på allt. ”Ja, det har jag alltid gjort,” säger Janne. ”Jag är egentligen ingen gambler, jag är en investerare. Jag spelar när jag har information som ger mig ett par överodds och jag stoppar bara in pengar när jag är favorit. Jag har byggt upp ett kontaktnät sedan jag var 17 år och det är därigenom jag får all information.” En grundförutsättning när det gäller spel är att man inte ska spela för mer än 1 % av sin bankrulle, oavsett vad man spelar,  även om antalet procent ibland ändras. ”Även när man spelar på odds så måste man bygga upp en rulle, och har man bara 3 000 kronor  så ska man inte satsa mer än 100 kronor.”

Jag ber om en förklaring eftersom jag inte själv spelar annat än poker om pengar. Om jag tror att Djurgården vinner så satsar jag pengar? ”Nej nej, det är inte så man spelar,” säger Janne bestämt. ”Du ska bara spela när du får extra bra odds. Om du får ett odds på två gånger pengarna och har över 50 % chans att vinna så kan du spela. Det är precis som i poker egentligen: möjligheten att vinna, vad det kostar och hur mycket du i så fall vinner.”

De flesta har ju inte heller en statisk bankrulle. Om du har räknat ut att du kan spela för till exempel 3 000 kronor i månaden så är ju inte din bankrulle på 3 000, utan 12 x3 000, det vill säga 36 000 kronor – vilket försätter dig i ett helt annat läge. Janne vill ta steget lite längre till och med. ”Har du bestämt dig för att du vill spela och räknar ut vad du har råd med per månad så är det mer lönsamt att ta ett banklån och se till att man får en rulle direkt, så räknar man av lånet på fyra år. Då har du direkt rätt möjligheter att kunna tjäna pengar på ditt spel.” Men det är under förutsättning att man har börjat spela med en bankrulle och sett att man har en ROI på minst 110 %, innan man går in på att låna pengar, samt att räntan är lika låg som idag. Det är en dålig affär att låna pengar till 5 procents ränta om man har en ROI på 105 %, observerar Janne.

Annars kommer ju en del av hobbyspelarna in till kasinot med det de har fått över efter att ha betalat räkningarna och gör av med alla pengarna på en litet kick, och får sen käka pasta och kan inte spela på en hel månad tills det är dags att göra samma sak igen.

”För oss andra så handlar det om att hitta en stop-loss-funktion, samma som på börsen, när det gäller investeringar och även spel. Just när det gäller poker så är frågan om du tar lika bra beslut i slutet av kvällen som i början av kvällen. Tar du samma riktiga beslut när du förlorar som när du vinner? Du spelar antagligen lite sämre, och de andra har lärt sig hur du spelar. En annan sak som är oerhört viktig är ju din position gentemot andra spelare på bordet, det glömmer man lätt bort. Den kan vara svårt att påverka, men då borde man gå ifrån bordet och vänta tills en annan plats blir ledig. Det ultimata är nog annars att bara spela tre timmar och sedan gå därifrån. Då hinner motspelarna inte få koll på hur du spelar och ditt eget spel och dina bedömningar hinner inte försämras. Undantaget är om det finns några riktigt bra stackar runt bordet, då det kan vara idé att stanna kvar ett tag till.”

Timlön
Janne tillhör den gruppen av spelare som räknar timlön på allt och tycker att det är det som avgör om något är lönsamt eller inte. Han avslöjar att när det är jackpottomgångar på V75 så lägger han ner 40 timmar innan det är dags! Jag är som sagt helt okunnig när det gäller sådana här spel och om jag skulle få för mig att försöka vinna under en jackpottomgång så skulle jag köpa en Harry Boy och hoppas på tur, så därför måste jag be Janne om ytterligare en förklaring. ”För proffsen så är det en riktig guldgruva eftersom det är så många som spelar utan att veta vad de håller på med. Skillnaden är dessutom att när det är jackpottomgång så tillkommer det ju 20 miljoner från förra veckan vilket gör att spelet blir skattefritt! Annars, vid en omsättning på 100 miljoner, så betalar de bara ut 80 miljoner och resten försvinner i skatt.

”Inte nog med att det är skattefritt, dessutom så är det fler Svenssons som spelar och ökar på potten ytterligare. Jannes solklara tips blir därför att leta reda på de spelbutiker som går bäst i Sverige och köpa andelar i deras system och dessutom bara spela när det är jackpottomgång; det går man plus på i längden,” menar Janne.

Något Janne däremot inte spelar på är Tennis. ”Ryssarna är helt fantastiskt bra på att ’fixa’ matcher. Det är officiellt och de har blivit avslöjade flera gånger. Det är väldigt grovt och väldigt öppet fusk så det undviker jag helt. Och boxning förstås,” säger Janne och skrattar gott.

Favoritspelet är hästar, där Janne har väldigt gedigen kunskap. Det handlar om hästarnas skor, material de ska ha på sig, hur de mår och så vidare. Det är väldigt mycket information som är ute nu med Internets hjälp och det räcker med att någon byter någon liten detalj för att det ska bli hysteri bland alla ”tipstjänster”. Då vill det till att man kan sålla i informationen och hitta de nya hästarna som ligger på ”fel” odds, som plötsligt blir väldigt intressanta i sammanhanget.

Härliga pokerresor
När det gäller poker så har Hatten varit med på en hel del roliga resor där den mest spektakulära är resan med pokerklienten Victor Chandler till Sydafrika och Sun City. Jag får se några foton och känner direkt igen Jimmy Östensson, Marcus Palm och Christian ”Yogaman” Öman – de var med på samma resa! ”Det blev två fantastiska veckor fyllda med vilt afrikaliv med både safari och lejonparker, stora badanläggningar samt förstås poker. 273 spelare var med i just den här turneringen med $3 000 i inköp och rebuy för $600 och en add-on på $1 000. Det här är en välkänd turnering,  Patrik Antonius, Clonie Gowen, Ray Rahme och skådespelerskan Shannon Elizabeth fanns med i startfältet, bland andra.”

”På pokerborden gällde 5 % i rake, med tak på 150 rand oavsett nivå på mörkar. Det var låga upptag, 50 big blinds som lägst, men istället inget tak, så det fanns möjlighet att spela med rejält djupa stackar. Det gick väldigt långsamt, det var sällan mer än tio givar i timmen mot mer normala 20-25. Spelarna var överlag veklösa, de synade allt, men slog mycket sällan om. De bluffar sällan och framför allt så kan de inte vika A-x vilket gör att du får bra betalt på höga kickers. Två par och triss betalar sig ofta. Sydafrikaner har också en benägenhet att hänga fast vid framförallt färgdrag, där de gärna synar hela floppen oavsett bräda och pottodds.” Janne hade ovanligt bra kortsnitt i den här turneringen, men man måste ha lite tur också, och den hade han inte den här gången. Christian Öman var den som gick bäst av svenskarna och hamnade på åttonde plats.

Och vinnaren är…
En av de mest minnesvärda händelser inom poker är dock en historia från en av Elitloppshelgerna på 90-talet. Så här berättar Janne själv:

”Elitloppshelgen första veckan i maj var viktigare än vad Julafton är för en femåring. Känslan var inte helt olik den som uppstår i WSOP i Las Vegas: alla var där, även de som kanske inte är så roade av spel kommer ner för att höra några nya skrönor berättas och ofta fick man även några vinnare till morgondagens tävlingar på Solvalla.

Persongalleriet var helt fantastiskt, det var Pastorn, Slaktaren, Trollis, Guli, Jokern, Svarte Petter, Tokås, Pi, Pino, Kemisten, Korvhandlaren, Luther, Dajmen, Lillsven, Docke, Gamen och Vasse, för att inte tala om alla danskar, norrmän och finnar. Speciellt en norrman var skön, han hade väl förmodligen varit i Asien, för han hade köpt sig tre kostymer i helsiden, alla enfärgade i neonrött, solgult och gräsgrönt. Snyggt sa fan som målade svansen ärtgrön.

Redan på torsdagen spelades satelliterna till helgens turneringar, och på den tiden var den mest prestigefyllda tävlingen mörkpoker, vilket gjorde att även de gamla mytomanerna kom fram ur vrårna – de som var legender i spelarsverige och kunde berätta om pokerpartier med Sigge Fursth, Kal Gerhard och Kar de Mumma. När Svarte Petter och Bosse Leiner berättade så manades bilder av ett 50-talssverige fram, som få människor sett.

Ofta blev det mycket tunga mörkpokerpartier hela nätterna denna helg, och inte sällan satt spelarna kvar även under dagen, fortsatt spelandes, dock ibland avbrutna av att det skulle ringas in spel till ’Valla’.

På fredagsnatten hade Tokås spelat snart två dygn i sträck och han var i riktig toppform, väl stagad av god mat och några pannor rödvin, dock lite sliten av att inte ha sovit på 40 timmar. Tokås hade gått riktigt starkt, och spelarna väntade på att han skulle börja göra de stora misstagen då han blev mer och mer trött och inte direkt nyktrare, men timme efter timme gick och Tokås håvade in pott på pott och staplarna av marker bara växte. Vid tretiden på morgonen så blev det en jättepott där det hade blivit omslag och sedan övermörkat flera gånger. Alla var med i potten och man kunde tro att det var en boxningsring för det var rena publikmatchen, hela lokalen hade börjat slå vad om när Tokås skulle krokna.

Tokås satt bra till i denna pott, då han skulle få tala sist innan bytet, då han hade högsta övermörken. Men det blev action redan innan bytet, då första handen synade och andra höjde och tredje synade, fjärde man lade sig och fram till Tokås, som knappt klarade av att ta upp korten, och ännu mindre se vilka kort han fått. Kisandes smyger Tokås upp K-K-A och börjar känna att det är en riktig rysare på gång, sakta smyger han upp nästa hörn och det är klätt och i en färg som han inte har, ytterligare en Kung och ett kort kvar. Smygen visar en vinkel och det finns bara två möjliga kort, Fyra eller Ess, och det är ett Ess för nötkåk!

Nu är frågan hur Tokås ska få betalt, men först ska han i varje fall höja potten, och två spelare synar. Potten är gigantisk, och alla tre spelare har fina stackar kvar. Första spelaren byter två, andra spelaren byter två och Tokås funderar. Han måste byta, annars synar de inte hans satsning i pottstorlek tänker han, så Tokås slänger ena Esset. Kanske inte så smart, då han lika gärna kunde ha bytt två för att inte misstanke om fyrtal skulle få onödigt fäste, eller ännu hellre vara nöjd med högsta kåken och ta potten 99 gånger av hundra.

Nåja, Tokås var namnet, och när alla fått sina kort så öppnar första spelaren med en pottsatsning, spelare två smyger upp sina kort, funderar länge och höjer pott. Tokås som nu ser i kors och talar i tungor, välter in sina marker utan att titta på sina köpta kort och kollapsar rakt över bordet. Det blir lite tumult, men spelarna lyckas räkna Tokås marker och båda spelarna synar. Sorlet i lokalen är på orkannivå, vad sitter spelarna med egentligen?

Första spelaren visar fyrtal i Tior, spelare två har Dam-hög kåk, men vad har Tokås? Han sover och snarkar med korten i näven, men han är ju kvar i potten där han ligger på bordet och har gått all-in. Någon tar korten ur hans hand och breder ut de första tre Kungarna, sedan Esset och bruset i lokalen når enorma höjder när ytterligare ett klätt kort, som visar sig vara den sista Kungen, smygs fram.

Men Tokås rosslar vidare i sina vackra drömmar, några starka män lyfte in honom i TV-rummet och lägger hans vinsthand på bröstet samt ett textat meddelande att hans pengar finns hos klubbvärden.

När jag åkte till Solvalla klockan elva på förmiddagen så sov Tokås så sött på soffan, med magen i vädret och korten på golvet. När han vaknade så undrade han vad som hänt, för han hade absolut inget minne av sista handen, och antog att han gått gul, för han hade inte en ’gurra’ kvar i fickorna. Tokås piggnade dock till när han fick veta att han hade en bra årslön liggande i klubbens kassaskåp.”

Hattens erövringar
14 okt 2004, 2 000:- Pot Limit Dealers Choice, Swedish Open Gbg, 2:a
21 okt 2007, 2 000:- No Limit Hold’em, Swedish Open, Sthlm, 3:a
23 april 2008, €1 100 Pot Limit Omaha, SM Tallinn, 4:a
2 juni 2008, 10 000:- No Limit Hold’em SM Sthlm, 4:a
9 maj 2009, $1 000 No Limit Hold’em WPT Venedig, 7:a
13 okt 2009, 10 000:- Mixed event, Swedish Open, 5:a

Dregen – Poker med rätt attityd

Av: Åsa Holmberg
Foto: Valter Frank

Jag har träffat Dregen tidigare, även innan vår intervju, på pokerscenen i Stockholm. Han var bland annat med på Magdas Ladies-turnering på Tvålpalatset här i Stockholm, den där killarna fick vara med på villkor att de bar klänning. Vi fick se många fantasifulla kreationer den kvällen vill jag lova!

När vi träffas den här gången så har Dregen precis skrivit på sponsorkontrakt med 24h och vi reser tillsammans till EMOP i Campione. Reportaget från den fantastiska resan kunde du läsa om i förra numret av First Poker, nu ska du få träffa Dregen på riktigt.

Allt har sin början

Dregen föddes 1973 i Nässjö som Andreas Tyrone Svensson. Han kommer inte ihåg var smeknamnet kommer ifrån, men han har blivit kallad för Dregen sedan han var sju år. Tillsammans med tre kompisar startade de Backyard Babies 1989, 1993 fick de skivkontrakt och flyttade upp till Stockholm. Det var även tillsammans med bandet som Dregen råkade hamna på samma turné som Pernilla Andersson, som vid tillfället spelade piano med Tomas DiLeva och det ”small till” direkt. En ganska intressant kombination då Pernilla är jazzsångerska, pianist, låtskrivare och producent. Men en väl fungerande kombination, de har de bott i ett hus på en ö ute i Skärgården sedan 2005 och i juli förra året gifte de sig. Eftersom de inte ville heta Andersson/Svensson så ansökte de om att få byta efternamn, vilket de fick, så numera heter båda Dregen!

Apropå skärgård och idyll; jag fnissade lite när Dregen berättade att han skulle montera ihop en hammock när han kom hem igen. Men även om det är lite svårt – till en början – att se Dregen i en hammock på gården utanför huset, så dröjer det inte länge innan man upptäcker att det faktiskt är fullt möjligt!

Förutom Backyard Babies så har Dregen även spelat med Hellacopters och han har kunnat leva på musiken sedan 1996 ungefär. De har spelat överallt i hela världen utom i exempelvis Kina och Indien, och tillsammans med Backyard Babies har han släppt sex skivor. Men det är ju inte alltid de känner igen en rockstjärna när man kommer utomlands…

Konsten att resa…

När vi skulle åka ner till Campione möttes vi redan på Arlanda tidigt som tusan och det var enkelt att hitta Dregen trots att han inte hade hunnit lägga på kajalen ännu (det svarta runt ögonen målas på med en svart ögonpenna som kallas kajal). Resan gick snabbt, vi bytte flyg i Zürich och landade i Lugano, i Schweiz, i lagom tid. Dregen skulle spela kvällens sidoevent och EMOP:s första turnering, men vi hade gott om tid. Dregen fick sin väska först, greppade den och småsprang ut för att hinna röka en cigarett innan vi skulle åka vidare till Campione. Jag fick vänta någon minut på min väska och när jag gick ut genom dörrarna på den lilla flygplatsen så var Dregen spårlöst försvunnen! Jag gick ut och väntade en stund, men insåg att något var fel och gick in igen för att kolla med flygplatspersonalen. Det visade sig att de hade plockat in honom i tullen!

En kokande Dregen kom ut en halvtimme senare och berättade vad som hade hänt. De hade sökt igenom allt, ringt Apple för att kolla att IP-numret på hans iPhone stämde, bombtestat laptopen, och till och med fått på sig gummihandskarna! Han hade som sagt varit borta lite mer än en halvtimme och fick lite bråttom för att kunna checka in på hotellet och sedan skynda sig till kasinot för att kunna vara med i turneringen som plötsligt skulle börja väldigt snart.

Kortspel med mormor

När Dregen var liten så spelade han mycket kort med mormor Ebba, som tyvärr inte finns i livet längre. Han har alltid gillat att spela kort och det är ett helt okej tidsfördriv på alla turnéerna de gör. Under den sista turnén till exempel, så startade de i Barcelona. Det tar ett tag att åka buss till Sverige därifrån, och då förstår ni kanske hur mycket tid för kortspel det får plats på de långa bussresorna. ”Det är nog det bästa kasinot, det rullande kasinot, det vill säga våran turnébuss. Alla mina fickpengar drar jag in på pokern i bussen mot förbanden,” säger Dregen och skrattar.

”Nu har det ju blivit mycket enklare med Internet, fast jag gillar verkligen att spela live. Jag vill gärna ha pengarna i handen och kunna se de jag spelar mot. Det är också okej på ett annat sätt att förlora pengar till någon på andra sidan ett livebord, då har man fått alla ledtrådar och tagit sitt beslut, även om det ibland blir fel. Jag gillar att använda hjärnan, och med pokern känns det som att jag får en hjärngymnastik som är jäkligt kul.”

Första gången Dregen kom i kontakt med Texas Hold’em var på en USA-turné (1998). ”Klockan var väl typ fyra på morgonen och jag förstod knappt spelet, men jag gillade det! Nästa gång jag kom i kontakt med Texas var när jag skulle vara med i Pokermiljonen, och då blev jag ju plötsligt tvungen att lära mig spelet ordentligt! Det är lite roligt faktiskt, hur cirkeln nu sluts, i och med kontraktet genom Niclas Lundqvist som är Brand Manager på 24h. När vi skulle lära oss spelet, innan det var dags för inspelning av Pokermiljonen, så gick vi i pokerskola hos samma Niclas Lundqvist, på Pokerevent.  Även Christer Larsson var med på den tiden och han är ju också här nu, som EMOP-direktör, och Niclas Gustavsson är turneringsledare.”

Efter Pokermiljonen (spelades in 2006) så började Dregen spela mer livepoker; det var till och med så att han bytte ut efterfesten på nattklubbarna efter spelningarna mot pokersessioner på all världens olika kasinon i stället. ”Det var så skönt att få en annan atmosfär efter giggen, och samtidigt som jag älskar den action som pågår på pokerbordet så är det på något sätt meditativt att spela poker. En annan sak som är cool med att spela live är alla människor man träffar. Chansen att träffa en hjärnkirurg på en rockklubb är inte så stor, men det kan du ju faktiskt göra vid ett pokerbord. Där hittar ju alla möjliga olika människor oavsett bakgrunder, yrken och social status.”

Dregen har flera intressen, han gillar att måla och säljer en del konst, och det är också han som gör alla skivomslagen till Backyard Babies. ”Det finns en svensk site som heter Wonderwall.se, ett av de första nätgallerierna, helt utan mellanhänder. De säljer litografier, vilket innebär att man gör ett original som de trycker upp i ett bestämt antal exemplar, sen förstör de originalpressen. Den litografin som jag har där, ”Höghus” är gjord i 301 exemplar. De är väldigt fördelaktigt både för konstnären och för köparen, till skillnad från de vanliga konstgallerierna där artisterna bara får en bråkdel av priset de tar.”

På väg

”Coolaste landet vi har spelat i är Japan, jag skulle till och med kunna tänka mig att bo i Japan ett par år, det är som att åka och jobba och vara på Disneyland samtidigt. Det är högteknologiskt och funktionellt. Allting funkar i Japan. Det är absolut kul att turnera i USA också, men där är allt så tillgjort. Bara kulisser. Sist vi var i Japan och spelade så skulle vi på skivbolagsmiddag, och efter maten hittade jag ett litet hål i väggen där det stod Texas Hold’em ovanför ingången. Perfekt! Jag gick in förstås och de hade sit & gos med ganska låga inköp, ungefär 300 kronor. Det var bara japaner där inne, men jag köpte in mig. Jag vann den sit & gon ganska enkelt och skulle gå och växla in när han säger: ’No, no, only pleasure!’ ’Va? Men jag har ju vunnit..?’ ’No, no, no ONLY pleasure!’ Man fick betala ungefär 300 kronor för att vara med och så vann man bara ett diplom?!” I Japan så är det helt förbjudet att spela om pengar. Dregen skrattar och konstaterar att det kanske är tur. ”Japanerna är väldigt matematiska så de skulle nog snabbt få ihop ett gäng riktigt bra pokerspelare. ”

”Annars finns det en hel del riktigt schyssta kasinon runt om i världen. Det här i Campione är ju fantastiskt, och det finns massor med fina ställen i Österrike också. Jag har varit på deras Concorde Card Casino som först ger ett lite sunkigt intryck, men har fantastiska dealers, bra mat, bra priser och bara poker. Här i Campione känns det som att man betalar lite för utsikten också.”

”Förra gången vi var på USA-turné, 2008, så började vi med tre spelningar i Vegas, ett riktigt toffelgig där vi både bodde och spelade på Hard Rock Hotel. Man tog hissen ner till spelningen, hissen upp till duschen och sedan hissen ner till kasinot. Helt perfekt.”

Spela degen av Dregen

Vi hade bestämt oss för att göra intervjun på lördagen för att vi skulle hinna få med känslan för spelet och atmosfären i den lilla byn vi befann oss i. Dregen spelade ett sidoevent på torsdagen, men var så tiltad efter händelsen i tullen att han åkte ut rätt snabbt. På fredagen var första dagen av Main Event och där åkte han också ut rätt snabbt. Han vann en sit & go och sedan blev det kontantspel. ”För första gången sedan jag började spela 2004 så har jag nu förstått innebörden av orden ’ja, men det är så bra värde’. De som satt på det bordet var som neanderthalare, alla hade massor med pengar och de gick all-in hela tiden. Jag började med minimum, 500 franc, vilket var lite för lite, de andra hade väldigt stora stackar så jag växlade in 1 000 franc till och fick intala mig själv att det bara var marker och strunta i det exakta värdet. För det var så sjukt bra värde.”

Campione är en Italiensk enklav som ligger innanför Schweiz gränser, därav den annorlunda valutan. I Italien använder man annars euro, men här var det schweiziska franc som gällde. På det helt nybyggda stora kasinot (nio våningar) så hade de endast en nivå för kontantspel, minst 500 franc i inköp och 10/20 franc i mörkar. Det motsvarar ungefär 3 500 kronor i inköp och 70/140 svenska kronor i mörkar. Det är inte så många som spelar på den nivån här hemma i Sverige. Men det var som sagt fantastiskt bra värde! Det var inte bara Dregen som gick hem med ”en bättre månadslön” extra i plånboken efter den här helgen…

Innan Dregen började spela för 24h så har han hunnit med en del andra pokerturneringar också, fyra stycken Unibet Open till exempel, och det händer att han spelar turneringar på Casino Cosmopol där han även har vunnit vid något tillfälle. Bästa liveresultatet har han från en femteplats i ett sidoevent under Unibet Open. Däremot har huvudturneringarna gått mindre bra. ”Jag har aldrig hittat flytet i de större turneringarna, jag är alltid kortkall. Förhoppningsvis så kommer det att ändra sig snart.”

Dregen har läst Harrington-böckerna, men tycker att det bästa är att spela själv för att möta och förstå spelet och vad som händer. ”Men jag sitter gärna och kollar på Pokerchannel eller programmen som går på TV där man får se hålkorten, om jag får lite tid över. Personligen så tror jag att ABC-pokern kommer att komma tillbaka starkt, det känns som att den lösa superaggressiva Gus Hansen-varianten inte kommer att bestå. Det går också mode i spelet, och de riktningarna kan man inte läsa sig till i böckerna – när man har läst klart så har redan ett annat spel börjat.”

”När jag började bygga stack igår på kontantspelet, till exempel, så förändrades spelet efter att jag fick ihop mera pengar. I början så möttes man av en all-in så fort man gjorde en liten höjning, men när man hade fått ihop lite marker så slängde de sina kort eller bara synade. Det fina med italienarna i det läget är att de fortsätter att syna oavsett vad som händer på flopp, turn och river.”

”Men det är väldigt svårt att spela mot dåliga spelare. De förstår sig inte på att lägga sig när man värdesatsar, och när man informationshöjer så synar de bara. Utan att ha gett någon information.”

Dregen spelar också på nätet, även om han gillar live bättre. Det blir turneringar, oftast under $50 i inköp och med väldigt många deltagare. ”Jag har vunnit en $24-turnering på Full Tilt med 2 000 deltagare och vann $5-6 000. Det är min bästa onlineprestation hittills. Nu ska vi köra en turnering på 24h, ’Spela degen av Dregen’, med $100 i bounty på mig. Det kommer även att bli lite andra specialturneringar där, vi har gjort en deal med Gibson till exempel, och kommer att lotta ut fem gitarrer som heter ”Dregen Edition” i lite olika turneringar – eventuellt både online och live, det är inte riktigt bestämt ännu.”

Semester från bandet

Backyard Babies har tagit semester ett år. Dregen berättar att han inte haft en ledig sommar sedan 1997. Han ska göra en soloplatta och har lite annat kul på gång så när han fick erbjudandet om det här sponsorkontraktet behövde han inte fundera särskilt länge. ”Jag har velat spela mer live, men det tar ju lite tid också, därför är det perfekt nu under semestern från Backyard Babies. Jag kommer att spela alla EMOP-turneringarna, förutom den i juli då jag ska ut på ”Packmoppeturné” med Plura, Ola Magnell och Sara Lövgren bland annat. Det blir tolv spelningar på tolv dagar, 70 mil och alla åker flakmoppe!” Dregens nästa EMOP blir istället Barcelona i september.

Tanken är att Dregen ska vara lite av frontfigur, affischnamn och ambassadör för 24h, locka lite fler spelare och lägga till lite rock’n’roll. Det är garanterat inga problem för Dregen som dessutom vill utveckla sitt livespel, så bättre timing kunde det inte bli. Rock’n’roll blir det och händelserikt är det.

Men Vegas då? ”Vi hann inte med WSOP i år, men nästa år garanterat,” säger Dregen. ”När jag sitter där och min bok ska skrivas när jag är 65 år och frågan kommer om jag har spelat VM i poker så kan jag bara inte säga ”Näe”. Det går inte. Det är nog bara att öppna upp plånboken och käka nudlar i ett år.”

Ibland är det lätt att vara rockstjärna..

Under åren som pokerspelande rockstjärna på turné så har Dregen råkat ut för några roliga anekdoter i kombination med varandra. ”Jag och Lemmy från Motörhead var på kasinot i Berlin efter en spelning, och jag försökte få honom att spela poker, men han är mer en slotsmänniska: han har till och med en enarmad bandit i turnébussen. Jag försökte få honom till pokerbordet, men han avstod med motivationen ’I hate people’. Jag fick spela själv helt enkelt.”

”En annan skön grej var när vi turnerade med bandet Social Distortion i USA. De hade en helt fantastisk buss. När man åker på turné så har man med sig en turnéledare, ljudtekniker, ljustekniker, monitortekniker, gitarrtekniker och trumtekniker, men det här gänget hade även med sig en dealer! Och i bussen hade de både ett Black Jack-bord och ett pokerbord. Vilken lyx!”

Vi kommer garanterat att få se och höra mycket om Dregen i framtiden, både genom hans poker, soloplattan, spännande projekt med andra artister, Backyard Babies, konsten, och snabbare än du tror även i de stora turneringarna. Du kan också följa Dregen i hans egen blogg, http://nyheter24.se/blogg/dregen.

Annette Obrestad

Annette Obrestad, eller Annette_15 som vi först lärde känna henne som, har gått från 15 år till 21 år och får äntligen spela WSOP! Vi träffar henne inför debuten i Las Vegas.

Av: Åsa Holmberg
Foto: Full Tilt

Sedan Annette vann WSOP Europe i London hösten 2007 så har saker hänt som hon aldrig tidigare hade kunnat drömma om. Inte nog med att hon både var den yngsta att någonsin vinna ett WSOP-event – det var dessutom den högsta summan en kvinna någonsin har vunnit i en livepokerturnering.

Jag glömmer aldrig när vi fick höra om hennes lilla projekt på nätet: att spela en turnering helt i blindo, enbart med beslut grundade på vilken position hon befann sig i och vilka motspelare hon ställdes mot, på bordet. Jag vet i och för sig inte hur många gånger hon testade det innan, men den här $4-turneringen med 180 deltagare som hon spelade med förbundna ögon ligger ute på nätet. Det är många som har tittat igenom hela turneringen, ganska säkra på att hon inte ljuger och att hon verkligen inte tittade. Ja, hon avslöjade faktiskt att hon kikade en gång, men det var i en väldigt speciell situation. Behöver jag säga att hon vann den turneringen? En otrolig prestation!

Ny sponsor

Hennes meriter och erövringar gör att hon får inbjudningar till de tuffa high stakes TV-showerna i USA (Poker After Dark, Late Night Poker) och hon har en hel drös med bra placeringar i både WPT, EPT, Aussie Millions, NBC National Heads-Up med flera, och då har vi inte ens börjat fundera på hur det har gått online.

Annette har haft flera sponsorer, men sedan i maj i år så är hon sponsrad av Full Tilt och tillhör deras Pro Team, och för första året har hon nu åldern inne och får spela VM i Las Vegas! Ett mycket bra resultat under första kvartalet av 2010 bådar gott inför WSOP-planerna, under januari – april i år spelade Annette in över $230 000 bara på liveturneringar.

Nu lirar hon i Team Full Tilt tillsammans med en hel drös världsstjärnor som Phil Ivey, Chris Ferguson, Jennifer Harman, Howard Lederer, Erick Lindgren, Mike Matusow, Gus Hansen, Patrick Antonius och Tom ”durrrr” Dwan bland andra. Redan innan nyheten släpptes var Annette ute i etern och kunde knappt hålla sig från det stora avslöjandet. Hennes fantastiska prestationer gjorde hennes plats i teamet självklar, trots att hon är så ung.

”Full Tilt har varit en av mina stora favoriter väldigt länge. Deras turneringar passar mig perfekt, och nu kan jag spela där ännu mer och jag får äntligen se mitt namn i rött”, säger Annette och skrattar. ”Det känns riktigt bra att få spela med det här teamet. Jag känner många av dem sedan tidigare och jag kommer förstås att göra allt jag kan för att Team Full Tilt ska fortsätta att dominera pokern, både live och online.”

En ny värld

Vi fick en intervju med Annette strax efter att hon hade kommit ner till Las Vegas precis efter att WSOP hade startat, i början av juni.
En hel del har förändrats sedan jag träffade henne på Hotell Reisen i Gamla Stan, precis när hon hade fått sponsorkontrakt med Betfair, efter att ha vunnit WSOP Europe i London. ”Jag har vuxit till mig en hel del sedan dess, på flera sätt, det är inte så enkelt att vinna ett så stort event när man är så ung. Jag var ju bara 18 år,” säger Annette och drar sig till minnes hur saker och ting fungerade förr – innan hypen Obrestad drog igång. Innan hon blev ”Annette_15” med hela onlinepokervärlden.

Annette berättade när vi träffades den gången att hon utvecklade sitt spel genom att prata med pokerkompisarna på forumen, där man oftast diskuterade händerna man hade funderingar kring, hur hon hade spelat dem, och vad hon skulle ha kunnat göra annorlunda. Favoriterna var forumen på 2+2 och PocketFives där de flesta av pokerkompisarna hon kände höll till, och det är fortfarande samma sak som gäller, säger Annette. ”Ja, det gör jag fortfarande, det är ett fantastiskt sätt att lära sig mer på. Nu finns det väldigt många bra videos också, till exempel på Cardrunners, lägger man till några sådana så är man på rätt väg. Att diskutera och studera de olika händerna och möjligheterna är väldigt viktigt för utvecklingen!”

Nu är Annette äntligen tillräckligt gammal för att få visa världen vad hon går för – live i världens största och mest prestigefyllda turneringsserie. ”Jag fyllde ju 21 år redan förra året, under WSOP Europe i London i september. Vi var på The Ivey och åt middag, sen åkte vi upp i The London Eye, det stora pariserhjulet, och sedan åkte vi runt på stan i en stor rosa limousine! Det var verkligen speciellt!””Jag har längtat efter att få spela WSOP sedan jag började spela poker, så jag ser verkligen fram emot det här! Planen är att spela ungefär 20 event, men jag måste avvakta och se hur det går innan jag bestämmer mig för vilka det blir. Jag vill ju inte behöva springa mellan borden… När det gäller nivåerna, så är jag osäker på $25 000-eventen. De övriga nivåerna vill jag gärna spela och det blir med fokus på No Limit Hold’em och Pot Limit Omaha.”

Annette har redan spelat ett par event, och i den första turneringen åkte hon ut med en rasande fart. ”Jag hade en riktigt tuff start i den första turneringen, jag tror att jag var alldeles för ivrig på att bygga stack alldeles för tidigt, och när jag träffade set i Sjuor så åkte jag dit mot K-Q som blev en kåk på rivern.”

Bakom mina solglasögon…

När Annette spelar turneringar så vill hon gärna göra det bakom sina solglasögon. Hon måste också ha musik i öronen. ”Jag spelade ett WPT event i Niagra Falls där man inte fick ha iPods! Det var hemskt, jag kommer inte åka tillbaka dit om de inte ändrar på reglerna!”

Med tanke på att hon har längtat efter att få spela VM så är jag nyfiken på hur hon har förberett sig. ”Förutom lite finjusteringar av mitt spel, plus att jag bara har spelat då jag har kunnat vara helkoncentrerad och totalt fokuserad så har jag inte gjort något speciellt. Men jag vann en turnering på nätet nyligen, en $500-turnering – en helt okej mellanstor turnering,  det kändes väldigt bra som uppvärmning, det gav mig lite extra självförtroende och visar att jag är på rätt spår.”

Extra självförtroende är annars en av de saker som det inte känns som att Annette behöver. Hon är riktigt tuff redan, och de flesta är faktiskt lite rädda för henne när de träffar henne på pokerbordet. Pokerproffset Annie Dukes utlåtande efter deras första session tillsammans lät så här: ”Hon är inte ens 20 år och är redan en livsfarlig spelare och dessutom en av de mest begåvade spelarna jag någonsin har sett. Tänk bara hur det kommer att se ut om fem till tio år – holy crap! Jag vill inte ens ha henne på min vänstra sida igen, för jag vet att jag kommer att bli utspelad!”

Annette blir inte ofta tiltad och om hon blir det så påverkar det inte henne lika mycket som en del andra. ”Det är nog en av mina starkare sidor. Jag fortsätter att spela bra poker, bad beats hör till spelet, och det är dumt att låta det påverka ditt eget spel. Något som kan tilta mig däremot är när jag spelar dåligt, gör misstag, eller missar det perfekta tillfället att bluffa.”

Även om man heter Annette Obrestad så tillhör inte liveturneringar med 5-6 000 deltagare vanligheterna direkt, hur lägger man upp spelet? ”För att vara helt ärlig så tycker jag att Main Event är lite som ett lotteri – du måste ha tur med dina bord och dina händer redan tidigt i turneringen för att kunna bygga upp din stack. Jag har aldrig spelat i ett så stort liveevent någon gång så jag har inte förberett någon speciell strategi, men jag ska försöka att anpassa mig till bordet jag hamnar på. ”

Även om debuten i World Series of Poker i Las Vegas för med sig lite press på den nya Full Tilt-spelaren – framgångar föder förstås förväntningar – så är det inget nytt för den unga norskan, och heller inget hon tror sig störas av. ”När det gäller pressen som uppkommer och förväntningarna som finns på mig så har jag blivit van vid dem nu. Jag känner ganska ofta att turneringarna blir ’bounty-på-Annette’-turneringar,  men det är rätt okej. Det blir en massa lättförtjänta marker till mig, när en del spelare desperat försöker att sätta dit mig.”

Annette landade i Vegas i början av juni och naturligtvis är pokern högst på agendan. Men även en av världens mest upptagna spelare måste förstås ha chansen till annat än att bara sitta vid pokerborden. ”Mina planer för den här sommaren i Las Vegas under VM är att träffa många av mina pokervänner, äta god mat, se lite shower, shoppa en hel del och vinna ett par armband.” En vinnare har talat.

Peter Eichhardt

Peter Eichhardt

Peter är en sann pokerveteran och gambler med många historier på lager. Vi hälsade på en av Sveriges mer rutinerade spelare för att få veta mer om hans imponerande karriär.

Redan 1992 tog Peter Eichhardt sig till sitt första större finalbord i Las Vegas och $1 500 Pot Limit Hold’em under Hall of Fame Poker Classics, där han kom trea och vann $17 250. Efter det har det blivit många fina placeringar, och rena vinster i Helsinki Midnight Sun 1998 (NLH), Helsinki Freezeout 1999 (Sökö), Swedish Poker Championship i Tallin 2007 (Terminator), Nordic Light Sundsvall 2008 (PLO) och Helsinki Midnight Sun 2009 (Sökö). Det har blivit totalt 28 finalbord i livepokern i större sammanhang, 36 betalda placeringar, och över $510 000 i prispengar.

1988 flyttade Peter till Stockholm, för kärlekens skull, och började jobba som croupier på Restaurang Roulette. Han fick jobba på ett femtiotal olika ställen, bland annat Restaurang Monte Carlo, Vallonen, Sheraton Hotel och Baren Baren. På den här tiden så var det inga konstigheter: de som jobbade med spel spelade också själva. Peter, som sedan tidigare spelade Backgammon, blev snart medlurad till Kortoxen där det bara behövdes en enda pokerturnering för att han skulle bli fast.

”Vi bodde på Fridhemsgatan, ett stenkast från Kortoxen, och jag var där sju dagar i veckan i två års tid, samtidigt som jag jobbade. Efter något år så drog jag ner på jobbandet då pokern gick väldigt bra. Det blev mindre och mindre jobb och mer och mer poker.”

Ryssland

En av Peters gamla jobbarkompisar hade börjat jobba i St Petersburg och ringde och frågade om han inte ville komma dit och jobba lite. Kompisen och tre andra svenskar var där och jobbade som inspektörer på kasinot. ”Vi hade fyra bord och fick bonus på resultatet. Klientelet på kasinot bestod av västerlänningar (affärsmän) och ryska maffian. Vi fick ordentlig snurr på spelandet så vi tjänade riktigt bra med pengar, det kunde bli upp mot 40 000 i månaden, skattefritt (skattesystemet fungerade inte så bra i Ryssland på den tiden). Det var riktigt kul, men ganska mycket huvudvärk också. Vi svenskar som var där och jobbade blev ett ganska tajt gäng, tillsammans med några engelsmän och amerikaner, men råkade även ut för en del hot. Samtidigt så kändes det som att det inte var så farligt – skulle det bli för mycket så var det ju bara att åka hem. Poängen med att vi var där var ju för att ordna upp förhållandena på kasinot då den inhemska personalen inte vågade gör något alls. De (maffiakillarna) kunde stå vid rouletten och säga: ’Nej, det blev inte nummer 14, det blev nummer 27!’ Och croupieren vågade inte säga emot. Det var därför vi var där, för att motverka maffiametoderna. Visst kunde det bli oroligt ibland, vi råkade faktiskt ut för att polisen inte ville göra något när vi behövde hjälp med att ta ut en av gästerna från kasinot.”

”I början av vår vistelse i Ryssland, innan vi hade lärt oss språket, så upptäckte vi att personalen plötsligt såg helt förstörda ut. När vi fick reda på vad det var gästerna rabblade, en hel harang med ordentligt grova svordomar [det var deras sätt att önska sig eller någon annan tur, visade det sig senare], så var vi tvungna att införa svärförbud. Det kunde bli väldigt hätsk stämning med de inhemska gästerna som triggade varandra till värre och värre svordomar och de stackars croupiererna vågade inte säga ifrån.

Vi satte hårt mot hårt och förbjöd svordomarna. De fick ett par varningar till att börja med, och hjälpte inte det så blev de avstängda en vecka, och sen fick de komma tillbaka igen. Det tog ett tag, men när de förstått att vi menade allvar så blev det i stället väldigt bra stämning. Ryktet spred sig även till de västerlänningar som arbetade i St Petersburg som då valde att komma till oss istället.”

Peter jobbade i Ryssland mellan 1993-1996, vilket i efterhand anses ha varit den värsta tiden. Det hade kunnat bli en kortvarig vistelse då den svenska VD:n var lite knepig att jobba med.

Las Vegas

Peter sa upp sig efter tre månader och åkte till Las Vegas istället. Efter att Peter kommit hem till Stockholm igen, så ringde kompisen från St Petersburg och sa att chefen hade förändrat sig väldigt mycket, så han lyckades övertala Peter att komma tillbaka. Det visade sig förstås att han var exakt likadan som tidigare. Den här gången stannade Peter ändå kvar ett tag till.

Peter har varit i Vegas ungefär 30 gånger. I början åkte de över i sex till åtta veckor åt gången och Peter berättar att han har bott på i stort sett varje hotell i Las Vegas. ”Jag är inte så bra på att planera så det blev ofta sista sekundenresor, vilket resulterade i att man ibland fick byta hotell från dag till dag, speciellt när man fick för sig att åka ner samtidigt som det var WSOP.”

Peter är väldigt god vän med Christer Björin och de har ofta varit i Las Vegas samtidigt. ”Björin är vän med alla. Jag träffade Jack Binion genom honom och vi satt och spelade med Johnny Moss och några av de andra tunga spelarna. Jag satt och spelade $5/$10 och $10/$20 Limit med Jennifer Harman under massor med kvällar. Det var ganska annorlunda då i Vegas; på den tiden så var allt subventionerat genom kasinoverksamheten och allt var superbilligt. Nu är varje avdelning separat och alla ska generera vinster, så nu fungerar det tyvärr inte på samma sätt längre. Allt har blivit dyrare. ”

”Det finns fortfarande ’pokerrate’ i Vegas där du får förbinda dig att spela ett visst antal timmar för att få bo gratis eller åtminstone få ett bättre pris på boendet. Om du ska åka till Vegas idag så är ett bra tips att du tar med dig en större summa, minst $20 000, och deponerar den i kassan, så får du en ’marker’ istället och de ser hur mycket de skulle kunna vinna. Då blir de genast intresserade, låter dig kanske bo gratis och du får biljetter till shower och så. De bryr sig egentligen inte om du vinner eller förlorar, det som är intressant är hur mycket du omsätter. De räknar med att tjäna en viss procent av det du omsätter och de ger dig sedan tillbaka lite grann tillbaka, som kompensation. De räknar efter att du spelar ett visst antal händer i timmen och om man är uppmärksam på när kontrollanten är i närheten för att se hur mycket du spelar för, så kan du höja insatsen just då så går din ’taxa’ upp, och du får tillbaka mer än vad du borde ha, i förhållande till vad du borde ha hunnit förlora. Det finns en bra bok som beskriver det här fenomenet perfekt. Den heter Comp City och är skriven av den i kasinovärlden väldigt kände spelexperten Max Rubin.”

Apropå böcker så berättar Peter att Sklanskys Getting the Best of It nog är den bok som har påverkat honom mest. Den handlar om statistik och sannolikhetslära och hur man utnyttjar oddsen till sin fördel, dessutom inom flera olika sorters spel, till exempel poker, sportsbetting och blackjack. ”Super/System är också en riktigt bra bok, men det gav mest bekräftelser på sånt som jag redan förstått,” säger Peter.
Peter har spelat väldigt mycket blackjack i sina dagar och det finns en riktigt rolig bok som heter Read the Dealer som berättar hur du läser dealern efter att han har tittat på sina kort för att se om han har 21.

Omaha kontra Texas Hold’em

Peter började visserligen med att spela Texas, men har utvecklat sig till att bli en av Sveriges mest mångsidiga spelare och behärskar bland annat både Texas, Omaha och Sökö. ”Texas är subtilare på något sätt, men samtidigt är det rakt på sak. Det är lättare att lära sig och att förstå vad handen står för. När man väl har lärt sig spelen blir Texas mer komplicerat. I Omaha är det så många som inte kan reglerna, det är fortfarande så många som inte vet hur de bör spela, så det finns mycket pengar att hämta på ett helt annat sätt än i Texas. Texas är finurligare medan Omaha bara är pott, pott, pott!”

Peter är en turneringsspelare, både på nätet och live. Det händer förstås att det blir lite kontantspel också, det går i perioder precis som med livespelet, och för tillfället så är det turneringar på nätet som gäller. Och det går bra. Peter har levt på pokern sedan början på 90-talet och det är framför allt det sista året som det har gått över mer och mer till turneringar. ”Det blir tre-fyra kvällar i veckan: det börjar vid niotiden på kvällarna, ofta turneringar med mellan $50-$100 i inköp, gärna någon med $30 000 och uppåt i garanterad prispott.”

Peter började att ta det lite lugnare med kontantspel på nätet efter alla historier om fusk. Det finns för många hot, både genom ”collusions” (samarbete mellan flera av spelarna på ett bord för att skada tredje man) och genom trojaner och andra suspekta program som gör att någon faktiskt kan se vad du har för kort. Och i ärlighetens namn så känns det ju verkligen så vid vissa tillfällen, även om man i stridens hetta gärna vill ha något att skylla på. Att fusk förekommer råder det inget tvivel om; det florerar många historier och även bevisade skandaler inom proffspokern. Bosse Sehlstedt, William Thorson och Johnny Lodden sägs ha blivit drabbade på olika sätt. Vi har ganska nyligen också fått höra historien om hur Brian Townsend, Brian Hastings och Cole South delade en databas över Isuldur1:s handhistorik. Bara att spelare använder de olika pokertrackerprogrammen gör att man hamnar i underläge om man själv inte använder något liknande. En del av pokernätverken tar avstånd från dessa program och har till och med förbjudit användandet av dem, och även sett till att du inte kan spara ner någon handhistorik alls på din hårddisk. Allt sådant här urholkar spelet och pokerrummen vill förstås ha kvar spelarna så länge som möjligt.

Lite historik

Apropå att urholka spelet så berättar Peter om en riktig tankeställare de fick ”i tidernas begynnelse” på kasinot i Stockholm när de tog mycket högre rake än vad de gör nu. Gränsen då låg på max 200 kronor per pott, mot 100 kronor som den ligger på idag.

”Vi skulle spela Limit Hold’em, 300/600 på bara fyra man och det blev ju 200 kronor i rake varje hand. Det var jag, Frej, Isberg och en person till. Vi började spela klockan två på natten och efter max två timmar av vinnande, men inte direkt några marker, så insåg vi att de hade ”Omaha är bara pott, pott, pott,” menar Peter. tagit 12 000 kronor i rake! Den händelsen gjorde att vi startade en övertalningskampanj för att få kasinot att sänka raken för att de inte skulle förstöra spelet helt. Det här var innan pokern slog igenom ordentligt, men det var ju väsentligt för att folk skulle spela överhuvudtaget. Efter mycket tjat lyckades vi få dom att sänka raken och det var verkligen tur, annars skulle läget ha varit helt annorlunda idag. Det måste ju finnas en balans.”

Peter har ett riktigt bra liv och tar det ganska lugnt. Han jobbar ungefär 20 timmar i veckan och har dragit ner på EPT:erna efter att hans sponsorkontrakt med Martins- Poker tog slut, eftersom inköpen kostar mer än vad de smakar. Det blir istället de större turneringarna här hemma, samt favoriterna Helsinki Freezeout och Midnight Sun i Finland.

”Vi var i Amsterdam på Holland Casino och spelade Master Classics of Poker 1998, där jag kom på fjärde plats och fick vara med i TV-intervjuer och det var ordentligt med uppmärksamhet. Jag vann motsvarande 200 000 kronor och det var ju helt fantastiskt på den tiden, den största vinsten dittills. Jag kommer ihåg att vi hade kommit till finalbordet, där jag hittade A-A och att pengarna åkte in före floppen. Floppen kom A-K-J och motståndaren visade Q-10, men så kom det fjärde Esset så jag fick en ganska stor stack. Som en extra bonus så fick den som fick högsta handen för dagen en procent av potten så jag vann extrapengar på det. Mycket inspirerande var att man hade folk bakom sig som railade och hejade på en, människor som man aldrig hade sett förut, som bara var intresserade av spelet och hade bestämt sig för att heja på just mig. Det är en mycket trevlig upplevelse och en av de roliga sidorna när det går bra i pokern.”

Som motsvarighet berättar Peter om en av de sämre sidorna med pokern, det var då, 1994 eller 1995, som Peter hade slutat på kasinot i Ryssland och hade sparat ihop pengar för att åka till Las Vegas. ”Dum som jag var så berättade jag för alla att jag skulle sluta på kasinot och åka och spela poker i stället. Min dåvarande flickvän var på besök, trots att hon var väldigt orolig och hade hört en massa om torpeder och gangsters. När vi skulle gå ut från lägenheten så trängde sig några personer in genom dörren och försökte slå ner och råna mig. De var tre stycken och jag försökte bara skydda mig. Efter en liten stund så insåg jag att jag inte ville dö. När jag såg att en av killarna var på väg mot toaletten där tjejen hade gömt sig så blev jag jättearg och slog ner den ena killen som slappnade av när de trodde att jag gett upp. Då började de andra två att slåss igen; en av killarna sparkade av min näsa så det var blod precis överallt, de trodde nog att de hade slagit ihjäl mig, för de blev rädda och försvann därifrån.”

Livsfarligt i Vegas

De flög tillbaka till Stockholm precis som planerat dagen efter, och Peter skulle sedan fortsätta till Las Vegas. Där var han tvungen att byta hotell efter ett par dagar och fick tag i ett rum på ett motell downtown där det fanns riktigt suspekta människor på andra sidan motorvägen; uteliggare, knarkare och allt möjligt. ”Där kom jag gåendes med min stora resväska. Jag tog in på motellet och hoppade in i duschen. När jag kom ut därifrån så knackade det intensivt på dörren och jag höll precis på att öppna när något stoppade mig och jag istället för att öppna frågade vad det gällde. En kvinna sa att det var från receptionen och att jag skulle öppna, men utan att berätta vad det gällde. Jag sa bara att jag skulle komma bort till receptionen sen. Hon bankade lite till, men gav upp efter ett tag, och det räddade mig troligen från att råka ut för något otäckt. Jag gick till receptionen efter en timme och frågade, men det var ingen från motellet som hade varit och knackat på min dörr.”

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Peter har spelat med i princip alla stora pokerspelare och har många väldigt intressanta historier om allt han har hunnit vara med om. Ändå är Peter bara strax över 40 år och bor på Lidingö tillsammans med sin familj och trivs rätt bra med livet. Pokern går mycket bra och förutom att ta hand om sin familj så kan Peter lägga ner lite skön tid på sin stora hobby – golf. Inte ens där finns det hinder för stora för Peter Eichhardt.

Marcus Palm

Vi har varit hemma hos ståupparen, skådespelaren och pokerspelaren Marcus Palm, i den lilla lägenheten mitt i centrala Stockholm.

Jag har stött på Marcus ganska ofta under det senaste året, så pass att jag har blivit lite nyfiken, och det är ju så mina idéer till intervjuer brukar börja – med nyfikenhet. Bland de första gångerna vi sågs var när Vegas Group blev Poker Icons och hade invigning på Berns och Marcus var med i ”stallet” redan från början. I sällskap med Anders S Nilsson och Peter Swartling hamnade han i facket ”kända mediaprofiler som gillar att spela poker”.

Det sexiga med poker

Marcus gick på teaterskolan i Kungälv utanför Göteborg och flyttade sedan upp till Stockholm av givna anledningar. Vi har sett honom i flera TV-serier sedan många år tillbaka och när han spelade med i Vita lögner 1998 så lärde Marcus känna Anton Körberg. Det skulle dock dröja till 2005 innan Anton kom på idén att han skulle lära Marcus att spela poker. De var några stycken som satte sig hemma hos Marcus på det lilla vardagsrumsbordet och fick pokerlektion nummer ett av Anton. ”Vi måste spela om pengar,” sa Anton, ”annars blir det inte ordentligt.”

Magnus Betnér hade också del i pokerns intåg i Marcus liv. ”Vi hade efterfest hos mig ett par veckor senare efter Stand Up-galan, och jag såg honom göra några moves som jag blev nyfiken på. Vi snackade lite om hans spel och då föddes intresset att fördjupa mig i pokern.” Marcus köpte två pokerböcker och kollade lite på WSOP på TV och började spela lite mer regelbundet ett år senare. Han fastnade för PKR.com, mycket på grund av att det är så likt livespel som det bara går att komma online, och körde enbart kontantspel under det första året.

Ett tag spelade Marcus mellan sex och 15 timmar per dag, men svängningarna blev alldeles för tuffa. ”Man kunde ha bra flyt fem-sex dagar på raken och bygga upp en riktigt fin rulle på $1/$2 och $2/$4. Efter det kom tre dagar när man floppade set och ändå blev utdragen och höll på att kväva rullen hela tiden.”
”När jag spelade som mest hade jag mål på hur mycket jag ville vara plus per dag, jag hittade en svaghet där jag kunde fånga in motspelarna ordentligt. När man hade lyckats få in bra före floppen så satsade jag väldigt lite med nöthanden. De ville förstås inte ge bort en billig syn utan höjde ordentligt, så att jag kunde gå all-in och fick syn nio gånger av tio. Perfekt! Sen, helt plötsligt, så fungerade det inte alls längre. Plötsligt fick de runner-runner och en av sina två möjliga utvägar.”

Livets stora fråga

Svängningarna blev som sagt alldeles för påfrestande och frågan blev: hur ska man kunna hålla i om man bara har sju vinnande dagar per månad, då A-A får stå mot 2-2? ”Oavsett vilken nivå man än spelar på så finns det alltid någon som vill syna. Det finns alltid någon idiot som synar och blir belönad på rivern, oavsett vilken nivå man spelar på. Därför har jag lagt kontantspelet åt sidan för tillfället och satsar på att utveckla mitt turneringsspel. Drömmen är att hitta ett spel där man kan vinna största vinsterna på ett bra spel, där de som har dåliga händer lägger sig och viker när de inte har i potten att göra.”

Marcus började spela sit & gos och turneringar istället och den 28 maj 2007 kom första belöningen i en turnering med lojalitetspoäng som inköp och ”hela” $1 i belöning för 25:e plats. Efter det har det gått desto bättre. Redan två dagar efter det blev det en åttonde plats, följt av ytterligare 526 placeringar ITM fram till dags dato – och betydligt mer än $1 i prispengar.

”Jag gillar att spela på PKR då de kör sin programvara i 3D med avatarer och massor av funktioner du kan använda under spelet, med allt från att riffla med markerna till att reta motspelarna. De ser dessutom om du behöver titta på korten igen. Det är väldigt likt livespelet!”

Jag håller absolut med, det är som att spela poker med spelet ”Sims” ungefär. För den oinvigde kan jag avslöja att man börjar med att bestämma hur avataren ska se ut, varenda liten detalj från ögonfärg till skor och du kan självklart byta utseende mellan sessionerna om du vill. När väl spelet är igång så är detaljerna ganska fantastiska, man kan bland annat välja vilken sorts vy du vill ha och hur du vill se pokerbordet. Kanske närbilder på den som är på tur, bordet från sidan eller snett uppifrån, till exempel. Variationerna är många och sajten utvecklas hela tiden.

PKR.com fick pris förra året för att vara den mest utvecklade sajten under föregående år och finns nu på sju olika språk, med specialturneringar för att passa de flesta tidszoner. En rolig detalj som PKR.com är helt ensamma om är ”labbet” där du själv kan konstruera en turnering, precis hur som helst, med bakvända mörkperioder till exempel, så läggs den upp i lobbyn under en given tid.

Många bollar i luften

Marcus låg på 19:e plats på rankingen ett tag men har nu glidit ner till 73:e plats, mycket beroende på att han faktiskt jobbar med andra saker. Just nu är det Golden Circle Comedy Club – ståupp-klubben på Sveavägen där olika gäster dyker upp varje torsdag och där Marcus är konferencier och eldsjäl – som tar mycket tid. Han har varit med i ett otal TV-serier genom åren och även ett gäng filmer.

I TV-repertoaren finns bland annat Vänner och Fiender, Skilda världar, Vita lögner, Hotel Seger, Hon & Hannes, Kommissionen, Robins talkshow, Humorlabbet, Mäklarna, Hjälp!, Dubbat och Det sociala spelet. I filmväg har vi fått se Marcus i både Juloratoriet, Beckfilmer, Nolltolerans, Hundtricket och Inga tårar för att nämna några. Det har även blivit lite reklam förstås, och något du garanterat inte känner till är att han gjorde rösten åt den hysteriska Enirotomten med luva. Den skönaste episoden är när de retar hunden i kön utanför kiosken…

”Mest stolt är jag – förutom filmen Det okända – över att ha fått vara med i Mäklarna och spela mot Kjell Bergqvist,” säger Marcus. ”Kjelle är en förebild inom skådespel. Allt han gör blir magiskt och på riktigt! Jag fick bara vara med i fyra avsnitt av Mäklarna, men jäklar vad skoj det var. Han är ett skådespelargeni!”

Innan Marcus hade skrivit kontrakt med Vegas Event så blev han inbjuden till en VIP-kväll med PokerTime, för att mingla omkring som ”mediaprofil med pokerskills” och gå omkring och vara trevlig. Det blev middag och lite gott att dricka till, och sedan skulle det spelas lite poker. ”Det var bara highstakes-spelare och highrollers så jag kände att mina färdigheter inom kontantspel på humana nivåer var ett skämt för dem som var där, fast det triggade väl mig till att spela lite bättre.”

Generalagenten för PokerTime, Martin Sack, kom också förbi och la in en extra bonus eftersom det var så många bra spelare på plats. Överraskande för alla så la han in ett paket värt $10 000 till Sydafrika och ”Sun City Million Dollar King of Poker” med löfte om elva dagar i ett sagolikt palats. Efter fem timmars spel och sju händer heads up kunde Marcus konstatera att han skulle få åka till Sydafrika i början av september! Det blev förstås party hela natten och Marcus var inte hemma förrän efter klockan sex på morgonen.

Sydafrika

Det var en fantastisk resa fylld av upplevelser innan det var dags att spela turnering. Marcus klarade sig till dag två och plats 105 av de 384 startande innan han stötte på en väldigt charmerande Shannon Elizabeth som knuffade ut honom ur turneringen med A-A mot J-J då de var all-in innan floppen. Ingen mer Knekt kom, och trots att floppen kom full av klöverkort – Marcus hade en Knekt i klöver, som skulle gett honom en vinnande färg om ett till dök upp – hjälpte inte heller det då inte kom något mer sådant heller. ”En syn före samma flopp följt av all-in efteråt hade kunnat skrämma iväg hennes Ess istället,” konstaterar Marcus klokt, men det är ju lätt att göra det i efterhand.

Marcus har många andra vinster, både live och online, men värdet på den här resan gör den till den högsta vinsten hittills. Eftersom Marcus jobbar så olika med skådespeleriet och ståupperiet så blir det massor med sena kvällar, perfekt för lite onlinespel efteråt och besök på något liveställe en eller ett par gånger i månaden.

Ett tag efter Sydafrika signade Marcus med Vegas Event som sedemera blev Poker Icons, och det har blivit ungefär tio olika uppdrag å deras vägnar, som mediaprofil med pokertycke. Bland de senaste uppdragen var att, tillsammans med både Anton Körberg och Anders S Nilsson, delta i ”kändislaget” som NordicBet tog med sig till Pokerfinnkampen i november. Där kom Marcus på åttondeplats under fredagens warm-up, och han har tidigare en femteplacering under en pokerfinnkamp på sitt samvete.

Det händer mycket i Marcus liv just nu, de ska bestämma om de vill fortsätta med komediklubben bland annat, och det är flera nya projekt på gång.

Självklart blev det ett (eller två) besök på Marcus komedishow Golden Circle Comedy Club och jag kunde inte låta bli att fråga Marcus vad som är det roligaste han någonsin har hört. ”Det är nog när jag hörde skrönan om att Babben och en kollega hade suttit på ett lunchställe. En mamma och hennes femårige son hade gått förbi och sonen hade ivrigt pekat på henne och sagt: ’Mamma, mamma, titta där är hon TV-babben!’ Mamman skämdes lite, men alla förstod. Plötsligt häver lillgrabben ur sig: ’Men va tjock du är!’ Hela stället stannar upp och det blir en ganska tryckt stämning. Babben sägs ha hittat sig själv i stunden och sa lite pedagogiskt: ’Ja men det är bara för att jag gillar att äta mycket mat.’ Då svarar killen blixtsnabbt: ’Men varför bajsar du aldrig?'”

Det var ståupparen Magnus Lindström som berättade den här på en scen i Göteborg första gången, berättar Marcus. ”Vi skrattade så vi fick ont i magen, men jag vet inte om det är sant.”

Drömmar och visioner

Hur ser framtiden ut då? ”Jag lever i en symbios med mina drömmar och min första önskan är att helt ärligt få vara frisk och vid mina sinnens fulla bruk. Om jag sedan går och vinner WSOP eller en Sunday Million skulle det göra mig glad och stolt. Att ha framgång inom de yrkesbanor och vägar man väljer är ju skönt, oavsett om det är poker, komik, skådespel eller kärlek. Men om man måste glätta med någon vacker vision så vill jag träffa kvinnan i mitt liv inom ett år, vinna stora turneringar och hamna högt på världsrankingen både på turneringar och i kontantspel, få en huvudroll i den största humorsatsning som någonsin gjorts i Norden – som sedan blir TV-serie och till slut en krogshow på börsen. Efter det åker jag på solo-turné med min nyskrivna stand up comedyshow likt Betnér och tjänar så oförskämt bra på allt jag gör att jag kan ha med mig familjen runt om i världen vart jag än åker.”

Den stora passionen nu, rent pokermässigt, är turneringar. ”Att spela kontantspel på nätet är som att vara på ett vuxendagis – jaha, idag kostar det x antal dollar i timmen. Förhoppningsvis så har jag dubbelt så mycket om en timme, men troligtvis ingenting. Så ska det ju inte vara. Poker ska vara intressant, spännande och gärna lite vinstgivande. Är det dessutom sponsrat så är det förstås ännu bättre.”

Väl hemma igen efter intervjun sitter jag och renskriver mina anteckningar. Helt plötsligt blir jag fullkomligt bombarderad på MSN. Marcus är mycket besviken efter att ha blivit inlurad i en riktig fälla då han efter två timmar äntligen har lyckats hitta en hand i ! J-J räckte inte långt när han upptäckte att han blivit lurad av Q-Q och K-K, som i rättvisans namn fick vinna, men konstaterar att det är vid sådana tillfällen som han saknar kontantspelet. ”Det är som att vårda en relation – korten, bordet och spelarna – och sedan rycks allt ifrån en innan man ens har fått en kyss! Åtta timmar i en turnering och att sedan bubbla är som att vårda en relation i två år och allt är perfekt – så plötsligt försvinner hon bara.”

En annorlunda metafor för att komma från en pokerspelare – om än inte en vanlig sådan –  måste jag säga!

Namn: Marcus Einar Palm
Alias: Hemligt
Ålder: 37 år
Favoritkrog: Ljunggrens, East och Grill
Favoritmat: Thai, gärna kyckling, kokosmjölk och röd & grön curry
Favoritdrink: Ingefäradrinken på Ljunggrens
Favoritspel: Turneringar i NL Texas Hold’em

Historien om Ivey

Phil Ivey är kanske den mest aktade och talangfulla pokerspelaren i världen. Men han är också en av tourens skyggaste spelare. Vi pratar med de av hans kollegor som står honom närmast för att få reda på mer om mannen bakom den fruktade blicken.

Av: Paul Cheung

Phil Ivey

Phil Ivey var en fruktansvärt dålig pokerspelare. Långt innan hans sju WSOP-armband och $12 miljoner i liveturneringsvinster var han en fisk vid borden. Det är ett obestridligt faktum, menar Daniel Negreanu och Barry Greenstein. ”Jag hörde folk säga att han var en bra spelare, och jag svarade: ’Skämtar ni med mig?'” säger Greenstein. ”Han spelade alldeles för löst och tryckte in sina pengar i dåliga lägen.” Negreanu, som har känt Ivey i nästan tio år, beskriver liknande egenskaper. ”Han spelade praktiskt taget varje hand. De allra flesta tyckte att han var en fisk.” Både Greenstein och Negreanu har spelat hundratals timmar tillsammans med Ivey, och står honom också nära privat. Deras inblickar i hans tidiga karriär är dock svåra att ta till sig, men de ger i alla fall resten av pokervärlden hopp om att vem som helst har potential att bli pokerfenomen.

Under falskt namn

Historien om Iveys pokerkarriär börjar med att han vid 17 års ålder brukade planka in på kortrummen i Atlantic City med ett falskleg under namnet Jerome Graham. ”Han åkte buss i två timmar varje dag för att ta sig till kasinot och sedan åkte han buss hem igen,” berättar Mike Sexton som är väl bevandrad i Iveys tidiga karriär. ”Han säger att han aldrig kommer att åka buss igen så länge han lever eftersom han gjorde det varje dag under två års tid. Det var under denna period som han byggde upp sin rulle och började spela i de större spelen.”

De var i de högre spelen som Negreanu först stötte på den då 22-årige Ivey. Innan de ens hade spelat några potter mot varandra var det omöjligt för kanadensaren att undgå att lägga märke till den intensivt stirrande blicken som nu har blivit Iveys kännetecken. ”Jag visste inte vem han var, men jag hade redan gjort mig ett namn. Jag la in en satsning, och han gav mig ”Ivey-blicken” – trots att han inte ens var med i potten. Jag tänkte: ’Hallå, vad glor du på?'”

Trots detta lite suspekta första möte, så upptäckte de snart att de var tvillingsjälar. ”Ivey och jag hade mycket gemensamt, och vi var två ganska obskyra figurer. Jag var en riktig pratkvarn, medan han lät sin aggressiva spelstil tala,” säger Negreanu.

Nästa steg i Iveys utveckling är däremot mer väldokumenterat. Han och Negreanu slog sig ihop med med Allen Cunningham och John Juanda, och tillsammans reste de runt och spelade på touren – allt medan de analyserade sitt spel.

”John var väldigt reserverad och Allen visste svaret på allt,” berättar Negreanu. ”Det var helt fantastiskt när Phil och John diskuterade eftersom de befann sig i var sin ände av spektrat. Phil var obevekligt aggressiv, men jag tror att han bara experimenterade. Phil försökte spela som John under en period, men det var ett riktigt uselt experiment. Han behöver vara dominant och aggressiv vid bordet.”

Alla experiment betalade sig till slut. Nästa gång Greenstein träffade Ivey var under WSOP 2002. Vid det här laget hade hans spel genomgått en metamorfos. ”Jag spelade mot honom i Main Event – det som Varkonyi vann – och han spelade extremt bra,” berättar Greenstein. ”Jag visste att No Limit Hold’em inte var ett av hans bättre spel. Det var Stud han var bäst på.”

Faktum är att det var genom att spela Stud som Ivey fick sitt genombrott. ”Han hade det jobbigt då han gick upp i nivå till de högre Stud-spelen,” minns Negreanu. ”Han spelade $100/$200 Stud varje dag, och bara satt och grindade. Det spelades turneringar varje dag, men han skippade dem och byggde upp en ganska hyfsad bankrulle på sex veckor. Sedan dess har han aldrig sett tillbaka.”

Vägen till berömmelse

Runt år 2000 började Ivey träda fram ur anonymiteten. Han betraktades som en stor turneringstalang efter att ha vunnit sitt första WSOP-armband, och han gick vidare till allt högre nivåer i kontantspelen. Nolan Dalla, som numera är WSOP:s mediaansvarige men på den här tiden var pokerskribent, kommer ihåg då han först fick upp ögonen för Ivey. ”Han utmärkte sig av ett antal olika anledningar: han var väldigt ung, han var väldigt bra och han var afroamerikan – vilket kanske inte är helt politiskt korrekt att påpeka,” säger Dalla. ”Det fanns inte många afroamerikaner som krossade high stakes-spelen på $200/$400-nivån i Atlantic City.”

Var Ivey än bestämde sig för att spela föregicks han av sitt allt mer växande rykte, och till och med etablerade spelare var på sin vakt mot honom. Robert Williamson III, som senare skulle satsa på sport tillsammans med Ivey, träffade honom för första gången 2002/2003. ”Han spelade inte überhögt på den tiden. Han hade redan etablerat sig själv som en bra spelare inom proffsvärlden, men jag visste att han var mer än så – det var något verkligt speciellt med honom.”

År 2005 var Williamson på jakt efter sitt andra Pot Limit Omaha-armband, men ställdes mot ingen mindre än Ivey när det var dags för heads up, och Williamson befann sig i ett markermässigt 3:1-underläge. Mot vilken annan spelare som helst hade det emellertid känts som att de hade legat lika, berättar han. ”Jag visste att jag var riktigt illa ute mot Ivey i det läget. Han fattar en väldigt hög andel korrekta beslut.”

Ivey vann som förväntat sitt fjärde armband, men det var hans prestationer mot slutet av året i $25 000 Monte Carlo Millions och den omtalade handen mot Paul Jackson som gjorde honom till en superstjärna – en spelare som varje pokermagasin ville pryda sina omslag med.

Suget efter Ivey är egentligen inte särskilt konstigt med tanke på hur lite han faktiskt framträder offentligt. Under pauserna i World Series tog han sig ut via servicekorridorerna och hoppade in i en SUV tillsammans med sitt entourage. Vid de enstaka tillfällen då han faktiskt ger intervjuer handlar det om korta och koncisa sådana. Dalla menar att han la märke till denna diskretion redan tidigt under Iveys karriär, på den tiden han fortfarande spelade i Atlantic City. ”Pokerkulturen såg inte ut som den gör idag. Det fanns bara ett fåtal skribenter. Phil var inte van vid att handskas med media.”

Överexponering

Fram till 2007 verkade Ivey ta uppmärksamheten med ro, och hade till och med inramade tidningsomslag upphängda på köksväggen. Men i takt med att uppståndelsen kring honom ökat har han i praktiken bojkottat alla former av medieframträdanden.

David Williams, som kom tvåa i WSOP Main Event 2005, säger att reaktionen är förståelig. ”Varje gång hans telefon ringer är det någon som vill be om en tjänst eller besvära honom om något. Jag spelar inte alls i samma liga, men jag upplever det i liten skala och kan bara föreställa mig hur illa det är för hans del.”

Vad är det då som gör att pokermagasin så desperat vill skriva om Ivey, och som lockar railbirdsen att flockas kring honom? Det finns andra spelare med fler armband och fler vinster i stora event, så det kan inte bara handla om resultaten. Mike Williams, som jobbar som dealer i World Series sedan 13 år tillbaka, har sett tusentals spelare komma och gå, men menar att det inte finns någon som Phil Ivey. ”Han är väldigt annorlunda jämfört med andra spelare. Han pratar väldigt lite. Om han säger något så är det relevant. Man kan både se och känna intensiteten – även då han inte är med i handen.” Veterandealern har haft gott om tid att studera Iveys rutiner under Main Events sista dagar. ”När de förser spelarna med mikrofoner kan man se att Ivey är taggad. Han är laddad och redo att spela. Det är underligt. Phil har koll på allt som pågår.”

Den lättsamma sidan

När man ser hur Ivey ointresserat tackar nej till intervjuförfrågningar på löpande band är det naturligt att tro att detta beteende reflekterar hans personlighet – men de som känner honom väl har en helt annan historia att berätta. Williamson berättar om hans vänlighet och Sexton menar att han har ett rakbladsvasst sinne för humor. ”Han låg $2 miljoner plus i spelet på Bellagio,” berättar WPT-kommentatorn. ”Han vinkade på mig och sa: ’Du Mike, vet du varför jag inte spelade i World Series förra veckan? Jag ville inte vinna tre eller fyra armband eftersom det hade dödat all action under nästa år.’ Det var den roligaste kommentaren jag någonsin hört.”

Joe Sebok, en av Iveys närmaste vänner, säger att det är väldigt få personer som får se Iveys lättsamma sida. ”Det finns två versioner av Phil Ivey, vilket är lite lustigt,” säger Sebok. ”Först har vi media-Phil och sedan den Phil som är vår polare och som vi lattjar, umgås och spelar basket med. Sanningen är den att Phil innerst inne är en verkligt bra en person, en schysst kille.”

Den enda offentliga arenan där Phil verkar visa upp en mer avslappnad sida är webbplatsen Poker Road som Sebok startade tillsammans med sin pappa Barry Greenstein.

Flera gånger i månaden dokumenteras Iveys liv för inslaget ”Life of Ivey”, och vid flera tillfällen låter han den varmare sidan av sin personlighet titta fram – som vanligtvis karaktäriseras av ett brett leende och en dräpande kommentar.

Greenstein erkänner emellertid att han tror att Ivey helst skulle vilja slippa att göra dessa inslag. ”Jag tror att folk måste inse vilken bra vän han är. Han vet att det här gagnar oss och han hade inte ställt upp om vi inte hade varit nära vänner.”

Sugen på action

En av de mer välkända sidorna av Iveys personlighet är hans intresse för gambling. Han har alltid varit en orädd gambler och är enligt uppgift alltid sugen på action. ”Det spelar ingen roll om det handlar om sportsbetting, golf eller kasinospel – han vill bara omge sig med andra gamblers,” avslöjar Sexton.

Men hans hunger efter pokervinster överskuggar allt, och närhelst han inte spelar ser han det som att han går miste om möjligheter att tjäna pengar. Under årets World Series visade Ivey hur effektiv han är på att få dygnets alla timmar att räcka till. Varje kväll, efter att ha spelat tolv timmar i Main Event, skyndade han sig bort till Bellagio och spelade till tidig morgon. När han fick frågan om han någon gång tröttnade på att fara fram och tillbaka mellan ställena svarade han: ”Nej, jag älskar att spela poker. Det håller mig alert.”

Det är tveklöst denna kompromisslösa attityd som särskiljer Ivey från sina kollegor. Till och med Negreanu erkänner att han skulle ha väldigt svårt att hänge sig åt poker och gambling på samma vis. ”Phil har en beroendebenägen personlighet och när han hänger sig åt något dyker han i med huvudet före. Om jag ville bli bäst i världen hade jag varit tvungen att börja grinda igen, spela onlinepoker nonstop och lägga av med allt annat jag håller på med. Jag tror att skillnaden mellan mig och Phil är att hans fokusnivå saknar motstycke.”

Framtiden

Det råder ingen tvekan om att Ivey för närvarande spelar på toppen av sin förmåga. Han är en av spelarna i novembernian, den överlägset största vinnaren på onlinepoker de senaste två åren och ligger konsekvent på plus i The Big Game. Eller som Sexton uttrycker saken: ”Han är kungen – vare sig det gäller stora kontantspel, turneringspoker eller onlinepoker.”

Men paradoxalt nog kan alla dessa resultat också innebära slutet för hans pokerkarriär. I ett telefonsamtal mellan Ivey och Greenstein som finns upplagt på Poker Road, gör Greenstein följande poäng: ”Inser du att du i stort sett inte har någonting kvar att vinna i poker om du vinner Main Event?” Ivey svarar på sitt vanliga, uttryckslösa sätt: ”Det är därför jag kommer att pensionera mig.”

Det faktum att Ivey, enligt uppgift, ska ha ingått ett vad värt $5 miljoner om att han kommer att vinna tre armband under de kommande två åren garanterar visserligen att han kommer att spela poker ett tag till. Men om skulle vinna detta vad är det svårt att tänka sig att han kommer att få mer action. ”Problemet är att han gamblar så högt på golfbanan, på footballmatcher och på kasinospel, och att denna gambling vida överstiger det han kan tjäna på att spela poker,” säger Sexton. ”Jag hoppas bara på att han inte slutar spela det spel han är bäst på, på grund av det inte finns några spel som är tillräckligt stora för honom längre.”

Bortsett från bristen på motivation kan den uppmärksamhet han kommer att ådra sig om han vinner Main Event utgöra ett större problem – något som hade varit en intensiv upplevelse till och med för de allra mest mediahungriga spelarna, men som kan komma att kväva en spelare med Iveys integritet helt och hållet. ”Han känner att helt enkelt att han inte orkar med det och att han kanske kommer att sticka iväg för att komma bort från allt,” säger Greenstein. Ivey har redan hotat med att byta telefonnummer och lämna landet under ett par månader för att fly rampljuset.

När det gäller livet efter pokern säger Dalla att han lätt kan tänka sig att Ivey går vidare till sin andra stora passion, golf. ”Om han berättade att han skulle pensionera sig från pokern för att gå vidare till att spela golf så hade jag inte blivit jättechockad. Med tanke på hans atletiska kapacitet, hängivenhet och tävlingsinstinkter är det fullt genomförbart.”

Vi kan fortsätta med att spekulera i vilka planer Ivey har för framtiden, men precis som alla oss andra vet han inte exakt var han kommer att befinna sig om fem minuter, för att inte tala om fem månader, in i framtiden. ”Livet förändras för oss alla,” säger Greenstein. ”Vem vet hur hans liv kommer att förändras, vilka saker han kommer att syssla med och vad som kommer att intressera honom. Förmodligen vet han inte ens det själv.”

Allt vi vet är att han är ett pokermysterium och att världen håller andan i väntan på hans nästa drag.

Phils relation till media – Daniel Negreanu förklarar varför Ivey bojkottar media

FirstPoker: Du har nämnt att ni hade ungefär samma tankar kring spelet när ni var yngre. Hur kommer det sig att ni numera skiljer er på så vis att du gärna framträder i media, medan han inte gör det?

Daniel Negreanu: Phil och jag har väldigt olika personligheter. Om man går ut tillsammans med honom så inser man att han är riktigt rolig, utåtriktad och vitsig. Han visar inte upp den sidan offentligt särskilt ofta eftersom han känner sig mer bekväm i sällskap med vänner än med främlingar. Han vill inte ha alla i sin värld. Själv bryr jag mig inte så mycket.

FP: Har han alltid varit på det viset?

DN: Jag kommer ihåg då WPT startade. Då blev jag, Phil och ett par andra spelare tillfrågade om vi ville göra en reklamfilm. Han sa: ”De kommer att välja dig. Du är bra på sånt.” Jag svarade: ”De kommer att välja dig också.” Han sa: ”Det spelar ingen roll. Jag kommer inte att göra det.” Han hade helt inget intresse alls för att göra sådana saker. Han känner inte att han måste ge någonting tillbaka till spelet på samma sätt som jag. Han började spela när han var ung och plankade in på kortrummen i Atlantic City. Själv delar jag Mike Sextons synsätt – jag vill göra poker legitimt, göra det coolt. Phil gör inte sin del lika uttalat som jag.

FP: Blir inte du frustrerad av att han avvisar media?

DN: Nej, jag förstår honom. Ibland tänker jag på hur mycket enklare det hade varit för mig att spela poker om jag bara ignorerade allt. Om jag var 22 år gammal och spelade onlinepoker hade jag kunnat fokusera mycket mer på spelet och hade inte behövt allt det andra runt omkring.

Vad kollegorna säger om Ivey

Han har en slags intuition som hjälper honom att anpassa sig till varje situation.
— Gus Hansen

Ibland när han spelar tänker han egentligen bara på golf.
— David Benyamine

Alla har någon som är bättre än en själv – Såvida man inte heter Phil Ivey.
— Annie Duke

När Chip [Reese] dog sa alla att Phil kommer att ta hans plats.
— Eli Elezra

Phil Ivey vid bordet

Marcel Lüske berättar varför det inte går att gömma sig från Ivey – Inte ens om du är en toppspelare.

”Jag spelade en hand mot honom för tre år sedan vid TV-bordet på Aussie Millions. Han höjde till pottstorlek i tidig position med K-Q. Jag synade satsningen från knappen och floppen visade 9-10-4 i två färger. Han öppningssatsade, jag synade med Q-J och turnen visade en Sexa. Inget färgdrag. Han satsade och jag gick all-in. Min gissning var att han antingen satt på K-J eller K-Q och när jag gick all-in borde det ha blivit väldigt svårt för honom att syna. Han har inte rätt odds för att syna såvida han inte tror att jag sitter på en hand som A-Q. Han funderade och man kan se att han räknade på det. Han synade, vilket inte var bra för mig, men det var kul att se att han var den spelare jag förväntade mig att han skulle vara. Jag försökte spela ut honom. Vilken annan spelare som helst hade lagt sig, det vet jag helt säkert. Han synade eftersom han visste att han ledde, inte på grund av att han fick odds på 2:1 att träffa något i en 3:1-situation.”

Phil Ivey vid sidan av bordet

Joe Sebok pratar om att hänga med Phil.

FirstPoker: Hur är det att umgås med Phil?

Joe Sebok: Phil och jag är i samma ålder så vi hänger en del. Vi är som småpojkar – jag går över till honom och så hänger vi. Även om vi är i ungefär samma ålder så tror jag att han tänker på mig mer som en lillebror, och när det kommer till poker är det definitivt han som är storebrorsan. Vi har pratat länge om att han ska följa med mig och hoppa fallskärm, men han följer aldrig med, utan bara gnäller och hittar på ursäkter.

FP: Vad handlar fallskärmshoppningen om?

JS: Han har aldrig hoppat fallskärm, vilket jag har gjort några gånger, så jag brukar säga: ”Du kommer aldrig att våga när du kommer dit,” och han svarar: ”Jag kan göra vad som helst.” Men han dyker aldrig upp! Han säger alltid: ”Boka in det,” och så bokar vi in det, men så drar han sig ur.

FP: Gör ni vanliga saker som vänner brukar göra?

JS: Ja, vi hänger alltid häromkring [Las Vegas]. De flesta stora pokerspelare går faktiskt inte ut och gör särskilt mycket förutom att spela poker. Jag brukar springa på honom på kasinot eller under någon turnering eller så går vi och äter – sådana saker, vanliga saker.

FP: Brukar du rådfråga honom när det gäller poker?

JS: Ja, givetvis. Jag befinner mig i en riktigt avundsvärd position eftersom jag kan promenera in på Bobby’s Room efter en turnering och fråga honom om hur jag borde ha spelat en viss hand, och då brukar han svara: ”Mannen, du skulle ju ha spelat handen så här.”

FP: Har han ett sätt att tänka som skiljer sig från ditt, och alla andras?

JS: Jag tror faktiskt att hans sätt att tänka påminner om mitt eget, mycket mer än vad Barrys sätt att tänka påminner om mitt. Barry har alla grunder och matematiska beräkningar nedpräntade i minnet. Phil är mer av en spelare som går på känsla, så jag tror att jag spelar mer som Phil, även om han är mycket bättre än vad jag är.

Phil Ivey på golfbanan

Nolan Dalla, WSOP:s mediadirektör, berättar en av sina bästa golfhistorier.

”Vi befinner oss på tolfte hålet och Phil säger: ’Jag måste ha mer action. Jag kommer att gå par på det här hålet.’ Jag satsar $100 och Greg [Raymer] satsar $100. Det är givetvis inte tillräckligt mycket pengar för honom, så han tar fram sin mobiltelefon och ringer Chip Reese. ’Chip, jag är på ett par fem-hål. Jag satsar $10 000 på att jag sätter par.’ Jag kan inte höra Chip i andra änden, men han allt tyder på att han sätter emot. Phil sätter par och ringer sedan upp Chip och säger: ’Du är skyldig mig $10 000.’ Det mest anmärkningsvärda med det här vadet var att Chip aldrig sa: ”Får jag prata med Nolan eller Greg så att de kan verifiera det.’ Det är märkvärdigt att de kunde satsa femsiffriga belopp utan att få det verifierat. Det är denna spontana sida hos Phil som de flesta aldrig får se. Phil är bara en av killarna när han lirar golf. Han vill inte bli behandlad på något speciellt sätt.”