Husets regler – första delen

Vi visar dig hur du får nya vänner och inte skrämmer bort folk från ditt nästa hemmaspel.

Om du någon gång har tittat på medan en turneringsdirektör ställer i ordning borden och markerstaplarna och skriker ut nya mörknivåer då klockan ringer, eller om du redan har spelat ett par informella turneringar med dina kompisar, så har du kanske fått ett falskt intryck av att det är otroligt enkelt att stå som värd för ett pokerspel. Det är det inte – faktum är att det bara är ganska enkelt. Inte desto mindre finns det ett rätt och ett felaktigt sätt att göra det hela på, så under de kommande sex numren kommer vi att ge dig en snabbkurs i hur du anordnar lyckade turneringar och kontantspel – från det enklaste kökspartiet fram till den punkt att du kan hantera och administrera en helt egen pokerliga. Du kommer också att lära dig vilken sorts pokerutrustning som ger dig den ultimata pokerupplevelsen utan att du behöver spräcka din budget, samt vilka fallgropar du ska undvika så att din gemytliga pokerkväll inte slutar med att polisen blir tvungna att avlägga ett besök.

Kom igång

Låt oss börja med grunderna. Allt du egentligen behöver för att kunna spela poker är en kortlek och något att satsa med, men dina gäster vill antagligen inte sitta på mattan, så se till att du har ett stadigt bord och stolar så att det räcker till alla. Många hemmaspel faller platt redan här, eftersom poker är som bäst med sju till tio spelare och det bara får plats fyra eller sex stolar runt de flesta matsalsbord, vilket innebär att det kan vara förvånansvärt svårt att förse alla med en sittplats (och nej – det är inte okej att låta någon stackare få sitta på en pall eller i en fåtölj, en halvmeter lägre än alla andra och med korten i ansiktshöjd). Så se alltså till att alla har en ordentlig sittplats, även om det innebär att några får ta med sig egna stolar.

Nästa sak du behöver är marker. Om du inte har köpt ett pokerset finns det gott om alternativ att använda. Om du anordnar ett kontantspel kan ni använda riktiga pengar istället för marker, men det kan kännas lite löjligt och kräver att någon går till banken först för att ta ut ganska mycket växelpengar. Om du å andra sidan använder Smarties eller någon annan sorts godis kan det bli svårt att låta bli att äta upp din stack. Ska jag vara ärlig så rekommenderar jag att du investerar i ett hyfsat pokerset, och om du har ont om pengar kan du köpa plastmarker för en spottstyver. I nästa nummer kommer vi att presentera en komplett köpguide.

Sidoaction

Om du väljer ett turneringsformat (sit & go) bör du alltid komma ihåg att erbjuda någon slags underhållning för de spelare som slås ut. Du kan exempelvis låta dem spela TV-spel eller kolla på film, men det innebär störande ljud som kan distrahera dem som fortfarande spelar, så en bunt högkvalitativa tidningar – som den du läser just nu – är förmodligen det bästa alternativet för att hålla de utslagna spelarna sysselsatta. Ett annat alternativ är att låta dem agera dealers, men det fungerar av uppenbara skäl enbart för den första spelaren som slås ut. Nu har du alltså lärt dig grunderna till att organisera ett pokerspel. Dessa enkla steg bör säkerställa ett fungerande spel utan några större katastrofer, och i nästa nummer kommer vi att titta på hur du ger ditt hemmaspel en mer professionell touch.

Kontantspel eller turnering?

Det första beslutet du kommer att behöva fatta är om du ska anordna en turnering eller ett kontantspel. Den största fördelen med en turnering är att detta format begränsar den maximala summan pengar någon kan förlora, och är därför bra om du vill behålla dina vänner. Det som talar för ett kontantspel är att ingen kommer att slås ut efter fem minuter och sedan vara tvungen att spendera resten av kvällen med att rulla tummarna.

En bra kompromiss är en freezeout-turnering med ett återköp som kostar hälften av det ursprungliga inköpet och ger dig en halv startstack om du slås ut eller sjunker under en viss nivå (exempelvis hälften eller en fjärdedel av det du startade med) under de första 90 minuterna. På så vis sätter du ett tak för förlusterna, men ger alla en andra chans, i händelse av att någon skulle bli alltför uppspelt på ett tidigt stadium och slösa bort alla sina marker. Om återköpet bara ligger på halva startstacken uppmuntrar du till mer försiktigt spel i framtiden.

Vilket format?

Även om detta är ditt första hemmaspel och vissa av spelarna är nybörjare, så är No Limit Hold’em ändå det bästa alternativet. Varför? Trots att en satsningsstruktur i No Limitformat kan verka lite skrämmande, så är de andra alternativen inte särskilt bra. Limit Hold’em känns ganska föråldrat nu för tiden, och det är dessutom ett tråkigt format och helt omöjligt att vinna i om du får dåliga kort.

Pot Limit kan bli förvirrande om du konstant ska behöva räkna ut storleken på potten och hur mycket du kan satsa. Med ett No Limitformat kan resultatet bli att en del spelare blir utslagna tidigt, eftersom de kanske går all-in utan att inse händernas egentliga värde, men förhoppningsvis kommer de snabbt att lära sig hur man anpassar storlekarna på satsningarna och hur man skyddar sin stack.

Pot Limit kan fungera om ni spelar kontantspel och nybörjarna vill begränsa sina förluster, men vårt tips är att du introducerar No Limit så tidigt som möjligt så att spelarna vänjer sig vid formatet, som ju faktiskt är det överlägset mest populära.

Bygg upp en struktur

Turneringsstrukturen är inte lika viktig i hemmaspel som den är i andra fall, eftersom du inte har en stängningstid att ta hänsyn till. Trots detta vill du kanske inte hålla på till sju på morgonen, så om ni spelar en sit & go bör du strukturera mörknivåerna så att spelet avslutas i hyfsad tid. Som en tumregel kan du förvänta dig att spelet avslutas när stora mörken ligger en nivå under startstacken – så om du börjar med 8 000 i marker kommer du förmodligen att kunna kora en vinnare då mörkarna når 3 000/6 000.

Bygg din struktur med detta i tankarna, och låt mörkarna öka med cirka 20-25 minuters mellanrum. Om du väljer att anordna ett kontantspel bör du starta kvällen med att ange en sluttid som alla är medvetna om och då man måste växla in sina marker. Se bara till att du håller dig till denna och inte låter någon ”bara spela ett par händer till” för att kompensera för sina förluster, eftersom det kan sluta riktigt illa.

I underläge

Att spela shortstackad i turneringar är en enkel, men ändå raffinerad, konstform. Vi visar dig hur du väljer rätt tillfällen för framstötar.

Ingen vill vara shortstackad. Det är som att vara den nye killen i klassen. Du blir utfryst, retad, trakasserad, mobbad och lämnad alldeles ensam i mörkret (min barndom gör sig påmind)… Trots detta är det ganska enkelt att spela med en liten stack, men det kan vara svårt att göra det korrekt i stridens hetta.

För det första måste du förstå att dina marker är mer värdefulla än någonsin då du är shortstackad. Förhoppningsvis förstår du detta rent intuitivt, men om du inte skulle göra det måste jag poängtera ett par saker. Om du vinner turneringen kommer du att sitta med alla marker, men inte alla pengarna i prispotten (tyvärr). Så allt eftersom din markerstack ökar kommer varje individuell marker att vara värd mindre, vilket gör det möjligt för dig att spela lösare. Men som shortstackad gäller det motsatta. Eftersom din existens i turneringen ger dig en viss equity (då du fortfarande har en chans att nå pengarna), så blir varje individuell marker värd mer ju mindre din stack blir. De flesta spelare gör ett av två misstag i den här situationen. Antingen spelar de vårdslöst och slänger in sina marker eftersom de har bestämt sig för att de inte kan vinna, eller så övervärderar de sin fortsatta existens i turneringen (vilken har ett väldigt begränsat värde innan de betalda placeringarna nås), försöker hänga kvar så länge som möjligt och blir uppätna av mörkarna.

DEFINITIONER
Innan jag i detalj beskriver hur du bör spela tänker jag snabbt definiera begreppet ”shortstackad”. Stackstorlekar beskrivs praktiskt taget alltid i termer av mörkar och antar. Man skulle kunna påstå att allt under 30 stora mörkar (vissa proffs skulle påstå 50) är att betrakta som en liten stack, eftersom din förmåga att manövrera i händerna minskar avsevärt och det är lätt hänt att du binder alla dina pengar till potten innan eller på floppen. I de fl esta turneringar som du spelar i betraktas du emellertid som shortstackad – såvida du inte är svag för inköp på $5 000 eller däröver – om du har tolv stora mörkar eller mindre. Det är exakt denna definition vi kommer att använda oss av. Det är viktigt att komma ihåg att det är storlekarna på mörkarna som avgör om du är shortstackad eller inte – i synnerhet om du förlorar marker tidigt in i en turnering. Om du förlorar en stor pott medan mörkarna ligger på 25/50 och din stack krymper från startstorleken på 5 000 till 2 000 kanske du inte tycker att livet leker, men du har fortfarande 40 stora mörkar. Det innebär att du har gott om tid att vänta på händer och situationer för att kunna bygga upp din stack, istället för att gå all-in och sikta på att dubbla upp. Du bör inte heller känna dig pressad om andra spelare vid ditt bord skulle dra ifrån och skaffa sig stora stackar. Givetvis kan det komma att påverka sättet du spelar på, beroende på deras spelstilar och om de försöker sätta press på dig, men det betyder inte att det föreligger ett ökat krav att spela – det är bara mörkarna som dikterar krav av den sorten.

Att spela shortstackad är faktiskt extremt enkelt. Du har egentligen bara två valmöjligheter – att gå all-in eller lägga dig. Även om du skulle sitta på exakt tolv stora mörkar är det vanligtvis ett misstag att lägga in någon annan typ av höjning än en all-in-satsning. Undantaget är om du skulle sitta på en monsterhand innan floppen och tror att du kan inducera action från andra spelare genom att lägga in en mindre satsning. Det kan också komma att uppstå situationer där du befinner dig i pengarna och de flesta av spelarna vid ditt bord är shortstackade. Om detta är fallet kan du lägga in en höjning på 2-2,5 gånger den stora mörken som en stöld och lägga dig om du blir kontrahöjd, men detta är sällan ett optimalt spel.

Frågan som du måste ställa till dig själv lyder: ”Om jag går all-in och lyckas ta hem potten utan mothugg – kommer jag då att kunna lägga till 15 procent eller mer till min stack?” Om svaret är ”ja” utgör detta en ganska väsentlig ökning och du bör acceptera detta erbjudande i de allra flesta turneringssituationer. Genom att bara lägga in en standardhöjning uppmuntrar du dina motståndare att spela och du öppnar dessutom upp för möjligheten att bli kontrahöjd av en hand som slår dig, och beroende på hur din stack ser ut kan du mycket väl vara bunden till potten i det här läget i vilket fall som helst.

Låt oss anta att du har tio stora mörkar och plockar upp K-Q i mellanposition. Det bästa beslutet i det här läget är att gå all-in. Om du lägger in en normal höjning på tre gånger den stora mörken och någon höjer dig all-in kommer det att kosta dig sju stora mörkar att syna en pott på 14 stora mörkar. Med odds på 2:1 innan floppen blir du nästan tvungen att syna (din motståndare måste sitta på en monsterhand för att detta ska vara en bra läggning), så det är bättre att gå all-in i första läget och aldrig försätta dig i den här situationen överhuvudtaget. Kom dessutom ihåg att en all-in från din sida kan tvinga motståndare att slänga händer som för närvarande slår dig – exempelvis 6-6 eller A-9.

VÄNTA INTE FÖR LÄNGE
Det är sant att många spelare väntar för länge med att gå all-in, och det beror alltid på en av två felaktiga anledningar.

Den första är att de tror att de bör hänga kvar och vänta på en bättre hand innan de trycker in markerna eftersom de inte vill gå miste om möjligheten att nå pengarna. Den andra är att de inte anser sig vara shortstackade när de faktiskt är det. Det finns inte många spelare som trycker in en stack på tio stora mörkar i potten med en hand som ♦9-♦10 i mellanposition efter att alla andra har lagt sig. Men det är exakt vad du bör göra – i synnerhet i en turnering med snabb struktur. Problemet med att vänta på en premiumhand är att din lilla stack kan krympa så pass mycket att du förlorar all fold equity. Med andra ord – din satsning kommer inte att tvinga andra, förmodligen bättre, händer att lägga sig. Blir du väldigt shortstackad (fem stora mörkar eller mindre) kan du vinna en slantsingling och dubbla upp, men fortfarande vara riktigt illa ute.

TA DINA CHANSER
Om du kan erkänna för dig själv att du är en av dessa spelare som aldrig går all-in förrän det är för sent, bör du försöka övertyga dig själv om att detta är ett både korrekt och logiskt beslut. Kom ihåg att du aldrig kommer att ligga särskilt långt efter om pengarna åker in innan floppen. Även om du skulle sitta på den sämsta starthanden i Hold’em, den ökända 7-2 i olika färger, och synas av en av de bästa, A-K, så har du fortfarande 33 % chans att vinna handen. Om det ligger gott om döda pengar i potten så kan detta dessutom vara en bättre affär än vad det först kan framstå som.

Ett argument som många använder sig av är att man inte bör trycka in sina marker med ett svagt Ess som A-4, eftersom du ofta kommer att få syn av ett starkare Ess och att det därför är bättre att gå all-in med levande kort. Detta är emellertid endast delvis sant. Om du sitter
på ett Ess, så är chanserna för att någon annan också gör det av uppenbara skäl reducerade. Om du får syn har du 25 % chans att vinna om din motståndare sitter på ett starkare Ess och 30 % chans att vinna om du får syn av en premiumhand som K-K eller Q-Q. Det är alltså avsevärt bättre att trycka in markerna med ett Ess än exempelvis 8-3 eller bli uppäten av mörkarna! Givetvis gäller bara dessa uträkningar om du får syn, vilket inte kommer att hända alltför ofta om du fortfarande har fold equity. Du måste också känna till att det i det långa
loppet är enormt fördelaktigt att vara först in i en pott. Detta kan verka uppenbart, men att trycka in dina marker i ohöjda potter försätter dig i långt bättre situationer än att syna andras all-in-höjningar. Anledningen till detta är att du får en chans att plocka hem potten utan mothugg, och kan tvinga händer som för närvarande har dig slagen att lägga sig. Ibland är det som shortstackad spelare korrekt att syna all-in, men bara om du sitter på ett högt par eller saknar fold equity och är villig att gambla. Att bedöma när du bör gör detta eller låta bli är svårt. Du måste ta med styrkan på din hand, höjarens handdistribution, mängden döda pengar i potten (räknat i mörkar och antar) och hur troligt det är att kvarvarande spelare synar i beräkningen. Detta är en oexakt vetenskap, men för att du ska få en känsla för det så antar vi att du sitter på A-J på stora mörken och att en aggressiv spelare höjer från knappen. Självklart bör du knuffa in din lilla stack, eftersom din hand troligtvis är långt bättre än knappens öppningsdistribution. Sitter du däremot på en hand som K-10 i sen position och en väldigt tight spelare har öppnat från under the gun ligger du förmodligen efter hans handdistribution, och det är antagligen bättre att slänga handen och försöka hitta ett tillfälle då du kan gå först in i potten.

VÄLJ TILLFÄLLE
Slutligen, nyckeln till ett lyckat spel som shortstackad är att välja rätt tillfällen. Detta inbegriper att känna till när du börjar närma dig gränsen och vilka händer som är starka nog att spela. Du måste också känna till från vilka positioner det är lämpligt att attackera. Kom ihåg att om det nästan är säkert att du kommer att bli synad – antingen på grund av att det sitter lösa spelare med stora stackar bakom dig eller lösa spelare i mörkarna – så förlorar du nästan all fold equity och måste göra ditt urval av starthänder tightare. Har du däremot tighta spelare bakom dig, i synnerhet i mörkarna, eller om turneringen närmar sig bubblan, så kan du trycka med ett större urval av starthänder. Det viktigaste att komma ihåg är att du måste välja dina tillfällen med omsorg. Var först in i potten, var inte rädd för att bli pank och framför allt – vänta inte för länge med att trycka in markerna.

Andy Bloch

Andy Bloch – Att satsa med marginella händer på river

I no-limit hold’em kan det vara svårt att veta hur man ska spela på river ur position med en marginell hand.

Enligt min erfarenhet kan du vilja satsa på river om du tror att din hand är tillräckligt bra för att syna med och du inte tror att din motståndare kommer att försöka bluffa. Säg att du spelar i en turnering och höjer i sen position med K T. K T är inte en fantastisk hand, men i sen position är den tillräckligt stark för att sätta tryck på mörkarna med. Spelaren på knappen synar och båda mörkarna lägger sig.

Floppen kommer T♦ , 7♣ , 3♦ . Det är en trevlig flop för dig, och du satsar. Knappen synar. Hur ska du tolka det? Antagligen har han något – kanske ett färgdrag eller en till tia – men det är svårt att avgöra exakt. Turnkortet är 2♣ . Det har förmodligen inte hjälpt din motståndare, men du vet inte riktigt var du står och du försöker undvika att spela stora potter så här tidigt i turneringen, så du checkar. Din motståndare satsar ungefär halva potten och du synar.

På river kommer ett intressant kort: :4c:, vilket gör att det nu på bordet ligger T♦ , 7♣ , 3♦ , 2♣ , 4♣ . Vad är ditt bästa alternativ? Det är lockande att checka igen, eftersom det nu finns en möjlig färg ute. Men att satsa här har flera fördelar gentemot att checka och sedan behöva fatta ett beslut om din motståndare satsar.

Eftersom färgkorten kom runner-runner (på turn och river) har din motståndare förmodligen inte färg, och han lär inte tro att du har det heller. Därför kommer han att misstänka att du bluffar med ett missat färgdrag i ruter. Så om du satsar här kan han syna med händer som är sämre än din, som J T, Q T, eller till och med 9 9 eller A 7. Men det finns fortfarande en risk att du har klöverfärgen, så han kommer förmodligen inte att höja med händer som A T, J J eller ens ett set. Om du å andra sidan checkar kommer din motståndare att satsa på river med den sortens händer och du kanske betalar av honom, eftersom du tror att han kan värdebeta med en sämre hand som Q T.

Tricket här är att satsa lite mindre än din motståndare skulle göra om du checkade till honom när han har bäst hand. Genom att lägga in lite mindre pengar i potten kan du få gå till visning billigt mot en bättre tia eller ett set, och du kommer också att få din motståndare att syna med sämre händer som han annars skulle ha checkat med. Här fyller din satsning ett syfte oavsett om du leder eller inte.

Om din motståndare höjer kan du vara ganska säker på att han har dig slagen, och du kan folda (såvida han inte är väldigt lurig och kan tänkas bluffa i sådana lägen). Då har du fått väldigt god information om hur stark hans hand är till minimal kostnad. Lägg märke till att det här är den sortens satsningar du vill göra när du är ganska säker på att din motståndare har en sådan hand som du har en hygglig chans att slå, och att han inte kommer att bluffa om du checkar. I lägen där din motståndare kan ha ett missat drag och bluffa är det ofta mer lönsamt att checka och sedan syna bluffen. Exempelvis kan du checka och syna i samma läge med T 9 eller 9 9 mot en motståndare som bluffar mycket.

Det finns inte särskilt många (om några) sämre händer som din motståndare kommer att syna med om han har dig slagen, och han kan checka vissa av sina bättre marginella händer som J T eller Q T. Tanken här är att förlora mer sällan mot bättre händer när du får bra värde av din motståndares bluffar.

Gör det ofta nog så kommer du säkert att få en god pokerkarriär.

Spela fler potter

I turneringar spelar jag många händer. Jag slänger in pengar med alla möjliga sorters anslutande kort, särskilt när jag har position. Jag kan limpa, jag kan min-höja eller höja lite mer än minimum, beroende på omständigheterna. Jag försöker få bordet ur balans så att de inte vet vad jag sysslar med.

Mitt allmänna mål är att knycka en rad små potter utan mycket till motstånd. Jag kan höja i position och hoppas på att en av mörkarna synar. Om jag höjer före floppen med något i stil med 6 7 kanske jag missar floppen helt, men höjningen ger mig kontroll över handen. På floppen kommer jag troligen att satsa om jag blir checkad till, även om jag missar. Den lilla satsningen på floppen kommer vanligtvis att ge mig en liten men värdefull pott. 

Själv fungerar det inte alltid. Jag satsar och blir check-höjd då och då. Men det är okej, för jag förlorar inte så mycket på de händer jag måste ge upp. Sett till det stora hela kan jag gradvis öka på min markerstack genom att hugga efter små potter om och om igen.

Den andra stora fördelen med min stil är att jag ibland träffar floppen riktigt bra. Om jag skulle råka floppa en stege är det svårt för andra spelare att sätta mig på till exempel 5 7 eller 6 8. Skulle någon av mina motståndare också ha träffat något på floppen kommer jag att få rejält betalt.

Genom att bygga upp min stack tidigt har jag en fördel gentemot spelare som spelar försiktigt och tight. De extra marker jag får gör att jag kan överleva en del kniviga situationer. Så om jag skulle hamna all-in med A T eller ett par i tior på handen kan jag ta en förlust. En motståndare som spelar tight kommer troligen att förpassas till åskådarläktaren efter att ha förlorat en enda slantsingling.

Nybörjare frågar mig ofta hur de kan lära sig att spela fler potter. Jag föreslår alltid att de sänker sig rejält i nivå och övar. Om du spelar $2/$4 no-limit, gå ned till $0,5/$1 – en nivå där några förlustsessioner inte skadar dig.

När du väl sitter vid bordet, försök att spela åtta av tio händer. Spela allt utom 2 8 och 3 9 – händer med kort som inte alls hjälper varandra. När du blandar dig i leken så här ofta måste du koncentrera dig mer på motståndarna än på dina kort. Du kommer att behöva hålla utkik efter möjligheter att ta hem potter med vältajmade slag. Du kommer också att behöva lära dig hur du ska gå vidare i situationer när du floppar en bra men farlig hand.

Genom att gå ned i nivå och spela många händer kommer du att lära dig mycket om poker. Du kommer också att ha riktigt skoj. Det är verkligen mycket mer underhållande att spela 50 % av händerna än att sitta och vänta på pocketess.

Om du tittar på hur framgångsrika Gavin Smith, Daniel Negreanu och jag har varit de senaste åren kommer du att se att aktivitet kan vara ett utmärkt sätt att vinna stort i turneringar. Det tarvas träning för att spela den här stilen, men det kan ge riktigt bra resultat och vara väldigt roligt.

Phil Gordon – Varning för min-höjningen

En spelare som väljer att höja lågt kanske tror att han är smart eftersom han får mig att lägga in lite extra pengar i potten när han har en bra hand. Men det är inte lönsamt att spela så. Det finns två stora problem med min-höjningen.

Säg att du spelar cash-game på låg nivå. Mörkarna är $0,5/$1 och det foldas till dig i mellanposition. Du får en bra hand – pockettior – och öppnar med en standardhöjning till tre gånger stora mörken. Det foldas till spelaren i sen position, som höjer minimibeloppet, till $5.

Jag har sett folk spela så många gånger de senaste månaderna, medan jag efterforskat min nästa book om no-limit hold ’em genom att spela på låga nivåer. Varje gång jag fått en minimal återhöjning mot mig har jag mött ett monster – pocketkungar eller pocketess.

En spelare som väljer att höja lågt kanske tror att han är smart eftersom han får mig att lägga in lite extra pengar i potten när han har en bra hand. Men det är inte lönsamt att spela så. Det finns två stora problem med min-höjningen.

Jag har redan nämnt det första problemet: Min motståndare har signalerat vad han har för hand. Och att fatta bra beslut är ganska enkelt när man vet exakt vad motståndaren har. Det andra problemet är matematiskt. Min motståndare ger mig 5-mot-1 för att syna höjningen. (I det här fallet betalar jag $2 till för en chans att vinna $10.) När jag synar vet jag att jag kan vinna en väldigt stor pott. Mina implicita odds – de pengar jag kan tjäna om jag träffar bra – är mer än tillräckliga för att rättfärdiga en syn. Om min motståndare började med $100 i stacken kan jag få betalt 50 gånger pengarna.

Så jag synar och tar en flop. Om ingen tia kommer på brädan är jag klar med handen. Och om jag träffar en tia kommer jag att sopa mattan med motståndaren. Som sagt, poker är ganska enkelt när man vet vad motspelaren har på hand.

Vad är rätt sätt att spela när du har pocketess och någon har höjt före dig? Hitta ”Bet pot”-knappen och klicka på den. Sätt tryck på en spelare som du vet börjar med den näst bästa handen. Vem vet, om han har pocketdamer eller A K kan han vara villig att riskera hela sin stack före floppen. Om han har något i stil med pocketknektar eller –tior kommer din stora höjning att minimera hans implicita odds.

Du borde bli misstänksam när du får min-höjningar mot dig även i andra delar av en giv. Säg att du höjde med A K före floppen och en spelare synade. Du träffade högsta par med högsta kicker på floppen K 8 4, satsade pott, och blev min-höjd av din motståndare. I det här läget måste du vara väldigt orolig över att han träffat ett set. Du måste undra varför han höjer så lite att det ser ut som att han vill ha syn.

Mitt råd här är tudelat: Först och främst att du nästan borde eliminera min-höjningen från din arsenal. I vissa sällsynta fall, som när du träffar kåk eller fyrtal, kan det vara rimligt, men i princip aldrig annars. Dessutom är det för att varningsklockor borde klämta när du ser en min-höjning. Din motståndare har troligen en bra hand och du måste spela därefter.

Chris Ferguson – Ha gott om vapen i arsenalen

Att vara uppmärksam är ett av de bästa sätten att lära sig på, och ett utmärkt sätt att stiga i graderna i pokerns näringskedja.

 

Jag får ofta frågor om min spelstil. Snarare än att besvara alla själv är jag mer intresserad av vad mina motståndare säger. Och jag har hört allt: ”Du är för tight.” ”Du är för lös.” ”Du är för aggressiv.” ”Du är för passiv.” Okej, jag har faktiskt inte hört den sista där, men jag har hört alla de andra, så jag tror att jag gör något rätt. Lös, tight, aggressiv – min stil är allt det där, beroende på omständigheterna. En viktig del av att spela vinnande poker är att tvinga dina motståndare att fatta svåra beslut. Det är därför det nästan alltid är bättre att satsa än att syna – eftersom det tvingar dina motståndare att fatta ett extra beslut. För att ta resonemanget ett steg till – du kommer att vinna mer pengar genom att tvinga dina motståndare att fatta beslut när de inte känner sig bekväma.

Här är några exempel: Din motståndare sitter till vänster och spelar för tight före floppen. Du vill bestraffa honom för det. Det bästa sättet att göra det på är att höja oftare och vara mer aggressiv. Antingen kommer du att stjäla många mörkar, eller så kommer han att anpassa sig. Om du får mörkarna? Jättebra! Om han anpassar sig? Desto bättre! Det är det bästa som kan hända. Om han börjar spela fler händer före floppen har du plötsligt en stor fördel. Varje gång din motståndare förändrar sin spelstil före floppen kommer han att få problem senare i handen. Någon som vanligtvis bara spelar väldigt starka händer kommer inte att veta vad han ska göra med svagare kort på turn och river.

Om en tight motståndare höjer före dig, vänta med att syna tills du har en starkare hand. Genom att spela tight när du agerar före din motståndare kommer du att undvika att förlora pengar mot hans starkare händer. Återigen, om din motståndare fattar galoppen tvingar du honom att spela fler händer, och kan spela ut honom efter floppen.

Killen som spelar för många händer då? Om du sitter först vill du ha bättre starthänder än normalt. Större delen av värdet i en marginell hand kommer av chansen för att din motståndare ska folda direkt. Om din motståndare aldrig haft suited kort han inte gillar kommer värdet på dina marginella händer att sjunka eftersom det inte är troligt att han kommer att lägga sig. Han kanske vinner många potter före floppen, men det vägs mer än väl upp av de extra pengar du kommer att tjäna när du får se en flop med någon av dina starkare händer. Om en lös motståndare höjer dig kan du syna – eller till och med höja – med svagare händer, och höja med händer du normalt sett bara skulle höja med. Genom att ta kontroll över handen kan du stjäla fler potter senare. Återigen utmanar du honom att byta stil. Om han inte gör det tjänar du på det. Om han gör det har han gett sig ut på djupt vatten, och kommer troligen att begå misstag senare i handen.

Det är viktigt att ha många vapen i arsenalen. Till att börja med hjälper det att kunna anpassa sig efter sina motståndare och tvinga ut dem ur situationer de känner sig bekväma i. Dessutom kommer det att låta dig dra fördel av din egen image vid bordet när du redan har blivit stämplad som tight eller lös, och anpassa dig efter det. Exempelvis är både Gus Hansen och Phil Ivey kända som extremt aggressiva spelare. Det enda sättet de har kunnat överleva på med den imagen är genom att justera sig efter olika motståndare och sakta ned ibland, vid behov. Jag har sett det hända precis före en motståndare börjar reagera på deras aggressivitet. På något sätt känner de av vad som händer och förändrar sitt spel i enlighet med det. Andra gånger anpassar de sig inte mycket alls, utan tvingar sina motståndare att försöka slå dem i deras eget spel. För att dra maximal nytta av det här, var uppmärksam! På allt. Hela tiden. Inte bara när du spelar om en pott, utan särskilt när du inte deltar.

Varje hand din motståndare spelar ger dig värdefull information om hur han tänker, och hur han troligen kommer att spela händer i framtiden. Om det sitter en expert vid bordet, titta på hur han spelar. Notera vilka händer han förväntar sig ska fungera, tänk på hur han spelar dem, och försök sedan att göra likadant själv. Lägg märke till hur han tvingar svagare spelare ut ur situationer de är bekväma i. Att vara uppmärksam är ett av de bästa sätten att lära sig på, och ett utmärkt sätt att stiga i graderna i pokerns näringskedja.

 

Jennifer Harman – Hur man spelar stora mörken i fixed-limit hold ’em

I fixed-limit hold’em är stora mörken en av de svåraste positionerna att spela ur. Du sitter i dålig position, vilket aldrig är bra, men vanligtvis får du utmärkta odds för att fortsätta med handen.

 

Mot en enstaka motståndare som har höjt får du bättre än 3-mot-1, och i de flesta givar är du inte värre underdog än 2-mot-1. Problemet är att du ofta går mot floppen med halvdåliga kort, och i den situationen kommer du att få en del svåra beslut att fatta.

Innan jag börjar prata om knepiga situationer som uppstår i stora mörken vill jag poängtera att du kan göra livet enklare för dig genom att folda vissa händer före floppen. Om du har ett ess med en mellanhög kicker och möter en höjning från en spelare i tidig position, som du vet bara spelar bra kort, då ska du folda. Det kan se ut som ett bra pris för att fortsätta, men i det läget kommer du bara att råka i problem. När du missar floppen helt kommer det att bli svårt att fortsätta spela, och även om du träffar ett ess kan du komma att förlora mycket mot en hand som dominerar dig. Jag spelar hellre 6 7 än A 7 när en tight spelare höjt ur tidig position.

Det finns vissa hålkort som bara är fullständigt hopplösa. Om jag ställs mot en höjning ur vilken position som helst och jag har något i stil med J 2, T 3 eller 9 4 kommer jag att ge upp given. De riktigt svåra situationerna uppstår när du har en medioker hand, något i stil med A 8 eller pocketsexor, och du ställs mot en höjning ur sen position. Många spelare höjer med i princip vad som helst från cut-off eller knappen, så det är svårt att veta hur du ligger till med de här mellanstarka händerna.

Vad borde du göra?

Tyvärr finns det inga enkla svar. Mitt bästa råd är att variera ditt spel så att du drar fördel av en specifik motståndares tendenser. Om du till exempel har A 8 i stora mörken och står mot en höjning ur sen position, från en spelare som tenderar att vara lite svagare efter floppen, borde du antagligen återhöja före floppen och sedan följa upp med att satsa på floppen för det mesta. Mot den här sortens spelare kommer du på så vis att tvinga fram mängder av foldar.

Om motståndaren som höjer i sen position är svårspelad och väldigt aggressiv efter floppen kommer jag ofta att syna höjningen före floppen, och sedan check-höja på de flesta floppar, oavsett om jag träffat eller inte. Även om check-höjningen inte vinner potter hjälper den mig att få en tuff, aggressiv spelare ur balans.

Självklart måste du ta hänsyn till floppen när du spelar handen. Om du synar en höjning före floppen med pocketsexor och får se T Q K finns det inte något skäl att gå till krig. Inse att din motståndare kan ha en hand som slår din, och vänta på ett bättre läge. Men det betyder inte att du borde vara villig att ge upp så fort du inte träffar högstaparet.

Mot en ensam motståndare spelar jag andraparet ganska aggressivt. Ibland kommer jag att inleda satsandet med en sådan hand, och ibland kommer jag att check-höja med den. Genom att spela så aggressivt med mina marginella händer kan jag göra samma sak när jag har något riktigt bra. När mina motståndare ser mig check-höja kommer de inte att veta om jag gör det med ett andrapar eller något så bra som ett set.

Som jag sade tidigare är det knepigt att spela från stora mörken i fixed-limit poker. Enligt min mening är det en av de svåraste sitsarna i all poker. Det bästa råd jag kan ge är att du borde uppmärksamma dina motståndares tendenser och försöka variera ditt spel. Om du gör det bra kommer det att bli svårt för övriga spelare att sätta dig på en hand, medan du får en ganska god inblick i vad de gör.

 

Chris Ferguson – Bestäm storleken på ditt öppningsbet

Följ med i den spännande fortsättningen på Learn from the pros

Jag tröttnar aldrig på att säga det: Om du är först att gå med i potten på ett no-limit-bord, syna då aldrig. Om du inte är beredd att höja, släng bort handen. Varför, undrar du? Enkelt. Genom att höja sätter du press på mörkarna och på de andra spelarna vid bordet, och får dem att fundera på hur bra deras händer egentligen är. Oddsen är att du kan tvinga marginella händer att folda genom att höja innan du ens sett floppen, vilket minskar antalet spelare du måste slå i resten av handen.

Så med det ur världen blir nästa uppenbara fråga: Hur mycket borde jag höja?

Om det säger jag: det beror på. Till att börja med borde du inte låta din hands styrka avgöra hur mycket du höjer med. Ett svårspelat pokerbord är som en fastighet – de tre viktigaste faktorerna när du avgör hur mycket du ska höja är position, position och position. Du vill alltid göra dina motståndares beslut så svåra som möjligt. När du väljer hur mycket du ska höja vill du ge stora mörken ett svårt val mellan att syna eller folda om resten av bordet foldar till honom.

Att höja ur tidig position är att skrika ut att du har en väldigt bra hand – en som kan slå sju eller fler spelare som inte agerat än. Eftersom du representerar så mycket styrka krävs det inte mycket för att övertyga stora mörken att folda. Och eftersom din hand är så bra har du dessutom inte så mycket emot om stora mörken synar ändå. Det riktiga skälet till att höja lite grann är att du har så många spelare efter dig, och någon av dem kan hitta en monsterhand och återhöja dig. När du höjer i sen position representerar du en hand som kan slå de två eller tre kvarvarande händerna. Det ger dig mycket mer utrymme att höja med marginella händer, men din höjning måste vara större, annars kan den stora mörken syna dig för enkelt. Ett annat skäl till att höja mer i sen position är att du försöker pressa mörkarna till att folda, inte syna, och framför allt har du inte lika många motståndare kvar som kan återhöja dig.

Ett av de vanligaste misstagen i no-limit hold ’em är att höja för mycket. I tidig position vill du hålla dina höjningar till runt två gånger stora mörken. Med fyra eller sex personer kvar att agera efter dig i mellanposition, höj till runt två och en halv gånger stora mörken, och höj till ungefär tre gånger stora mörken i sen position. Om du representerar en riktigt bra hand genom att höja i tidig position är det bara logiskt att du bara kommer att få action av riktigt bra händer. Varför riskera fyra, fem eller fler gånger stora mörken för att vinna bara en och en halv stor mörk när du ofta kommer att råka ut för monster på vägen? Om du har A Q snarare än A A och någon återhöjer dig kan du folda utan att ha riskerat särskilt mycket.

Vissa nybörjare höjer mer med sina starkaste händer för att bygga upp en större pott, eller höjer mindre med sina monsterhänder för att få mer action. Istället rekommenderar jag att du spelar dina starthänder på samma sätt oavsett vad du har. Höj samma belopp med A A som med A J, så att du inte tydligt signalerar hur stark din hand är för uppmärksamma motståndare. Ett undantag kan vara om du vet att dina motståndare inte håller koll, och du är säker på att du kan manipulera dem. De här talen måste ändras om det finns antar också. Du borde rent generellt lägga till ungefär hälften av de totala antarna till vilken höjning som helst. I tidig position borde du höja till två stora mörkar plus hälften av de totala antarna, och i sen position tre stora mörkar plus hälften av antarna.

Det finns gott om lösa live-spel i dag. Om du hamnar på ett sådant bord och inte kan stjäla mörkarna med en normal höjning, tighta upp dina starthandskrav betänkligt och höj mer. Om en sådan höjning fortfarande inte kan vinna dig mörkarna, tighta inte upp längre, utan välj att höja ett belopp som du förväntar dig blir synat en eller två gånger bakom dig. Eftersom dina motståndare spelar för löst kan du dra fördel av det genom att bygga större potter när du tror att du tjänar på det. Det sista undantaget är när du är grundstackad. Om du skulle lägga in mer än en fjärdedel av din stack i potten genom att höja standardbeloppet, gå all-in direkt istället. Att satsa en fjärdedel av stacken före floppen gör att du måste syna i princip alla återhöjningar. Det ger dig åtminstone eventuellt ett väldigt svårt beslut. Genom att gå all-in här tvingar du det svåra beslutet på dina motståndare och eliminerar ett av dina svåraste beslut. Allt som allt leder det oss tillbaka till min första princip: Undvik att bara syna först in.

 

Erick Lindgren: Del 1 – Mycket snack och lite action

Du kan lära dig mycket av att lyssna. Du kan lära dig nästan lika mycket genom att prata, om du ställer de rätta frågorna. Följande hände under en turnering på Bellagio 2004.

Jag fick ett väldigt bra första bord och kände bara igen två personer. De är stabila proffs, men inte särskilt aggressiva. Jag visste att jag kunde ta kontroll över bordet och tittade snabbt runt efter de bästa måltavlorna. Bland dem fanns en äldre gentleman med cowboy-hatt som spelade alldeles för många potter, och jag bestämde mig för att han var mitt offer. Min plan var att bluffa honom första tillfället jag fick och göra allt för att komma honom inpå livet. Jag ville att han skulle se mig som en ung vettvilling, i hopp om att han skulle försöka bossa runt mig senare när jag väl hade nötterna.

Jag tog för mig av en del mindre potter, och min startstack på $20 000 hade växt till $43 000 när jag och herr Cowboy äntligen rykte ihop. Jag hade höjt med många händer och till synes inte brytt mig om mina marker särskilt mycket. I det här fallet var mörkarna på $200/$400, och jag höjde till $1 200 med pocketknektar. Jag fick tre synare, inklusive Cowboy i stora mörken. Floppen kom 7♥ , 4♣ , 4♥och lilla mörken checkade.

Det blev Cowboys tur, och han gick all-in. Han såg stolt ut när han lade in sina $37 000 i en pott på $5 000.

Du kan lära dig mycket av att lyssna. Du kan lära dig nästan lika mycket genom att prata, om du ställer de rätta frågorna. Följande hände under en turnering på Bellagio 2004.

Jag blev helt förvirrad. Vad hände? Det verkade inte vettigt alls. Efter mig satt en spelare till, men han hade bara $3 000 – han skulle inte påverka resten av handen alls. Mitt bästa alternativ här var att få Cowboy att börja prata.

”Varför satsade du så mycket?” frågade jag. Han sade åt mig att syna för att få se. Jag gjorde en lista över hans möjliga händer: A x i hjärter för nötfärgdrag. Pocketåttor kanske. Eller en spontan bärsärkasatsning med ett par i sjuor. Efter en eller kanske två minuters övervägande synade jag. Han vände upp T♣ , 7♣ för ett par!

Efter att han inte lyckats dra ut mig hade jag $80 000, och var redo att rocka loss. Det är viktigt att veta vilka de svaga spelarna är. Koncentrera dig på att spela mot dem, och hitta vägar för dem att begå stora misstag.

Du kan inte räkna med att proffsen ska göra de misstagen. I just det här fallet visste jag att mannen i fråga var trött, och med hjälp av några verbala slag kunde jag göra honom till måltavla. I nästa nummer kommer en liknande fråga med ett väldigt annorlunda svar att ge lika stor vinst. action

Erick Lindgren: Del 2 – Mycket snack och lite action

I del 1 gav jag ett exempel på en hand där rätt fråga – Varför satsade du så mycket? – gav mig en väl tilltagen pott. I detta nummer tänkte jag visa hur en väldigt annorlunda fråga i samma turnering visade sig vara lika effektiv.

Den här dagen satte jag mig vid bordet som marker-etta, med över dubbla snittstacken. Bordet var tuffare, med Annie Duke, Bill Gazes, Casey Kastle och Lee Salem.

En äldre herre vid bordet höjde och återhöjde många potter och spelade generellt väldigt vilt. Liksom herr Cowboy dagen före var han definitivt sessionens måltavla. Han hade lyckats få Casey, som fastnat till höger om honom, särskilt frustrerad. De tre gånger Casey öppnat för en höjning återhöjde gamlingen, och Casey kastade sina händer. Den här given limpade Casey för $1 200. Annie, Lee och en spelare till synade alla.

Jag var ganska säker på att jag hade bäst hand med A T, och höjde till $5 000. Jag väntade mig att vinna potten direkt, och blev ganska missnöjd när Casey snabbt sade ”all-in” för totalt $25 000.

Det foldades tillbaka till mig, och jag var tvungen att fatta ett beslut värt halva min stack. Här representerade Casey att han limpat in med A A i hopp om att någon skulle höja efter honom så att han kunde återhöja all-in. Det är ett typiskt slöspel för oss. Men här verkade det inte vettigt. Borde inte Casey ha varit mer än förjust över att kunna höja med sina pocketess, i vetskap om att den äldre herren skulle återhöja honom?

Jag tittade på Casey i hopp om att kunna läsa honom, men han satt stel som ett barn som leker staty. Jag behövde mer information, så jag försökte få Casey att kännas vid att jag var kvar i handen – eller åtminstone att han var vid liv. Jag frågade om han limpat med pocketess och fick fortfarande ingen reaktion. Därefter sade jag, ”Kan du slå dam högt?

”Han tittade äntligen upp, log, och sade att ”Ja, jag kan slå dam högt.” Nu är det så att de flesta inom poker tycker om att ljuga om sina händer. Här kändes det som att Casey var ganska nöjd med att kunna berätta sanningen, som svar på vad som är en erkänt ganska fånig fråga. Trots allt – om jag inte kan slå dam högt, varför funderar jag ens på att syna? Nu kände jag mig säker på att Casey hade K T, K J eller K Q suited. Jag hade honom fast. ”Det köper jag inte” sade jag medan jag slängde in markerna. ”Bra syn” mumlade han, och vände upp K♥ , T♥.

Jag visade stolt mina A T, och de höll, så jag vann potten på $50 000.

Ibland kan en enkel fråga ge ett väldigt lönsamt svar. Kom dock ihåg att information går åt båda hållen vid bordet, så var säker på att du får mer information än du ger bort.