Om du vinner World Series så blir livet perfekt – eller hur? Nja, det stämmer inte riktigt.
Chris Moneymaker balanserar försiktigt en cigarett, som har brunnit halvvägs, på en kopp, alltmedan glödande aska faller från cigaretten. Under ett ögonblick ställer han sig upp för att rätta till badrocken, han drar åt den och återvänder sedan till sin bärbara dator. Han lägger resten av en 7up på nacken innan han ställer den bredvid tre tomma 7up-flaskor. Sedan lägger han benen i kors och återvänder till att byta spel mellan ett par No Limit $3/$6, där han är shorthanded, och Yahoo Schack. På våningen under spelar hans likar, de andra pokerproffsen, sit&go där det istället handlar om £40 000 i insats – eller kinesisk poker med 2 000 dollar per poäng. Men Moneymaker är nöjd med att stanna inne på sin lyxiga svit på Monte Carlo Bay Hotel, där han maler vidare på nivåer med lägre insatser. ”Jag spelar onlinepoker för småslantar,” säger han. ”I själva verket så kommer större delen av mina inkomster från andra engagemang, så som reklam.” Att se på när Moneymaker spelar online liknar ganska mycket när man ser sina vänner spela. Det finns inga falska förhoppningar när det gäller honom och han svär gärna åt sig själv när han missat en bluff. Även om hans stil inte är något extraordinärt så är den stabil – men hans analyser av motspelarnas händer kunde inte vara mer direkta. Han ser heller inte ut som någon superstjärna; runt omkring honom är det stökigt och med sitt utseende – där han ser ut som om han nyss hade vaknat – verkar han vara precis som vilken annan pokerspelare som helst. Det finns dock en ganska stor skillnad, en vanlig spelare har inte dussintals åskådare. Medan jag betraktar hans spel så är det inte mindre än 28 spelare på väntelistan och chatten är full med intressanta uttalanden. De handlar ofta om saker som ”Kom igen, Chris” eller ”Chris – du är kass på poker” eller så handlar det om pengar; ”Chris, kan du inte låna mig en slant?””Det slutar aldrig, men jag har vant mig,” säger han. Moneymaker svarar sällan med mer än ett ord, hans svar handlar om ja, nej eller kanske. Sedan finns det de som bara dyker upp en enda gång. De kan vänta i timmar på att en plats ska bli ledig. ”De vill bara kunna berätta för sina vänner att de vann pengar från Chris Moneymaker,” säger han. En som vill kunna säga det, och som spelar med $120, är en figur som kallar sig ”Dr DoOF”. Han lägger varje hand och försöker sedan vinna med ett par i Ess. Moneymaker får ett par i Åttor på stora mörken och får ytterligare en Åtta på turn. ”Hej då doktorn,” skriver Moneymaker och flinar. Svaret låter inte vänta på sig. ”Kul att spela med dig – du är bäst,” skriver DrDoOF och det verkar vara ett svar som innehåller en uppriktig omtanke. Det är ett uttalande som inte alla inom pokervärlden håller med om.
Tillbaka till början
När jag träffade Moneymaker i början av året, vid tidpunkten för PokerStars Carribean Adventure, medgav han att tisslandet och tasslandet när han går ut är likadant som det är online. ”Efter att onlinepoker blev stort så har det alltid varit så här för mig. Folk kommer fram till mig och säger saker som ’Du är min 15-åriga sons största idol’. Jag börjar förstå vad de stora kändisarna går igenom. Jag uppskattar och älskar mina fans, men jag skulle inte vilja behöva uppleva sådant här varenda dag.” Vissa skulle säga att han inte förtjänat allt smicker, särskilt med tanke på hur lite han uträttat när det kommer till turneringarna, om man jämför med andra PokerStarsproffs som Joe Hachem och Greg Raymer. I själva verket så, av alla världsmästare mellan 1998 och 2005, är han bara bättre än 2002 års vinnare Robert Varkonyi. Sedan maj 2003 har Moneymaker inte tjänat mer än $270 000 – och $200 000 av dem kommer från en enda vinst. Men sådana iakttagelser kanske förbiser hela poängen. Chris Moneymaker kanske är nöjd med att bara vara Chris Moneymaker. Kom ihåg hans askungesaga; en revisor som haft sitt spelande som sidosysselsättning sedan han var riktigt ung och kan använda sitt pokerspel online som en sidoinkomst. En dag bestämmer han sig för att gå med i en satellittävling till WSOP där insatsen är 39 dollar. Han spelar så bra att han kommer på andra plats och vinner $8 000. Vinsterna kan hjälpa honom att betala några skulder, men en vän övertalar honom att ta platsen till WSOP som han har vunnit. Moneymaker vinner tävlingen och besegrar det största startfältet – vid den tidpunkten – i WSOP:s historia. Sagan tar, tråkigt nog, slut ungefär där. De första problemen uppstod när han försökte gå tillbaka till sitt vanliga liv. ”Att vara revisor var inte särskilt upphetsande,” säger han. ”Jag tjänade $40 000 om året och det var okej, men jag kunde tjäna $20 000 på en dag på pokern, så det fanns inte många anledningar att gå tillbaka till att vara revisor. Det var ett bra liv, men jag såg att det fanns en massa andra möjligheter och jag ville pröva dem.” ”Min fru höll dock inte med; hon ville inte åka runt med en pokerspelare och tyckte därför att det var bättre att jag förblev revisor. ’Vi har ett bra liv, varför ändra på det?’ brukade hon säga. Varje gång jag skulle på något uppträdande så klagade hon. Då sade jag till henne att om det nu inte fungerar för dig så kan vi lika gärna skilja oss, eftersom det här är så som jag vill leva mitt liv.” Men skilsmässan innebar andra problem. ”Hon ville ha hälften av allting,” säger han med ett flin. För någon som nyss fått ihop 2,5 miljoner dollar efter en veckas arbete så kan man tro att det här skulle vara smärtsamt, men ändå överkomligt. Men Moneymaker var inte den ende som skulle ha del av vinsten. ”Jag hade folk som hade backat mig,” säger han. ”Jag gav 20 % till min pappa och 20 % till mina vänner – så jag hade bara 1,5 miljoner dollar själv. Jag köpte ett nytt hus och en ny bil, men resten spenderade jag inte alls. Jag sa åt henne att ta pengarna och låta mig ha mina kontrakt och mina affärsverksamheter – och så gjorde vi. När jag väl var klar med skilsmässan så var jag nästan helt pank.”
Där allt börjar
Att i början av 2004 ha behövt starta om från början kommer alltid att ha en motiverande effekt på hans spel – vilket i sig förklarar varför han hade sådant flyt vid årets början. I mars kom han på andra plats i WPT $5 000 Bay 101 Shooting Stars – ett resultat som delvis utplånade den allmänna uppfattningen att Moneymaker bara hade tur när han tog sig vidare genom WSOP. ”Till dess att du klarar dig till ett finalbord så tror inte folk att du klarar någonting,” säger han. ”Det är märkligt hur folk uppfattar saker och ting.” Hans flyt pågick till september, då han hade lyckats hämta hem en tiondeplats i en WSOP-tävling (Pot Limit Omaha) och han kunde också lägga till ytterligare ett kontantspel i WPT till sitt CV. Men efter de vinsterna så uteblev framgångarna – och de fortsätter att lysa med sin frånvaro än idag. Moneymaker erkänner att hans gnista vad det gäller spelet slocknade. ”Jag kom in i en stiltje när det gäller mitt spel i turneringarna. Jag visste ingenting om vad som pågick i pokervärlden, jag hade ingen aning om när en turnering skulle börja eller när någon ny show var på gång,” säger han och stänger av sin bärbara dator samtidigt som han svänger runt mot mig för första gången. ”Jag hade varit upptagen med mitt företag – Moneymaker Gaming – och jag hade spenderat tid med familjen och samtidigt tjänat massor med pengar på kontantspel online. Jag var nöjd med att bara göra det. Att spela live med mängder av fulla bord kändes ganska tråkigt för mig. När du bara spelar tre personer så spelar du i princip varenda hand. Och när jag väl kom in i turneringar där borden var fullsatta blev jag nervös och insåg att jag hade förstört mitt spel genom att bara spela shorthanded. Jag försökte höja varenda pott.” En annan faktor som distraherade hans spel kom i form av ett nytt förhållande, som snart utvecklades till hans andra giftermål. ”Jag träffade en tjej som inte visste vad poker var – och hon hade ingen aning om vem jag var. Jag insåg att jag hittat min tvillingsjäl. Hon stöttade mig i allt jag gjort. Även om hon hatade resandet så åkte hon ändå med mig överallt. Sedan fick vi en dotter, och en dotter gör resandet omöjligt.” ”Sedan hade vi stora planer vad det gäller WSOP 2005. Vi hyrde ett hus och jag tänkte spela i varenda tävling. Första dagen vi kom dit så var det 46 grader varmt. Vi hade en pool i trädgården, men det var så varmt så att man inte ens kunde gå ut till poolen. Man kunde inte ens hoppa in i bilen om inte värmen sjönk. Jag var iväg varenda dag och spelade poker. En dag sade min fru helt enkelt: ’Hör på, jag älskar dig, men jag åker hem. Taylor [Moneymakers dotter] kommer inte att gilla det här över huvud taget.’ Jag åkte faktiskt med dem hem och bestämde mig för att inte delta i alla tävlingarna; istället deltog jag i cirka fem. Min farfar gick bort mitt i allt, vilket var ännu en anledning för mig att inte spela.” Det skapar en märklig men lovvärd bild av en man som flyr från scenen när han just gjort sitt livs framträdande; han ger sig av ut genom personalingången just när hela världen vill se honom framträda ännu mer. Men Moneymaker bekymrar sig inte vad det gäller att bevisa någonting. Han går igång på att berätta om vad som drev honom att komma tillbaka i december – då gnistan tändes igen för honom efter att pokern i USA hade börjat drabbas av hårdare regler. ”Jag insåg att mitt liv som ambassadör för pokern var på väg att avslutas och att jag borde börja tjäna pengar på turneringarna istället för att ha ett bekvämt jobb och spela online. Min manager berättade för mig att jag borde komma ut och spela mer. Jag sade åt honom att jag tänkte vinna två turneringar det här året. Och om inte för annat så vill jag komma ut och prestera bra för min egen skull.” ”Jag har blivit ombedd att inte säga det här,” fnittrar han, ”men vid PCA förra året så drack jag genom hela turneringen. Jag hade roligt; det var som om jag var på semester mer än någonting annat. Jag har varit på flera turneringar där jag visste från början att jag skulle åka ut tidigt och spela kontantspel istället. Jag tänker inte göra det mer; jag tänker hålla mig kvar och spela turneringarna så som de ska spelas.” Det är en övertygande monolog, men det finns för många motsägelser i hans svar för att de ska vara övertygande. När jag frågade Moneymaker om han vill bevara sitt namn till eftervärlden så verkar han oberörd. ”Mitt svar är alltid detsamma: om jag verkligen brydde mig om det där så skulle jag spela massor av turneringar. Jag spelar i genomsnitt sex eller sju turneringar om året. Och under en tid i mitt liv så brydde jag mig inte alls om turneringar. Jag bryr mig lite mer nu, men inte så mycket så att jag vill spela varenda turnering.” ”Jag är lycklig med mitt liv,” fortsätter han. ”Jag skulle inte vilja ändra på någonting. Om jag inte vinner några turneringar så är det ingenting som påverkar min vardag. Vad det sedan gäller att göra mig ett namn som eftervärlden minns så tänker jag inte särskilt mycket på det. Andra spelare kämpar för att vara de bästa spelarna i världen eller bli erkända som de bästa, men jag kunde inte bry mig mindre. Jag vill försörja min familj och se till att de har det bra.” Tack vare hans olika projekt och reklamengagemang så verkar Moneymaker ha sin ekonomi tryggad. Hans ekonomi är tillräckligt stabil för att han kunde säga nej till ”en sjukt stor summa pengar” när en väldigt rik kille vill ha honom som privatlärare. ”Han sade att han var en av mina största beundrare och att han älskade sättet jag spelade på, men jag ville ändå inte sitta vid hans sida och se på när han spelade.” Moneymakers ekonomiska situation påverkas heller inte särskilt mycket över hur han lyckas i turneringarna. Hans relation till sin sponsor – PokerStars – är ingenting som varken han eller de tänker avsluta i den närmaste framtiden. ”PokerStars behandlar mig väl och jag kan inte se att jag skulle vilja avsluta samarbetet,” säger han. Moneymaker behövde bara delta i två EPT-turneringar under säsong 3 – och även om han var tvungen att spela i huvudtävlingarna och vara med på intervjuer så kunde han till största delen spendera tiden på vad han ville. Så när han är ute och turnerar så är livet för den 27-årige miljonären precis så som du kan förvänta dig – extremt avslappnat. Han nämner PCA 2006 som ett talande exempel. Och just detta kanske är en betydelsefull faktor vad det gäller hans brister på framgång i turneringarna. De som vill baktala honom försöker få dig att tro att det är ett vattentätt bevis på hans brist på verklig talang – men den som kan mala sig fram genom hundratals spelare under WSOP måste ha en hel del pokervett. ”Mitt spel liknar inte precis andra människors spel, men jag är ganska nöjd med det,” säger han. ”Mitt spel handlar bara om att få en känsla av hur personerna vid bordet är. 2003 tolkade jag folk väldigt bra och kunde avsluta spelet bra. Nu tolkar jag jättebra och gissar i andra hand. Men jag tror att alla försöker roa sig på min bekostnad.”
Förortsunge
Det är svårt att, trots allt, tro att inte bristen på framgångar påverkar Moneymaker. Vardagen är ganska ”avslappnad”, erkänner han, och tänder den sista cigaretten från paketet. ”En vanlig dag handlar om att vakna, spela med min dotter, spela online några timmar, laga lunch, spendera tid med familjen på eftermiddagen, ta en tupplur, spela poker någon timme på kvällen, se en film med min fru – mycket mer blir det inte. Det är ett trevligt liv. Alla mina grannar åker iväg till arbetet och jag får stanna hemma.” Vilka de som kritiserar Moneymaker än må vara, kan de verkligen kritisera honom för att han inte har den där önskan att vinna varje pokerturnering eller visa sig värdig i kontantspel med höga insatser? Vi uppmuntrar folk att respektera de spelare som strävar efter att vinna så många WSOP och WPT som de kan – men har vi verkligen rätt att då kritisera de som redan lyckats och bara vill leva ett enkelt liv? Och det kanske är så att ett enkelt liv är vad de som kritiserar Moneymaker egentligen vill ha själva – men som de inte kan få. ”De här killarna som vill ha miljoner på banken men inte har det är bara avundsjuka,” säger han och hans röst darrar lite av ilska. ”Så länge som jag tjänar pengar och kan försörja min familj så är jag nöjd med det. Jag kan vara världens sämsta spelare, men om jag försörjer min familj, vad spelar det egentligen för roll?”
