Kategori: Reportage

Poker lockar miljontals människor över hela världen, både amatörer och professionella. Men det är bara några få som kan kalla sig världsmästare i poker. En av dem är Martin Jacobson, Sveriges första och hittills enda världsmästare i poker.

Martin Jacobson föddes den 30 juni 1987 i Stockholm. Han hade ursprungligen planer på att arbeta som kock, men när han var 18 år kom han i kontakt med poker via TV och började snart spela online. Så småningom började intresset för liveturneringar växa fram och han började spela satellitturneringar på nätet för att kvalificera sig till olika live-event.

Sedan dess har Jacobson spelat i flera av de mest prestigefyllda liveturneringarna i världen, såsom World Series of Poker (WSOP), European Poker Tour (EPT) och World Poker Tour (WPT). Han blev också den första svenska spelaren som nådde topp tio på Global Poker Index (GPI), en rankning av världens bästa pokerspelare.

Jacobson blir historisk

Men det var 2014 som Jacobson skulle skriva historia och bli en legend inom pokervärlden. Detta år vann han nämligen WSOP Main Event, den mest prestigefyllda pokerturneringen i världen, och blev världsmästare i poker.

Turneringen lockade totalt 6683 spelare från hela världen vilket gav en massiv prispott på $62 820 200. Av denna prispott var hela $10 miljoner vikta åt vinnaren. Så när Martin Jacobson slog sig ner vid det nio man stora finalbordet stod inte bara världsmästartiteln på spel, utan också stora summor pengar.

Inför finalen låg Jacobson ganska illa till då han hade den nästa minsta stacken. Men i poker kan allting hända. Jacobson spelade bra och lyckades ta sig hela vägen till heads-up-spel mot norske Felix Stephensen. Efter cirka en timmes spel gick han segrande ur striden och belönades med både världsmästartiteln, det enorma förstapriset på $10 000 000 och det specialdesignade guldarmband som delas ut till vinnaren av WSOP Main Event.

Jacobson hade lyckats med det ingen annan svensk hade lyckats med tidigare. Att vinna ett WSOP Main Event och bli världsmästare i livepoker. Ännu så länge har inte heller någon annan svensk lyckats med bedriften. Men oavsett vad som händer framöver så kommer Martin Jacobson alltid att vara Sveriges första världsmästare i poker.

Inför finalen av WSOP Main Event blev det tydligt att Martin Jacobson hanterar sin karriär som pokerspelare som om det vore en idrott. Han fokuserar inte bara på att utveckla sitt spel och fundera över strategi och taktik, utan också på att hålla sig i form. Inför WSOP-finalen tränade han både fysiskt och mentalt för att vara i toppform så att han skulle orka med de många timmarna vid pokerbordet.

Spelat in mest pengar av alla svenskar

I dag är Martin Jacobson den svensk som spelat hem mest pengar i live-turneringar någonsin. Detta gäller även om man räknar bort de $10 miljoner han fick för segern i WSOP Main Event. Förutom VM-segern kan Jacobson bland annat stoltsera med vinster i flera EPT-event samt en seger i ett EPT Main Event. Han har också tagit sig till flera finalbord i WSOP-event.

Fram till början av oktober 2023 har det blivit över $17 miljoner i inspelade prispengar för Jacobson i live-event. Detta resultat gör att han med god marginal platsar på topp 100-listan över de pokerspelare som spelat in mest pengar i liveturneringar genom tiderna. Han har dock en bit kvar till den absoluta toppen där Bryn Kenny just nu innehar förstaplatsen med strax över $65 miljoner i inspelade pengar i live-event.

Ambassadör för REG Charity

Martin Jacobson är inte bara en framgångsrik pokerspelare, utan också en engagerad ambassadör för spelet. Dessutom har han ett stort samhällsengagemang. Han är till exempel ambassadör för REG Charity, som står för Raising för Effective Giving. Det är en organisation som uppmuntrar pokerspelare att donera en del av sina vinster till effektiva välgörenhetsorganisationer som gör mest nytta för världen. Jacobson donerade en del av sin vinst från WSOP Main Event till organisationen och var bland de första som stöttade REG.

Slutord

Martin Jacobson är utan tvekan en av de största namnen inom svensk och internationell poker. Han har visat att han har både talang, disciplin, uthållighet och hjärta för spelet. Han har också visat att han har ett socialt ansvar och ett intresse för att göra världen till en bättre plats. Han är en förebild och en inspiration för många pokerspelare och pokerfans. Vi ser fram emot att följa hans fortsatta karriär och framgångar i framtiden.

Efter ett par fina år har Team Poker- Stars-proffset visat varför hon är en av de smartaste och tuffaste spelarna som finns att möta.

Vanessa Rousso kallar sig själv ”supernörd” och har alltid siktat på att bli bäst. Hon var bäst i klassen i skolan, klarade av en fyraårig högskoleutbildning på två och ett halvt år, utbildat sig till pilot och har nu spelat in närmare $3 miljoner enbart i turneringar. Det mesta av detta kom under 2009 då Team PokerStarsproffset var rejält på gång. Efter att ha gått djupt i ett WPT-event lyckades hon ta sig igenom ett oerhört tufft startfält i NBC Heads-Up Championship – där hon till slut kom tvåa – och tog sedan hem otroligt prestigefyllda highroller-eventet under EPT-finalen i Monte Carlo. Och för att visa att hon också besitter en skönhet som får pokerspelare att tappa hakan tog hon jobbet som bikinimodell i Sports Illustrated Swimsuit Edition 2009. Det är vad vi kallar att variera sitt spel!

En pokerspelares utveckling

En pokerspelares utvecklingJag kom in i pokern med en akademisk synvinkel. Mitt huvudämne under tiden på college var ekonomi och jag specialiserade mig på ett område som kallas spelteori, som handlar om strategiskt beslutsfattande. Det är en perfekt bakgrund för att studera poker. Faktum är att en av mina professorer använde poker som exempel under sina lektioner och det är vad som fick mig att vilja testa. Jag började spela online under tiden på college, och efter att jag hade tagit min examen beslutade jag mig för att börja studera juridik hemma i Florida. Jag fick ett stipendium och började på University of Miami, och en av de saker som vägde in i mitt beslut var att det fanns ett indianreservatkasino i närheten [the Hard Rock], och dessutom var det nära till flygplatsen – jag hade nämligen bestämt mig för att börja resa och spela pokerturneringar på helgerna. Jag läste juridik och lärde mig att flyga med ett gäng kompisar som är piloter. Vi flög till staterna runt omkring och deltog i WSOP Circuit-events, och det var så jag började spela live. Det här var 2006. Det visade sig bli mitt genombrottsår. Jag spelade $25 000 WPT Championship på Bellagio och kom sjua för $263 000.

Online eller live?

Jag har spelat in nästan $1 miljon i onlineturneringar. Jag kom tvåa i WCOOP Main Event 2007 och fick $700 000, trea i WCOOP $1 000 shorthanded Limit för $60 000 samt femma i WCOOP $25 000 heads up 2008 för $100 000. Jag har över $2,5 miljoner i inspelade pengar live [vid tiden för intervjun – nu är siffran närmare $3 miljoner], men det är enklare att spela in pengar live eftersom inköpen är högre. Så när det kommer till ROI klarar jag mig bättre online eftersom inköpen är lägre. Slår man ihop alltsammans och ser på frekvensen av inspelade pengar verkar jag dock klara mig bättre live. Ett år att minnas Jag har en rolig historia att berätta från 2009. Min pappa bor i Frankrike och vi befinner oss sålunda i olika tidszoner. Konstigt nog ringde han mig för att önska mig gott nytt år vid tolvslaget hos mig – det var nämligen första gången det hänt. Han sa: ”Vanessa, jag har en känsla av att 2009 kommer att bli ett riktigt, riktigt bra år för dig.” Två veckor senare kom jag till ett finalbord i WPT, en månad därefter slutade jag tvåa i NBC heads up, sedan kom vinsten i EPT highroller varpå jag hade fyra stora pengaplaceringar i WSOP, så han hade rätt. Det var mycket underligt. Jag tycker att min största framgång är vinsten i EPT Monte Carlo High Roller [i maj 2009]. Rent ekonomiskt var det min största vinst, och sett till motståndet var det fantastiskt. Andraplatsen i NBC kommer nog därefter, eftersom det ändå är 64 av de bästa spelarna i världen som gör upp. Jag var tvungen att besegra det tuffaste startfältet någonsin: Doyle Brunson, Phil Ivey, Paul Wasicka, Daniel Negreanu och ElkY – de kom en efter en. Det var galet. Jag är besviken över att inte få vinna, men Huck Seed är en mycket bra heads up-spelare och han spelade bättre än jag i den ronden.

En profilbild av motspelaren

Konstigt nog känner jag mig tryggare med att möta de bästa spelarna än att möta de sämsta. Spelteori är mycket lättare att applicera mot rationella och intelligenta motspelare än sådana som bara spelar slumpmässigt. Jag gillar därför att gillra komplexa fällor, och att avge en image under en hel dag och sedan hitta den perfekta situationen för att utnyttja motspelarens bild av mig. Det är det som spelteori handlar om. Jag har märkt att alla mina bra resultat har kommit i tuffa omgivningar och det är inte en slump. För det första spelar jag bättre mot skickligare motspelare, och för det andra passar min spelstil bra mot tuffa spelare. Jag känner mig bekväm med att möta de bästa i världen och jag hoppas under de närmaste tio åren kunna bevisa, både för mig själv och för alla andra, att jag är en av dem. Jag vet exakt vad jag behöver göra, och jag hoppas att kunna vara uppe på $10 miljoner under de närmaste fem åren. Jag vill vinna en WPT-titel, ett WSOP-armband och någon gång vill jag också ha chansen att vinna en Player of the Year-titel.

Bikinimodell

Jag såg det som en möjlighet att komma i mitt livs form, inte minst för att jag är en pokerspelare som spenderar mycket tid sittandes. Jag tränade friidrott under tiden på high school och älskade chansen att säga: ”Nu kommer jag inte spela några turneringar på en månad utan träna varje dag för att se hur vältränad jag kan bli.” Jag är den första pokerspelare att få chansen att vara med i tidningen, och det var ett utmärkt tillfälle att ta mig vidare i karriären.

Phil Ivey är kanske den mest aktade och talangfulla pokerspelaren i världen. Men han är också en av tourens skyggaste spelare. Vi pratar med de av hans kollegor som står honom närmast för att få reda på mer om mannen bakom den fruktade blicken.

Av: Paul Cheung

Phil Ivey

Phil Ivey var en fruktansvärt dålig pokerspelare. Långt innan hans sju WSOP-armband och $12 miljoner i liveturneringsvinster var han en fisk vid borden. Det är ett obestridligt faktum, menar Daniel Negreanu och Barry Greenstein. ”Jag hörde folk säga att han var en bra spelare, och jag svarade: ’Skämtar ni med mig?'” säger Greenstein. ”Han spelade alldeles för löst och tryckte in sina pengar i dåliga lägen.” Negreanu, som har känt Ivey i nästan tio år, beskriver liknande egenskaper. ”Han spelade praktiskt taget varje hand. De allra flesta tyckte att han var en fisk.” Både Greenstein och Negreanu har spelat hundratals timmar tillsammans med Ivey, och står honom också nära privat. Deras inblickar i hans tidiga karriär är dock svåra att ta till sig, men de ger i alla fall resten av pokervärlden hopp om att vem som helst har potential att bli pokerfenomen.

Under falskt namn

Historien om Iveys pokerkarriär börjar med att han vid 17 års ålder brukade planka in på kortrummen i Atlantic City med ett falskleg under namnet Jerome Graham. ”Han åkte buss i två timmar varje dag för att ta sig till kasinot och sedan åkte han buss hem igen,” berättar Mike Sexton som är väl bevandrad i Iveys tidiga karriär. ”Han säger att han aldrig kommer att åka buss igen så länge han lever eftersom han gjorde det varje dag under två års tid. Det var under denna period som han byggde upp sin rulle och började spela i de större spelen.”

De var i de högre spelen som Negreanu först stötte på den då 22-årige Ivey. Innan de ens hade spelat några potter mot varandra var det omöjligt för kanadensaren att undgå att lägga märke till den intensivt stirrande blicken som nu har blivit Iveys kännetecken. ”Jag visste inte vem han var, men jag hade redan gjort mig ett namn. Jag la in en satsning, och han gav mig ”Ivey-blicken” – trots att han inte ens var med i potten. Jag tänkte: ’Hallå, vad glor du på?'”

Trots detta lite suspekta första möte, så upptäckte de snart att de var tvillingsjälar. ”Ivey och jag hade mycket gemensamt, och vi var två ganska obskyra figurer. Jag var en riktig pratkvarn, medan han lät sin aggressiva spelstil tala,” säger Negreanu.

Nästa steg i Iveys utveckling är däremot mer väldokumenterat. Han och Negreanu slog sig ihop med med Allen Cunningham och John Juanda, och tillsammans reste de runt och spelade på touren – allt medan de analyserade sitt spel.

”John var väldigt reserverad och Allen visste svaret på allt,” berättar Negreanu. ”Det var helt fantastiskt när Phil och John diskuterade eftersom de befann sig i var sin ände av spektrat. Phil var obevekligt aggressiv, men jag tror att han bara experimenterade. Phil försökte spela som John under en period, men det var ett riktigt uselt experiment. Han behöver vara dominant och aggressiv vid bordet.”

Alla experiment betalade sig till slut. Nästa gång Greenstein träffade Ivey var under WSOP 2002. Vid det här laget hade hans spel genomgått en metamorfos. ”Jag spelade mot honom i Main Event – det som Varkonyi vann – och han spelade extremt bra,” berättar Greenstein. ”Jag visste att No Limit Hold’em inte var ett av hans bättre spel. Det var Stud han var bäst på.”

Faktum är att det var genom att spela Stud som Ivey fick sitt genombrott. ”Han hade det jobbigt då han gick upp i nivå till de högre Stud-spelen,” minns Negreanu. ”Han spelade $100/$200 Stud varje dag, och bara satt och grindade. Det spelades turneringar varje dag, men han skippade dem och byggde upp en ganska hyfsad bankrulle på sex veckor. Sedan dess har han aldrig sett tillbaka.”

Vägen till berömmelse

Runt år 2000 började Ivey träda fram ur anonymiteten. Han betraktades som en stor turneringstalang efter att ha vunnit sitt första WSOP-armband, och han gick vidare till allt högre nivåer i kontantspelen. Nolan Dalla, som numera är WSOP:s mediaansvarige men på den här tiden var pokerskribent, kommer ihåg då han först fick upp ögonen för Ivey. ”Han utmärkte sig av ett antal olika anledningar: han var väldigt ung, han var väldigt bra och han var afroamerikan – vilket kanske inte är helt politiskt korrekt att påpeka,” säger Dalla. ”Det fanns inte många afroamerikaner som krossade high stakes-spelen på $200/$400-nivån i Atlantic City.”

Var Ivey än bestämde sig för att spela föregicks han av sitt allt mer växande rykte, och till och med etablerade spelare var på sin vakt mot honom. Robert Williamson III, som senare skulle satsa på sport tillsammans med Ivey, träffade honom för första gången 2002/2003. ”Han spelade inte überhögt på den tiden. Han hade redan etablerat sig själv som en bra spelare inom proffsvärlden, men jag visste att han var mer än så – det var något verkligt speciellt med honom.”

År 2005 var Williamson på jakt efter sitt andra Pot Limit Omaha-armband, men ställdes mot ingen mindre än Ivey när det var dags för heads up, och Williamson befann sig i ett markermässigt 3:1-underläge. Mot vilken annan spelare som helst hade det emellertid känts som att de hade legat lika, berättar han. ”Jag visste att jag var riktigt illa ute mot Ivey i det läget. Han fattar en väldigt hög andel korrekta beslut.”

Ivey vann som förväntat sitt fjärde armband, men det var hans prestationer mot slutet av året i $25 000 Monte Carlo Millions och den omtalade handen mot Paul Jackson som gjorde honom till en superstjärna – en spelare som varje pokermagasin ville pryda sina omslag med.

Suget efter Ivey är egentligen inte särskilt konstigt med tanke på hur lite han faktiskt framträder offentligt. Under pauserna i World Series tog han sig ut via servicekorridorerna och hoppade in i en SUV tillsammans med sitt entourage. Vid de enstaka tillfällen då han faktiskt ger intervjuer handlar det om korta och koncisa sådana. Dalla menar att han la märke till denna diskretion redan tidigt under Iveys karriär, på den tiden han fortfarande spelade i Atlantic City. ”Pokerkulturen såg inte ut som den gör idag. Det fanns bara ett fåtal skribenter. Phil var inte van vid att handskas med media.”

Överexponering

Fram till 2007 verkade Ivey ta uppmärksamheten med ro, och hade till och med inramade tidningsomslag upphängda på köksväggen. Men i takt med att uppståndelsen kring honom ökat har han i praktiken bojkottat alla former av medieframträdanden.

David Williams, som kom tvåa i WSOP Main Event 2005, säger att reaktionen är förståelig. ”Varje gång hans telefon ringer är det någon som vill be om en tjänst eller besvära honom om något. Jag spelar inte alls i samma liga, men jag upplever det i liten skala och kan bara föreställa mig hur illa det är för hans del.”

Vad är det då som gör att pokermagasin så desperat vill skriva om Ivey, och som lockar railbirdsen att flockas kring honom? Det finns andra spelare med fler armband och fler vinster i stora event, så det kan inte bara handla om resultaten. Mike Williams, som jobbar som dealer i World Series sedan 13 år tillbaka, har sett tusentals spelare komma och gå, men menar att det inte finns någon som Phil Ivey. ”Han är väldigt annorlunda jämfört med andra spelare. Han pratar väldigt lite. Om han säger något så är det relevant. Man kan både se och känna intensiteten – även då han inte är med i handen.” Veterandealern har haft gott om tid att studera Iveys rutiner under Main Events sista dagar. ”När de förser spelarna med mikrofoner kan man se att Ivey är taggad. Han är laddad och redo att spela. Det är underligt. Phil har koll på allt som pågår.”

Den lättsamma sidan

När man ser hur Ivey ointresserat tackar nej till intervjuförfrågningar på löpande band är det naturligt att tro att detta beteende reflekterar hans personlighet – men de som känner honom väl har en helt annan historia att berätta. Williamson berättar om hans vänlighet och Sexton menar att han har ett rakbladsvasst sinne för humor. ”Han låg $2 miljoner plus i spelet på Bellagio,” berättar WPT-kommentatorn. ”Han vinkade på mig och sa: ’Du Mike, vet du varför jag inte spelade i World Series förra veckan? Jag ville inte vinna tre eller fyra armband eftersom det hade dödat all action under nästa år.’ Det var den roligaste kommentaren jag någonsin hört.”

Joe Sebok, en av Iveys närmaste vänner, säger att det är väldigt få personer som får se Iveys lättsamma sida. ”Det finns två versioner av Phil Ivey, vilket är lite lustigt,” säger Sebok. ”Först har vi media-Phil och sedan den Phil som är vår polare och som vi lattjar, umgås och spelar basket med. Sanningen är den att Phil innerst inne är en verkligt bra en person, en schysst kille.”

Den enda offentliga arenan där Phil verkar visa upp en mer avslappnad sida är webbplatsen Poker Road som Sebok startade tillsammans med sin pappa Barry Greenstein.

Flera gånger i månaden dokumenteras Iveys liv för inslaget ”Life of Ivey”, och vid flera tillfällen låter han den varmare sidan av sin personlighet titta fram – som vanligtvis karaktäriseras av ett brett leende och en dräpande kommentar.

Greenstein erkänner emellertid att han tror att Ivey helst skulle vilja slippa att göra dessa inslag. ”Jag tror att folk måste inse vilken bra vän han är. Han vet att det här gagnar oss och han hade inte ställt upp om vi inte hade varit nära vänner.”

Sugen på action

En av de mer välkända sidorna av Iveys personlighet är hans intresse för gambling. Han har alltid varit en orädd gambler och är enligt uppgift alltid sugen på action. ”Det spelar ingen roll om det handlar om sportsbetting, golf eller kasinospel – han vill bara omge sig med andra gamblers,” avslöjar Sexton.

Men hans hunger efter pokervinster överskuggar allt, och närhelst han inte spelar ser han det som att han går miste om möjligheter att tjäna pengar. Under årets World Series visade Ivey hur effektiv han är på att få dygnets alla timmar att räcka till. Varje kväll, efter att ha spelat tolv timmar i Main Event, skyndade han sig bort till Bellagio och spelade till tidig morgon. När han fick frågan om han någon gång tröttnade på att fara fram och tillbaka mellan ställena svarade han: ”Nej, jag älskar att spela poker. Det håller mig alert.”

Det är tveklöst denna kompromisslösa attityd som särskiljer Ivey från sina kollegor. Till och med Negreanu erkänner att han skulle ha väldigt svårt att hänge sig åt poker och gambling på samma vis. ”Phil har en beroendebenägen personlighet och när han hänger sig åt något dyker han i med huvudet före. Om jag ville bli bäst i världen hade jag varit tvungen att börja grinda igen, spela onlinepoker nonstop och lägga av med allt annat jag håller på med. Jag tror att skillnaden mellan mig och Phil är att hans fokusnivå saknar motstycke.”

Framtiden

Det råder ingen tvekan om att Ivey för närvarande spelar på toppen av sin förmåga. Han är en av spelarna i novembernian, den överlägset största vinnaren på onlinepoker de senaste två åren och ligger konsekvent på plus i The Big Game. Eller som Sexton uttrycker saken: ”Han är kungen – vare sig det gäller stora kontantspel, turneringspoker eller onlinepoker.”

Men paradoxalt nog kan alla dessa resultat också innebära slutet för hans pokerkarriär. I ett telefonsamtal mellan Ivey och Greenstein som finns upplagt på Poker Road, gör Greenstein följande poäng: ”Inser du att du i stort sett inte har någonting kvar att vinna i poker om du vinner Main Event?” Ivey svarar på sitt vanliga, uttryckslösa sätt: ”Det är därför jag kommer att pensionera mig.”

Det faktum att Ivey, enligt uppgift, ska ha ingått ett vad värt $5 miljoner om att han kommer att vinna tre armband under de kommande två åren garanterar visserligen att han kommer att spela poker ett tag till. Men om skulle vinna detta vad är det svårt att tänka sig att han kommer att få mer action. ”Problemet är att han gamblar så högt på golfbanan, på footballmatcher och på kasinospel, och att denna gambling vida överstiger det han kan tjäna på att spela poker,” säger Sexton. ”Jag hoppas bara på att han inte slutar spela det spel han är bäst på, på grund av det inte finns några spel som är tillräckligt stora för honom längre.”

Bortsett från bristen på motivation kan den uppmärksamhet han kommer att ådra sig om han vinner Main Event utgöra ett större problem – något som hade varit en intensiv upplevelse till och med för de allra mest mediahungriga spelarna, men som kan komma att kväva en spelare med Iveys integritet helt och hållet. ”Han känner att helt enkelt att han inte orkar med det och att han kanske kommer att sticka iväg för att komma bort från allt,” säger Greenstein. Ivey har redan hotat med att byta telefonnummer och lämna landet under ett par månader för att fly rampljuset.

När det gäller livet efter pokern säger Dalla att han lätt kan tänka sig att Ivey går vidare till sin andra stora passion, golf. ”Om han berättade att han skulle pensionera sig från pokern för att gå vidare till att spela golf så hade jag inte blivit jättechockad. Med tanke på hans atletiska kapacitet, hängivenhet och tävlingsinstinkter är det fullt genomförbart.”

Vi kan fortsätta med att spekulera i vilka planer Ivey har för framtiden, men precis som alla oss andra vet han inte exakt var han kommer att befinna sig om fem minuter, för att inte tala om fem månader, in i framtiden. ”Livet förändras för oss alla,” säger Greenstein. ”Vem vet hur hans liv kommer att förändras, vilka saker han kommer att syssla med och vad som kommer att intressera honom. Förmodligen vet han inte ens det själv.”

Allt vi vet är att han är ett pokermysterium och att världen håller andan i väntan på hans nästa drag.

Phils relation till media – Daniel Negreanu förklarar varför Ivey bojkottar media

FirstPoker: Du har nämnt att ni hade ungefär samma tankar kring spelet när ni var yngre. Hur kommer det sig att ni numera skiljer er på så vis att du gärna framträder i media, medan han inte gör det?

Daniel Negreanu: Phil och jag har väldigt olika personligheter. Om man går ut tillsammans med honom så inser man att han är riktigt rolig, utåtriktad och vitsig. Han visar inte upp den sidan offentligt särskilt ofta eftersom han känner sig mer bekväm i sällskap med vänner än med främlingar. Han vill inte ha alla i sin värld. Själv bryr jag mig inte så mycket.

FP: Har han alltid varit på det viset?

DN: Jag kommer ihåg då WPT startade. Då blev jag, Phil och ett par andra spelare tillfrågade om vi ville göra en reklamfilm. Han sa: ”De kommer att välja dig. Du är bra på sånt.” Jag svarade: ”De kommer att välja dig också.” Han sa: ”Det spelar ingen roll. Jag kommer inte att göra det.” Han hade helt inget intresse alls för att göra sådana saker. Han känner inte att han måste ge någonting tillbaka till spelet på samma sätt som jag. Han började spela när han var ung och plankade in på kortrummen i Atlantic City. Själv delar jag Mike Sextons synsätt – jag vill göra poker legitimt, göra det coolt. Phil gör inte sin del lika uttalat som jag.

FP: Blir inte du frustrerad av att han avvisar media?

DN: Nej, jag förstår honom. Ibland tänker jag på hur mycket enklare det hade varit för mig att spela poker om jag bara ignorerade allt. Om jag var 22 år gammal och spelade onlinepoker hade jag kunnat fokusera mycket mer på spelet och hade inte behövt allt det andra runt omkring.

Vad kollegorna säger om Ivey

Han har en slags intuition som hjälper honom att anpassa sig till varje situation.
— Gus Hansen

Ibland när han spelar tänker han egentligen bara på golf.
— David Benyamine

Alla har någon som är bättre än en själv – Såvida man inte heter Phil Ivey.
— Annie Duke

När Chip [Reese] dog sa alla att Phil kommer att ta hans plats.
— Eli Elezra

Phil Ivey vid bordet

Marcel Lüske berättar varför det inte går att gömma sig från Ivey – Inte ens om du är en toppspelare.

”Jag spelade en hand mot honom för tre år sedan vid TV-bordet på Aussie Millions. Han höjde till pottstorlek i tidig position med K-Q. Jag synade satsningen från knappen och floppen visade 9-10-4 i två färger. Han öppningssatsade, jag synade med Q-J och turnen visade en Sexa. Inget färgdrag. Han satsade och jag gick all-in. Min gissning var att han antingen satt på K-J eller K-Q och när jag gick all-in borde det ha blivit väldigt svårt för honom att syna. Han har inte rätt odds för att syna såvida han inte tror att jag sitter på en hand som A-Q. Han funderade och man kan se att han räknade på det. Han synade, vilket inte var bra för mig, men det var kul att se att han var den spelare jag förväntade mig att han skulle vara. Jag försökte spela ut honom. Vilken annan spelare som helst hade lagt sig, det vet jag helt säkert. Han synade eftersom han visste att han ledde, inte på grund av att han fick odds på 2:1 att träffa något i en 3:1-situation.”

Phil Ivey vid sidan av bordet

Joe Sebok pratar om att hänga med Phil.

FirstPoker: Hur är det att umgås med Phil?

Joe Sebok: Phil och jag är i samma ålder så vi hänger en del. Vi är som småpojkar – jag går över till honom och så hänger vi. Även om vi är i ungefär samma ålder så tror jag att han tänker på mig mer som en lillebror, och när det kommer till poker är det definitivt han som är storebrorsan. Vi har pratat länge om att han ska följa med mig och hoppa fallskärm, men han följer aldrig med, utan bara gnäller och hittar på ursäkter.

FP: Vad handlar fallskärmshoppningen om?

JS: Han har aldrig hoppat fallskärm, vilket jag har gjort några gånger, så jag brukar säga: ”Du kommer aldrig att våga när du kommer dit,” och han svarar: ”Jag kan göra vad som helst.” Men han dyker aldrig upp! Han säger alltid: ”Boka in det,” och så bokar vi in det, men så drar han sig ur.

FP: Gör ni vanliga saker som vänner brukar göra?

JS: Ja, vi hänger alltid häromkring [Las Vegas]. De flesta stora pokerspelare går faktiskt inte ut och gör särskilt mycket förutom att spela poker. Jag brukar springa på honom på kasinot eller under någon turnering eller så går vi och äter – sådana saker, vanliga saker.

FP: Brukar du rådfråga honom när det gäller poker?

JS: Ja, givetvis. Jag befinner mig i en riktigt avundsvärd position eftersom jag kan promenera in på Bobby’s Room efter en turnering och fråga honom om hur jag borde ha spelat en viss hand, och då brukar han svara: ”Mannen, du skulle ju ha spelat handen så här.”

FP: Har han ett sätt att tänka som skiljer sig från ditt, och alla andras?

JS: Jag tror faktiskt att hans sätt att tänka påminner om mitt eget, mycket mer än vad Barrys sätt att tänka påminner om mitt. Barry har alla grunder och matematiska beräkningar nedpräntade i minnet. Phil är mer av en spelare som går på känsla, så jag tror att jag spelar mer som Phil, även om han är mycket bättre än vad jag är.

Phil Ivey på golfbanan

Nolan Dalla, WSOP:s mediadirektör, berättar en av sina bästa golfhistorier.

”Vi befinner oss på tolfte hålet och Phil säger: ’Jag måste ha mer action. Jag kommer att gå par på det här hålet.’ Jag satsar $100 och Greg [Raymer] satsar $100. Det är givetvis inte tillräckligt mycket pengar för honom, så han tar fram sin mobiltelefon och ringer Chip Reese. ’Chip, jag är på ett par fem-hål. Jag satsar $10 000 på att jag sätter par.’ Jag kan inte höra Chip i andra änden, men han allt tyder på att han sätter emot. Phil sätter par och ringer sedan upp Chip och säger: ’Du är skyldig mig $10 000.’ Det mest anmärkningsvärda med det här vadet var att Chip aldrig sa: ”Får jag prata med Nolan eller Greg så att de kan verifiera det.’ Det är märkvärdigt att de kunde satsa femsiffriga belopp utan att få det verifierat. Det är denna spontana sida hos Phil som de flesta aldrig får se. Phil är bara en av killarna när han lirar golf. Han vill inte bli behandlad på något speciellt sätt.”