Månad: maj 2009

Slowspelet är favoritstrategin hos de spelare som ser sig själva som knepiga eller sluga, men för det mesta försätter det bara dem i allvarliga problem.

Att slowspela är, enkelt uttryckt, att inte spela aggressivt när man har en stark hand. Logiken bakom denna manöver är att du inte vill ”skrämma bort” de andra spelarna genom att satsa, eftersom du redan är en stor favorit till att vinna handen. Istället vill du ge dem en chans att träffa den näst bästa handen och/eller bluffa på potten, och på så vis extrahera mer värde. Detta låter jättebra i teorin, men i praktiken är slowspelet en överanvänd och ofta felaktigt tillämpad taktik.

Slowspelet kommer mer ofta än inte resultera i att du skakar på huvudet och får lämna bordet. Det finns givetvis tillfällen då det är korrekt och vinstgivande att slowspela, om du lyckas göra det på rätt sätt. Det är exempelvis sällan korrekt att satsa på floppen om du floppar fyrtal, högstakåken eller en färgstege. Din målsättning i dessa situationer är istället att låta dina motståndare komma ikapp – främst på grund av att din hand i det närmaste är oslagbar. Men vid alla andra tillfällen – då din hand går att slå – kommer du troligtvis att råka illa ut genom att slowspela. Denna artikel tar en titt på de sex vanligaste slowspelsmisstagen och hur du kan undvika dem.

1. Du floppar en färg som inte är nötfärgen

Alla älskar att spela kort i samma färg, så när mirakelfloppen för med sig färgen så blir ibland den första impulsen att checka och låta någon annan sköta satsandet åt oss. Detta är emellertid en väldigt dålig idé. Här är ett exempel på vad resultatet av ett sådant slowspel ofta blir: vår hjälte synar en höjning i position i en flervägspott med ♠10-♠9. Floppen visar ♠Q-♠6-♠4. Spelaren som höjde innan floppen öppnar med en satsning och får syn från en spelare. Vår hjälte nöjer sig med att syna, istället för att höja. Turnen för antingen med sig ett fjärde spaderkort eller parar brädan, och nu har vår hjälte inte en aning om var han står och förlorar potten.

Vad är lösningen?

En floppad färg som inte är nötfärgen är en av de mest sårbara händer en spelare kan ha. Ja, den är extremt stark, men det finns flera sätt man kan förlora handen på – om man nu bortser från möjligheten att man redan förlorar den till en starkare färg. Istället för att slowspela och bara syna en satsning eller checka, är det bästa du kan göra att satsa eller höja. Detta kommer att resultera i två saker. För det första kommer det att hjälpa dig att definiera dina motståndares händer, och för det andra kommer du att kunna ta maximalt betalt av dem som spelar set och drag till nötfärgen (ett ensamt spader Ess i det här fallet). Ett alternativ är att vänta med att satsa eller höja till turnen, men du Att floppa en stege eller set inträffar så sällan att vi tenderar att enbart fokusera på hur vi ska lyckas ta motståndarens alla marker när det väl händer. Girigheten överskuggar alla rationella tankeprocesser, och ibland innebär detta att vi agerar passivt.

Låt oss anta att du floppar ett set i Fyror på en bräda som visar Q-J-4 och checkar på floppen. Du har nu gett spelare med Q-J, K-10, 10-9, 10-8, A-K, A-10, K-9 och alla hålpar högre än Fyror en möjlighet att komma ikapp och förbi helt gratis. Din målsättning med starka händer bör visserligen vara att extrahera största möjliga vinst, men du måste kunna göra detta medan du samtidigt skyddar din hand på en sårbar bräda. kan faktiskt gå miste om värde genom att spela på det viset. En spelare som sitter på ♠A kommer troligtvis att syna en satsning eller höja till en ansenlig summa på floppen och turnen. Genom att vänta till turnen förlorar du inte bara satsningen du kunde ha gjort på floppen, utan också den större satsning som din motståndare hade synat på turnen. Om exempelvis potten ligger på 1 000 och du checkar på floppen och satsar halva potten på turnen, så vinner du 500 i marker av din motståndare. Om du satsar halva potten på floppen och halva potten på turnen vinner du 1 500 i marker. Satsningen på halva potten på floppen gör satsningen på turnen större och ökar din vinst.

2. Du skyddar inte din hand ordentligt

Att floppa en stege eller set inträffar så sällan att vi tenderar att enbart fokusera på hur vi ska lyckas ta motståndarens alla marker när det väl händer. Girigheten överskuggar alla rationella tankeprocesser, och ibland innebär detta att vi agerar passivt. Låt oss anta att du floppar ett set i Fyror på en bräda som visar Q-J-4 och checkar på floppen. Du har nu gett spelare med Q-J, K-10, 10-9, 10-8, A-K, A-10, K-9 och alla hålpar högre än Fyror en möjlighet att komma ikapp och förbi helt gratis. Din målsättning med starka händer bör visserligen vara att extrahera största möjliga vinst, men du måste kunna göra detta medan du samtidigt skyddar din hand på en sårbar bräda.

Vad är lösningen

Ett av de stora problemen med att slowspela är att det tar död på ditt framtida värde eftersom det blir uppenbart att du sitter på en monsterhand. Genom att satsa med din starka hand kommer den att bli mer vinstgivande ur ett flertal aspekter. För det första får du in mer pengar i potten innan ett skrämkort kan döda all action genom att tvinga spelare med marginella händer att lägga sig. För det andra maskerar det faktiskt din hand. Alltför många spelare förväntar sig att en spelare som floppar nötterna ska slowspela sin hand. När du istället öppnar med en satsning kommer dina motståndare vanligtvis inte att sätta dig på nötterna, utan spela tillbaka mot dig med alla typer av hyfsade händer. Lösningen består i att satsa eller höja. Detta är det vanliga svaret, så det är dags att vänja sig.

3. Du väljer fel motståndare

För att kunna slowspela effektivt måste du välja rätt motståndare. För att kunna skapa en vinst genom att inte satsa eller höja måste du vara uppe mot en motståndare som kommer att sköta satsandet eller höjandet åt dig. Det finns ingen poäng med att slowspela en motståndare som kommer att ta varje gratiskort du ger honom till dess att han har en bättre hand än vad du har. Om du floppar ett set mot en synstation som bara satsar när han har en hand, men som synar varje gång han har träffat floppen på något vis, måste du trycka in dina marker omedelbart och få honom att betala för att träffa sin hålstege eller sitt runner-runner-drag.

Vad är lösningen

De bästa motståndarna att slowspela mot är överaggressiva spelare – den typen av spelare som rutinmässigt höjer eller lägger in fortsättningssatsningar närhelst de tycker sig ana svaghet. Det finns ett värde i att checka till den här typen av spelare eftersom du kan vara säker på att få action. Dessutom finns det någon slags värde i att slowspela mot en väldigt tight spelare eftersom han bara kommer att syna en satsning när han sitter på en riktig monsterhand. Du riskerar visserligen att låta honom komma ikapp, men det är en risk du får ta med i beräkningen.

Att slowspela mot andra spelartyper än de ovan beskrivna är emellertid vanligtvis ett misstag som kommer att kosta dig pengar. Du har säkert redan hört det till leda, men lösningen består i att satsa eller höja och tvinga dina motspelare att betala för sina händer. Jag tror att du kommer att bli förvånad över att du i ett långsiktigt perspektiv faktiskt kommer att tjäna mer pengar på att spela på det här sättet jämfört med att slowspela.

4. Du slowspelar med en liten stack

Hur många gånger har du inte sett någon med sex stora mörkar kvar limpa in med par i Ess, som sedan har fått lämna turneringen efter att fyra spelare gått vidare till floppen där någon sedan floppat tvåpar. Den eliminerade slowspelaren säger sedan vanligtvis något i stil med: ”Jag ville få maximalt med värde för min hand,” eller ”Jag ville inte att alla skulle lägga sig.” Det är visserligen en bra idé att samla på sig marker med en stark hand då man är shortstackad, men detta blir mycket svårare att lyckas med då man möter flera motståndare och ännu svårare då man inte längre är med i turneringen.

Vad är lösningen?

Jag slår vad om att du inte har hört det här förut: satsa eller höj. Det finns gott om spelare som kommer att syna en all-in från en sex mörkar stor stack. Om alla lägger sig så är inte det lika med världens undergång, eftersom du fortfarande plockar upp mörkarna och antarna. Att försöka slowspela när du inte har en tillräckligt stor stack för att kunna göra det är vanligtvis ett tvärsäkert recept på katastrof.

Låt oss exempelvis anta att du är shortstackad i en turnering med mörkar på 500/1 000 och en ante på 100. Du har tio stora mörkar kvar och du plockar upp par i Kungar. Istället för att gå all-in som du har gjort tidigare bestämmer du dig för att höja till bara tre gånger stora mörken för att försöka generera lite action. Bordet har visat en benägenhet för att lägga sig för all-ins från stackar så små som åtta stora mörkar, och du vill inte att dina motståndare ska lägga sig. Du får två synare och floppen visar Dam högt med två klöver. Det ligger 11 500 i potten och du går all-in för dina återstående 7 000. Båda dina motståndare synar. En med A-Q, och den andre med ♣A-♣8. Din andra motståndare träffar sedan sin färg på rivern. Eftersom din stack var så pass liten och dina motståndare visste att de inte skulle mötas av ytterligare en satsning från din sida, kunde de syna med spekulativa händer och slå ut dig. Om du hade gått all-in innan floppen hade du troligtvis eliminerat A-8 från handen och dubblat upp mot A-Q. Berättelsens sensmoral är att du inte kan slowspela om du inte har tillräckligt mycket marker i din stack.

5. Du befinner dig i en flervägspott

Det näst största slowspelsmisstaget som man ser spelare begå är förmodligen att de slowspelar med flera spelare i potten. Jag pratar inte om situationer där det är en eller kanske två spelare till som går vidare till floppen – jag pratar om situationer där det rör sig om fyra eller fem stycken. Problemet med att slowspela alla händer utom fyrtal, färgstegar och nötkåkar i dessa situationer är att sannolikheten för att någons hand kommer att bli bättre än din är relativt stor. Här följer ett snabbt exempel på vad jag pratar om… Du har 7-6 och floppen visar 8-5-4 i olika färger. Dina fyra motståndare har följande händer: par i Damer, Jd-10d, ♣9-♣6 och par i Femmor.

Låt oss anta att du bestämmer dig för att checka på floppen. Hur många kort i leken kommer att förbättra chanserna för dina motståndare eller ge någon en bättre hand än din floppade stege? Alla Åttor, Femmor eller Fyror kommer att ge spelaren med par i Femmor en bättre hand. Alla Sjuor kommer att ge ♣9-♣6 en högre stege. Där har du elva kort som kan förvandla din vinnande hand till en förlorare. Och då räknar jag inte ens med kort som ett andra ruter, ett andra klöver, en Dam eller en Nia, vilka alla är kort som kommer att ge dina motståndare chansen att dra ut dig.

Vad är lösningen?

Det verkar som att jag upprepar mig själv om och om igen, men det gör jag ju också. Det korrekta spelet när du har floppat en stark hand och det befinner sig flera spelare i potten är att satsa eller höja. Om du tar en titt på det föregående exemplet kommer du förmodligen att eliminera ♣9- ♣6 och J-10 från handen. Du kommer troligtvis att få betalt av spelarna med par i Femmor och par i Damer. Det är helt okej att vara osjälvisk och bara ta två spelares stackar istället för fyra. Ju fler spelare som är kvar i potten efter floppen, desto mer sannolikt är det att du inte kommer att gå segrande ur handen.

Jag vill poängtera att det finns ett korrekt slowspel i den här situationen: checkhöjningen. Normalt sett är det inte en bra idé att checkhöja eftersom du på så vis avslöjar styrkan på din hand, men i fall där flera spelare går vidare till floppen kan en checkhöjning generera bra värde eftersom någon annan vanligtvis också har en stark hand och du kommer att kunna pressa denna spelare till att binda hela sin stack till potten.

6. Du har en hand som inte ens är i närheten av nötterna

Enligt mitt sätt att se på saken är det största slowspelsmisstaget som spelare brukar begå att slowspela en hand som inte ens är i närheten av nötterna. Händer som faller inom ramarna för denna kategori är topp-par, det lägsta tvåparet och den lägsta stegen. Med denna typ av händer bör du göra allt du kan för att skydda din hand. Visst – mer ofta än inte sitter du på den bästa handen, så du bör spela den. Men att slowspela dessa händer är ofta ett misstag av gigantiska proportioner. Tänk bara på hur många gånger du har floppat ett Ess eller en Kung med A-K och slowspelat din hand, bara för att få se någon med A-Q eller K-Q träffa sin kicker och slå dig.

Det kommer alltid att uppstå tillfällen då dina motståndare drar ut dig, men det är oundvikligt i poker. Ditt jobb som pokerspelare är att inte låta dem dra ut dig gratis.

Vad är lösningen?

Detta är sista gången jag tänker säga det, så du kan andas ut nu. Det korrekta spelet i dessa situationer är att satsa eller höja. Det går visserligen att checkhöja med denna typ av händer, men det är också det enda acceptabla slowspelet och det är beroende av att din motståndare kommer att satsa. En checkhöjning fungerar enbart under dessa omständigheter, och eftersom du vanligtvis avslöjar styrkan på din hand när du checkhöjer och tvingar de flesta smarta motståndare att lägga sig, så måste din avsikt vara att avsluta handen redan i detta läge. Med en sårbar hand är det ett acceptabelt resultat. Ta vad du kan utan att ge dina motståndare en chans att komma ikapp.