Kategori: NPPA87

Parasiter! Är inte fästingar en fruktansvärt störande, osjälvständig och retlig varelse? Sitter där och lever på någon annan – sugandes, med ett säkerligen ondskefullt leende på läpparna. Jag hatar dem! Igår, efter att jag kommit hem ifrån en fridsam goldrunda med en polare, så upptäckte jag denna ohyra på mitt bröst. Jag fick panik, och som vanligt så yrkade hypokondrikern i mig, direkt på borelia. Jag har säkert borelia i detta nu. Det kanske blir mitt sista inlägg här i bloggen, då fästingens sjukdomar kan ha förtärt hela min kroppsvävnad, och lämnat mig med förlamade armar eller dylikt. Jävla fästingar!
Nog om ohyra… Jag har kommit att bli en riktigt skicklig amatörgolfare, på bara en sommar. Det är så förbenat kul! Jag sänker mig nästan varneda gång jag är ute på banan och när jag inte är ute på banan, så sänker jag mi i mina tankar. Jag är helt såld på sporten. HELA tiden tä-nker jag på gof: drömmer om det, fantiserar om ett perfelt utslag på det nione hålet, och surfar runt i diverse golfaffärer på nätet. Jag har fått svälja stoltheteten, när jag, under hela mitt liv, inte gjort annat än att spy galla över golf, golfare och allt som hör där till. Nu är jag förälskad… dödligt förälskad.
I morgpn ska jag gå 18 hål med morfar. Morfar är ganska duktig (bättre än mig än så länge). Men det sak han väl vara, när han har spelat i en sisådär 4, 500 år. Det vore väl märkligt om inte svingen skulle sitta då? Vi har golfat några gånger på slutet, jag och morfar. Det är trevligt. Han är inteligent, påläst och älskar sport, samt har ett sinne för humor. Trots sin ålder är han inte gammal är gaggig på något sätt, och det går alltid att föra en givande och trevlig konversation med honom, vare sig det gäller böcker, politik, trav, poker eller sport. Fast i morgon ska han få stryk!
Pokern har nästan gått oroväckande bra på slutet. Utav de sista 18 sessionerna har jag backat en enda gång, och då endast $300. Jag säger att det har gått oroväckande bra, för det blir nästan som man sitter och väntar på en nedsving. Vi får hoppas att det håller i sig. Om det fortsätter i den här takten hela månaden, så har jag lovat min flickvän att vi ska bygga en relaxavdelning nere i källaren. Min flickvän älskar när jag vinner mycket i poker, men hon gnäller i tid och otid att jag har ett osocialt arbete. Hur ska hon ha det? Sen så håller jag inte med henne att mitt arbete är osocialt. Det kanske det blir, om man är en supernörd-grinder, som går med i 250 rakeraces varje månad, och spelar 20k händer varje dag. Men jag tycker det är varken kul eller givande. Jag håller mig mellan 50-60 000 händer varje månad – något som passar mig alldeles utmärkt – i både pengainkomst och arbetstid.
Jga har haft väldigt svårt att få heads up-action under senare tid, vilklet har resulterat i att jag nött väldigt mycket 6-max. Tro det eller ej, så gillar jag det. Jag tror faktiskt att jag känner mig mer trygg i denna spelform än vad jag gör in HU-spelen, nu för tiden. Sjukt?
För att bevisa för er hur bra jag har sprungit den senaste tiden, så tänker jag lägga upp en hand från min senaste session: Alla lägger fram till mig på knappen, på ett NLHE $2/$4-bord. Med 5-9s höjer jag till $14. Lilla mörken, en aggressiv regular, som inte pallar när jag kör över bordet 3-satsar till $52. Jag vet att hans range är otroligt bred här, och han har 3-satsat riktigt mycket från mörkarna idag. Därför väljer jag att 4-satsta, med min högst spekulativa hand, till $126. Vi hade båda ca $650 vardera när handen började. Han väljer att kallsyna min 4-satsning, ett något udda spel. De självklara valen här brukar vara push eller fold. Men den här snubben är ganska trixig av sig och man vet inte riktigt vad han sysslar med ibland. Dock sätte jag honom på någon form av A-Q K-Qs 9-9 – J-J eller ett slöspelat monster.
Floppen kommer 7-7-8, med två klöver. Floppen är inte helt värdelös för mig – jag floppar trots allt hålpipa. Han checkar till mig, och jagt funderar på hur jag ska spela handen. Jag bestämemr mig för att det bästa spelet här var att checka. Rätt eller fel? Vad tycker ni? Jag resonerar som så: Har han ett par eller drag så komemr han till 99% att ställa mig all-in om jag betar, då kan jag inte syna. Sen kan ju även en 5:a eller 9:a räcka för att ta hem potten, om han har en hand som A-Q eller K-Q.
Jag checkar och turnen levererar en otrolig 6:a för stege. Min hålpipia satt somm ett yxhugg i skenbenet, och jag slickar mig runt munnen; det finns ju inte en chans att han sätter mig på stege här! Min motståndare checkar återigen till mig. Nu måste jag självklart satsa för värde. Jag satsar halvpott på $126 och lämnar ca $370 bakom, och han synar.
River kommer ett offsuit A. Ett bra kort för mig om han har en hand som A-Q, A-J eller A-K, men ett skitkort för mig om han har ett underpar. Han checkar och jag går all-in för $370. Han tänker i 2 minuter innan han synar med A-Q klöver, för floppat färgdrag – tur att jag inte betade på floppen! Potten blev på $1 280. – 5-9? Really? säger han i chatten innan han laddar upp med $400 fräscha pistoler. Obviosuly, säger jag, med vetskapen hur retligt det måste ha uppfattats.
Allt gott,
NPPA87

Oj, vad längesen det var man skrev här. Jag har knappt tittat på tangentbordet, eller öppnat pokersidorna, under hela semestern. Det har varit riktigt skönt att koppla bort allting och bara njuta av den svenska ”sommaren”. Jag skriver sommaren under citationstecken då vårt sommarväder, nu för tiden, kan räknas som en svängig höst. Trots det dåliga vädret har jag verkligen njuitit av ett välbehövligt break, och jag har varken spelat eller skrivit knappt någonting.
Men nu ska det bli skönt att komma tillbaka igen. Ledigheten må vara underbar, men den sätter också myror i skallen på dig; vissa dagar vet man inte om det är måndag eller fredag, men jag hoppas att strukturen ska komma tillbaka av sig själv nu när jag sätter igång med mitt vanliga liv igen. 
Jag har dock hunnit med att skriva ”dagbok” som publiceras i nästa nummer av FirstPoker, som jag tror landar i butik redan i morgon. Det är tänkt att jag ska skriva en längre, mer utförligare version av bloggen i varje nummer, för ett tag framöver. Mer handanalyser, fler badbeats, lite tankar om poker och andra saker i livet samt annat smått och gott.
Jag kommer dock att fortsätta min blogg här på hemsidan, men jag kommer inte skriva lika ofta som tidigare. Något uppdaterat inlägg då och då blir det i alla fall!  
Nu ska jag åka och spela golf med en polare. Golf är en sport jag har hatat i hela mitt liv, men är något jag verkligen fattat tycke för denna sommaren. Det är faktiskt rikitigt kul, även fast att jag spelar ojämnare än vad Darwin Moon gjorde under WSOP Main Events finalbord 2009. Men jag tror att jag börjar komma underfund med spelet mer och mer, och framför allt så börjar jag gilla det mer och mer.
I kväll blir det poker igen. Jag trror knappt jag kommer ihåg hur ett Spader Ess ser ut. Wish me luck!
Nästa blogg kommer att innehålla mer poker. Jag lovar!
Allt gott,
NPPA87

Mycket har hänt sedan sist. Förra veckan fick jag ett mail av en av de arbetande operatörerna på BadBeat, sajten som sponsrar mig. I mailet stod det: ”Dear David, Would you please contact your mentor emidiatly”. Jaha, vad har jag gjort nu? Tänkte jag när jag, nervös som en skyldig högsatdie elev – på sin väg till rektorsexpeditionen – plockade upp telefonen för att ringa min brittiska ”mentor”. – ”Hello,” svarade han, med den mest retliga, brittiska brytningen ni kan tänka er. Om ni någon gång har sett den smått absurt, värdelösa srien ”Hem till gården”, så kan ni föreställa er min mentors dialekt.
Han fortsatte att prata några slentrianmässiga rader innan han gratulerade mig till att vara BadBeat.com:s största vinnare under maj månad. Mitt maj-netto slutade på $12 300 upp, något jag är mycket nöjd med. Sen frågade han mig om jag kände mig redo för en större bankrulle, eller DLL (daily loss limit,) som det heter bland de insatta. Men för lekmännen tror jag bankrulle är ett bättre ord…
-Självklart är jag det, svarade jag med min ickebrittiska brytning. Vi kom efter lite om och men fram till att det kanske var läge att vidga sina vyer en aning, och han bestämde att jag skulle byta site till iPoker – då mitt nick har gått ganska hårt åt på Betfairs bord det senaste halvåret. I och med detta byte skulle jag, på så vis, få mer action fån regsen och det kan vara bra att som heads up-spelare vara lite kall ibland. 
Så över ett telefonsamtal på 20 minuter, som för övrigt måste ha kostat skjortan – med tanke på utlandstaxan – så hade jag gått från att spela $1/$2 på Betfair, till att spela $$2/$4 och $3/$6 på iPoker. Det var evigheter sen jag spelade så pass ”högt” som $3-$6, men den senaste veckan har fortsatt i bra tempo. Efter 8 dagars spel på min nya site, med min nya DLL, så ligger jag en bra bit upp.
En annan kul grej är att jag fick en bonus när jag blev största vinnaren under maj månad. Först fick jag ett paket till GUKPT, Grosvenor UK Poker Tour, värt £2 000 + £500. Dock tackade jag nej till turneringen, då jag inte alls känner för att åka och spela tävlingar just nu. Jag har så mycket annat att göra, så jag tror inte jag hinner. Sen så är jag även sämre än Carl ”All-in” Möller, när det kommer till turrar, så istället så tog jag det mogna beslutet: Pengar… Jag valde att plocka ut bonusen i cash istället – det finns väl alltid något hål att fylla.
En annan bonus, som de 5 största vinnarna hos BadBeat fick, var att de fick välja vilket lag de trodde skulle vinna fotbolls-VM. Skulle någon av oss sätta vinnaren får han ett inköp till WSOPE MainEvent nästa år. Vilket lag skulle ni ha tagit? Efter lång övervägan bestämde jag mig för att ta Spanien. De kanske inte har briljerat och övertygat något värst, hittils i VM, men jag tror ändå de kan bli starka. Jobbigt bara att de får Brasilien i semin, om de båda når dit.
Det var längesedan jag drog upp någon handanalys här i bloggen, så därför kommer en nu…
Jag möter en snubbe på 4 bord No Limit Hold´em, $3/$6. Motståmdaren i fråga har jag ingen vidare koll på, men jag har hört mig för hos lite kollegor, som även de spelar på iPoker, och de säger att han är ganska duktig men tenderar att bli överaggressiv om han tappar något inköp.
”Matchen” började helt sjukt. Jag tror vi var all-in preflop 8 gånger under den första kvarten. Jag sprang bättre än Jamie Gold, under WSOP 2006, och jag tror jag vann samtliga all-in situationer. Han började bli lite tiltad och kontrahöjde mig i stort sett varje hand.
Men A-10 off, höjer jag till $18 från knappen. Min fiende slår, i vanlig ordning, om till $60 och jag synar. Hans range är nästan fantsstiskt bred här, och min hand står sig bra emot många av hans tänkbara händer. Floppen kommer K-J-5, regnbåge. Han satsar $78. Här kan jag slänga handen med gott samvete, men det börjar bli lite tronskifte i vår match, och jag vill inte att han ska få övertaget och fortsätta att köra över mig med sina hårda satsningar. Därför synar jag en gata för att se vad som händer på turn. Jag kan mycket väl ha bästa handen. Om inte – så kan jag försöka sno potten om han visar svaghet, senare under handen. I värsta fall lever ju Damer, för nötstege.
Turn faller en vacker spader Q, vilket ger mig nötstege. Min motståndare checkar. Det ligger nu ett spaderdrag ute. Jag vill inte checka bakom här, och på så sätt tappa värdet i potten, utan bestämmer mig för att satsa $146, i potten på $276. Han har ca $550 bakom sig och jag har honom täckt. Han har mer än noog bakom sig för att kunna göra ett move på mig, och jag grinar ju inte direkt illa när han checkraisar mig all-in.
Självklart bllixtsynar jag glatt med mina nötter. Han visar upp A-4s spader, för nötfärgdraget. Min analys på floppen stämde, och jag ledde hela vägen.
River blankar och jag tar hem potten på $1 530. Livet är rättvist!
Nu ska jag gå upp och stoppa om min sjuka, gravida sambo. Hon har fått feber och förkylning, och ligger helt utmattad i sängen. Synd om henne i detta väder…
Jag kommer inte att skriva så väldigt ofta nu under sommaren. Även en pokerspelare måste ha semester. Jag kommer dock att hålla er uppdaterade någon gång i veckan, och sedan så är det även planer på att jag kommer skriva någon form av dagboksliknande i tidningen, FirstPoker. Vill ni följa mina dagar på iPoker så kan ni köpa nästa nummer av tidingen och självklart titta in här på bloggen!
Jag återkommer!
Allt gott,
David 
 
 

Klockan 09.00 i fredags morse stod Jesper parkerad utanför mitt hus. Vi åkte upp tidigare än de andra, då de inte lyckades få ledigt från jobbet. Vår destination var Kindsjön. Kindsjön är en ort, eller vad man ska kalla det, längst upp i norra Värmland, där rödljus, stress och tempo inte har någon som helst betydelse. Med ca 60 invånare, utbrett på en hel drös med kvadratmeter så är stillsamheten och friden det första man lägger märke till där uppe. Ända sedan jag var liten har jag kommit upp hit någon gång per år och fiskat med min bror och far, vilket i sin tur har fört med sig nya traditioner och nya resekamrater. Jag och mina 8 vänner brukar också komma upp hit och njuta av skogens brisar, avsaknaden av avgaser och flickvännernas gnöl och gnabb.
Även denna gången var resan rikitgt trevlig, även fast vi inte fiskade ett endaste kast. Sveriges retsamma klimat tillät inte några värre utomhusaktiviteter. Även om vi ständigt trotsade vädret genom konstant eldning, grillning och paintball som vi hyrde med upp, så är det inte så himla skönt att åka ut med båten när sjön är lika djup I båten av allt regn – som själva sjön är. Nog för att det går att ösa tänker ni – men vem fan har armar till att ösa konstant i 5timmar?
Paintballen gick åt helvete för mig. Jag och mitt lag förlorade varenda match. Jag inbillar mig själv att jag är bra i paintball, men i själva verket suger jag. Jag dödade EN ENDA på alla 6 matcher! Till följd av min ovänklap med mitt vapen, eller ”markör” som proffsen/nördarna säger, och otålighet i buskarna fick jag sova på golvet då stugan vi hyrde endast hade 6 sängar, delat på 10 personer. Så därför fick paintballvinnarna välja säng först. Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum… Precis när jag skrev det ordspråket, så insåg jag hur väldigt gay det lät, och understryker därför att det bara var ett ordspråk och inget annat…
I den regniga fredagskvällen bestämde vi oss för att plocka upp markerväskan för ett kärvänligt parti poker. Det fick bli 1/2 Dealers Choice, med spel som Hold´em, Pineapple och Omaha. Miniinköpet satt vi vid 200 kr och max vid 1 000 kr. Bäst denna kväll gick faktiskt Jonas. Jonas som skriker att poker är det värsta som finns, efter att han har förlorat en tjuga, satt nöjd på sin stol hela kvällen i takt med att han skrapade in pott efter pott och svalde öl efter öl. Han lyckades med konsstycket att plussa 2 300 kronor på ett 1-2 spel. Hur kan han göra det, kanske ni undar? En förklaring: en alkoholpåverkad ”Fisken” satt vid bordet. Fisken hade en av sina sämre dagar och när kvällen var slut så hade han backat 2 800 kronor, ca 14 standardinköp. Den killen har för gott om pengar och för lite vett i skallen.
För min del gick det ganska slött. Jag plussade några hundralappar, med jag förlorade en jättepott mot Jonas när jag öppningshöjde UTG till 8 kr med A-K-Q, två klöver. Vi spelade No Limit Pineapple. För er som inte är bekanta med det spelet så är det precis som Hold´em, fast du får tre kort på hand och slänger ett efter floppen. Alla lade sig fram till Jonas som kallsynade från knappen. Lilla mörken, som var Jesper slängde, och Fisken som satt på stora mörken kontrahöjde, i vanlig ordning till 50 kr. Vid det här laget var han väl inne för sitt åttonde inköp och hans höjning fick mig inte direkt att darra. Han kan ha precis allt mellan himmel och jord här och bestämde mig därför att jag skulle stacka av med den här handen. Jag kontrahöjde igen till typ 180 kr. (Jag har inte de exakta siffrorna. Det är ju nte direkt som jag har en PokerTracker som följer satsningarna i en stuga i Kindsjön.) Till min stora förvåning så kallsynar Jonas min 4 satsning från knappen. Jag vet i ärlighetens namn inte vad hans spel representerar, men han kan mycket väl spela sin ”rusch”, eftersom han inte missade en flopp på hela kvällen. Men nog luktade hans hand lite monster. Fisken gick all-in och jag kände mig bunden till potten, och gjorde därför detsamma. Fiskens hand var jag inte orolig för, men Jonas däremot. Jonas synade han också, och vi var 3 stycken som slogs om ca 1 500 kronor. 
Jonas sade att han hade kungar, medan Fisken inte ville berätta om sin hand (jag antar att han hade någon form av 7-8-9 etc). Vi bestämde oss för att köra hela brädan 3 ggr. Jag lyckades inte sätta ett enda Ess, för att dra ut Jonas Kungar, men till min glädje fick jag se en klöverfärg förgylla den tredje brädan och gav mig en tredjedel av potten.
Sen förlorade jag även en stor pott mot Sit´n Go grindaren Jesper. Jesper är en stabil vinnare på nätet, där han spelar lågnivå Sit´n gos. Han är en ganska duktig pokerspelare. Jag öppningshöjde ifrån tidig position med Q-Js, till 8 kronor. Alla lade sig utom Jesper som kallsynade från lilla mörken. Floppen kom Q-J-2 med två spader. Jesper checkade till mig och jag fortsättningssatsade 15 kronor. Jesper vet att jag är väldigt lös, speciellt när vi spelar så pass lågt som vi gör nu. Han checkhöjde min satsning till 65 kronor. Trots att jag hade alldeles för många Heiniken innanför västen, och trots att ludnivån i rummet kunde jämföras med Rolling Stones förstärkare, så försökte jag analysera situatuionen. Jag antar att Jespers handurval kan vara ganska brett här, även om han är en ganska konservativ spelare. De mest troligaste händerna är sådana som kombodrag; 10-9s K-10s etc. Han kan även ha en stark Q och försöka plocka hem potten redan här.
Med tanke på den dragiga brädan bestämde jag mig för att spela mina två par snabbt, och slog därför om till 140 kronor. Jesper gick all-in och jag synade självklart. Han visade upp ett retligt set i tvåor. Ingen hjälp kom på varken turn eller river, och potten på 650 kronor gick till Jesper. 
På lördagen kom min far och hälsade på oss vid stugan. Han bor uppe i nordvärmland och var ute och åkte med sin nyinköpta husbil. Den gamla pappsen sade att han var sugen på lite poker, då det var evigheter sen han spelade. Gänget i stugan ställde upp, så vi spelade därför en 100 kronors-turnering på tio personer. Jag och fisken hade ett sidovad på 200 spänn, vem som skulle gå längst. Jag åkte ut tidigt med vann fortfarande bettet mot Fisken. Pappa åkte runt bubblan. Sit´n Go-specialisten – Jesper – klonkade tredjeplatsen. Stimmaren – Jonas – kom tvåa, och helt otippat, från ingenstans kom ”Mr All-in osett” – Fimpen – på förstaplats och vann ”Kindsjön Open”.
Lördagskvällen avrundades med frillning, bastubad vid sjön och alldeles för många öl.
På söndagen vaknade man som en mumie, inlindad i sin egen ångest. Trött, vemodig inför hemfärden och bakfull som en a-lagare packade vi bilen.
Det var en supertrevlig resa, och jag hoppas att gänget kan göra om det innan sommaren är slut.
Jag ber er läsare hemskt mycket om ursäkt för min dålioga uppdatering den senaste tiden. Jag har haft så mycket annat för mig, men jag lovar att det ska bli bättring och ni ska få läsa fler inlägg ifrån mitt liv på onlinepoker-fronten den närmsta tiden. Tappa inte tråden!
Jag återkommer snart.
Allt gott,
David
 

09.04 stod jag parkerad med resväskan i första hugg på Karlstads tågstation i fredags morse. Tåget mot Göteborg skulle gå några minuter senare, där jag skulle byta tåg ner till Växjö.  Men när höll det obscena bolaget SJ sina löften senast? Vi kom i väg från stationen klockan 10.00. Jag skulle stanna i Gbg en kort stund, för att sedan åka vidare emot Växjö, som var min slutdestination.
Jag frågade konduktören om vi skulle hinna med bytet, och han svarade med ett gränslöst falskt: ”Det ska nog gå bra… Om inte, så fixar vi något annat åt dig” Naiv som jag är så trodde jag på den 2 meter långa, göteborsk-brytande SJ-konduktören.
När jag äntligen anlände på centralstationen i vår härliga, svenska stad – Göteborg – klev jag med irriterande steg rakt emot kundservice, för att höra vad de skulle hitta på för åtgärder. I disken möttes jag av en stressad, lätt överviktig ur-göteborgare, som till min häpnad meddelade mig att jag minsann skulle få vänta ett antal timmar innan jag skulle kunna åka vidare till Växjö. När jag yrkade på att jag var tvungen att vara nere i Växjö senast klockan 17.00, log göteborgaren i luckan lite hånfullt, och förtäljde för mig att jag skulle komma dit först klockan 21.30. Min irritation förbyttes genast till ren och skär ilsknad. Självklart var detta alldeles för sent för att min resa skulle vara nödvändig, så jag skakade på huvudet, muttrade några fraser om SJ och talade om för servicemannen att detta minsann var den sista trippen jag gjort med SJ.
Jag bröt dock mitt löfte väldigt snart, när jag – några minuter senare – gick tillbaka för att boka min hemresa emot Karlstad, samt kräva pengarna tillbaka för Växjö-biljetterna.
Som tur var, var min flickvän med på resan. Hon skulle följa med till Växjö, för att sedan åka vidare mot Nybro och Emmaboda, där hon skulle hälsa på några gamla kompisar ifrån vår tid i Småland. Vi bodde nämligen där ett tag, då jag spelade hockey för Vikings.
Vi bestämde oss för att vi inte ville sitta i en kalsongblå SJ-vagn hela fredagen, så efter lite övervägande tog vi beslutet att stanna i Göteborg över natten. Jag tog in på första bästa hotell, som var First Hotell, som låg ganska bra – ett stenkast ifrån centralen. Dubbelrummet var precis svindyrt, men servicen var bra, rummen var fräscha och restaurangen och lobbyn höll hög klass.
Vad gör man i Göteborg på en fredag? Urvalet är ju självklart för stort för att hinna med på en kväll, så vi satte genast fart för att ta vara på vår resa så mycket som möjligt. Efter en snabb lunch bar det av till vår första anhalt, som blev Göteborgs Universeum. Där kollade vi på hajar och klev in i en regnskog som forskarna på Chalmers hade tagit fram. Det var en ganska mäktig upplevelse, och de hade faktiskt lyckats bra med att fånga regnskogens klimat och växter. Apor hoppade över huvudet på oss och mystiska grodor och fåglar sprang framför våra fötter. Vistelsen blev dock ganska kort, då min flickvän inte alls uppskattade de fria djuren som var ganska närgångna.
Sedan bar det av emot Liseberg (ett måste när man är i Göteborg som karlstadbo). Ett tecken på att jag har blivit gammal var, när jag för första gången i mitt liv, inte köpte ett åkband – utan gick fram till biljettkiosken och sa: ”3 åk-kuponger, tack” . Jag kände hur det genast växt gråa hårstrån när jag gick ifrån kön utan ett åkband runt hanleden. Min flickvän drog helgens jackpott, när hon vann världens största Dumle på ett av Lisebergs förrädiska chokladhjul. Jag föreslog att hon skulle ge förpackningen, på ca 10 kvadrat, till en glad unge, men min sambo avslog mitt förslag kvickt och bestämt. Likt ett barn på julafton höll hon hårt i sin godisvinst.
Efter Liseberg tog vi Taxi till hotellet för en snabb dusch. Sedan bar det av till stan igen där vi shoppade lite grann.
Både jag och min flickvän var nu ganska slitna. Ingen av oss hade någon vidare ork för att hitta på något väldigt. Vi tog en promenad vid hamnen. Göteborg är verkligen en mysig stad på försommaren. Vi kom fram till Casino Cosmopol, och det började genast rycka lite i pokertarmen. Min flickvän är ingen vidare spelfantast, och trots att hon sa åt mig att gå in, så såg jag hennes besvikelse i ögonvrån. Jag sa åt henne att hon skulle gå tillbaka till hotellet och beställa en ansiktsbehandling och massage, medan jag utforskade fiskarna inne på Cosmopol. Hon svarade utstuderat: ”Men det är ju så dyrt…” Jag visste vad hon ville ha för svar, så jag bestämde mig för att skämma bort min gravida flickvän lite grann – ”Sätt notan på mig du, svarade jag.”  Hennes besvikelse var som bortblåst, när hon glatt tackade mig, och önskade mig lycka till, innan hon svansade hem till en skönhetsbehandling.
Det var ganska tidigt på kvällen så jag antog att det inte skulle finnas så många bra spel igång inne i pokerrummet. Jag hade rätt. Jag hade tänkt mig att spela några händer 20-20 eller 50-50, men till mitt förtret var det bara ett enda bord i gång (förutom turneringen som kördes vid sidan av) och det var ett 5-5 bord med maxupptag på 500 kr. I brist på annat satte jag mig ner. Floormanagern trodde att de skulle starta ett 20-20 bord strax.
Snabbt insåg jag hypervärdet på bordet jag satt vid. Spelarna limpade konstant, och möttes man av en kontrahöjning preflop, så var det garanterat A-A eller K-K. Det var inte helt ovanligt att 8 eller 9 spelare såg floppen. Kvalitén höll förvånansvärt låg klass och spelet var rent ut sagt tråkigt. Jag brukar älska livepoker. Det känns inte som ett jobb när man spelar live – utan mer som ett nöje. Dock fann jag bara detta bord långtråkigt och opersonligt.
Min stack rörde sig inte mycket under den korta tiden jag spelade, och inga intressanta händer utspelade sig. Jag gick ytterst otillfredsställd ifrån bordet ganska snabbt och utifrån Kasinot, då 20-20 bordet aldrig drog igång.
Hem till hotellet igen för en sen middag och mys med flickvännen på rummet. Det blev en relativt tidig kväll efter en fartfylld dag i Sveriges näst största stad.
Idag har jag varit på ultraljud. Alla sa till mig att det är en mäktig upplevelse, och jag kan inte göra annat än att hålla med dem. Det var en upprymd känsla som spred sig över kroppen när man såg sitt eget, lilla barn ligga där inne och vrida på sig. Det ska verkligen bli fantastiskt att bli pappa!
Nu ska jag gå och lägga mig. Jag är helt slut efter en tumult helg. I morgon blir det till att sätta på sig blåstället och grinda igen. Det har inte blivit en enda nätpokerhand under helgen, men jag är riktigt sugen, så det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet igen i morgon.
Jag lovar att jag ska uppdatera bloggen lite bättre i fortsättningen – det har varit lite tunt med inlägg på slutet – INTE OK!
Jag återkommer.
Allt gott,
David       
    

Jag brukar hata söndagar. Jag vet inte varför, men någonting gör dagen till en väldigt ledsam och gråaktig sådan. Men igår hade jag och min sambo en riktigt trevlig dag. Vi låg och drog oss i sängen långt in på dagen, utan att bry oss. Ofta får jag skuldkänslor om jag ligger kvar för länge i sängen, men igår var det underbart.
Senare under dagen käkade vi en god lunch, i form av lasagne. Sen gav vi oss ut på en inlinefärd där vi hade det mysigt. Sist rundade vi av kvällen med en god soppa och lite TV-tittande. En riktigt lugn och fantastisk söndag! Ibland räcker det med det lilla…
I lördags spelade jag en riktigt, riktigt sjuk session. Jag och ”Fisken” bestämde oss för att låsa in oss i kontoret ett par timmar för att grinda av några händer på en varsin dator och dricka Imsdal-vatten i takt med kaffet. Fisken avslutade sittningen runt 01.00, men jag spelade från klockan 21.00 på kvällen till klockan 05.45 på söndagsmorgonen. Maratonsessionen innehöll 8 432 händer och jag kan anteckna ett gott plus på $6 200. Då jag huserar på nivån: $1/$2 just nu – är det lika med 31 inköp. Inte illa för en dags jobb.
Jag måste erkänna att jag sprang otäckt bra i vissa situationer och även om jag gärna VILL tro att det bara var skicklighet – så kan jag inte blunda för fru fortuna. Ibland hade jag nöjet att hitta sjuka kort för att krossa mina motståndare.
Även fisken slutade kvällen ganska bra. Han spelade 2-4 och 2.5-5 kr, heads-up,  på Svenska Spel. Han är en ganska bra HU-spelare, och hade det inte varit för hans fruktansvärda tiltfaktor så hade han kunnat bli riktigt duktig. Jag tror han slutade kvällen 6 000 kr upp.
Det är så himla mycket roligare – och bättre – att sitta två, eller tre stycken när man grindar: har man tråkigt så går det att snacka lite skit, och behöver man hjälp med att analysera en hand så är det ibland lättare om någon ”utomstående” får titta på situationen.
Jag spelade, i runda drag, 6-8 bord hela kvällen – blandat HU och 6-max. För att bestyrka hur bra jag sprang tänkte jag lägga upp lite händer ifrån sessionen.
UTG2 höjer jag med J-8s till $7. Alla slänger fram till knappen, en nykomling som jag inte har någon alls koll på, som synar. Båda två sitter med ca 150bb. Mörkarna slänger och floppen kommer, inte allt för otäcka, 10-9-Q med två klöver. Jag floppar nästnöten och satsar en standardsumma på $12 i potten på $17. Min motståndare steker lite innan han slår om till $42, en ordentlig höjning. Att slowspela min stege här vore galenskap, och Ola Brandborn skulle nog arrestera mig om jag utförde detta spel: jag sitter ur position och brädan är väldigt dragvänlig – det finns många kort som förstör för mig på turn.
Jag vet inte riktigt vad min okände antagonist kan ha för hand, då jag vet väldigt lite om honom, men jag misstänker att han kan ha ett set, då det är väldigt ”trendigt” just nu att kallsyna med 10-10, J-J och Q-Q från knappen. Han kan även ha någon form av kombodrag, liksom par + färgdrag eller par + stegdrag etc. Givetvis kan han även ha nötter (K-J) men då får han ha det.
Jag väljer att 4-satsa till $78, i hopp om att få in stacken redan här, då turn som sagt kan förstöra min fina hand. Min motståndare går all-in. Jag synar och han visar upp en något överspelad A-Q. Jag antar att han tyckte att det var en övergripande chans att han ledde på denna dragiga bräda, men ack så fel han hade. Turn och river blankar, och jag kan ta hem potten på $620.
På ett annat bord höjer jag till $7 med K-10s på cut-off, efter att alla slängt fram till mig. Knappen, en norrman med $180 framför sig, synar och så gör även lilla mörken, en tight regular från Storbritannien. Floppen kommer Q-9-3, regnbåge och Lilla blinden checkar. Jag väljer att fortsättningssatsa här, trots att jag har 2 spelare emot mig. Har de underpar, så som 6-6, 7-7 eller 8-8 så kommer de att slänga. Har de ngn form av drag så kan jag få dem att slänga senare i handen om brädan inte blir farligare. Knappen synar min satsning på $16 och lilla mörken slänger.
Han kan ha i princip vad som helst här: K-Q, J-10, 9-10 eller ett slöspelat monster. Men norsken tenderar att vilja floata när han missar floppen, samt sitter i position, och jag bestämmer redan här att jag ska skjuta många turnkort.
Turn levererar mitt mirakelkort: spader J – vilket gör att jag gått från luft till nötter på ett kort. Det kanske finns argument för att jag ska checka min nötstege här, för att få den floatvänliga norsken att satsa, men då jag väldigt ofta skjuter turn tom, så vill jag gärna balansera det igenom att skjuta mina nötter också. Dessutom vill jag inte att han ska checka bakom för pottkontroll, med händer som K-Q, J-10 osv.
Jag satsar $38 i potten på $55 och norrmannen går snabbt all-in för $157 och jag synar givetvis snabbt. Han visar upp J-9, för turnat 2 par. River blankar och jag tar hem potten på $394. Min analys av handen stämde; norsken var svag på floppen och jag antar att jag kunde ha tagit hem potten på turn med en satsning. Men nu blev det ju till det bästa ändå, så jag ska inte klaga.
Nu ska jag kolla på det senaste avsnittet av High Stakes Poker. Jag älskar denna show, och det är för övrigt den enda pokershow jag tittar på: Allt annat suger i mina ögon. Gabe Kaplan är störtskön som kommentator och spelarna håller äckligt hög klass. Förra veckan höll jag på att skratta ihjäl mig åt ett av Gabes citat: Nötprogram!
Jag återkommer.
Allt gott,
David
 
 

Jag har aldrig varit särskilt insatt i härvan gällande ”Kengate”, och allt som hör till. Inte före den här veckan i alla fall… Kengate har väl, minst sagt, varit det hetaste samtalsämnet inom pokern den här veckan, då både Ken och Kniven har bestämt sig för att gå ut med sina versioner samtidigt (!) Om detta är uppgjort eller inte vill jag inte rota i. Det sköter Kens lojala anhängare i kommentarspalten på hans blogg ganska bra ändå.
Dock måste jag erkänna att jag verkligen har fastnat för ämnet den här sjudagarsperioden. Ken har visat sig vara en oerhört skicklig skribent, och hans blogginlägg – rörande Kengate – har verkligen väckt stor beundran hos mig. Han är otroligt duktig på att föra sin talan med hjälp av sitt vassa intellekt och ett skarpt vässat tangentbord. Han formulerar sig på ett sätt som gör att man verkligen måste tänka till för att förstå – och sätta sig in i. Den utmaningen gillar jag!
Jag vill verkligen inte ta någons parti i den här debatten, då jag har alldeles för lite kött på benen för att ens yttra mig i substansen. Men jag måste ändå erkänna att jag känner sympati för Ken. Kanske är jag hjärntvättad av hans subtila rader av bläck? Kanske är jag förförd av hans sylvassa texter? Jag vet inte själv ärligt talat, men jag känner ändå att jag önskar att det går bra för Ken. Dessutom tycker jag att han väljer ett utmärkt sätt att avsluta en riktigt bra blogg.
Nog om Ken. Mitt liv har rullat på som vanligt den här veckan. Dock har jag känt mig lite trött och sliten hela tiden. Jag vet inte vad det beror på, men på något sätt känner jag mig trött, rastlös, uttråkad och sysslolös på samma gång. Märklig definition kanske ni tycker, och jag kan inte göra annat än att hålla med. Jag har en dålig egenskap att fastna i en slentrian, vilket kan orsaka detta sinnestillstånd. Kanske behöver jag något nytt projekt? Jag kanske skulle ge mig själv lite större utmaningar?
Jag vet att man aldrig uppskattar vad man har – innan det är för sent. När jag sätter mig ner och tänker på det, som nu – när jag bloggar – så vet jag att jag har världens bästa jobb. Men ändå förekommer det att jag känner en viss olust och ett högst obefogat missnöje med tillvaron. Jag har ju världens bästa jobb! Sluta tycka synd om dig själv David!   
Pokern har gått ganska bra en längre tid nu. Inga storvinster, men inga förluster heller. Det har rullat på i bra takt och jag kan inte klaga. Dock väntar jag på en ”David Lewerström-Rusch” (som ”Fisken” kallar det,) som kommer då och då. När jag är inne i den ruschen går det inte att hejda mig, och det finns inte många spelare – på mina nivåer – som jag känner att jag inte har edge emot. Ruschen är välkomnad – både för mitt humör och för min plånbok!
Sist har jag en tung bekännelse för er läsare. Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga fram denna bikt, men jag gör ett försök. Jag har en ny favorit TV-serie: ”Sex and The City”. Min flickvän har tittat på denna halv timmes-show en längre tid nu, och jag har TYVÄRR fastnat för skiten. Jag skäms! Gör det här mig till homosexuell? Killar ska väl, i regel, inte gilla denna serie? Är jag den enda? Det är tur att jag har en sambo, som jag ska ha barn med, annars hade jag nog tvivlat på min läggning. Vi får hoppas att detta bara är en fas i mitt 23-åriga liv, och att det snart går över. Jag kanske skulle ladda hem någon säson av ”Baywatch” för att förstärka min manlighet.
Nu ska jag åka in till staden för att slipa lite på min mediokra forehand. Tennis står på schemat. Jag och fisken har ingått ett vad, med två snorvalpar till juniorer i vårt hockeylag. De kaxade upp sig omklädningsrummet i vintras, och det fanns ju ingen chans att vi kan säga nej till vadet. Därav måste jag träna lite nu, för om jag förlorar så kan jag aldrig spela hockey igen. Jag kan heller aldrig gå rakryggad in på en tennisbana. Önska mig lycka till!
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87  
 
 
 

Idag har jag lidit av den onda diagnosen baksmälla. När jag slog upp ögonen i morse vägde mitt huvud 600 kg och min mage var bara centimeter ifrån fullständigt ras. Jag tvingade mig dock upp ur sängen i rimlig tid, då vädret var underbart och min valp på 5 månader var tvungen att rastas. Valpen Baloo kan nog vara den största av sitt slag och folk tappar nästan ögonen, då de får reda på att han bara är en valp. Han väger 40 kg och ser precis ut som en björn. Dock är han hur skön som helst, och den lilla gorillan har kommit och blivit en riktig kompis. Jag är glad att vi skaffade honom.

Gårdagen tillbringades i alkoholens och svineriets tecken. Jag, ”Fisken” och Hammar gjorde Kungsgatan i Karlstad farligt, när vi drog från krog till krog, likt Bindefeldt med entourage. Onödigt mycket pengar gick åt på halvsunkiga drinkar och riggade black jack-spel, men trots det så var kvällen mycket trevlig. Hade jag bara sluppit den ihärdigt, trevande baksmällan – så skulle jag betygsätta helgen till en tia.
4 478 händer har jag hunnit med under helgen. Jag har spelat bra poker och ligger, efter helgens spel, $1 800 upp. Heads up-borden brukar vara ganska fiskfyllda på helgerna men tyvärr har det varit ganska slö action dessa dagar. I varje fall under mina sessioner.
Jag har spelat en hel del 6-max och jag känner mig faktiskt väldigt trygg i denna spelform numera. Jag har hittat en bra balans vilka händer jag kan 3 och 4-satsa med, något jag hade lite svårt att balansera och anpassa i början, då man tillämpar dessa moves REJÄLT mycket tunnare i en heads up-match.
En lös, ganska dålig, regular från Italien synar min höjning från lilla mörken till $7, efter att alla runt bordet har slängt. Jag har A-Js på hand och båda sitter med fulla inköp. Floppen kommer 2-2-7, regnbåge och jag fortsättningsatsar $9 i potten på $14. Min motståndare synar, inte helt oväntat. I det här läget kan han ha en hel drös med händer; A-7s, 7-8, 3-3 till 9-9, överkort och totala missar. Den troligaste handen är ett mellanlågt par.
Turn kommer ruter 9 och jag checkar. Jag tycker det känns ganska kallt att satsa här, då jag typ aldrig kommer att få han att lägga ett par, utan kommer därför bara få syn av händer som slår mig. Min motståndare satsar $21. Efter lite om och men synar jag: visst, italienaren kan ha en bra hand här, men hans satsning känns väldigt floatig. Han skulle givetvis satsa med en kåk, som 9-9 ellr 7-7, men han skulle defentivt checka bakom alla lägre par och A-hög, för showdownvärde.
Rivern levererar en 10 och jag checkar återigen, i hopp om att han ska checka bakom med luft. Italienaren vill dock inte vara vänlig och lyssna på min telepati, utan satsar istället en ganska tung summa på $51 i potten på $74. Något säger mig att han är helt tom, och mina instinkter trånar efter en syn. Vi kan titta på hans handurval igen… På floppen satte vi honom på händer som A-hög, låga par, så som 3-3, 4-4 eller 5-5. Han kunde även ha haft en 7-8s eller liknande. Skulle han satsa någon av dessa händer på turn och river? Tveksamt… I det här läget kan vi tyna ner hans hanurval till väldigt svarvitt: Antingen har han en riktigt stark hand – någon form av kåk eller liknande – eller så har han luft. Jag finner det väldigt osannolikt att italienaren skulle värdesatsa en tunn hand, med tanke på att jag synade hans satsning på turn.
Efter lite analyserande i min hjärna kommer jag fram till att min hand förmodligen är den bästa och synar. Snubben muckar K-J och jag plockar ned potten på $176. Jag är nöjd med hur jag spelade handen och italienaren tänker sig nog för innan han tar upp en ”blind vs blind-strid” med mig igen.
Idag har jag varit gräsänkling hela dagen, då min gravida sambo har jobbat från klockan 15.00 till 22.15. Hammar var en hjälte, och hjälpte sin bakfulla vän att åka och handla, så vi rundade av en trevlig helg med lite gott grillat! I morgon ska jag åka in och shoppa lite kläder. Det var rätt längesedan faktiskt.
Jag återkommer.
Allt gott,
David

Helgen flög förbi som en hålpipa på rivern. Jag har haft blåstället på mig 24 timmar om dygnet och kan nu konstatera att mitt kontor  är fullständigt komplett. Jag är grymt nöjd med resultatet. Det känns verkligen som en befrielse att kunna stänga in sig i sin nya idyll av datorer, böcker, papper och pennor. Mitt kontor blev precis som jag hoppats på: lugnt, lycksaligt, fridfullt och stilrent. Nu kan jag, utan uttråkade kommentarer från min flickvän, stänga in mig och arbeta i lugn och ro. Ingen TV som stör och ingen flickvän som kverulerar och gnatar över mina osociala arbetstider.
Men all lycka bär ju självklart med sig något ont, och i det här fallet är det en värkande rygg och ömma knän. Kanske har man gått och blivit bekväm under senare dagar, för det var längesedan jag hade träningsvärk efter att ha burit lite möbler och målat lite väggar. I måndags var jag så himla slut att jag knappt orkade gå utanför dörren. Detta resulterade i en massiv hög av självömkan och alldagliga I-landsproblem, så som: för långt till köket, TV-dosan ligger för långt bort och ”hunden kan nog hålla sig en timme till.” Jag tror jag har gått och blivit lite lat på senare dagar. Detta är ingen vana jag är nöjd över, och har därför bestämt mig för att tvinga mig till aktiviteter de dagar jag känner mig trött. Jag gillar inte lathet. Man ska ta vara på sin tid!
På grund av mitt otroliga kroppsarbete under helgen, så har pokern uteblivit. Det har varit skönt att koppla bort det komplexa spelet och koncentrera sig på lite trälande. Ett stort tack till mina vänner som hjälpte mig hela helgen – framför allt till byggingenjören Jesper – utan honom hade jag fortfarande suttit och arbetat uppe i matsalen med diverse störningsmoment yrandes bakom ryggen.
Jag har haft lite bristande pokermotivation den senaste tiden. Detta händer i tid och otid, men jag hoppas och tror att mitt nya arbetsrum skall komma att ändra på trenden.

Min första session i det nya rummet blev riktigt lönsam och jag kunde anteckna ett gott plus på $2 300. Jag har inte spelat så värst mycket 6-max på slutet, då det har dykt upp några actionglada lirare på heads up-borden. Det har tillkommit flera spelare de senaste dagarna, och då gäller det att passa på innan Betfairs stammisar fångar in fisken.
En ny snubbe från Storbritannien satte sig ned på två utav mina åtta bord. Han verkade spela ganska standard heads-up: löst från knappen, 3-satsa frekvent osv.
På ett $1/$2 HU-bord höjer jag från knappen till $6 med 10-7s. Britten slår om till $20 och jag synar. Floppen kommer 7-10-3 regnbåge, och ger mig topp 2par. Självklart älskar jag floppen. Britten fortsättningssatsar $24. Jag funderar lite på hur jag ska spela handen. De flesta skulle välja att kallsyna hans satsning för att uppmuntra fortsatta bluffar på turn, men jag väljer att höja hans bet, redan här till $52 – lite mer än en miniraise. Detta är ett spel som jag gör med ett brett urval händer. Jag använder mig detta spel väldigt ofta med draghänder, nöthänder och totala bluffar. Med tanke på den relativt lilla höjningen kommer han att ha väldigt svårt att släppa ett par. Min bet kan mycket väl representera 8-9, för öppet stegdrag.
Då jag ofta använder mig av det här spelet som en billig bluff är det väldigt viktigt att balansera sitt utförande med nötter. Detta gör att jag blir väldigt svårläst och att min motståndare tänker sig för innan han planerar att köra över mig med 3-satsningar och fortsättningssatsningar.
Till min glädje går min motståndare all-in. Jag synar självklart och britten viker upp A-K. Min höjning på floppen fungerade utmärkt. Turn kommer att A, men rivern blankar. Potten på $560 först till NPPA87s konto.
Lite senare plockar jag upp A-A i stora mörken. Britten höjer till $6 från knappen och jag slår om till $20. Till mitt välbefinnande 4-satsar han till $50. Jag har 3-satsat en hel del under de sista händerna och misstänker att min käre britt vill sätta mig på plats med en 4 bet-bluff. Jag tycker att detta är ett väldigt bra läge att trappa med mina Ess och väljer därför bara att syna hans höjning. Detta är ett spel jag sällan gör, men det händer då och då. Vi startade handen med ca 150bb vardera ($300).
Floppen kommer J-5-K. Här väljer jag att leda in i honom med en liten satsning på $48 i potten på $100. Jag vet i ärlighetens namn inte om detta är rätt spelat. Kanske skulle jag ha gått för en checkraise? Säg gärna vad ni tycker i kommentarspalten.
Jag betar in i honom av flera anledningar. 1. Har han ett drag, så som Q-10 etc, kommer han garanterat att höja här, då han har en väldig massa fold-equity. 2. Har han ett par kommer han sällan att släppa. 3. Jag vill inte att han ska checka bakom för pottkontroll med en hand som A-J, Q-Q, 10-10 etc. 4. Min lilla satsning kan framkalla iskalla bluffar om han har en hand som totalt har missat floppen.  Hur resonerar ni? Tycker ni att jag är helt fel ute är det bara att hojta till!
Britten går all-in och jag synar. Han visar upp 9-10 för hålpipa och min preflop-analys stämde klockrent. Inga damer uppenbarar sig på varken turn eller rivern och jag kan scoopa potten på $624. Jag tycker att britten spelade handen iskallt, men det tackar min plånbok för!
I morgon ska jag hem till farsgubben och hjälpa han att riva taket på hans kåk. Min rygg är ungefär lika sugen på detta som mina sinnen, men man måste ju ställa upp för gubben.
Jag återkommer.
Allt gott,
David

Jag och min sambo har varit tillsammans i ca 6 år. Vi har diskuterat barn flertalet gånger de senaste åren, och efter alla dessa år, så känns det inte som om det är någon idé att vänta längre. Vi har våran villa, som vi är nöjda med. Vi har båda ett bra jobb och vi är trygga i vårt förhållande. Nog för att mitt yrke för med sig lite osäkerhet, men eftersom att jag har klarat av de värsta av downswings, gång på gång – utan att gula eller tappa modet – så kan jag inte känna mig mer säker i mitt spel. Jag vet att jag är en vinnande spelare och jag ser ingenting som skulle komma att ändra på det…
När jag fick reda på att jag skulle bli pappa blev jag chockad. Nog för att vi har pratat om det och så, men man är nog aldrig riktigt förberedd för en sådan bomb till nyhet. Jag kräktes av nervositet två gånger den kvällen, och gick runt som en chockad zombie i flera timmar. Plötsligt dök massa frågor upp i bakhuvudet som man aldrig har tänkt på förut: Är jag redo för detta? Klarar jag av detta? Har jag gjort allt jag vill göra innan det är dags att skaffa barn? Min skalle snurrade av analyser, och jag kan garantera att ett turnbeslut där du ska komma fram till om din motståndare bluffar eller inte –  plötsligt kändes som en droppe i havet.
Dagen efter, när chocken hade släppt lite grann, började andra känslor dyka upp i sinnet. Jag kände mig stolt, hedrad och glad. ”Jag ska bli förälder”… Tanken att en gång få vara med om något så stort som att sätta ett barn till världen känns nu mer bara mäktigt och underbart. Rädslan, som till början fanns där i bakhuvudet, är bortblåst. Den har bytts ut mot ett sinnestillstånd av förväntan, längtan och mod. Med mod syftar jag på; ansvar, mognad och en löpeld av nya förutsättningar. ”Jag ska bli förälder”…
För några dagar sedan var vi hos barnmorskan för att lyssna på barnets hjärtljud. Det var fränt som fan. Det känns lite surrealistiskt att veta att ens barn ligger där inne någonstans, men hjärtljuden gjorde det hela snäppet verkligare.
Jag antar att jag måste vinna en hel del pengar innan den 21:e oktober…i alla fall om min sambo får bestämma. Min flickvän är maniskt shoppingberoende. Många gånger använder jag medicinska termer för att förstärka det jag har skrivit, men i detta fall är det sant. Hon blir som ett besatt virrevarv när hon far från butik till butik och från internetsajt till internetsajt. Tror ni barnbeskedet har gjort det hela bättre? Det går inte en dag utan att hon visar mig diverse bebisartiklar på internet: ”Titta, en sån ska vi ha!” Sängar, barnvagnar, kläder, barnrum. Jag bara ser dollarhögarna rulla in på ”Barnens hus”. Dessa saker är inte gratis heller. Barnvagnen HON har bestämt sig för kostar typ 5 inköp på mina nivåer och sängen inte långt under. Det verkar som om min flickvän tror att barnet kommer i morgon, och när hon ständigt ber mig att åka till stan och ”bara titta” på grejer, så ber jag henne att slå upp ordet ”realitycheck” i ordlistan. Barnet kommer inte för än om 6 månader min lilla vän…
Pokern har gått segt hela april. Mitt badbeat-stim har lugnat ner sig lite, och jag har hämtat upp förlusterna. Nu väntar jag bara på en rusch á NPPA87, så ska det nog sluta en bra bit upp denna månad också.
 Ni som suktar efter handanalyser får vänta till mitt nästa inlägg. Jag skriver inte ifrån min vanliga dator idag, och har därför inte tillgång till PokerTracker.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87