Grunderna i Razz

I sin senaste artikel om udda pokervarianter visar Alex Scott hur du bemästrar det frustrerande, men vinstgivande, spelet Razz.

Razz är ett spel med ett negitivt rykte. När Howard Lederer nådde finalbordet i Razz-eventet i WSOP 2004 ska han ha sagt: ”Efter att ha spelat Razz en hel dag känner man för att spöa upp någon.” Han åkte ut kort efteråt. Fysiskt våld är ett extremt sätt att tackla problemet på, men visst kan Razz vara ordentligt frustrerande.

Razz har blivit ett viktigt inslag i världens högsta mixade kontantspel – kanske på grund av sin tendens att förvirra och irritera spelare som är vana vid andra format. När du är inne i en förlustperiod kan det vara svårt att bluffa eller spela tillräckligt kreativt för att kunna komma ur svackan. Razz handlar inte om att vinna enorma potter genom smarta bluffar, utan om att extrahera extra satsningar här och där. Om du har goda tekniska färdigheter och bra disciplin kan du lyckas väldigt bra i Razz.

SÅ SPELAR DU
Razz är ett Ace-to-five Lowball-spel. Det är den lägsta handen som vinner, till skillnad från traditionell poker, och det finns ett par saker att tänka på: stegar och färger räknas inte och Ess räknas som låga kort. Den bästa handen är ett ”wheel” eller Fem lågt: 5-4- 3-2-A i vilka färger som helst. Du kanske har stött på det här systemet tidigare eftersom det ofta används i Hi/Lo-spel, som exempelvis Omaha Eight-or-better. Men till skillnad från de flesta Hi/Lo-spel finns det ingen övre gräns för vad som räknas som en låg hand. Den lägsta handen kommer att vinna, oavsett om det rör sig om 8-7-4-3-2 eller par i Kungar. Razz delas precis som Seven Card Stud, bortsett från det faktum att spelaren med det högsta dörrkortet lägger bringin, och att den lägsta handen inleder satsningarna.

STARTHÄNDER
I alla Stud-spel ger du upp ett anmärkningsvärt övertag till dina motståndare om du inte tittar på uppkorten som visas runt bordet. Detta gäller i synnerhet i Razz, eftersom uppkorten konstant kommer att tvinga dig att ändra din strategi helt och hållet. 8-7-6 är exempelvis en extremt marginell starthand, men den blir mycket starkare om du ser att många Åttor, Sjuor och Sexor redan är döda.

Om sannolikheten för att din hand ska para sig är låg, och sannolikheten för att du ska träffa de låga kort du behöver är desto högre, kommer värdet på din starthand att öka. På samma sätt kan en hand som 7-2-A, som ser stark ut vid första anblick, sjunka i värde om du ser att många Treor, Fyror och Femmor är döda. I många situationer kan det vara viktigare hur pass levande din hand är, jämfört med hur låg den är.

Ditt egna uppkort är också väldigt viktigt, och ju högre det är desto mer avslöjar det om din hand. Om du visar ett Ess vet inte din motståndare om du gick med i potten med en väldigt stark hand som 3-2-Aeller en väldigt marginell hand som 9-4-A. Om du däremot visar en Åtta vet dina motståndare att du förmodligen har tre kort till Åtta lågt (eftersom de flesta inte skulle gå med i potten med något sämre) och kan justera sitt spel i enlighet med detta.

STJÄLA ANTARNA
Ett område där båda starthandskoncepten spelar in är när du stjäl antarna. Det är något som du bör göra ganska ofta i Razz, eftersom det kommer att dyka upp gott om möjligheter att stjäla. Genom att stjäla ofta kommer du inte bara att hålla dig flytande, utan du kommer dessutom att få action då du sitter på starka händer. Ett säkert tecken på en svag eller ouppmärksam Razzspelare är att denne inte lyckas stjäla tillräckligt mycket, i synnerhet i uppenbara situationer som när spelaren ifråga visar ett lågt kort och alla spelare som är kvar att agera visar höga kort. I en sådan situation – och detta är en av de ytterst få absoluta sanningarna i poker – bör du försöka dig på att stjäla varje gång.

Du bör stjäla mer när din hand är levande, eftersom du då har en reservplan om du skulle bli synad. Om din hand är levande kan du antingen träffa en stark hand, eller utveckla en bräda som är så pass skrämmande att den tvingar din motståndare att lägga sig. Du bör dessutom stjäla mer när du har ett starkt uppkort. Om du har ett svagt uppkort, som exempelvis en Kung, är det omöjligt att stjäla mot en motståndare som exempelvis sitter på en Nia. Har du däremot Kungen i hålet och ett Ess som uppkort kanske samma motståndare lägger sin hand utan att fundera särskilt mycket på saken.

STJÄLA OCH KOMPLETTERA SATSNINGAR
Eftersom stölder av antarna kommer att utgöra en så pass stor del av din strategi, bör du nästan alltid komplettera satsningen då du går in som förste spelare i potten. På så vis maskerar du dina stölder genom att blanda in ett par genuina händer i mixen, och det hindrar dessutom dina motståndare från att skaffa sig billiga möjligheter att dra ut dig. Om någon annan redan har kompletterat sin satsning bör du ofta överväga att kontrahöja om du ska spela.

Du bör i synnerhet överväga att kontrahöja då din hand är bättre än din motståndares bästa möjliga hand, som när du har 6-2-A mot din motståndares Sexa eller Sjua. I mer marginella konfrontationer, som när du har 7-6-5 mot din motståndares Åtta, bör du hålla storleken på potten nere om du möter en lös motståndare som kommer att syna i vilket fall som helst. Genom att göra så ger du din motståndare chansen att begå ett stort misstag senare i handen genom att syna då pottoddsen inte rättfärdigar en syn. Men vilka starthänder är egentligen spelbara? Vid ett fullsatt bord bör du vara försiktig med att gå med i potten med alla händer sämre än Åtta högt, om vi antar att dina kort vare sig är väldigt levande eller väldigt döda. Dessutom är det också så att ju ”smidigare” din starthand är, desto bättre. Om du startar med 3-2-A kan du vara säker på att den hand du träffar kommer att vara den bästa av sin sort, medan du däremot tenderar att träffa ”oslipade” händer om du exempelvis startar med 6-5-4, och som sannolikt kommer att förlora vid en visning.

Om du har det tveksamma nöjet att lägga bring-in, och visar ett högt kort som exempelvis en Kung, gör du bäst i att lägga dig med en gång. Till och med den bästa handen med Kung högt, K-2-A, har bara 20 % chans att träffa en Åtta lågt eller bättre fram till rivern. Om du inte försvarade din bring-in mot en stöld, ger du inte upp särskilt mycket. Skulle du däremot välja att maximera ditt förväntade värde till fullo genom att försvara din bring-in, ska du enbart göra det vid de tillfällen då dina båda hålkort är lägre än din motståndares uppkort.

Med K-2-A bör du exempelvis försvara dig oftare mot en Femma än mot ett Ess. På så vis ger du dig själv möjlighet att träffa en hand senare om din motståndare faktiskt skulle visa sig ha en stark hand. Din varians kommer att öka markant om du försvarar dig, men du kan vinna en del riktigt stora potter de gånger det fungerar.

DE SENARE GATORNA
I Razz finns det två möjliga tillfällen att binda sig till potten, beroende på den action som har ägt rum på tredje gatan. Om potten är liten (exempelvis om du kompletterade och en spelare synade), och din motståndare träffar ett bra kort medan du träffar ett dåligt, bör du ofta nöja dig med att checka eller lägga dig mot en satsning på fjärde gatan. David Sklansky kallar detta för din ”money maker” eftersom du ofta kommer att spara en satsning i det här läget när dina motståndare felaktigt tar ytterligare ett kort. Om potten skulle höjas och kontrahöjas på tredje gatan kommer den vanligtvis att vara tillräckligt stor för att du ska kunna fortsätta, åtminstone en gata till.

Om du var den som höjde på tredje gatan, och om vi antar att du visar den bästa handen, bör du vanligtvis fortsätta att satsa, vare sig du har förbättrat dig eller inte. Precis som i Seven Card Stud är det i huvudsak på femte gatan (där satsningarna fördubblas) man binder sig till potten. Om du synar en satsning på femte gatan bör du vanligtvis vara villig att syna satsningar på sjätte gatan, och kanske också på rivern. Om din hand är för marginell för detta, borde du inte ha synat på femte gatan från första början.

H.O.R.S.E. – Del3

Om du har spelat onlinepoker nyligen har du kanske sett ett spel vid namn Razz bland de otaliga Hold’em-turneringarna. Men vad är det egentligen för spel och hur blir du en vinnande spelare i det?

Den tredje grenen i H.O.R.S.E formatet är Razz, som också är känt som Seven Card Stud Lowball – ett spel som har spelats i Vegas under decennier; i Limit-spel med låga insatser eller som en del i mixade spelpartier. Spelet blev dock först uppmärksammat av allmänheten då finalbordet i 2004 Razz World Series of Poker TV-sändes, även om sändningen tills största delen bestod av irriterade finalister som gned sina pannor i frustration. T.J Cloutier, som senare vann eventet, utbrast vid ett tillfälle: ”Jag hatar det här spelet mer än något annat!” Nu har det emellertid nått Internet, både som en del av H.O.R.S.E. och som ett eget spel, och du har möjlighet att spela det i det format som passar dig bäst: turneringar, sit & gos eller kontantspel.
Som du snart kommer att lägga märke till är Razz det mest okomplicerade av de olika H.O.R.S.E.-spelen. Händerna är sällan särskilt väl dolda och vem som vinner bestäms lika ofta av tur som någon annan faktor. Men det är fortfarande skicklighet inblandat, liksom ett par intressanta situationer som de flesta spelare inte är medvetna om, vilka kan vara värdefulla att känna till – i synnerhet eftersom de flesta är ganska dåliga på att spela Razz.

Det första man bör ta under övervägande är effekten av att det högsta kortet lägger in bring in-satsningen i ett spel med låga kort (medan det i Stud Hi-Lo fortfarande är det låga kortet som lägger in bring-in). Denna spelare är i praktiken borta ur spel redan från början, så om alla lägger sig fram till dig i sista position bör du nästan alltid höja och förvänta dig en läggning, även om du sitter på en hand som [8]-[8]-8 mot en Knekt. Även om din motståndare skulle syna (vilket antingen betyder att han är galen eller sitter på hålkort som A-2) kan du fortfarande vinna genom att träffa ett bra kort på nästa gata medan din motståndare träffar ett dåligt. Om du sitter i tidig position i relation till bring-in blir saker och ting mer komplicerade och du måste ta med både ditt eget och dina motståndares uppkort i beräkningen, i huvudsak i två syften: för det första vill du veta hur troligt det är att du har den bästa handen, och för det andra vill du få reda på om de kort du behöver för att träffa en låg hand är döda. Till exempel, om du sitter på [A]-[4]-8 i tidig position är det stor skillnad på om Åttan eller Esset är öppet (eftersom dina motståndare kommer att göra likadant som du och kika på din hand för att se vad du kan tänkas sitta på). Om alla vid bordet visar klädda kort spelar det ingen större roll, eftersom du förväntas höja och vinna handen (även utan bra hålkort). Men om ett par spelare visar lägre kort än en Åtta och du höjer med en öppen Åtta, kommer de inte att vara lika rädda för dig som de skulle vara om ditt Ess var öppet. I en sådan situation kan det vara svårt att veta om de försöker bluffa dig senare i handen eller om du redan är slagen, vilket tvingar dig att spela vidare med försiktighet och kanske också begå kostsamma misstag. Om många låga kort ligger uppvända är kanske ditt bästa alternativ att slänga handen, eftersom det är otroligt att din hand är den bästa, även om du också måste överväga om korten som visas är de som du behöver eller inte. Om två Fyror, två Ess och en Åtta ligger öppna och ditt Ess är öppet bör du höja och se vad som händer, eftersom din hand är levande i allra högsta grad. Men om däremot din Fyra eller Åtta är öppen och det ligger många Tvåor, Treor, Femmor, Sexor eller Sjuor uppvända är det en enkel läggning. Beroende på antestrukturen kan du kanske också limpa med en del av dina marginella händer för att känna av terrängen, eftersom det är ovanligt med bluffar i Razz. Om du gör det måste du vara försiktig och inte avslöja styrkan på din hand och växla mellan att limpa med starka händer och höja med svaga. Att limpa är i allmänhet enbart en bra strategi i kontantspel, där anten är liten i relation till insatsen, medan du i turneringar och större kontantspel, där anten ligger på ungefär en tiondel av en stor satsning, bör höja från första början eftersom de döda pengarna är värda att plocka upp. Under första satsningsrundan bör du alltså i allmänhet bara försöka att spela starka, låga händer, men också försöka anpassa dig till den rådande situationen. [A]-[2]-3 är av uppenbara skäl den bästa starthanden, men om du sitter och väntar på att den ska dyka upp kommer du att bli uppäten av antarna. Precis som det tidigare exemplet med hand bestående av [A]-[4]-8 visade, så är en Åtta lågt en medelstark hand, medan en Sexa eller Sjua är väldigt stark och en Nia till Knekt är väldigt marginell. Detta kan emellertid förändras på de kommande gatorna.
Lyckliga gatan
Spelet på de senare gatorna definieras till stor del av de nya öppna korten som delas ut. Den lägsta handen på bordet agerar först och väljer nästan alltid att satsa och representera den bästa handen överhuvudtaget. Du har säkert redan insett att det finns väldigt lite utrymme för finess, så om du hamnar efter får du fråga dig om det är värt att fortsätta, om det finns en chans att dina motståndare kan ha bildat par med något av sina hålkort eller om de bara satsar i förhoppningen om att du fick ett dåligt kort. I regel bör du vara beredd på att ta ytterligare ett kort på fjärde gatan om du ligger efter och det bara kostar en enda liten satsning, men du måste förbättra din hand till en potentiell vinnare på femte gatan om du ska fortsätta att syna ner din motståndare. Till exempel, om du höjde med [A]-[4]-6 och synades av Åtta högt, vilken senare träffade en Sjua på fjärde gatan mot din Kung, så bör du syna en satsning och fortsätta jakten hela vägen om du träffar en Tvåa, Trea, Femma, Sjua eller Åtta på femte gatan (lägg dig i annat fall). Detta beror på att du i Razz alltid kan se vilken din motståndares bästa potentiella hand är, och även om ni båda träffade Tvåor på femte gatan så har din [A]- [2]-4-6-K ändå en hygglig chans att förbättras, till och med mot [A]-[2]-3-7-8. Femte gatan är nyckelmomentet i handen, eftersom det är här satsningarna fördubblas; har du synat här blir du ofta bunden till att fortsätta hela vägen, om inte din motståndare får extremt starka kort som minimerar din vinstchans och ökar sannolikheten för att du drar dött. Ett annat nyckelmoment är striden mellan drag och färdiga händer; i det här skedet förlorar faktiskt en hand med Nio högt, som till exempel [A]-[2]-4-8-9, mot ett starkt drag som [A]-[2]-4-7-K. Sjätte gatan går mer eller mindre på rutin, om det inte skulle inträffa något väldigt katastrofalt, men då sjunde gatan är ett dolt kort blir saker och ting ofta mer intressanta här. Vanligtvis ligger det nu så pass många satsningar i potten att du bör syna din motståndare oavsett omständigheterna, även om chansen för att han har träffat ett par längs vägen är liten. Du bör också värdesatsa om någon checkar mot dig eller höja för värde när dina öppna kort är extremt starka, eftersom det inte är särskilt troligt att du i sådana fall blir kontrahöjd, även om du är slagen.
Reglerna för Razz
För spelare som bara är bekanta med Hold’em kan det vara lite knepigt att lära sig stötspelen i H.O.R.S.E. (Razz, Seven Card Stud och Eight-or-Better), eftersom de inte innehåller några gemensamma kort. Målet med spelet är enkelt, men är kanske också den främsta källan till frustration. Syftet är att skapa den lägsta möjliga femkortshanden. Esset är, som vanligt, det bästa kortet eftersom det räknas som lågt. Nötterna i Razz är A-2-3-4-5 (en hand som kallas för ett hjul i Omaha) och alla andra händer rankas uppifrån och ner. Därför slår A-2-4-5-7 en hand som A-2-3-6-7 – båda är Sju högt, men deras respektive andrakort är Fem och Sex.

Färger och stegar räknas inte i Razz, så fäst inte någon uppmärksamhet vid detta – sikta bara på att spela dina lägsta fem kort av de totalt sju som du har blivit tilldelad.

Formatet i Razz är likadant som i alla stötspel. Till att börja med lägger upp till åtta spelare in en ante och får därefter tre kort, varav två är nedvända (dessa är hemliga hålkort, precis som i Hold’em) och ett är uppvänt – kom ihåg att det inte finns några gemensamma kort i stötpoker! Det öppna kortet kallas för tredje gatan, och följs av ytterligare tre öppna kort – alla med sina egna satsningsrundor – som kallas fjärde, femte och sjätte gatan. Det sista kortet – sjunde gatan (eller rivern)- delas ut nedvänt.

Varje hand börjar med att det högsta öppna kortet lägger in en satsning kallad ”bring-in”, vilken liknar mörkarna i Hold’em. I ett $3/$6 Razz-spel lägger var och en in $0,25 och det högsta öppna kortet lägger en bring-in på $1 (om det finns två högsta valörer rankas spader högst, följt av hjärter, ruter och klöver). Därefter fortskrider satsandet medsols, och spelarna kan antingen syna bring-in eller höja i enheter om $3 (upp till ett maximum av fyra satsningar). Sedan, på fjärde gatan, kan spelarna antingen checka eller satsa/höja i enheter om $3, vilket även gäller på femte till sjunde gatan, men i enheter om $6 (en stor satsning).