Och det är TUNGT motstånd! Det räcker med att se superheta Frank Kassela som är ute efter sitt tredje armband för säsongen, och dessutom är chiptvåa. Men Thuritz är ute efter sitt första för säsongen och har varit mycket nära en gång tidigare, frågan är om inte det gör honom farligare än Kassela??
Den här något dyrar5e turneringen, $25 000 No Limit Hold’em 6-handed fick hela 191 startande vilket gjorde att prispotten hamnade på hela $4 536 250. Det innebär ungefär $1,3 miljoner i förstapris och De sex som är kva är garanterade minst $194 000 vilket säkerställer Thuritz ledning i ”Svensktoppen” ett tag till!
Med det dyrare inköpet följde högre startstack, hela 75 000, men mörkarna startade redan på 150/300 och ante direkt från start! Trots detta så tog det bara 20 minuter innan en av storspelarna, Yevgeni Timoshenko tappade mer än halva stacken i en något fundersam pott, och halkade ner till 29 000. Bara tio minuter senare åkte förste man ut, Al Bari kunde inte släppa sina damer, trots stegdrag på brädan, och sprang gladeligen in i fällan.
Frank Kassela – 2,610,000 Jason Somerville – 1,665,000 Dan Kelly – 5,895,000 Eugene Katchalov – 475,000 Shawn Buchanan – 2,110,000 Mikael Thuritz – 1,535,000
Månad: juli 2010
Suget efter poker
Jag parkerar på grann-kasinot Gold Coast, och börjar gå mot Rio´s blåröda byggnad. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur många som under dessa världsmästerskap kommer att titta upp mot detta byggnadsverk och drömma om framgång och rikedom i den pokerturnering de just skall till att äntra. Vegas är drömmarnas stad, och endast ett fåtal går härifrån med mer pengar än när de kom…
När man vandrar in i Rio´s kasino så märker man inte så mycket att det pågår ett VM i poker just här. Här och där finns det lite skyltar som skvallrar om det pågående spektaklet, men det görs reklam för allt möjligt, så är du inte pokerintresserad kan man missa det hela. Jag promenerar bort mot mässhallarna, och nu började man känna pulsen av poker på riktigt. Det är en bit att gå innan man kommer till lokalerna där pokerborden står uppställda i hundratals, och på vägen dit känner jag mer och mer hur sugen jag är på poker. Bland de man möter i korridorerna är det lätt att urskilja vilka som är publik och vilka som just bustat ur någon turnering. Man hör historier om badbeats och sjuka set-ups, och på flera håll ser man människor som ensamt traskar ut i nattlivet med nedsänkt huvud och bitter min.
Väl inne i lokalerna möts man av ett välkänt ljud. Rasslet från tusentals chips är som örongodis för en pokerfrälst. Fyllda lokaler med spelare och publik, och det pågår spel överallt. Då lokalerna är gigantiska så tar det en stund innan man lokaliserat sig, men jag hittar snart lite roliga bord att kika på.Jag kommer precis lagom till bordet där Vanessa Rousso sitter, och hon har just ställt sig upp och är all-in. Vanessa har varit en favorit-spelare sen jag fick sitta på första parkett och följa hennes väg till finalen i 2009 års NBC Heads-Up Championship, och jag har följt hennes blogg o twitter sen dess (ja hon är ju snygg också lol). Nu visste jag att hon spelat bra i detta event, så jag blev överraskad att hon nu var short-stack och all-in. Hon förlorar och plockar moloket ihop sina pinaler och vandrar ut ur lokalen. Tanken slår mig att på nytt försöka få en pratstund med henne, men hon försvinner alltför snabbt för att jag ska hinna stoppa henne. Hon är normalt en väldigt trevlig och öppen tjej, så jag ska försöka få en intervju med henne nästa gång istället.Jag vandrar vidare i lokalen och en liten folksamling gör mig nyfiken, så jag går dit och vid bordet bakom repet sitter Kara Scott och spelar. Det är dock inget intressant bord i övrigt så jag fortsätter runt i lokalen.
Jag springer på Alexandra från Sverige, och hon är fortfarande kvar i den $1000 NL Holdem turneringen som startat under dagen. Hon är dock uppgiven då hon är riktigt shortstack och bara har en 7-8 BB kvar. Hennes pojkvän har dock bustat efter bara en knapp timma, så hon är iaf bäst i ”familjen”. Jag önskar henne lycka till, och uppmuntrar med de klassiska ”you have a chip and a chair”, så allt kan hända. Senare får jag reda på att hon klarat sig vidare till Dag 2, dock med endast 2 BB kvar.Jag hittar sen Event #52, en $25.000 6-handed NL holdem, och följer feature-table 1 ett tag. En annan av mina favoritspelare, Daniel Negreanu, sitter där och är sig lik. Snack efter varje hand, ideligen sökande efter tells och info om styrkan hos motspelaren i varje hand. Han är kul att lyssna o kolla på, och det är förståeligt varför han är så populär på tourerna världen över. Då och då hoppar han upp och gymnastiserar och stretchar – han är säkert väl medveten om vikten av att vara vaken vid borden.
På bordet bakom hittar jag Carlos Mortensen, som har som vana att bygga roliga staplar av sina marker. Vid paus försöker chip-counten länge o väl innan han lyckas räkna hur många marker Carlos har…
Så hittar jag då lite svenskar igen. I den nämnda 25k turren lirar nämligen Micke Thuritz, och vid hans bord möter jag Stefan Mattson, Thomas Alenius och Johan Dunder. Då Micke spelar bra, och har långt över medelstack (ca 800k), så stannar jag där under resten av kvällen. Det är 20st kvar i turneringen och 18 får betalt, så jag bestämmer mig för att supporta Micke tills han nått pengarna. Tyvärr går det tungt ett tag, och hans chips rinner iväg i alltför snabbt känns det som. Det tar nästan 2 timmar innan nr 20 har åkt, och Micke börjar nu bli shortstack. Vi gör vad vi kan för att heja fram honom, men det ser tungt ut.På ett annat bord går en kille all-in med sina sista 350k, och Frank Kassela, som är den enda som har vunnit 2 armband i årets WSOP, tar syn. Kassela visar A10 och suckar tungt när den andra killen vänder upp AA. En tia på floppen ger ett sus genom publiken, och det visar sig att detta WSOP defenitivt är Frank´s, då en tia till dyker upp på turn. Nu är det bara 19 kvar och vi rapporterar genast till Micke som såklart gärna vill komma i pengarna. Thuritz förklarar iofs att han inte bryr sig så mycket om pengarna i slutändan, för han vill såklart helst ha ett armband. Men när det är så nära så blir det tajt tajt tajt ett tag, och hans stack krymper ner till ca150k.
I en paus så hänger jag på killarna ut för en rökpaus. Där dyker Wille Thorsson upp, som samtidigt lirar 10k PLO championship i andra ändan av lokalen. Han har börjat bra och har klart över medelstacken. Wille är som alltid trevlig, och han erbjuder sig villigt att rapportera om sitt spel under följande dagar. Mer från Wille framöver alltså!Jag möter också Annette Obrestad, som även hon börjat bra i PLO-eventet. Jag ska försöka få en intervju med henne också, och höra hur hon upplever detta WSOP som alltså är hennes första.Ett tag efter paus utspelar sig nästa sjuka hand. Vid Mickes bord sitter en kille från England som spelat ruskigt bra ett tag, och har över miljonen i stacken. Tvärs över bordet sitter en kanadensare som spelat väldigt konstigt i vissa händer, men har trots allt ca 500k i stacken. Denna kille höjer preflop, engelsmannen 3-bettar och kanadensaren går i tanken. Efter en mycket lång väntan går han all-in. Engelsmannen blixt-synar och vänder upp JJ. Kanadensaren hade hoppats på en fold, det förstår man när han vänder upp A3 off. Hoppet tänds alltså hos Micke och oss vid railen, men vi börjar ana oråd då floppen kommer 2-5-10. Hålstegsdrag för kanadensaren alltså, och mycket riktigt kommer en 4:a på turn. Sjukt sjukt, så nära så nära.Men ett tag senare så går John Juanda, som också är shortstack, all-in från UTG. Micke som sitter i cut-off går all-in utan att tveka, och alla andra lägger sig. Juanda som täcker Micke med några få marker vänder moloket upp 2-2, och Micke visar Q-Q. Jubel och hejarop från oss vid railen, och vi står alla upp och kollar på brädan. För en gångs skull vinner bästa starthanden, och Micke dubblar upp! Juanda har endast 2BB kvar, och han åker strax därefter. Micke är i pengarna igen, starkt jobbat!Nu är klockan över halv 3 på fredagsmorgonen, och spelet bryts för dagen. Jag vandrar hemåt och kroppen skriker av trötthet. Men det är med ett stort sug efter poker, och med ett leende på läpparna jag sätter mig i bilen för färden hem genom Vegas-natten…
5:a på CC-turre i Göteborg
54 personer spelade kvällens 100+50 kronorsturnering. 5000 startmarker, men ganska mycket turbostruktur med 18 minuters perioder. Kul folk och en god blandning av pokerkunskaper. Ganska många snackepellar som låter mer än de spelar. Eller rättare sagt, spelar mer än de kan. Och det borde ju vara positivt i längden. Ikväll var också många av de som brukar spela turneringen inte med, eftersom det spelades en satellit till helgens 3000+300 kronorsturnering samtidigt.
För min egen del så samlade jag på mig en väldigt, väldigt tight image. Det kan vara bra att ha med sig i framtiden, om nu någon minns hur folk man mött spelar. Det var den sjukaste turneringen för min del sedan online-SM i höstas. Där spelade jag faktiskt ännu tightare. Men ibland så blir det bara så. Visst är det inte bara händerna som avgör, men jag tänker inte chansa med skitkort mot höjningar som är gjorde före min tur. Så är det bara. Hellre vänta in hyfsade kort, även om urvalet förändras med minskad markerstapel.
Idag precis som vanligt fick jag flytta runt ganska mycket. Spelade på fyra bord fram till finalbordet. Vid det första bordet så fanns det ju ändå lite utrymme för spel, men där satt två goa snackepellar som båda betta och höjde med allt möjligt, och då är det svårt att vara med i leken om man inte har fina kort. Fick dock spela två händer där jag båda gångerna satt med bäst hand, fast jag slapp visa i bägge fallen.
Vid mitt andra bord satt jag på bara i några händer och redan på andra handen fick jag AK i hjärter. A-Q-10 i spader på floppen och motståndaren, som synade min 3 ggr stora mörkenbet preflopp, checkar efter lite funderande och jag höjer drygt halva potten. Han funderar och lägger samtidigt som han säger något över att han är rädd för färgen… Hm.
Vi nästa bord spelar jag knappt något och hamnar till slut under tio gånger stora mörken. Vi är dock aldrig fler än 7 spelare där, så jag känner ingen större panik. Till slut får jag A3 i klöver, går allin på stora mörken och spelaren som synade först synar min höjning. Jag träffar A på floppen och dubblar upp. Han är inte nöjd, men förstår nog att jag till slut var tvungen att agera.
Nytt bord och ännu sämre händer. Jobbigare motståndare här där någon av tre specifika spelare alltid höjer preflopp, och nästan alltid minst en spelare som synar. Jag avskyr detta när man vet att det kommer en bet eller höjning och då vill man ju gärna ha bra. Spelare efter spelare försvinner och vi är vid matpausen, efter tre timmars spel, nere på 11 spelare. 6 får priser. Tyvärr sitter jag i detta läge på 3600 marker med mörkar på 1000/2000 efter pausen, så ser jag inte alls fram emot matrast. Dock vill av elva spelare äta, och då blir det så.
Efter pausen sitter jag på UTG och måste ju helt klart gå allin. Alternativet är att lägga sig (igen) och ställa med vad som helst på stora mörken. Känns ganska tråkigt och hopplöst när jag sätter mig ner för spel igen. När vi får korten så tittar underbara kungar upp på mig och jag ställer efter lite spelat uppgiven in mina marker. Tyvärr får jag bara stora mörken med mig, men ökar till 8200. Några händer senare har jag ökat lite till och plötsligt så har någon åkt ut på det andra bordet. Vi lottar om platserna för finalbordet. Gott är det!
På min nya plats så händer det något, jag får ganska bra kort och får vinna efter några floppar. Har även en del flyt när jag träffar efter jag bluffat och tyvärr fått syn av någon på mörkarna. Ligger inte längre sist när det är sju spelare kvar och dags för bubblan. Han som ligger sist går sedan allin på UTG+1 med 6800 och två spelare synar honom. Jag sitter på stora mörken som är 4000 och synar även jag med AQo. 6-7-10 på floppen och den första synaren går allin. Nästa synare går också allin med lite mer och jag blir tvungen att vika. Spelaren på lilla mörken visar upp 7 10 för träffat två par och de andra får se sig besegrade. Bara 5 spelare kvar och jag är nu säker på att gå från turneringen med sämst en 5:e plats och 330 kr.
Tyvärr blir det precis så det slutar då jag på stora mörken sitter med 8 10, blir synad av lilla mörken som precis slog ut de andra två. Floppen visar 3-7-10 denna gång och motståndare höjer halva min hög. Jag ställer givetvis in alla mina marker och leder, då motståndaren visar K7. Tyvärr så kommer det en K på turn och jag får betala för mina tidigare turträffar och får tacka för mig.
Ännu en lärorik kväll på casinot och ganska skönt ändå att tålamodet gav mig betalt i slutändan!
Nu blir det Åsacupen för hela slanten i helgen, men förhoppningsvis så ska jag kunna spela min 108-dollarssatelit till SM-kvalfinalen på Paf. Behöver ju dock vara minst 3 anmälda deltagare. Vad säger ni om lördag eller söndag!?!
Och: Om ni ska ut och segla, glöm inte att ta in fendrarna och ha koll på förseglet. Alltid tråkigt att se fladdrande försegel…
Hej så länge!
Nivåklättring och sitebyte
Mycket har hänt sedan sist. Förra veckan fick jag ett mail av en av de arbetande operatörerna på BadBeat, sajten som sponsrar mig. I mailet stod det: ”Dear David, Would you please contact your mentor emidiatly”. Jaha, vad har jag gjort nu? Tänkte jag när jag, nervös som en skyldig högsatdie elev – på sin väg till rektorsexpeditionen – plockade upp telefonen för att ringa min brittiska ”mentor”. – ”Hello,” svarade han, med den mest retliga, brittiska brytningen ni kan tänka er. Om ni någon gång har sett den smått absurt, värdelösa srien ”Hem till gården”, så kan ni föreställa er min mentors dialekt.
Han fortsatte att prata några slentrianmässiga rader innan han gratulerade mig till att vara BadBeat.com:s största vinnare under maj månad. Mitt maj-netto slutade på $12 300 upp, något jag är mycket nöjd med. Sen frågade han mig om jag kände mig redo för en större bankrulle, eller DLL (daily loss limit,) som det heter bland de insatta. Men för lekmännen tror jag bankrulle är ett bättre ord…
-Självklart är jag det, svarade jag med min ickebrittiska brytning. Vi kom efter lite om och men fram till att det kanske var läge att vidga sina vyer en aning, och han bestämde att jag skulle byta site till iPoker – då mitt nick har gått ganska hårt åt på Betfairs bord det senaste halvåret. I och med detta byte skulle jag, på så vis, få mer action fån regsen och det kan vara bra att som heads up-spelare vara lite kall ibland.
Så över ett telefonsamtal på 20 minuter, som för övrigt måste ha kostat skjortan – med tanke på utlandstaxan – så hade jag gått från att spela $1/$2 på Betfair, till att spela $$2/$4 och $3/$6 på iPoker. Det var evigheter sen jag spelade så pass ”högt” som $3-$6, men den senaste veckan har fortsatt i bra tempo. Efter 8 dagars spel på min nya site, med min nya DLL, så ligger jag en bra bit upp.
En annan kul grej är att jag fick en bonus när jag blev största vinnaren under maj månad. Först fick jag ett paket till GUKPT, Grosvenor UK Poker Tour, värt £2 000 + £500. Dock tackade jag nej till turneringen, då jag inte alls känner för att åka och spela tävlingar just nu. Jag har så mycket annat att göra, så jag tror inte jag hinner. Sen så är jag även sämre än Carl ”All-in” Möller, när det kommer till turrar, så istället så tog jag det mogna beslutet: Pengar… Jag valde att plocka ut bonusen i cash istället – det finns väl alltid något hål att fylla.
En annan bonus, som de 5 största vinnarna hos BadBeat fick, var att de fick välja vilket lag de trodde skulle vinna fotbolls-VM. Skulle någon av oss sätta vinnaren får han ett inköp till WSOPE MainEvent nästa år. Vilket lag skulle ni ha tagit? Efter lång övervägan bestämde jag mig för att ta Spanien. De kanske inte har briljerat och övertygat något värst, hittils i VM, men jag tror ändå de kan bli starka. Jobbigt bara att de får Brasilien i semin, om de båda når dit.
Det var längesedan jag drog upp någon handanalys här i bloggen, så därför kommer en nu…
Jag möter en snubbe på 4 bord No Limit Hold´em, $3/$6. Motståmdaren i fråga har jag ingen vidare koll på, men jag har hört mig för hos lite kollegor, som även de spelar på iPoker, och de säger att han är ganska duktig men tenderar att bli överaggressiv om han tappar något inköp.
”Matchen” började helt sjukt. Jag tror vi var all-in preflop 8 gånger under den första kvarten. Jag sprang bättre än Jamie Gold, under WSOP 2006, och jag tror jag vann samtliga all-in situationer. Han började bli lite tiltad och kontrahöjde mig i stort sett varje hand.
Men A-10 off, höjer jag till $18 från knappen. Min fiende slår, i vanlig ordning, om till $60 och jag synar. Hans range är nästan fantsstiskt bred här, och min hand står sig bra emot många av hans tänkbara händer. Floppen kommer K-J-5, regnbåge. Han satsar $78. Här kan jag slänga handen med gott samvete, men det börjar bli lite tronskifte i vår match, och jag vill inte att han ska få övertaget och fortsätta att köra över mig med sina hårda satsningar. Därför synar jag en gata för att se vad som händer på turn. Jag kan mycket väl ha bästa handen. Om inte – så kan jag försöka sno potten om han visar svaghet, senare under handen. I värsta fall lever ju Damer, för nötstege.
Turn faller en vacker spader Q, vilket ger mig nötstege. Min motståndare checkar. Det ligger nu ett spaderdrag ute. Jag vill inte checka bakom här, och på så sätt tappa värdet i potten, utan bestämmer mig för att satsa $146, i potten på $276. Han har ca $550 bakom sig och jag har honom täckt. Han har mer än noog bakom sig för att kunna göra ett move på mig, och jag grinar ju inte direkt illa när han checkraisar mig all-in.
Självklart bllixtsynar jag glatt med mina nötter. Han visar upp A-4s spader, för nötfärgdraget. Min analys på floppen stämde, och jag ledde hela vägen.
River blankar och jag tar hem potten på $1 530. Livet är rättvist!
Nu ska jag gå upp och stoppa om min sjuka, gravida sambo. Hon har fått feber och förkylning, och ligger helt utmattad i sängen. Synd om henne i detta väder…
Jag kommer inte att skriva så väldigt ofta nu under sommaren. Även en pokerspelare måste ha semester. Jag kommer dock att hålla er uppdaterade någon gång i veckan, och sedan så är det även planer på att jag kommer skriva någon form av dagboksliknande i tidningen, FirstPoker. Vill ni följa mina dagar på iPoker så kan ni köpa nästa nummer av tidingen och självklart titta in här på bloggen!
Jag återkommer!
Allt gott,
David
Tisdagsmiss och syrran i Goodiebagen på Paf Del 2
I tisdagens Tuesday triathlons inledande Deepstackturnering med 25 deltagare så blev starten väldigt bra:
Floppade en straightflush och ökade till 6500. Det gick sedan bra till nästan 8 k då jag genom en dåligt tajmad bluff tappade ner till 6500 igen. I paus låg jag på plats 9 av 17. Åker ut som 10 på när jag mot en bigstack går allin med färgdrag när han höjt på turn med förmodad stege. Rätt läsningen, men tyvärr får jag syn och ingen hjälp på river. Tyvärr bara 6 prisplatser så jag fick klara mig utan prispengar och faktiskt så blir inte resultatet bättre än detta i kvällens Tuesday triathlon då jag slutar 11 av 26 spelare på normalsturukturturneringen och 12 av 27 spelare i turboturneringen.
Med tanke på det få antalet spelare i varje turnering så är jag inte helt nöjd med kvällens placeringar. Samtidigt har jag varit ganska bortskämd med många finalbord och prisplaceringar i Tuesdag Triathlon under våren och försommaren. Nya tag nästa vecka.
Denna vecka utan Magda som är på väg till Las Vegas och spel i WSOP. Heja Magda! 45 tjejer i turneringen och syrran hamnar på första bordet tillsammans med förra veckans vinnare Becca1891.
Med handen 93o(?) så tappade hon stort efter ca 20 minuters spel efter träff på floppen, men två 8:or på bordet ger motståndaren triss. ”Hon spelade handen svagt, så därför trodde jag faktiskt att jag satt med bästa handen.” Blev syrrans kommentar i efterhand. Alltid svårt i en turnering med båda bra och mindre bra spelare att veta om motståndaren spelar handen svagt för att verka svag eller svag för att man är osäker…
Nere på 1100 marker och mörkar på 80/160 så började hon sakta att jobba sig upp igen och när det var dags för den första pausen så låg hon på 2005 i marker vilket ändå gav lite utrymme för den nya nivån på mörkarna efter paus som skulle bli 100/200. I detta läge var det 24 spelare kvar i turneringen, och syrran låg på plats 20.
Efter pausen blir hon snart riktigt shortstackad men dubblar först upp med A10 mot KQ och sedan nära att dubbla när motståndaren TantLarsson inte bara synar utan går allin med 66 när syrran sitter med AKo. Tyvärr kommer det en retlig 6 på river och det är över för idag. 18:e plats och fina poäng till rankinglistan!
Jaja, ännu en turnering där syrran får sitta shortstackad och söka efter spelbara händer. Det är svårt att tidigt tappa stor del av sin markerhög och sedan komma tillbaka. Lätt att man stressar bort allt snabbt på dumma händer. Nu räckte det ju inte hela vägen, men utan 6an på river mot TantLarsson, så skulle allt sett helt annorlunda ut. Men så är det ju med poker. Helt klart en godkänd insats efter en dålig start.
TantLarsson fortsätter med att dominera finalbordet och sitter till slut som vinnare av hela turneringen och veckans goodiebag. Vad den nu innehöll?
Om allt går vägen med planeringen så blir det CC i Göteborg på torsdag och 150 kr-turneringen. Annars blir det nog hemmaspel på lördag. Vi får se.
Vi ses!
TOC special
Enligt planen så är det bara en speldag kvar för de 17 i TOC och det kan förstås bli tufft att genomföra. Det kan gå snabbt men det kan också ta hur lång tid som helst. Att försöka göra någon ändring när man har med dessa pokersuperproffs att göra under deras mest hektiska tid är inte alldeles enkelt och turneringsledningen har verkligen fått gnugga geniknölarna för att försöka hitta en bra lösning. Det är inte helt hundra ännu, men det verkar som att de som är kvar kommer att få börja spela redan klockan 10:00 den 4 juli, för att försöka ha så mycket tid som möjligt för att hinna klart. Frågan är bara – hur många av dom är vakna vid den tiden? De brukar sällan gå upp före 12!Mike Matusow har tagit ledningen med 85 500 före Huck Seed med 73 000. Doyle, amatören Barton, Cada, Mike Sexton och Dan Harrington har åkt ut och de som är kvar är:Matusow 85 500Huck Seed 73 000 Johnny Chan 68 600Scotty Nguyen 64 700Joe Hachem 64 300Erik Seidel 58 900Cunningham 58 900Phil Hellmuth Jr 44 100Annie Duke 42 600Daniel Negreanu 39 900TJ Cloutier 38 800Jennifer Harman 34 200Howard Lederer 30 800Chris Ferguson 30 100Barry Greenstein 29 900Antonio Esfandiari 24 400Bertrand ElkY Grospellier 21 400
NORSKT WSOP-armband?!
Det var i event 48, $2 500 Mixed Event (Omaha, Omaha 8 or better, Razz, Stud, Stud 8 or better, 2-7 Triple Draw, Limit Hold’em and No Limit Hold’em) som läraren från Oslo, Sigurd Eskeland, tog hem vinsten på $260 000 och ett armband till Norge. Sigurd tillhör Everest Pokers ”Live the Dream Team” som nu dessutom börjar närma sig $1 miljon i vinster inspelade av teamet som valdes ut i januari. Sigurd meddelar att han verkligen är redo för main event nu…